Tjuren Ferdinand

Hösten är en vacker årstid med alla sina varma vackra färger. En solig dag i septembermånad - ja, den kan vara helt underbar om man spenderar den tillsammans med nån man älskar och på ett vackert ställe. En sådan dag hade vi för några dagar sedan. Vi åkte ut till Hoffsnäs och tog en långsam promenad. Älsklingen fick väl så gott som valla mig fram...ha,ha näeh, inte riktigt men jag hade en grymme foglossning den dagen. Men det är ju ändå viktigt att man rör på sig fast lite långsammare och med mindre steg. En sådan här dag i solens sken och på detta vackra ställe gör under för själen. Ser redan fram emot när vi ska åka till Seatons kulle. (Kinnekulle) För er som inte besökt denna slottsruin ännu - ni bara måste ta er dit en vacker höstdag när alla färger kommit fram. Det är sååå speciellt.

Vaknade imorses och det var vinter igen. Va?
Men bestämde mig snabbt för att inget skulle få mig till att inte gå ut och gå idag.
Jag pölsade på mig rejält med kläder och gick ut i skogen.
Det var kallt och jag kunde höra vinden ila mellan grantopparna.
Men så kom solen fram och fåglarna kvittrade lite högre.
Det var jätte skönt och jag bara gick där och njöt av att finnas till. Härligt!



Till slut kom jag fram till det här stället.


Ett vägskäl. Precis som i livet, man kan välja att gå sin vanliga tur rätt fram i samma gamla spår eller så väjer man av och prövar en ny väg. För mig symboliserar den högra sidan på fotot den nya vägen. Se hur ljuset lyser upp den vägen precis som den manar på ...kom..gå här...

Jag kanske börjar bli knäpp nu efter att jag börjat min mediala resa...jag ser ju symboler över allt. :)

i Lördags blev det ingen promenad, min mage slog bakut och jag fick springa på toaletten en gång i timmen. Inte för att det finns nåt som kan komma ut längre. Fastan rensar det mesta. :)

Så jag stor städade istället och tvättade och det behövs inte så mycket för att mjölksyran ska infinna sig nu under dessa förhållanden. Man bränner ju en hel del när man städar. Jag gör det i ett svep också med högt tempo. Ha,ha.

I söndags var jag och min sambo ute på en morgonpromenad igen, vi gick 3,2 km innan frukosten. Det kändes skönt. Vi behöver den här tiden båda två. Man puschar varandra till att må bättre och tänka hälsosammare på många områden i våra liv. Han är min stöttepelare och jag älskar honom verkligen.

Idag promenerade jag med min älskade storasyster, vi tog 5km ut i skogen. En underbar dag!! Riktig vårkänsla infann sig hos oss båda och sorger som förut varit så tunga att bära känns en dag som denna mycket lättare. Rena meditationen. Det ska jag göra nu efter min kopp faste te. En Chakrameditation. Sen går jag nog ut en sväng till idag och kanske åker till gymmet lite senare ikväll. Jag har fått sån energi nu. Fast att benen knappt bär mig och tanken blivit något slö av att ha fastat i 8dagar så vill jag bara röra mig mer och mer.




 Se vad vackert det är. I love it :)

Dimman runt trädstammarna slingrar sig fram och det känns lite magiskt.
Kan inte låte bli att gå in bland träden och bara njuta av solens värmande strålar.
Vilken underbar dag.!
Fruktansvärt halt men ändå fantastiskt vackert att promenera i skogen en sådan här dag.
Isen ligger fortfarande tjock över sjön och tre män sitter och pimplar. Ser skönt ut.
Fast det märks att isen är på väg att smälta, det syns på färgskiftningarna samt att isen då och då ger ifrån sig ett högt mullrande ljud. Inne i skogen slås jag ännu en gång av hur tyst det är. Mina steg i den skariga snön ekar bland trädkronorna. Isen glimmar i regnbågens alla färger. Helt plötsligt där mitt i skogen känner jag mig iaktagen så jag vänder mig om och ser då en stor svart hund spana på mig. Jag fortsätter gå men vänder mig om ännu en gång för att titta vart han tog vägen..då var han borta. Såg honom inte mer på hela promenaden. Det tog ca 1 timme att gå den här promenaden idag som i vanliga fall tar mellan 30 - 40minuter. Haaaaaaaaaaaaaaaaaalt.