Köpte en tidning där det fanns tips på mysiga dopinbjudningskort, pyntning osv. Jag blev helt såld på dessa små pappersskor som man kan ha som bordsdekoration. Givetvis gjorde jag genast två st i samma mönster som klänningen, servetter. (rosa med vita prickar...ha,ha vad har hänt?!)

Kletigt var det och lite bökigt men fint blev det och hade jag haft mer tid så hade jag nog gjort några fler. Så här såg det ut under arbetets gång. Fotona får tala för sig själva.
Hur ni gör, finner ni längre ner på sidan.

lycka till.


Mallen, när du gör det andra paret så vänder du bara på mallen.

---

Material:

- Dubbelsidigt mönstrat papper
- Band el annatn utsmyckning (jag gjorde egna pappersrosetter)
- knapp
- Sax
- klister

Klipp ut mallen: en ovandel (1) och 2 sulor(2 och 3) i mönstrat papper.
Vik in tapparna mot baksidan av ovandelen (1).
Fäst tappen mitt fram på sulan (2). Vid markeringen.
Jobba dig runt skon och klistra ihop det som går omlott på sidan.
Ta andra sulan (3) och fäst den så att tapparna döljs på undersidan.
Klistra fast bandet (annan utsmyckning) i skons öppning.
Montera knappen så att skon går att knäppa.

KLART!!

Förberedelserna är i full gång inför dopet nu. På söndag blir det av. Det är sååå mycket som måste hinnas med inför söndagen. Igår hittade jag äntligen min egen outfit iallafall, skönt det. Idag ska jag om jag hinner köpa mig ett par skor också. Igår köpte vi en ursöt dress som Alva ska ha på sig efter dopet. Se så söt den är. Rosa med vita prickar så det får bli temat på dopstilen + rosa rosor som på dopinbjudan.
Igårkväll satt jag därför och vek servetter, hittade på en ny variant som ser lite ut som ett hjärta och med en ficka för besticken.






Fick en snilleidé men vet inte om jag kommer hinna göra det bara. Det vore kul att baka en prinsesstårta med rosa marsipan med vita prickar på och så en blårosett på. Men schemat är fullspeckat. Har bakat nu två dagar i rad och mer blir det ikväll. Hittills har jag bakat: chokladrutor, 2st mandelmassalängder, 2st kardemummalängder, 4st kanel/vaniljlängder, (några bullar och negerbollar som vi redan hunnit ätit upp. ha,ha de slank ner fortare än fortast.Nu har jag även bakat radiokakor "ischoklad med mariekex" och det blev även en Alva prinsesstårta.)

Ska sy på rosen på dopklänningen idag också. Har precis tvättat upp den och ska stryka iordning den och alla andra kläder. Vi fick lägga på en spetsresår i kragen så att den drogs åt lite granna. Det blev jättefint. Jag ska visa sen när Alva har på sig den. Så på dopdagen, innan dess så får den förbli ren ;)

Igårkväll satt jag med Ulle och planerade pastasalladerna och lite annat runt omkring. Det år inte fy skam att få hjälp av två kockar. Skönt att slippa det också. Men vi måste inhandla drickat och fixa kaffe, rosor och lite annat. Älsklingen ,min jobbar ju hela måndag och tisdag så det blir väl jag som får ta det. Har även köpt kostym åt sambon med skjort, slips och allt, skor till mig själv och dress. Sydde upp hans byxor, strykit alla kläderna...puh..listan kan göras låååååång. Men Vill inte stå där dagen innan och greja allt i stress. (vilket jag ändå fick göra) Gudarna ska veta att jag stressar nog, redan. Inte konstigt om jag nu fått magsår. Har svinont i magen men fick åtminstonde ta novalucol. De hjälper lite ialla fall. Vi tänkte öppna en sparfond till Alva och sätta in pengar där nu och sedan regelbundet till hon fyller 18år. En fin gåva att ge henne sen vill vi köpa något fint extra till henne på dopdagen. Puh! hur ska allt hinnas med?! Kunde inte sova inatt ,tankarna bara maler i huvudet över allt som ska förberedas. Försökte verkligen släppa allt och somna men det gick inte. Om jag får någon tid över idag när lillan vilar så vilar jag också. Det behövs verkligen. Men jag ser fram emot dopet och att få träffa alla nära och kära. Mina gamla vapendragare kommer ju och då blir det aldrig fel ;)

 Nej nu är det dags att gosa med min underbara lilla dotter. Det är den viktigaste uppgiften av dem alla.

Tjingeling

Idag var jag då åter hos läkaren. Var ju där igår för att kolla en leverfläck som ser konstig ut och då bestämdes det att jag ska ta bort den om några veckor. Jag kan tydligen inte amma på det bröstet på några dagar efter borttagningen. Så vi sköt upp det i några veckor. Sedan gick jag till sjukrådgivningen för att fråga sköterskan angående min mage.

Min mage är ju rena kaoset för tillfället. Magen har under några månaders tid värkt på vänster sida och den värken har förvärrats och stegvis blivit lite mer utspridd, efter att vi gått igenom alla symptom så menade sköterskan på att det eventuellt kan röra sig om magsår och i värsta fall blödande sådant. Ska ta tester och göra sånt där trevligt avföringsprov. Usch! inte det mysigaste man kan sysselsätta sig med direkt. Jag har ju haft magkatarr ett ex antal gånger och början på magsår förut så det skulle inte förvåna mig. Om så är fallet så blir det väl operation...hm, tänker på lillan hur ska det gå med ammningen då? Vill inte sluta amma än, men vi kanske kan pumpa ur brösten för att hålla produktionen igång och ge ersättning under tiden. Om det nu skulle vara magsår. Hoppas inte. Jag kunde tydligen äta novalucol så det ska införskaffas under morgondagen.

Det andra magproblemet är den lilla knöl stor som en ärta, jag kännt under en 5veckors period. Den sitter ungefär vid magmunnen. Den gör inte ont förutom när jag tryckt och hållt på. Jag blir ju helnojig när jag tänker på den. Tänk om det skulle visa sig vara cancer! Min kusin fick cancer i magen och dog 34år gammal och den processen gick fort. Fy, jag tänker på lilla Alva och jag vill inte vara sjuk.hoppas,hoppas att det inte är någon fara. Fick en remiss upp till lasarettet för att kolla upp den med ultraljud och kolla om det eventuellt har blivit bråck i magen och om så är fallet så kommer jag att opereras även för det..hm, skär i mig bara... Tydligen rätt vanligt att man kan få bråck under graviditet. Inte så konstigt att jag har ont i magen kanske.

Så där står jag nu, helnojig och med panikångest som gäst emellanåt.
Varför kan jag inte bara få njuta. Nej, då stress inne och stress ute.

Idag sydde min mamma färdigt dopklänningen helt och fullt och den är fantastiskt vacker. Sen åkte vi till blomsterlandet och inhandlade blommor och växter till att plantera ihop utanför huset. Det blev jätte fint! Jag kände hur lycklig jag blev och hur mycket energi jag fick av att hålla på att påta i trädgården och plantera. Underbart. Jag slutade inte efter att jag planterat allt utan fortsatte med Alva i bärselen och plockade ogräs och sopade rent infarten. Ha,ha Allt känns så mycket roligare när jag kan röra mig något sånär. Väntar på svaren från röntgen på bröst och ländrygg. Det borde komma den här veckan. Foglossningen biter sig envist kvar men är bättre. Så skönt!

Alva har börjat skratta helt ljuvligt och jag känner hur kärleken min bara växer sig starkare och starkare. Hon är absolut det bästa som någonsin hänt mig!! Oss.
Idag överraskade hon mig med att sprutlackera hela skötbordet, sin blöja, golvet, mina byxor, tröja, strumpor, vägg och list med bajs! Fy, men ändå skönt för henne att slippa magontet. Jag kan ta det, att torka bajs bara hon mår bra. Men jag måste ändå pusta ut och dra en lättnadens suck över att jag inte böjde mig ner precis när hon sköt i väg sin salva. ha,ha

Jojo precis som överskriften säger..Upptäckte för en stund sedan att vår lilla dotter håller på att få sin första tand. Jag kände på överkäken hennes och där minsann..där stack det ut en liten liten bit av en vit hörntand på vänster sida. Jag blev helt paff och kollade genast upp i bvchäftet när dessa tänder är beräknade att komma och det visade sig vara runt 16-20månaders ålder. I vanliga fall så kommer framtänderna först och ungefär när barnet är runt 6månader. Men Alva är ju 3,5 månad gammal. Ha,ha det var till att vara tidigt ute.

Aj,aj mina bröstvårtor kommer få lida pin om utveckling fortsätter så här. Kankse stannar det upp nu och så växer det mer om några månader. Men nu förstår jag ju varför hon tuggar på allt och varför hon dreglar såååå mycket. Ha,ha mammas lilla flicka!

Min äldsta syster fick tydligen också sina hörntänder först, men det är också den enda jag hört talas om.
Har ni varit med om något liknande?

Kram kram

Världens söööötaste lilla tjej.


Ja, häromdagen så vaccinerades Alva. Usch, jag var så nervös och led av att de skulle sticka henne inte bara en gång utan två. Jag ammade henne precis innan bvc-sköterskan tog sprutorna som skulle sättas i vardera lår. Den första sprutan gick hur bra som helst . Inte ett ljud från lillan, andra sprutan gnydde hon till precis när sticket togs men sen tystnade hon lika fort. På kvällen fick hon feber 38,7 så vi gav henne alvedon. Inte för att febertermometern visade 38,7 utan för att hon var så hängig. Kände inte igen henne. Hon bara sov och sov. Hennes vaken tid bestod av att hänga på mig, inte ett ljud från henne. Vilket är väääääääääldigt ovanligt. Det är en mycket bestämd liten dam vi fått. He,he hon sätter mamma och pappa på plats.

Hon kissade och åt iallafall bra och det var det viktigaste. Febern höll i sig i nästan tre dygn om än något lägre temp dag två och tre. Hon fick lite röda utslag, antar att det kan vara värmeutslag. Men häromdagen så upptäkte vi att hon hade liknande röda torreksemsutslag på kinderna, armarna och låren. Jag har funderat och funderat på vad det kunde vara och kom fram till att det troligtvis berodde på att jag min idiot åt nötchoklad...tänkte mig inte för. Men jag ska fråga på bvc för säkerhets skull. Utslagen har försvunnit redan efter ett dygn så därför tror jag det beror på något jag åt.

Vi mätte och vägde henne också. Nu är hon 60cm lång och väger 6020gr. Nästan dubblat sin vikt sen födseln. Inte illa. Hon följer sin kurva bra. Jag ammar fortfarande och ger ett tilläggsmål till kvällen. Funkar rätt så bra. Har märkt att mättnaden håller längre när hon får tillägget men fortsätter amma för jag har rätt så gott om mjölk och det är ju det bästa för henne.

---

Vaccinationsprogram från den 1 januari 2009

1. Tre månader: ett kombinationsvaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, Hib (Haemophilus influenzae typ B) och polio samt vaccin mot pneumokocker och - om barnet tillhör en riskgrupp - hepatit B.

Källa:
http://www.vardguiden.se/

Oj,oj så mycket det är att hålla koll på när man ska till att döpa sitt barn. Nu har vi iallafall skickat ut inbjudningarna till den närmaste skaran. Skulle velat bjuda fler men av ekonomiska skäl så stoppade vi vid 70 stycken. Nu tror jag inte att alla 70 kommer att komma men ialla fall.
Vi tänkte bjuda på pastasallad och fika/tårta. Men vi har inte riktigt bestämt oss ännu för vilka sallader vi ska ha. Igentligen vore det så mycket smidigare att bara bjuda på kaka och tårta. Men eftersom dopet är vid lunchtid och vissa av gästerna åkt en bra bit så passar det bättre med en lunch än fika vid den tiden och ärligt talat så är det så mycket godare med mat än bara fika. Men jag måste baka kakor och eventuellt bröd (får se om jag bakar brödet eller köper), vill att allt ska bli perfekt. Helt sjukt igentligen vilka krav jag sätter på mig själv nu när jag blivit mamma. Varför?! Alva struntar väl i det...hon är ju glad om jag bara finns nära.
Jag tänker på allt som ska förberedas, maten, fikat, klänningen, inbjudningarna, bakningen, handlingen, dukningen, tidsbristen...samtalen som måste göras...osv osv.
Jag har så många fina ideér på hur jag skulle vilja ha det men inser att jag nog får sänka ribban och bara försöka ta det lite mer som det kommer. Vi har inte riktigt bestämt oss för vad vi själva ska ge för dopgåva. Men jag skulle gärna vilja att vi öppnar en fond till henne och sätter in pengar där och sen ge ett smycke som en liten extra grej vid sidan om. Men vi får se. En massa tennprylar känns ju som att det gått ur tiden lite. Fast det är klart en del grejer är rätt söta ändå. När folk frågar vad hon önskar sig så svarar jag att det inte spelar någon roll..att det ska komma från dem själva, från hjärtat. Vem är jag/vi att bestämma deras gåva till Alva. Det är ju så himla personligt.

Idag provade vi dopklänningen som min mamma så snällt sytt.
Den är i siden och den är helt ljuvligt vacker. Vi har utgått från ett 70-talsmönster och sedan gjort om den lite till vår egen modell med spetsval, tyg osv. Mamma är så fasligt duktig på att sy, jag blir så imponerad..önskar att jag kunde lära mig bli lika duktig. Vi valde tyg av kvalitée för jag vill att dopklänningen ska gå i arv.

Alvas namn står inbroderat med dopdatumet under i rosa. Så nästa bebis som döps i den blir kanske alvas eget. Det finurliga med den här klänningen är att man kan byta ut det rosa sidenbandet i spetsen på klänningen och i mössan. Så om det är en pojke som ska döpas så väljer man ett blått band istället. Och broderar in namnet i blått.






Mitt hjärta..mitt allt.

Givetvis så måste vi ju föreviga lillans små fotavtryck vid tre månaders ålder. Jag gjorde avtrycken i akryl och på riktigt målarpapper. Kolla in skillnade på våra avtryck. Ingen kan väl tro att jag är en 38/39 i st. Ser ju ut som bigfot jämfört med lillans. ha,ha
Det var inte det lättaste att få riktigt bra avtryck men något sånär blev de iallafall.

Ja natten var underbar. Lillan sov i nästan 6 timmar men det gjorde inte jag och inte min älskling för vi blev oroliga och var tvungna att kolla så att hon verkligen levde. Ha,ha
Nu sover hon igen, antar att hon är inne i en växafas igen. Bara äta och sova som gäller. Men sina vakna stunder har blivit mycket roligare nu. Nu skrattar hon och jollrar, inte bara skäller alltså! Ett tag så trodde jag att hon kanske trodde att skälla var att prata men nu verkar hon förstått hur det hela fungerar.

Magen min har kännt lite konstig de sista dagarna och dessutom svullnat upp. Det ser ut som om jag vore i tredje månaden. Det är jag inte! Så kom då den härliga överraskningen. Den som jag trodde åtminstonde skulle dröja i ett par månader till. Men icke!
Mensen kom! Redan!! WHY??????
Det var ju så skönt att slippa eländet och nu så är det tillbaka.
Jag ringde till min barnmorska för att kolla om det verkligen kunde vara mensen som redan nästan på dagen 3månader sen jag födde vår lilla dotter. Men jodå, det trodde hon. För blodet luktade inte konstigt och jag har väl inte haft feber. Nej, inte vad jag vet ialla fall. Nu är alltså risken större att bli gravid igen. Känns ju konstigt att tala om det på det här viset. När vi kämpat så för att bli gravida. Men nu räcker det med vår dotter. Ialla fall enligt min sambo. Men skulle jag nu bli gravid igen, så är det barnet mer än välkommet så klart. Men jag tvivlar på att så blir fallet. Vi fick ett litet mirakel och hon räcker mer än nog :) och vi planerar inte att få fler. Men man vet aldrig vad livet har för överraskningar.

 Är det något jag lärt mig av allt det här, så är det just det.

Alva är namnet på våran lilla dotter. Jag googlade och fann b la dessa betydelser.

Kvinnonamnet Alva är en femininform av Alf och har bara använts i Sverige sedan 1845. Namnet var populärt på 1910-talet, men inte alls i nivå med den modevåg som namnet haft de senaste 10 åren.31 december 2005 fanns det totalt 9 498 personer i Sverige med namnet Alva 7 204 med det som tilltalsnamn.År 2003 fick 920 flickor namnet, varav 769 fick det som tilltalsnamn.Namnsdag: 3 september, (1986-1992: 18 september, 1993-2000: 21 juni).

Som nordiskt kvinnonamn kommer det från Alf som betyder "alv". Det har även betydelsen "Alv-armé". I de flesta andra länder, särskilt de latinamerikanska och arabisk-talande, är namnet unisex och stammar från latin eller hebreiska och har då innebörden "vit"/"ljus" alt. "ljushyad" och "upphöjd"/"uppsatt". På spanska likställs namnet med Alba och betyder då "morgonens första strålar"/"soluppgång".

källa:http://www.svenskanamn.se/

Vilken ljuvlig söndag jag och Alva hade igår. Ialla fall till en början. Först så gick vi en någorlunda lång promenad i det sköna vädret. Sen så åkte vi till Kypesjön och bjöds på underbar picknick av min bror och hans familj. Det blev kyckling, potatissallad, grönsallad och färskt bröd - MUMS!!
Där satt vi medans metet låg ute på sjön och väntade på att få napp. Brorsan stod och flugfiskade, Alva låg och sov. Vi hade jättetrevligt och det var så skönt att bara sitta där i solen och prata lite och njuta av vårens solstrålar.
NÅgra nakna karlar badade dessutom nakenbad - fya vad kallt! En annan halvnaken killa låg och solade iförd endast shorts...burr.



Men sen fick jag snilleblixten i mig och tänkte att jag när jag ändå var där skulle gå in i det lilla gymmet som finns i klubbstugen och lägga mig på tippbrädan. Rena sträckbänken, det känns alltid så himla skönt att få dra ut kroppen och andningen brukar lätta efter att jag legat i den där. I vanliga fall brukar jag ju ha promenerat en 4-5km innan jag lkägger mig i sträckbänken. Men igår la jag mig med min foglossning och ichiasvärk helt kall. Brädan var inställd för en person på 180cm lång och jag är ju 170 men jag tänkte att nu var det ju så länge sedan jag töjde ut mig så det är väl lika bra att köra på. Vilket jag gjorde i två omgångar tills det plötsligt knakade till någonstans i ryggen eller bäckenet. När jag åter kom tillbaka till upprätt ställning och skulle till att lossa spaken runt mina fötter...ja, då kunde jag inte böja mig ner. Jag trodde jag skulle svimma av smärta, men till slut så gick det. Jag kom loss...Haltande gick jag till dörröppningen och ropade till mig min svägerska. Med stöd av henne fick jag hjälp till bänken. Jag bröt ut i gapskratt - så typist mig att göra något så korkat. Ha,ha

Men det blev lättare att andas, så lite nytta hade utsträckningen iallafall gjort. Sen gick det låååångsamt fram och med haltande steg hängandes över barnvagnen tog jag mig framåt. När vi kom hem mötte min sambo oss och han fick bära upp lillan medans jag med släpande steg tog mig upp för trapporna och in. Det blev bara värre och värre och som tur var så har jag kvar kryckorna så med hjälp av dem tog jag mig framåt under kvällen. Men det gjorde så himla ont. Jag värmde en vetekudde och la över slutryggen och nerför baksida lår. Ischiasvärken hade försämrats avsevärt. Jag la mig på mage och efter en stund när jag skulle ta mig upp från soffan för att amma då gick det inte. D
Tårarna rann och jag fick glida ner för soffkanten och efter mycket bök kom jag sen upp från golvet.

Jag ringde till sjukvårdsupplysningen för att kolla om jag kunde ta citodon mot värken nu när jag ammar. Jag tänkte att vi kanske kunde ge henne ersättning i 8 timmar och så skulle jag fått pumpa ut mjölken men sen vara fit for fight igen och fortsätta ammningen när värken släppt. Men enligt läkaren så skulle jag inte kunna amma på 2 dygn om jag tog en citodon. Så jag får nöja mig med panodil, som inte hjälper ett dyft. De tyckte att jag skulle komma in för att kolla upp mig och jag sa att jag vet inte ens om jag klarar av att ta mig ner till bilen och vad ska jag göra med lillan. Henne får du ta med sa sjuksköterskan i luren.
Vi kommer och hämtar dig med ambulans. Oh, no tänkte jag.
Det vill jag ju inte och min sambo blev sur och muttrade över min klumpighet Lillan ska inte behöva sitta på akuten när hon är så liten. Så jag struntade att åka in och kolla upp ryggen. Om det ska låta så där så är jag väl hemma då. Men om du fortfarande har så här ont så måste du åka in imorgon (idag) och kolla upp dig sa läkaren. Var uppmärksam på om du får feber, får avdomningar, inte kan kissa eller bajsa då måste du in.
Idag känns det lite bättre men jag är väldigt försiktig när jag går. Sambon åkte till jobbet efter att han försäkrat sig om att jag hade panodil så det räckte...Men jag förvarnade honom om att smäller det till under dagen så måste han komma hem och hjälpa mig. Vi får väl hoppas att det inte gör det. Hatar att behöva vara beroende av någons hjälp. Jag vill klara mig själv!

Jag var ju hos läkaren i förra veckan för att kolla upp min foglossning och ichiasvärk samt whiplashen. Läkaren skickar in en remiss på röntgen av bröstrygg samt ländrygg så vi får se om det hänt något med mitt stackars skelett under graviditeten/förlossningen.
Min whiplash är ju värre än någonsin nu och svullnaden bak i nacken är enorm. Min läkare sa åt mig att jag måste komma iväg till min sjukgymnast och helst utan Alva. Jag måste få tid till att verkligen träna upp mig och få tillbaka min rörlighet. Så nu måste vi finna ett sätt så jag hinner träna innan min sambo går till jobbet eller när han precis har slutat. Hm, krångligt. Men det ska gå. Allting går om man bara ger sig fasen på det.

Vilken surkusa jag låter som nu. Något som faktist är bättre är mitt mående rent psykiskt ialla fall. Jag har ju trots allt lyckats ta mig ut och gå kortare promenader och jag har hållt mig utom hus en hel del vilket har gjort under på mitt mående. Alva och jag har fått lite rutin på vår vardag och allt funkar mycket bättre nu. Nu njuter jag av min mammaledighet och jag njuter av tiden jag får tillsammans med min vackra lilla dotter.

Tillsammans med våren börjar livet komma tillbaka i mig. UNDERBART!!

Vi fick ju ett presentkort från mitt jobb och vi bestämde oss för att köpa en lekmatta för dem pengarna. Den här fina blev det. Alva gjorde sin första rullning redan samma kväll som den kom fram.
Duktig tjej! :D sen avslutade hon med att kräkas ner den så nu är den invigd och klar för lek.

Kollade runt på barnvagnar också. Vi ska köpa en ny med tanke på min värk. Den gamla blir allt för tung även om den är rymlig och fin. Men vi har bestämt oss för att köpa en Cresent barnvagn. Så när lillan legat klart i liggvagnen så byter vi vagn. Det ska bli så skönt.

Med picknincen packad åkte vi till Seatons kulle. Solen värmde och det var en vacker dag för utflykt. Hela vägen upp och stora delar av marken täcktes av stora vackra vitsippor. Men även styvmorsvioler och andra blommor hade tittat fram. Nu är det verkligen vår. Ljummna vindar smekte våra kinder där vi satt och njöt av den vackra utsikten där uppe på berget. Det är inte alla förunnat att kunna sitta där uppe och amma till en sådan hänförande utsikt. Jag kände mig verkligen priviligerad.


Lillan låg och sov gott i sin vagn ocg vaknade endast när det var dags för mat.


Tja, jag kunde inte låta bli...ha,ha det är min sura humor som tog överhand. Ska nämnas att min sambo inte alls delar den. ha,ha vilket gör det än roligare att driva med honom. Han tycker jag är barnsligast i världen men det gör väl inget. Man är ju inte vuxen förrän man vågar vara barn..