Vägde mig i morses och har bara gått upp sammanlagt 8hg. Men läste att det är normalt att gå upp mellan 1-1,5 kg efter de tre första månaderna. Så jag ligger väl bra till enligt deras tabeller iallafall. Nu inbillar jag mig inte att jag kommer fortsätta hålla vikten enligt deras tabeller. Enligt dem så ska jag ju öka ca 22kg. Ha,ha ja, jag hoppas att det inte blir mer än så. Drömläget vore ju att "bara" öka runt 15kg allt som allt men det är nog en utopi med tanke på hur mycket kvinnorna i min familj har gått upp under sina graviditeter. Den enda som legat något sånär bra är väl mamma, medan mina systrar ökat med 30+ kg...Hoppas inte på en sådan ökning.
Hur ska min rygg och nacke klara av det. Hoppas inte min Ischiasvärk kommer tillbaka. På måndag ska jag ta och ringa till sjukgymnasten och boka en tid.



Idag ska vi på grillkalas hos min vän Linda. Det ska bli roligt att träffa dem igen. Känns som att jag mer och mer får tillbaka krafterna. Men det går långsamt framåt men det går framåt ialla fall och det är huvudsaken.
Igår när jag var hos Malin så bestämde vi att vi när tipspromenaderna startar i septembermånad så ska vi gå på dem. Det kommer bli underbara höstpromenader ute i skogen. Jag och Malin är väldigt lika vad gäller vår kärlek till hösten och lugnet som ett litet torp ute i skogen skulle ge. Malin frågade om vi inte skulle ta och flytta ihop, ha,ha. Då hade det slutat med att vi satt där i hammocken med en varm go kopp te med en tjock pläd och löste korsord och läste skvallerblaskor medan höstens alla löv prydde utsikten med all sin färgprakt. Där hade vi suttit som två gamla gummor. ha,ha
En dag då hittar ni mig längst inne i skogen vid en liten sjö i ett falurött vackert gammalt torp. Men tills dess är vi fast här i stan. Men vi bor fint nu med. Med skogen som utsikt men vi bor lite litet men huvudsaken är att det känns mysigt.


Nu ska jag gå och skölja av den gröna ansiktsmasken som pryder mitt ansikte. Ha,ha älsklingen kom in och skrattade åt mig och undrade varför jag inte pratade tydligare. Jag kan ju inte röra ansiktet. Jag har färgat ögonbrynen och är sugen på att lägga i en toning i håret men har inte bestämt mig ännu. Resultatet påverkas ju när man är gravid, kanske lika bra att vänta. Men å andra sidan så går det nog bra med en toning det hade varit värre om jag skulle färga eller slinga håret. Det tåls att tänka på iallafall.


Snart ska vi åka och kolla på skor till mig.
Jag måste inhandla nya träningsskor och fotriktiga vardagsskor.
Jag har sådan värk i slutryggen av alla dessa platta ballerinaskor.
Det hjälper inte med inlägg.








Ha det så gott ute i regnet.
Tjingeling. 

Jag får så himla ont på höger sida magen. Det kommer och går. Jag tror det är tarmarna som spökar. Jag har alltid haft problem med min mage. Jag kan inte ens minnas hur många gånger jag åkt in till sjukhuset för kraftiga smärtor just på höger sida. Först trodde de att de var blindtarmen men det är det inte. Den är fortfarande som den ska.
Nej, har det inte varit cystorna på äggstockarna som värkt, eller när jag får blodläckage in i magen så har det alltid varit tarmarna som strular. Jag har ju haft magkatarr ett ex antal gånger med början på magsår. Ett tag så bajsade jag blod. Men allt det där har jag kollat upp och jag hoppas att det fortfarande är som det ska. Visst magkatarren har kommit tillbaka, i och med all stress på jobbet och ivf-behandlingarna.
Jag hoppas att jag genom att tvinga mig själv till ett något lugnare levnadstempo kan få bukt med katarren. Älsklingen blir jätteorolig att det är området där bebisen ligger som värken kommer men jag har förklarat för honom att det inte har med bebisen att göra. Men jag förstår hans oro. Vi har verkligen fått kämpa för att bli gravida och tar absolut ingenting för givet. Vi försöker tänka positivt och våga glädjas åt den här graviditeten, vilken borde vara super enkelt om vi inte hade den här konstanta rädslan för att något ska inträffa. Gud förbjude. Allt ska och kommer gå bra, jag känner det på mig. Mer och mer för varje dag som går.

Vi har börjat planera hur vi ska få ordning i barnrummet. Det är tur att det är några månader kvar. För oj så mycket det är att tänka på. Lika bra att försöka inhandla garderober, byråer nu innan jag blir för tung.
VI har köpt en jättestor byrå till oss, den satte vi ihop häromdagen och då beställde vi även en stor garderob som ska in i vårt sovrum. Vår gamla garderob har vi nämnligen gjort om till ett litet kontor. Så platsen att förvara alla kläderna försvann ju. Men jag vill inte att det ska stå en dator i något av sovrummen. Det är inte bra med en massa elektriska apparater i det rummet där man ska sova. Sen vägrar jag att ha det i vardagsrummet så det här fick bli våran lösning. Men nu måste jag fixa någonstans att ha alla mina målargrejer. En atelje av något slag. Ska ta mig en ordentlig funderare på om jag ska slå mig ihop med hon på Stengården och hyra den där lokalen på 800kvm. Om vi blir några stycken som delar på den så behöver det inte bli så dyrt.
I veckan så ska vi inhandla en till Garderob, (Leksviks) fråån Ikea. Den ska stå inne i barnrummet. Sen måste vi ordna ett nytt köksbord. Nu har vi ju ett barbord gjort för två. Inte så praktist med en liten bebis. Köksbord är annars något som vi har gott om, men dessvärre inte i den rätta storleken för just det här köket. Vilket är synd för jag har ett stort träbord som skulle varit perfekt annars.
Ja,ja det ordnar sig väl.

Idag ska jag fortsätta sortera och slänga en massa tjafs som skräpar här hemma.
Jag har en stor påse med fina kläder som jag tänker skänka till Vitryssland. Jag orkar inte spara på kläder jag ändå inte använder. Då är det lika bra att köpa nytt den dagen när jag åter kommer i den storleken. Jag menar jag är ju inte längre i storlek 36 om man säger så. ha,ha, näeh det var ett tag sedan och det lär ju dröja länge innan jag är där igen. Fast det är klart, storlek 38 är en bra storlek. Då har jag både tuttar och rumpa kvar. Man får vara rädd om sina kurvor.
Jag skulle aldrig vilja ha en pojkkropp som vissa kvinnor envisas med att skaffa sig. Helt rak utan några kvinnliga kurvor. Usch så fult! Man ska vara stolt över att vara en kvinna inte dölja det. Det anser jag iallafall.

Efter jag har sorterat och storhandlat ska jag klippa Malins hår och efter det så tänkte jag göra en kassler och kantarellgryta. Mums det kommer bli smaskens. Jag är lite sugen på att baka lite bullar med men tror inte jag kommer hinna detta då jag borde tvätta fönstrena och sy klart gardinerna idag med. Ha,ha allt på en gång, såå typist mig. Jag glömde ju skriva att jag måste tvätta och dammsuga bilen idag med och det måste jag verkligen göra för den ser anskrämlig ut nu.
Usch! förstår inte varför jag stressar upp mig så här...men, men det är väl lika bra att ta tag i måste listan så att jag kanske blir klar med några av alla dagens bestyr åtminstonde.

Om du äre på lusharpan idag så titta noga i kontejrarna - kanske ligger jag själv där som ett gammalt utsketet äpple. ha,ha

Tjingeling.

Vilken underbar dag jag har haft idag. Jag och mamma begav oss ut i skogen på vårt alldeles speciella blåbär/svampställe. Älsklingen han begav sig ut på sjön och fiskade istället. Inte helt fel det heller. Det återstår att se om han kommer hem med lite goda firrar. Men jag kan ju dessvärre inte äta dem. Får ju inte äta insjöfisk. Men en liten tugga kan väl aldrig skada..eller?
Med oss hade vi fika som mamma fixat och givetvis hinkar och påsar att fylla med skogens läckerheter. Vi fann en massa stora blåbär som vi plockade tills ryggen började ge vika. Sen gick vi över till kantarellerna. Så mycket kantareller var det länge sedan jag fick plockat. Vi sparade de minsta så att de kan växa till sig lite. Sen ska vi ut igen om några dagar. Perfekt nu när det regnat så mycket och solen tittar fram. Vi hittade även lingon som började bli klara, så nästa gång får det bli lingonplock. Men även en massa vildhallon. På fyra och en halv timma plockade vi så här mycket.

Leksvik spjälsäng från Ikea.

Japp, idag var det alltså dags igen. Ha,ha jag tog med mig min mamma till Ikea. Älsklingen är i stugan så jag grejar lite här hemma. Idag hade nämnligen 8st Leksviks spjälsängar kommit in. Så då snabbade jag mig på och köpte en innan de tar slut igen. Det verkar vara bra åtgång på just Leksviks spjälsäng. Jag vill ju börja måla på gavlarna. Men vi kommer inte sätta ihop den ännu, det får komma längre fram i graviditeten. Det är lättare att måla gaveln när den inte är ihopsatt, då kan jag ha den liggandes plant framför mig istället för att sitta i en för mig konstig ställning på golvet och måla. Jag vill ju göra mitt bästa. Särskillt nu när det är till vårat eget barn. :)

Idag var vi knappt en timma sammanlagt på ikea och det berodde inte på att vi var där igår utan på en kvinna som stod och hostade helt hysteriskt där inne. Svininfluensan tänkte vi och skyndade oss ut därifrån. Ha,ha hon kanske bara hade en vanlig förkylning men vi vill inte riskera något i onödan. Särskillt inte när det är i Göteborg vi för tillfället har flest smittade i Sverige just nu. Hörde att de flugit hit en Irländsk gravid kvinna som blivit smittad. Har de inte ett eget sjukhus - måste vi ta emot fall även från utlandet. Eller det kanske berodde på att hon var just gravid och krävde vår specialistvård. Jag måste läsa mer om hur det går för henne.Känns oerhört relevant nu när jag själv är gravid. Kunde dem inte snabba på lite med vaccinet. Slutet på augusti/september låter för sent. Jag undrar hur nojig jag kommer bli vintertid när var och varannan människa är förkyld. Svininfluensan...det är nog det jag kommer tänka.

Idag åkte jag till Ikea med min mamma. Jag skulle inhandla en spjälsäng som jag kollat in. Den är perfekt då den har hela gavlar. Jag har nämnligen tänkt måla på ena fotgaveln. Så då tänkte jag att då kan jag ju klika gärna inhandla spjälsängen nu och måla den i lugn och ro. Men när vi kommer dit så är den slut. Vi åkte till Ikea i Kållered men även i Bäckebol och i Jönköping så var just den sängen slut. Det är Leksviks serien vi vill ha. Vi har skötbordet i den serien och jag tänkte köpa, spjälsängen, byrån, garderoben och en skattkista från samma serie. Det blir inte billigt men å andra sidan så slipper vi ju barnvagnskostnaden. Men istället för det jag skulle köpa så blev det ett nytt databord, 3 plädar i murriga höstfärger, samt kuddfodral. Ljus så klart och en duschhängare till schampoflaskorna. Nu ska jag bara sy lite fler kuddfodral för jag har fem stora kuddar till som ska i soffan. Det syns inte med på fotot. Sen ska jag fixa gardinerna jag har ett par bruna med jordnära blommor på. Men sedan ska jag vänta in hösten och börja höstpynta med alla dessa underbara löv. Jag älskar höstens varma färger. Underbart.

Än så länge ser soffan ut så här. Men snart trängs det fler kuddar och plädar.


Häromdagen fyndade jag dessa tre ljusstakar för endast 60kronor på presentknallen. Titta vilken vackert sken det blir på väggen.

Nu är barnet ca 60mm långt från huvud till stjärt och vikten är omkring 18g. Barnets huvud blir rundare i formen och hon eller han ser mer och mer ut som ett människobarn från topp till tå. De inre organen fortsätter att utvecklas, speciellt hjärnan. Fingrar och tår har delat på sig och skelettet blir allt hårdare. Könsorganen börjar formas i enlighet med fostrets kön.

Hypofysen som sitter på hjärnans undersida, börjar producera hormoner och stämbanden börjar bildas. Barnet rör sig alltmer i livmodern och kan le, rynka pannan och suga på tummen. Matsmältningssystemet klarar nu att tillgodogöra sig glukos (socker) och navelsträngen transporterar näring och avfallsprodukter mellan moderkakan och barnet.

Redan nu kan man lyssna på sin bebis hjärtslag, hicka, sparkar och forsterrörelser

Källa:  http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm

---

Vad ska man göra med alla dessa torkade rosor som bara ligger och skräpar någonstans. Man har liksom inte hjärta att kasta dem för dem är ju från sin käraste. Jo, jag kom på en jättekul idé. Jag köpte ett tittskåp, målade den vit. Sen klippte jag av alla rosorna (nåja, kanske inte alla men de allrs finaste) sen sprayade jag dem för att få upp glansen i rosbladen.
Sen placerade jag dem varsamt i tittskåpet. Och vips så var det klart. Ett tittskåp med de finaste rosorna som minne och dammfritt. Jag hängde upp det ovanför tavlan jag målat av mig och min älskling.
Såhär blev det.

Först målade jag tittskåpet vitt.



Sen placerade jag rosorna som jag ville ha dem.


Jag skrev med guldfärg. TRO,HOPP & KÄRLEK runt omkring. Men islutet behöll jag endast kärlek. ha,ha typist mig, men jag tyckte att det var finare att hålla det ganske så rent och enkelt.


Rosorna kommer ju från min kärlek.


Så här blev det alltså. Visst är det fint.

Igår var vi på specialistmödravården och fick prata med en läkare angående fosterdiagnostiken. Hon lugnade oss med att jag faktist bara var 34 år och det igentligen inte börjas testas förrän man fyllt 35. Igentligen så ökar inte riskerna för kromosomavikelser förrän man är närmare 38 - 42 år gammal. Så av ålderskäl behövde vi inte vara alls oroliga. Sen har vi ingen i våra släkter som har någon kromosomavikelse (down Syndrom) etc..så där minskar ju även de ärftliga riskerna, då vi varit införstådda med graviditeten från allra första början så har vi heller inte utsatt mig för några risker vad gäller, alkohol, tobak, mat eller annat som kan påverka resultatet.

Eftersom vi genomgått ivf-behandling så minskar ju även chanserna något för att de ska uppstå avikelser pågrund av dålig kvaliteé på äggen. Då bara de bästa av högsta kvalité återsätts de andra kasseras ju. Så läkaren såg inte någon anledning till varför vi skulle göra något av testerna som ändå medför en liten missfallsrisk på 1%. Det har jag känt hela tiden och uttryckte det också. Vi har ju verkligen fått kämpa för det här barnet och om vi inte löper någon risk för kromosomavvikelser så finns det ju ingen anledning att riskera graviditeten. Sen vet jag ärligt talat inte hur jag skulle reagera om vi skulle få veta att barnet kanske har Down syndrom. Älsklingen skulle ha svårare att acceptera det än jag. Till en början. Men vi skulle älska det barnet precis lika mycket som ett friskt barn det vet jag. Så det enda vi bestämde var en tid för ett vanligt ultraljuds scanning i vecka 16, den 24/8 kl 8:15. Hon avslutade vårat möte med att säga till oss att njuta av graviditeten, men kan aldrig förutspå vad som kommer att ske så var glad för varje dag ni mår bra och strunta i vad alla andra tycker och tänker. Vill ni köpa bebissaker och kläder nu så gör ni det. Det är det ingen annan som har att göra med. Det är eran graviditet och eran bebis och det styr ni över själva. Med de orden i huvudet bestämde vi oss för att strunta i alla andras tycken angående att köpa bebiskläder nu i fjärde månaden eller om man ska vänta. Känner vi för att inhandla nåt nu så gör vi det. Vi tar det lite lugnt ändå. Men skulle vi springa på de mest ljuvliga små bebiskläderna så tänker vi köpa dem. Det är dags att vi börjar njuta av den här tiden och slutar oroa oss för allt.

Igår var vi även om åt lunch på min väns nyöppnade restaurang. Jag åt så jag storknade. Så gott. Men efteråt mådde både jag och älsklingen dåligt och hade ont i magen för att vi envisats med att käka så mycket. Men jag bara älskar hennes mat, den är ljuvlig. Jag längtar tills hon gör sin kålpudding då kommer jag sitta på första parkett. :)
På kvällen kom hon med sin dotter och sambo hem till oss och käkade kvällsmat. Det var mysigt. Med sig hade hon en massa mysiga mammakläder till mig och en spelmobil. När de hade gått så satte jag ihop mobilen och vred upp dosan. Ut kommer en ljuvlig melodi och plötsligt känner jag hur tårarna stockar sig innanför ögonlocken. Det var sanna glädjetårar. Jag kunde inte hålla tillbaka känslan längre. Den som jag envist förttryckt av rädslan för att något skulle gå fel. Nu kom den äntligen och först då vågade jag känna mig GRAVID och LYCKLIG samtidigt. Jag har haft så svårt att ta det till mig att verkligen våga förstå att jag nu ska bli mamma och älsklingen pappa. Jag tittade på dosan och de små söta djuren och kände mig så jävla lyckligt lottad. Efter alla motgångar står vi nu här och ska inreda ett barnrum. Fantastiskt. Det är många som riktigt öser över oss bebissaker. Men jag vill samtidigt hitta våran egen stil på barnrum inte bara ta allt begagnat. En ny spjälsäng ska jag köpa. VI har bestämt oss för en i trä med en helsänggavel på kortsidorna. Där ska jag måla fina Elsa Bescow motiv alternativt mina små älvor. Men den kommer bli personlig.

Jag tog en massa fina foton nu när vi var uppe hos mormor i Härjedalen. En underbart skön vecka med mycket mysfaktor då det regnade nästan hela veckan. Men vi eldade i vedspisen och den stora öppna spisen och rådda om varandra. Samt att få träffa min underbara mormor och se att hon mår så bra som hon ändå gör kändes skönt. Önskar att jag kunde träffa henne oftare. Men jag tänker åka upp i höst igen. Hoppas att jag slipper bli påkörd igen då. Det blev jag nämnligen första dagen när vi precis kommit upp till sveg. Vårt första stopp på statoil där. Vi parkerade bilen och gick in för att handla då en man kommer in och säger att han backat på min bil med sin husvagn. Hm, det blev buckler, djupa revor i kjolen och lacken. å efter semestern så ska den in på omlackering och omplåstring. Felet var helt och hållet hans så jag behöver inte betal en ljota. Men det känns ändå surt. Igår var vi iväg och tittade på lite nyare bilar och kombin. Men det är inte lätt att finna en nybegagnad kombi. Det verkar vara helt utplockat på just de bilarna. Men vi har gott om tid på oss, så vi hinner nog få tag på en ny bil innan bebisen kommer.....hoppas jag. Annars blir det tajt med barnvagnen och allt. Men allt går.

Här kommer några foton på timmerstocks stugan , ladanm utedasset och båthuset uppe i Olingsjövallen. Tydligen så hade min lillebror och hans sambo upptäckt björnspår där veckan innan vi kom upp. OPS!
2 mil rätt in i urskogen får man köra för att komma fram till stugan.


Här grillar vi korv i öppna spisen.


Olingsjövallen....underbara ställe. långt bort fran all stress.


Förrförra året gjorde jag och älsklingen iordning grillplatsen.


Båthuset som ligger precis vid vattnet. Underbart att bara sitta här på verandan och njuta av utsikten. Nästa år ska vi bygga en 10meters flytbrygga.

Utsikten från båthusets veranda.


Det är ju en sjötomt. Och den är stor. Man kan ana storstugans tak när man står här nere vid det som brukar vara en liten strandsand. Men nu har det regnat så mycket så den finns knappt.

Tja varför inte ligga i sängen inne i båthuset och bara titta ut över sjön.


Tomten i solsken...kors i taket.


I ljusets sken står jag vid vedspisen och gräddar plättar.


Plättarna..mm det var goda.


Här sitter jag och drömmer bort i lågorna från öppna spisen.


Våra fötter...snart är det tre par framför brasan.


Härjedalens skönhet.






På vägen till Olingdal.

Tja, nu får jag nog avsluta det här inlägget. Det blev bra långt. :)
Tjingeling.

Vecka 11

Eventuellt illamående brukar nu avta i frekvens. Blodmängden i din kropp ökar och kommer och kommer att göra det till och med den 30 veckan. Dina händer och fötter kan kännas varmare, på grund av att du har mer blod som cirkulerar.

Kroppen behöver extra mycket vätska och du kan känna dig törstigare än normalt. I denna vecka har du normalt gått upp ca 1kg, men kvinnor som lidit av illamående kan istället ha gått ned i vikt fram till nu.

Omkring v.11 är det möjligt att utföra en chorionbiopsi, en test där ärftliga sjukdomar och kromosom rubbningar kan upptäckas. På grund av missfallsrisken är dock fostervattensprov en vanligare metod.

Ditt barn är 44-60mm långt från huvud till stjärt. Könsorganen började ta form i vecka 10 och utvecklas nu, men än går inte att se vilket kön barnet har. Nu har barnets alla viktiga organ bildats och eftersom de inte kommer att förändras annat än att de växer, är risken för medfödda missbildningar och sjukdomar liten efter denna veckas utgång. Även risken för påverkan av infektioner och vissa läkemedel minskar. I slutet av veckan är barnet dubbelt så långt jämfört med förra veckan och huvudet är ungefär hälften så stort som resten av kroppen. Under ögonlocken börjar irisarna att bildas, de kommer så småningom att skydda ögonen från att släppa in för mycket ljus. Öronen fortsätter att utvecklas. Barnet kan nu gäspa, suga och svälja. Små finesser som hårstrån och naglar börjar dyka upp. Hjärtat pumpar blod till kroppens nu fungerande organ, inklusive navelsträngen som transporterar blod till moderkakan.

---

Jag har införskaffat mig lite mammakläder nu när magen börjar växa. Ett par svarta jättefina byxor, påminner lite om jeansstuket, två par leggings (svarta,gråa), en svartvit randig kortärmad skjorta, en svartvinrödrandig tunika, en plommonfärgad tunika. Det bästa med byxorna var att det går att reglera storleken allt eftersom man blir större. Sen ska jag få låna jättefina mammakläder av min kompis. Gulle henne. Skönt att så många tänker på oss och lägger undan och sparar. Det hjälper ju till i kassan. Det kommer bli dyrt ändå med allt som behövs med en liten bebis.  Jag ska ta tag i klädseln till bröllopet också, kolla in lite olika mönster och tyg, men jag tror att jag målar upp en egen idé på klänning/tunika och kör på det. Det är roligare att ha något som ingen annan har. Varför vara som alla andra när man kan vara sig själv?
 Älsklingen säger att jag glänser och jag frågade om det inte berodde på att jag var flötig. ha,ha men nej, det syns att något händer med din kropp du lyser. Så ,kan det vara så att jag fått gravid glowet!? Tänk att jag får vara med om det här, det känns nästan för bra för att vara sant.
Idag var jag och fikade med min lilla häxvän K. Jag drack upp halva kaffet och åt bara halva kakan sen var det dags för illamåendet att ta över. Men det gör ingenting att jag mår illa konstant och att jag nästan somnar stående...och får yrselanfall. För vi ska ha barn.
Jag vill bara njuta nu och må gott men ändå maler tankarna på allt som sker runt omkring. Önskar att jag bara kunde skita i hur människor beteer sig men det går inte. Jag försöker och försöker men blir inte klok på vare sig dem eller mig själv. Dem ska inte få förstöra den här tiden i vårat liv med sitt skitsnack och sitt barnsliga beteende. Det är dem inte värda. Det värsta är att de tillhör släkten. Jag önskar att det gick lika lätt att förtränga dem ur huvudet som det var att radera kontakterna ur telefonboken.

Var uppe på stengården i dag med K och där tittade jag på bebisskallrorna som man bär över magen. Jag fick beslutsångest och det slutade med att jag inte köpte någon. Jag tänkte jag ska vänta och köpa en tills jag hittar den perfekta. Men väl där pratade jag med affärsinnehavaren, vi har ju länge pratat om att måla ihop och ha en gemensam utställning. Nu hade hon fått tag på en jättebra lokal på 200kvm som man kan få hyra. Där skulle vi kunna ha våra ateljeer samt ha en pågående konstutställning som folk kan komma och titta på när de känner för det. Det vore bra för affärerna  men det kostar ju lite grann förståss att hyra denna jättelokal. Men om vi får ihop några fler så skulle det funka. Vad roligt det vore att samla ihop ett gäng som alla målar på sitt speciella sätt. Hon ska hålla i en målarkurs till hösten där man målar ut sina innersta känslor. mediativt målande. Jag funderar på att hoppa på den kursen också. Då har jag både min mediala utbildning samt den här målarkursenkursen och så profylaxkursen,föräldrarkursen, aurorakursen samt sjukgymnastiken som jag ska hinna med samtidigt som jag jobbar. hm, nu är det många saker jag vill göra. Jag måste tänka igenom vad jag verkligen hinner och orkar med. Jag får inte bli stressad igen, det klarar jag inte. Jag ska försöka måla ner mina andliga guider efter att först gått in i ett mediativt tillstånd. Kanske att jag gör det idag men nu måste jag vila lite för jag är sååå trött nu.

Något "märkligt" händer på våra tvapparater både här hemma och i stugan. Här hemma så kan tvn bara stänga av sig själv, byta kanal, sättas på av sig själv utan att vi ens rör vare sig tvn eller kanalväljaren i förrgår satt vi stugan och tittade på en film helt plötsligt så sänker tvn volymen, älsklingen visar att han inte rörde något och inte heller jag. Kanske någon som vill komma med ett budskap. Ljuskronan uppe på vallen följde samma roterande mönster som en annan takkrona gjort för mig förut så det kan inte vara en slump, någon vill säga något. Ska försöka ta reda på vad nästa gång jag mediterar. Vilket jag borde göra idag för nu var det alldeles för länge sedan. Man mediterar på olika sätt beroende på vad eller vem man vill ha kontakt med. Ibland eller oftast så mediterar jag för att fylla på energin och mina chakran.


// Ha det gott.

KÄnner mig ledsen, orolig, glad och harmonisk. Hur går det här ihop? Det är både skrämmande och förväntansfullt att vänta barn. Längtar tills magen blivit lite större. Igår på mödravården såg jag flera stora magar och det är ju så vackert. Enda kruxet är brallorna...måste fixa större - det går knappt att knäppa dem längre. Trycker ju för hårt mot magen. Men jag tycker inte att jag hittat så mycket roliga mammakläder. De flesta affärerna har ju lagt ner sin mammaavdelning. Hur tänker dem? Men mamma ska ju hjälpa mig att sy lite roliga kläder. Visst jag kan sy själv men hon är så grymt duktig så jag föredrar att bära hennes klädesplagg framför mina egensydda. ha,ha Än så länge så funkar det ganska bra med vanliga byxor om jag knäpper upp översta knappen. Men snart så blir det kassler varning på kläderna. Jag tittade på en sida på nätet igår där man kunde räkna ut på ett ungefär hur mycket jag kommer att gå upp i vikt under graviditeten och enligt den tabellen så ska jag öka 22 kg. Oh, my god! Dags att börja motionera mera. Det kommer bli tungt.

Nu ska jag packa väskan igen. Nu åker vi ner till stugan i Olofsbo. Precis hemkommen från Härjedalen och så på nästa resa igen. Men ska inte klaga det är väl få förunnat att ha två stugor att åka till. En i HÄrjedalen och en i Olofsbo. Så skillda ställen. Stugan i Härjedalen är en timmerstuga utan el och indraget vatten med utedass, Björnar runt omkring och sjötomt. Ska sätta ut lite foton sen så ni får se.
Sen är det stugan i Olofsbo med el, vatten, dusch, stor trädgård och endast 3minuters gångväg ner till havet. Fantastiskt.

Bäst jag sätter igång, så vi hinner få lite sol på våra bleknande kroppar, innan regnet tar över igen.
Ha det så himla bra.

Tjingeling

Japp, då var vi hemma igen. Tidig morgon för oss då vi redan klockan 08 i morses skulle på vårat första besök på mödravården. Vi fick en jättemysig (BM) barnmorska Helen heter hon. Ganska ung, tänkte mig nästan att de flesta BM skulle vara 45 plus. Hon kändes som en förstående person. Vi har ju gått igenom en lång IVF-resa för att få sitta här idag. Känns nästan helt overkligt att vi äntligen är gravida.

Jag fick fylla i en lapp om mitt alkoholintag de senaste halvåret och det var ju inte så svårt, ha,ha jag har ju inte druckigt något. Ingen rökare är jag heller och ingen av oss har några sjukdomar i familjen som kan ärvas vidare till barnet. Vi gick igenom vilken mat som är bra att äta och mitt Folsyraintag. Där har jag ju total koll, inte så konstigt när man plnerat att bli gravid så pass länge. Sen kom vi till de svåra i allt det här och det är valet om man ska göra fosterdiagnostik eller inte. Fosterdiagnostik är ett sammanfattande begrepp för medicinska undersökningar av den gravida kvinnan och det foster hon bär på. Med tidig fosterdiagnostik brukar man mena undersökningar som görs före 22 fullbordade graviditetsveckor, men de flesta undersökningar utförs betydligt tidigare än så. Om man genomgår fosterdiagnostik måste man vara medveten om att undersökningarna kan leda fram till en misstanke om att fostret har en kromosomavvikelse och/eller annan missbildning. Man får då ta ställning till om man vill gå igenom ytterligare undersökningar och i vissa fall även om man vill fortsätta eller avsluta sin graviditet. Om man känner sig osäker på detta så bör man fundera över om man verkligen vill genomgå fosterdiagnostik. Det är också viktigt att komma ihåg att vissa tillstånd inte går att upptäcka med fosterdiagnostik. Även om allt ser normalt ut vid undersökningen kvarstår det en liten risk att det ändå kan finnas avvikelser som inte går att upptäcka.

---

KUB
KUB betyder "kombinerad ultraljuds- och biokemisk undersökning". Det är en metod som beräknar sannolikheten för att fostret har en kromosonavvikelse bestående av en extra kromosom (trisomi). Med KUB kan man beräkna sannolikheten för att fostret har kromoson 21 (Down syndrom) eller ett par andra, mer sällsynta men allvarligare kromosonavvikelser (trisomi 13 och 18). Men KUB är inte ett sätt att säkert konstatera en trisomi. KUB erbjuds alla kvinnor som fyllt 35år. Nu är jag ju 34år men BM lyfte ändå upp frågan eftersom jag ligger precis vid gränsen till 35år.
När man gör ett KUB test så tas ett blodprov i graviditetsvecka 10+0 av den gravida kvinnan för att mäta halterna av två blodproteiner. Ett ultraljudsundersökning där man mäter bredden av en vätskefylld spalt i nacken på fostret (nackuppklarningsmätning, "NUPP") utförs därefter i vecka 11+0 - 13+6. Resultatet av dessa undersökningar vägs samman med kvinnans ålder och graviditetslängden till en kvot som anger sannolikheten för att fostret har en trisomi. Kvoten presenteras för kvinnan i nära anslutning till undersökningen.

Rutinultraljud
-avgör hur långt gravidieteten har kommit och beräknar datum för förlossning
-ser hur många foster som finns i livmodern
-undersöker fostret för att kunna upptäcka allvarligare missbildningar

Gravdia kvinnor som inte önskar genomgå undersökningar för att upptäcka missbildningar kan istället erbjudas möjlighet att enbart fastställa graviditetslängden och antal foster. Denna undersökning görs lämpligast i vecka 12 - 13.

Fostervattenprov / moderkaksprov
Den här undersökningen innebär att en tunn nål förs in genom bukväggen och en liten mängd celler från moderkakan eller en liten mängd fostervatten hämtas ut. Man kan sedan analysera kromosmerna i de celler som funnits i provet på olika sätt. Om en av dessa undersökningar blior aktuell så får man mer information.

-fostervattenprov kan göras tidigast i graviditetsvecka 15+0
-Moderkaksprov kan göras ännu tidigare i graviditeten.
Fostervattenprov och moderkaksprov innebär en riskökning för missfall på ca 0,5 - 1%.

Sent blodprov - kvadrupeltest
Den här undersökningen utförs oftast om kvinnan önskar fosterdiagnostik och kontaktar mödravården för sent för ett KUB-test (senare än vecka 13+6). Metoden kallas för kvadrupeltest och innebär ett blodprovdär man analyserar halterna av fyra blodproteiner. Resultatet presenteras även här som en "sannolikhetskvot" för att fostret skall ha en trisomi.

---

Jag och min sambo har väldigt olika uppfattning angående just det här. Eller igentligen inte. Han anser att vi ska göra de här testen för han vill inte få ett barn med kromosomavvikelse och det vill ju inte jag heller. Vem vill det igentligen. Men sen är jag övertygad om att man kommer att älska det barnet precis lika mycket som om det vore ett "friskt" barn. Jag vill ta det här testen men är så rädd för att man tar fel. Att man kanske får ett missvisande resultat och kanske väljer att avbryta sin graviditet och sen visar det sig att det igentligen var helt friskt utan avvikelser eller att man utsätter sig för dessa riskerna som testerna ändå medför och man kaske får svaret att barnet är friskt och sen får man missfall fpå grund av testerna. Usch! Jag vet att man har noga koll på Sahlgrenska vad gäller tillbaka sättandet av embryon. Det är ju en jättekontroll  på vilka befruktade ägg som håller den höga kvaliteé som krävs för att de ska sättas tillbaka in i livmodern. Men det är klart att avvikelser kan tillkomma ändå.
Nu röker, dricker jag inte och utsätter mig inte för några risker vad gäller matintaget heller. Det är väl fördelen med att veta när exakt man kommer bli befruktad, då kan man ju ha fullständig kontroll på vad man får i sig och utsätter sig för. BM rådde oss att ta kontakt med specialistmödravården för samtal med läkarna där angående de här testerna. Då vi vacklar av och till. Ska vi eller ska vi inte. Vi har ju kämpat så hårt för att bli gravida och utsatt min kropp för en hel del påfrestningar. Om vi skulle välja att genomföra dessa testerna så skulle det samtidigt innebära ännu mer inre stress och oro över resultatet. Hur mycket mer orkar vi/jag att gå igenom? Jag vet ärligt talat inte det. Jag ska ringa till specialmödravården idag tänkte jag. Alla går ju på semester nu även vår BM. Så det är ju lite klurigt att få till en besökstid.

Nästa tid hos BM är inplanerad i graviditetsvecka 20, alltså tisdagen den 18/8 kl 13.30. Då har jag gått halva graviditeten och det är dags att ta blodprover och urinprov. Jag har ju haft en hel del urinvägsinfektioner så vi ska ha extra koll på mig nu under graviditeten. Oj, just det ja, jag ska ta med mig ett rör med morgonurin, det glömde BM att ge mig idag. Jag får kila in på vårdcentralen och hämta ett sen. Undra när vi ska få göra ultra-ljudet? Känner mig smått förvirrad över all information. Vi frågade angående vaccinet för svininfluensan och BM visste inte hur det skulle bli med det men hon trodde inte att ett levande vaccin får ges till gravida kvinnor då det överförs direkt till barnet i magen. Hm, men hon skulle kolla upp det med överläkaren och sedan meddela oss. Nästa gång ska jag få mer information angående profylaxen och taktil massage. Eftersom jag givetvis har förlossningsskräck så kommer jag antagligen få gå på AURORA kurser uppe på specialistmödravården. Hm, det är mycket nu, herregud jag kan knappt fatta att jag är gravid allra minst ta in att jag om några månader ligger på en förlossningssäng. Jag vågar fortfarande inte känna total lycka över graviditeten, för jag är så rädd att något ska gå fel. Men jag måste våga njuta av min graviditet inte bara titta på den lilla utbuktningen till mage och tänka att det skulle vara på grund av för mycket godsaker som den vuxit utan för att det faktist växer ett litet mirakel där inne. Vårat lilla mirakel. som idag är hela 3cm långt. ha,ha bara 3cm. fantastiskt! och ändå har ett hjärta som slår och armar och ben.
Tänk om det fanns ett namn som betyder mirakel...hm, det måste jag kolla upp. Näeh nu ska jag ta och ringa till Specialistmödravården.

Tjingeling så länge.

---

Nu har jag ringt specialistmödravården och fick en tid på tisdag kl15 nästa vecka för samtal med en läkare där angående fosterdiagnostiken. Jag vägde mig idag igen och har endast gått upp 1,3kg sen jag blev gravid. Med all säkerhet så kommer den siffran mångdubblas. Jag hoppas dock att jag slipper gå upp 25-30kg som min syster gjorde. Usch, vad jobbigt. Jag ska ta kontakt med sjukgymnasten igen efter semestern för att få hjälp med lämplig träning nu under graviditeten. Måste ju bygga upp rygg och axlar så jag fixar av graviditeten. Det kommer med all säkerhet bli jobbigt då jag både är stelopererad i ryggen samt har två whiplashskador....men jag tänker inte klaga över det för jag är så lycklig över att få bära detta mirakel i magen.

Sitter och planerar hur och var vi ska ha barnrummet och lite idéer på hur inredningen kan se ut. Hur vi ska få plats och massor av förberedande tankar och bestyr tar allt mer över mina tankar och det gör mig lite stressad över hur allt kommer att lösa sig. Visst, vi får mycket hjälp med materiella ting men vi måste ju tex byta till en kombi och lite sånt. Öppna ett sparkonta till den lilla. Detta vill jag helst göra redan nästa månad. Så vi har pengar till allt som behövs för att den lilla ska få det så bra som möjligt. Det räcker ju inte bara med våran oändliga kärlek till barnet även om det räcker bra långt.

Nu har vi inhandlat den första "bebisboken", Det är en bok där båda mamman och pappan skriver om sitt första år som förälder och i boken finns massor av roliga detaljer som man ska fylla i. Tex mamman fyller i sitt midjemått före graviditeten, under och efter och det samma gäller för pappan. Han ska också fylla i sina mått och kilon. Ha,ha dessutom står det att båda två ska fylla i vad det blev extra sugna på under graviditeten. Många fäder blir väl så gott som skengravida ;) det finns även plats för foton på hur man såg ut under det här första året.
Det ryms även en hel del annat roligt att senare komma ihåg. Vilka man först avslöjade sin graviditet till, hur vi föräldar reagerade när vi upptäckte att vi blivit gravida, vad man känner inför att bli mamma respektive pappa. M.m. En jättefin bok, jag rekomenderar er att kolla in den i bokhandeln.

Givetvis ska vi inhandla en "riktig" bebisbok också. Känns fantastiskt att få köpa dessa böcker/ tidningar till mig själv el oss förståss. Fast tidningen är inte älsklingen vidare intresserad av. Det finns ett jättefint mönster på en sparkdräkt i den här tidningen. Den ska jag be min mamma sticka eller om hon visar mig hur man gör. Hon har sagt att vi ska sy roliga mamma kläder till mig, då det bara finns några enstaka exemplar på H&M. Alla andra butiker har slutat med mammakläder. Det är ju fruktansvärt, männsikor slutar ju inte bli gravida för att modet varit som det varit. Visst kan man ha alla dessa fina tunikor men nertill då? Ska man gå naken eller hur tänker de. Nej, mamma berättade att när hon var gravid med min ena lillebror så fick hon gå mannekäng hos barnmorskan. För hon hade alltid sytt så fina mammkläder. Hon är duktig min mamma.
Jag ska också försöka men behöver nog lite specialisthjälp.

Idag blir det till att städa, tvätta, handla och packa inför tisdagens långa resa till Härjedalen. Vi ska hälsa på min älskade mormor och hennes gubbe. Sen bär det av till Vallen, stugan. En vecka utan el och vatten. Det är vedspis, utedass och sjön som kommer att gälla. Det ska bli så skönt att komma upp dit. Men resan är lång. En sådan resa innefattar ca 200mil och det kommer kännas extra jobbigt nu då jag redan är åksjuk plus graviditetsillamåendet. Men det är värt det. Min mormor är gammal nu och vi ska hjälpa dem klippa gräset i deras hus samt göra iordning stugan. Det kommer bli mycket fiske och vi ska även gå och kolla in Isbjörnarna som kommit till Orsa. Det ska bli spännande att se dem live.

Hade inte tänkt skriva det här, men jag måste för att kunna släppa och gå vidare.
Mycket tråkigheter har hänt hela detta halvåret så vi behöver verkligen vila upp oss och komma ifrån lite. I dagarna har jag dessutom fått veta att en nära släkting till mig och hennes man suttit och pratat skit om mig och min sambo. De har sagt att vi kommer bli dåliga föräldrar att det aldrig kan sluta väl när två fritidsledare skaffar barn. Att de ser fram emot att se hur jävlig vårat barn kommer bli. Att det inte är samma sak som att jobba med ungdomar som att ha egna barn. Nej, vem fan har påstått det då? Jag har aldrig påstått att det är lätt att ha barn, eller att inte tonåringar är jobbiga. Det är klart att de är, det hör till deras utveckling. Det är normalt inom vissa gränser. Jag själv var urjobbig som tonåring men visste alltid vad som var rätt och fel. Det är något som föräldrar måste lära sina barn. Poliser, socialen är inte ens ovänner utan de finns för att hjälpa. inte stjälpa.
Men däremot har jag poängterat att jag tycker det är viktigt att man lär sig ta konsekvenserna av sitt handlande och att man inte gör sina barn björntjänster genom att backa upp deras dumheter.

Vad ger dem rätten att säga sådana saker om oss?
Det är inte mitt fel att deras ungar inte kan anpassa sig efter samhället och hålla sig på rätt sida lagen. Det är verkligen inte mitt fel och jag kommer aldrig acceptera att någon beter sig som psykopaten (ak5an) gjorde. Å ,varför skulle jag göra det? det borde inte dem heller göra. Det spelar ingen roll hur mycket skit dem pratar och på hur många av pojkens lögner de väljer att tro på. För jag vet sanningen. Så om kombinationen två fritidsledare innebär dåligt föräldrarskap så undrar jag om det är en bättre kombination när två arbetskygga tonåringar skaffar barn?

Häromkvällen så sa min sambo till mig att nu måste du lugna ner dig annars kommer du få ett missfall. Jag var arg, omskakad, upprörd och jätteledsen i hela två dygn för att komma ner i varv igen. Hade jag fått ett missfall pågrund av dem, ja då jävlar hade det blivit synd om den patetiska familjen.
Kan dem inte ta att någon säger emot dem, ja då kan det fanimej kvitta.

Vem vet, om vi en dag blir hittade skjutna, så vet ni vem den skyldiga är.

Igår när vi skulle gå och lägga oss så mådde jag så illa att jag fick gå och lägga mig på soffan. Vill ju inte behöva väcka älsklingen med mitt pustande och konstanta vändande i sängen. Vaknade vid 05 i morses av att jag mådde så fruktansvärt illa, jag bara var tvungen att gå upp och göra smörgåsar och oboy. Efter att jag fått i mig maten så blev det genast lite bättre och efter många om och men så somnade jag om i 45minuter sen gick det inte att sova mer. Jag vaknar jätte tidigt nu på mornarna och så gott som stupar i sängs på kvällarna om jag ens hinner komma in till sovrummet. Oftast brukar jag somna i min älsklings knä framför tvn. Det är så rogivande när han smeker mig på huvudet och pillar i mitt hår. Han är verkligen en underbar man, min F. Jag är så lycklig att han är min :).

Nu mår jag illa igen och är jättetrött. Men jag måste inhandla en spann idag för våran var tydligen sönder med hål i botten. Inte så mysigt om jag skulle kräkas i den då..Nu har jag än så länge inte behövt kräkas men det är väldigt nära hela tiden. Men jag kan må illa i nio månaders tid ,det gör mig ingenting. För jag är så lycklig att vi äntligen blivit gravida. Vad är väl lite illamående och värk jämfört med allt det andra vi fått genomlida för att komma hit.

Jag ska försöka ta bilen till verkstan i dag för att kontrollera så att allt ser bra ut inför vår 200mils resa. Inga onödiga risker nu. Vi ska ju bli mamma, pappa, barn!!
Kan knappt förstå att det är sant.

Igår kväll blev jag ordentligt orolig och kalla kårar gick längs ryggraden. Jag började få värk i magen. Visst har jag kännt av växtvärken under hela graviditetet (8veckor) den som liknar menssmärta men nu kändes det annorlunda. Inte kramper men på vänster sida av magen. Jag försökte att ignorera värken och intyga mig själv om att allt var precis som det skulle. Kanske kunde det vara tarmarna som spökade. Men så gick jag på toaletten och upptäcker bruna flytningar i trosan. NEJ! Usch, skulle jag få missfall nu? Oron var total och jag sa till min sambo att varför har jag blod i trosorna? Nej ropar han. Jag visade honom men han försökte lugna mig med att säga att det inte såg ut som blod utan mer som en flytning. Jag såg på honom att han blev lika rädd som jag blev men han försökte inte visa det. Utan sa att det är nog ingen fara. Kvällen gick och det var dags att gå och lägga sig, jag höll handen på magen och smekte den försiktigt. Tusen tankar for genom huvudet. Skulle det misslyckas nu, igen. Hur mycket mer orkar jag/vi gå igenom. Jag undrade om det hade att göra med att jag blev så himla ledsen och upprörd på jobbet innan, kunde det ha orsakat fram ett missfall. Gud nåde den personen isådana fall.
Morgonen infann sig och jag vågade knappt gå på toaletten för rädslan att det skulle kommit mer flytningar/blod  var så stor. Men jag var ju tvungen och givetvis - där var det. Det hade kommit mer, inte så mycket men ändå.
Jag ringde till mödravården för att skriva in mig samt rådfråga om det inträffade. BM tyckte att jag skulle vänta ett tag och se om det stannade upp eller blev mer. Hon kunde inte kolla det. Nej, de gör inga ultraljud förrän tidigast i vecka 17. Du har ju redan gjort ett ultraljud så det behövs inte. Jag förklarade allt jag gått igenom och att mina nerver inte klarar av att leva i ovisshet och rädsla mer. Men Nje hon satte upp ett samtal med en barnmorska till mig i nästa vecka och den träffen inkluderar inte någon undersökning utan enbart samtal. Vilken kärring! Men då bestämde jag mig för att ta kontakt med kvinnokliniken på lasarettet. När jag tillslut kom fram och förklarat hela proceduren en gång till och verkligen påpekat att jag inte kan åka till Sahlgrenska för de har semester och Dr Amosi har även han gått på semester och jag fixar inte att inte få veta hur det står till med barnet. Efter att Bm rådfrågat andra läkare där så sa hon att eftersom du är i ett så tidigt skede så får du ta kontakt med gynmottagningen på lasarettet. Jaha tänkte jag och slog numret dit. Men då har de ingen telefon tid förrän imorgon, så då ringde jag upp växeln och berättade hela historien en gång till och då kopplade hon mig till jouren på gynmottagningen och när jag väl talat med dem fick jag åka upp på en gång. Min mamma följde med. Läkeren ställde en massa frågor och vi gick igenom hela proceduren och min bakomliggande historia, sen så undersökte han mig väldigt noggrant. Han sa att han inte såg några fler flytningar och inget blod, allt såg jättefint ut. De bruna flytningarna som kommit ut är rester efter ingreppet och har inget att göra med barnet. Skönt. Sen gjorde han ett VUL (vaginalt ultra-ljud) och även där var han jättenoga. Och där var det - hjärtat! Det slog lika fort som för några dagar sedan och har nästan vuxit sig dubbelt så stor på mindre än en vecka. Allt såg jättebra ut och läkaren lugnade mig och sa att jag skulle sluta oroa mig och försöka njuta av min graviditet. Han var fantastiskt sympatisk och professionell. Sen säger han att du får jättegärna höra av dig igen om det skulle inträffa något eller om jag bara känner oro, så kollar dem upp mig igen. :) Vilken läkare, vilket bemötande. Det var annorlunda från mödravårdskvinnan det. Hoppas verkligen att min bm  inte är som hon i telefonen. Jag berättade på en gång hur allt hade gått för min älskling och då erkänner han att han varit jätteorolig men inte vågat visa det för mig, för att inte skrämma upp mig mer. Min älskling, alltid tänker han vad som är bäst för mig. Sann kärlek.

Frågan är nu om jag kanske måste byta BM tid nästa vecka, vi ska ju åka upp till Härjedalen då. Hm, jag får se hur vi löser det här. Nu känner jag mig jättelugn och trött. Ska nog ta och vila lite grann.