Ett av mina tidigare liv.
Tidigare liv. Den här gången fortsatte vi att utforska våra tidigare liv. Vi valde att gå ner till ett utav alla våra "viloliv" alltså ett liv där vi bara mått bra. Inte ett liv där vi ska utvecklas själsligt alltså - som det här jag lever idag. Där jag ständigt möts av prövningar.
Den här gången gjorde vi vår resa genom att lyfta mot högre demensioner, för att sedan återvända till en plats där vi varit förut. Där mötte vi personer som vi även mött i detta liv. Till en början var det jättesvårt att fokusera för min foglossning påminde mig hela tiden om vart jag befann mig. Men så emellanåt så kändes det som att jag plötsligt bara försvann iväg, en skön känsla, men så fort tanken började komma så fick jag åter gå tillbaka och göra om hela proceduren igen för att höja upp mina energier. Det är frusterande att det inte går lika lätt som jag vill att det ska göra. Jag önskar att jag bara kan försvinna iväg och helt och fullt gå in i det gamla livet och verkligen uppleva det. En dag så gör jag kanske det. Men jag har defenitivt mycket lättare att visualisera mig in när det kommer till Psykometri. Där känns det naturligt på nåt vis. Där är det svåraste att våga lita på det som kommer till mig. Men inom psykometrin, där känns allt så tydligt, lukterna, känseln och även synen är klarare. När man ska gå tillbaka till gamla liv så använder man sig ju av ett annat energifält. En övningsak.
Men till slut så lyckades jag åtminstonde känna något. Vissa andra på utbildningen fick till sig jättemycket och såg allt klart framför sig. Kul för dem. Vi är alla så olika i gruppen och ändå så lika. Har hamnat i en underbar grupp - verkligen. Jag kommer aldrig sluta. :)
Jag vet inte riktigt vart jag hamnade men jag tror att det var i Sverige väldigt högt upp. I Fjällnatur. Jag var en kvinna i 20 - 30års åldern, jag hade långt hår, kändes som att det var rödlätt., normalbyggd, ganska lång iförd mockasinliknande skor av ljusbrunt skinn/mocka. Mjuka skor med hårdare sula.
Jag bar en lång kjol, ganska vid och gjord i ett lite hårdare tyg, i livet hängde det något liknande hängskärp och på överdelen är jag inte säker på vad jag hade på mig. Kan ha varit en väst och halvärmslång luftig skjorta. Jag hade nåt slags smycke vid bröstet,ett runt.
Jag befann mig i ett landskap fyllt av rundade låga stenar, gräs, ja ungefär som på fjällen. Typ med ljung och andra lågväxande växter. Luften var frisk. jag vandrade "hemåt" och kom slutligen fram till ett litet hus, ganska gammalt trähus, (stock). Är osäker på färgen men ytterdörren var rustik av trä och den var faluröd. Jag pötte upp dörren och möttes av en man som jag kände att jag hyste väldigt starka känslor för. Han var stor och muskulös, tror han hade lite skägg men är inte helt säker. Mörkblond tror jag. Vi kramades och jag kände stor lycka av att vara i hans armar. Det var en sådan kärlek där man känner att man hör hemma och aldrig vill lämna. Vi hade nog en hund men kunde inte urskilja vilken sort utan den bara dök upp i perferin. När jag tittade runt i huset så såg jag en stor vedspis centralt i rummet. Helt plötsligt sitter jag där framför spisen och badar ett litet barn i en plåtliknande balja. Jag antar att det var vårt barn. Sen var det dags att gå till ett ställe där vi älskade att bara vara. Jag lämnade motvilligt hemmet och kom till en plats på en höjd där utsikten var en kurvig rinnande flod/å som rann mellan några berg. Som i en dal nästan. Jättefint. Men så helt plötsligt var jag tillbaka i huset igen och i mannens armar och jag kände mig så älskad och mådde så bra. Det är ju så här det ska kännas tänkte jag. Total kärlek över att bara få vara tillsammans.
Ingenting annat spelade någon roll, det var vår starka kärlek som var det primära i det här livet. Jag ville inte lämna honom men kysste honom till slut farväl och gick ut genom dörren med ett leende. Sedan började resan hemåt igen. Först upp till unirversum där jag såg Jorden som en litet boll för att sedan dras nedåt igen till den platsen där vi satt.
Jag undrar vilka de här personerna var, jag kände inte igen dem. Min kursledare säger att bebisen som jag badade, kan vara den bebis som jag nu har i magen. Spännande.
Ganska svårt att få klara bilder, jag känner mer in vart och hur miljön, människorna visar sig för mig. Jag hoppas att jag en dag lyckas se helt klara bilder. Som i en kortfilm. Så ser nämnligen vår kursledare det framför sig när hon går tillbaka in i före detta liv. Men så har hon ju 40års erfarenhet. :) Där ligger jag i lä, men en dag är jag där. Är glad över att jag kan se något iallafall och att de sakerna jag fått till mig stämmer.
Den här gången gjorde vi vår resa genom att lyfta mot högre demensioner, för att sedan återvända till en plats där vi varit förut. Där mötte vi personer som vi även mött i detta liv. Till en början var det jättesvårt att fokusera för min foglossning påminde mig hela tiden om vart jag befann mig. Men så emellanåt så kändes det som att jag plötsligt bara försvann iväg, en skön känsla, men så fort tanken började komma så fick jag åter gå tillbaka och göra om hela proceduren igen för att höja upp mina energier. Det är frusterande att det inte går lika lätt som jag vill att det ska göra. Jag önskar att jag bara kan försvinna iväg och helt och fullt gå in i det gamla livet och verkligen uppleva det. En dag så gör jag kanske det. Men jag har defenitivt mycket lättare att visualisera mig in när det kommer till Psykometri. Där känns det naturligt på nåt vis. Där är det svåraste att våga lita på det som kommer till mig. Men inom psykometrin, där känns allt så tydligt, lukterna, känseln och även synen är klarare. När man ska gå tillbaka till gamla liv så använder man sig ju av ett annat energifält. En övningsak.
Men till slut så lyckades jag åtminstonde känna något. Vissa andra på utbildningen fick till sig jättemycket och såg allt klart framför sig. Kul för dem. Vi är alla så olika i gruppen och ändå så lika. Har hamnat i en underbar grupp - verkligen. Jag kommer aldrig sluta. :)
Jag vet inte riktigt vart jag hamnade men jag tror att det var i Sverige väldigt högt upp. I Fjällnatur. Jag var en kvinna i 20 - 30års åldern, jag hade långt hår, kändes som att det var rödlätt., normalbyggd, ganska lång iförd mockasinliknande skor av ljusbrunt skinn/mocka. Mjuka skor med hårdare sula.
Jag bar en lång kjol, ganska vid och gjord i ett lite hårdare tyg, i livet hängde det något liknande hängskärp och på överdelen är jag inte säker på vad jag hade på mig. Kan ha varit en väst och halvärmslång luftig skjorta. Jag hade nåt slags smycke vid bröstet,ett runt.
Jag befann mig i ett landskap fyllt av rundade låga stenar, gräs, ja ungefär som på fjällen. Typ med ljung och andra lågväxande växter. Luften var frisk. jag vandrade "hemåt" och kom slutligen fram till ett litet hus, ganska gammalt trähus, (stock). Är osäker på färgen men ytterdörren var rustik av trä och den var faluröd. Jag pötte upp dörren och möttes av en man som jag kände att jag hyste väldigt starka känslor för. Han var stor och muskulös, tror han hade lite skägg men är inte helt säker. Mörkblond tror jag. Vi kramades och jag kände stor lycka av att vara i hans armar. Det var en sådan kärlek där man känner att man hör hemma och aldrig vill lämna. Vi hade nog en hund men kunde inte urskilja vilken sort utan den bara dök upp i perferin. När jag tittade runt i huset så såg jag en stor vedspis centralt i rummet. Helt plötsligt sitter jag där framför spisen och badar ett litet barn i en plåtliknande balja. Jag antar att det var vårt barn. Sen var det dags att gå till ett ställe där vi älskade att bara vara. Jag lämnade motvilligt hemmet och kom till en plats på en höjd där utsikten var en kurvig rinnande flod/å som rann mellan några berg. Som i en dal nästan. Jättefint. Men så helt plötsligt var jag tillbaka i huset igen och i mannens armar och jag kände mig så älskad och mådde så bra. Det är ju så här det ska kännas tänkte jag. Total kärlek över att bara få vara tillsammans.
Ingenting annat spelade någon roll, det var vår starka kärlek som var det primära i det här livet. Jag ville inte lämna honom men kysste honom till slut farväl och gick ut genom dörren med ett leende. Sedan började resan hemåt igen. Först upp till unirversum där jag såg Jorden som en litet boll för att sedan dras nedåt igen till den platsen där vi satt.
Jag undrar vilka de här personerna var, jag kände inte igen dem. Min kursledare säger att bebisen som jag badade, kan vara den bebis som jag nu har i magen. Spännande.
Ganska svårt att få klara bilder, jag känner mer in vart och hur miljön, människorna visar sig för mig. Jag hoppas att jag en dag lyckas se helt klara bilder. Som i en kortfilm. Så ser nämnligen vår kursledare det framför sig när hon går tillbaka in i före detta liv. Men så har hon ju 40års erfarenhet. :) Där ligger jag i lä, men en dag är jag där. Är glad över att jag kan se något iallafall och att de sakerna jag fått till mig stämmer.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Livshistoria
Så mycket känslor inom mig som bara vill ut. Mest tårarna som kommer.
En dag ska jag berätta min livshistoria men inte nu.
Men en dag... en dag ska jag berätta hela sanningen, utan censur.
Inte nu , nu skriver jag ner allt och sparar det på en säker plats, för att en dag plocka fram. Kanske kommer aldrig den dagen, kanske kommer den om 5år, 10år eller när jag blivit 50+ eller kanske efterlämnar jag mig den när jag dör.
Kroppen är otrolig igentligen som kan hålla inne på så mycket känslor, sorg, skräck utan att fullständigt braka samman. Kroppen släpper inte fram mer sorg än man för stunden klarar av att hantera. Men ibland blir smärtan en övermäktig och tankarna och känslorna blixtrar fram som klara minnen. Alldeles för klara för att lyckas förtränga dem igen och då gör det så ont.
Så jävla ont.
Nästan oumbärligt.
Sådana minnen plågar mig emellanåt.
Idag är en sådan dag.
Saker har hänt som gör att minnen väcks till liv. Minnen jag önskar inte fanns.
Om en film skulle göras om mitt liv så hade det blivit en långkörare, en drama/thriller/komedi och ärligt talat så vet jag inte enda människa som riktigt skulle förstå att allt detta verkligen har hänt på riktigt. Man vet inte om man ska skratta eller gråta och det är lite så jag blivit: jag skrattar åt eländet för att orka genomleva det. En ironisk överlevnadstaktik. Frågan är väl igentligen hur jag kunnat genomlida allt utan att hamna på dårhus, blivit narkoman eller begraven i en kista. Visst det som inte dödar härdar. Jag har blivit stark men är fortfarande svag. Hur reparerar man det som fallit i tusen bitar. Hur fyller man tomrummet inom sig. Hur får man ljuset att brinna i ett stort mörkt tomrum?
Kan du svara mig på det?
Ett nytt kapitel är på väg att skrivas i mitt liv.
En egen familj.
Mitt barn som växer sig allt större inuti min mage fyller samtidigt upp tomrummet inom mig. Så mycket kärlek! Genom mina prövningar ska jag vägleda dig mitt barn. Aldrig ska du behöva utsättas för det som jag har gjort. Jag ska hjälpa dig finna styrkan i dig själv, stärka din självkänsla och ge dig självförtroende. Världen är inte ond men man måste lära sig var godheten finns. Jag och din far kommer alltid finnas vid din sida.
Du, vårt efterlängtade barn kommer aldrig vara ensam.
En dag ska jag berätta min livshistoria men inte nu.
Men en dag... en dag ska jag berätta hela sanningen, utan censur.
Inte nu , nu skriver jag ner allt och sparar det på en säker plats, för att en dag plocka fram. Kanske kommer aldrig den dagen, kanske kommer den om 5år, 10år eller när jag blivit 50+ eller kanske efterlämnar jag mig den när jag dör.
Kroppen är otrolig igentligen som kan hålla inne på så mycket känslor, sorg, skräck utan att fullständigt braka samman. Kroppen släpper inte fram mer sorg än man för stunden klarar av att hantera. Men ibland blir smärtan en övermäktig och tankarna och känslorna blixtrar fram som klara minnen. Alldeles för klara för att lyckas förtränga dem igen och då gör det så ont.
Så jävla ont.
Nästan oumbärligt.
Sådana minnen plågar mig emellanåt.
Idag är en sådan dag.
Saker har hänt som gör att minnen väcks till liv. Minnen jag önskar inte fanns.
Om en film skulle göras om mitt liv så hade det blivit en långkörare, en drama/thriller/komedi och ärligt talat så vet jag inte enda människa som riktigt skulle förstå att allt detta verkligen har hänt på riktigt. Man vet inte om man ska skratta eller gråta och det är lite så jag blivit: jag skrattar åt eländet för att orka genomleva det. En ironisk överlevnadstaktik. Frågan är väl igentligen hur jag kunnat genomlida allt utan att hamna på dårhus, blivit narkoman eller begraven i en kista. Visst det som inte dödar härdar. Jag har blivit stark men är fortfarande svag. Hur reparerar man det som fallit i tusen bitar. Hur fyller man tomrummet inom sig. Hur får man ljuset att brinna i ett stort mörkt tomrum?
Kan du svara mig på det?
Ett nytt kapitel är på väg att skrivas i mitt liv.
En egen familj.
Mitt barn som växer sig allt större inuti min mage fyller samtidigt upp tomrummet inom mig. Så mycket kärlek! Genom mina prövningar ska jag vägleda dig mitt barn. Aldrig ska du behöva utsättas för det som jag har gjort. Jag ska hjälpa dig finna styrkan i dig själv, stärka din självkänsla och ge dig självförtroende. Världen är inte ond men man måste lära sig var godheten finns. Jag och din far kommer alltid finnas vid din sida.
Du, vårt efterlängtade barn kommer aldrig vara ensam.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Helt slut
Nu är jag helt slut i kroppen. Efter att första ha handlat en massa mat och spolarvätska m.m till bilen, så fixade vi tapeter, tapetklister, målarrullar och en massa prylar till sånt, sen hämtade jag mina sista saker hos min ena lillebror. En massa hyllor och bröte, när det var hemma så körde vi nästa lass.
Barnvagn med alla tillbehör plus en syskonplatta. Den fick vi med på köpet. Förhoppningsvis så får vi ju fler barn en ett. Vore kul med syskon. Skötbordet är nu på plats, en cykelstol till bebisen fick vi, sele, skötväska m.m Sen fick jag tillbaka ammningskudden jag sydde till min syster så den ska jag stoppa om plus sy ett nytt överdrag. Kanske ikväll om jag har någon ork kvar. Tänkte första att jag även skulle hunnit med att tapetsera det ena rummet, men det får nog vänta lite för jag har sån grym foglossning nu. Kan knappt gå.
Men mat måste ju lagas så det är väl bara att ställa sig framför spisen och laga till nåt: Tror jag ska göra köttkorv, potatis, pepparotssås och grönsaker. Det är väl bäst jag sätter fart så jag inte stelnar till här framför datorn eller tillåter ögonlocken falla ner i blund.
Jag måste verkligen köpa oss en större bil. Det kommer bli trångt annars - väldigt trångt.
Och när ska jag hinna måla sängen och alla tavlorna. Det vore ju bra att ta itu med alla beställningarna så vi får in lite extra pengar. Det behövs.
Barnvagn med alla tillbehör plus en syskonplatta. Den fick vi med på köpet. Förhoppningsvis så får vi ju fler barn en ett. Vore kul med syskon. Skötbordet är nu på plats, en cykelstol till bebisen fick vi, sele, skötväska m.m Sen fick jag tillbaka ammningskudden jag sydde till min syster så den ska jag stoppa om plus sy ett nytt överdrag. Kanske ikväll om jag har någon ork kvar. Tänkte första att jag även skulle hunnit med att tapetsera det ena rummet, men det får nog vänta lite för jag har sån grym foglossning nu. Kan knappt gå.
Men mat måste ju lagas så det är väl bara att ställa sig framför spisen och laga till nåt: Tror jag ska göra köttkorv, potatis, pepparotssås och grönsaker. Det är väl bäst jag sätter fart så jag inte stelnar till här framför datorn eller tillåter ögonlocken falla ner i blund.
Jag måste verkligen köpa oss en större bil. Det kommer bli trångt annars - väldigt trångt.
Och när ska jag hinna måla sängen och alla tavlorna. Det vore ju bra att ta itu med alla beställningarna så vi får in lite extra pengar. Det behövs.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
höstmarknad
Efter hälsomässan strosade vi (jag & mamma) omkring på höstmarknaden. Som vanligt inte mycket att hurra för men skönt att barta gå omkring lite. Ta lite lotter, äta lite marknadsmat och köpa lite godis, te och så det bästa av allt. De underbara Isterbanden. Jag köpte tre paket för de är sååå goda.
Sen hittade jag äntligen en Metallica babybody. Tjohoo!!
Das was alles.
En sista matrunda i affärerna, passade på att inhandla lite mer blöjor. Lika bra att köpa det samtidigt så slipper man dem utgifterna senare. Smart va?! Det kommer komma fler saker vi måste inhandla så lika bra att tänka ekonomiskt redan nu. Så vi får ett tryggt liv när bebben kommer.
Tjingeling.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Aurafoto
Idag var jag på Hälsomässan med min mamma. Kändes som att vi sett allt där redan - inget nytt nu efter alla år. Men vi bestämde oss ialla fall för att ta varsitt aurafotografi.Mitt foto blev alldeles klart för en gångs skull, Det har det inte varit de sista fyra åren.
Tolkningen på årets aura löd.
"Det känns som att du haft det väldigt turbulent omkring dig, under en längre tid, mer än vad du låtit påverka dig igentligen. Du är mer en sådan person som ryckt på axlarna och sagt att äh, det ordnar sig. Tja det stämmer ganska bra då med tanke på ivf-behandlingarna, mitt arbete och de människor som jag trodde stod mig så nära men som har sårat mig så djupt. Jag vet mycket väl vilka som finns där för mig och inte. Den läxan har jag åter fått bekräftat. Blir ledsen bara jag tänker på det. För att gå vidare med mitt liv och det nya liv som väntar måste jag bara ta till mig den positiva energi jag såväl behöver för att åter komma i balans. Precis så som fotot visar. Vad som varit, är och komma skall inom snarast.
Men det är en balans på ingående och allt oroligt kommer att sina ut. Du är en mycket kreativ person, en ledarfigur som har god hand om barn, omsorg och vårdande.
Med tanke på mitt yrke så stämmer det ju in.
Men just nu har du valt att inte ta den rollen då du inte har den orken, men den kommer komma tillbaka. Du behöver mer egentid, ut i skogen och sätt dig på en stubbe och bara va. Packa en picknickkorg och så ut med dig. Du behöver Jorda dig. Du ska inte förena nytta med nöje - alltså inte tänka att om du ändå ska ut i skogen så kan du lika gärna göra lite nytta och plocka bär och svamp.
Äh, va!? jag har ju inga problem med att bara sitta i skogen och bara vara. Så det stämde inte riktigt men ändå lite för på sista tiden har jag ju bara gått ut i skogen om jag ska plocka just bär eller svamp.
Du behöver äta mer grönsaker säger han åt mig och Ja, det stämmer verkligen in. Jag har varit dålig med maten över lag den sista tiden. Det har varit så mycket tråkigheter som gjort att jag tappat matlusten.
Jag ser mycket äpplen, har du en egen trädgård. med äppelträd.?
Ja vi har ju stugan och i den trädgården där finns det massor av äpplen. Fast dem har vi plockat ner nu, jag har ätit jättemånga äpplen den sista tiden.
Har du husdjur? Jag ser att du kommer skaffa mer husdjur inom en snar framtid, ett nytt liv är på ingång.
Jag har en katt, och jag är gravid.
Mm då kan det vara det jag känner. Ett nytt liv iallafall. Föresten vill du veta vad det blir?
Ja, varför inte tänkte jag, man får ju ta allas gissningar med en nypa salt.
Det blir en Emil säger han då en pojke. En mycket kreativ sådan. Börja tidigt att introducera honom i färg och form.
Ja det är ju inte så svårt då jag själv målar det faller sig ju väldigt naturligt. Jag frågade om han var helt säker på namnet emil om det inte var Erik han hörde. Men nej då, En Emil var det. Emil, jag vill inte döpa vårt barn till Emil. Han måste ha hört fel. :)"
Så i det stora hela var det ett ganska positivt foto det här året. Skönt det.
Sen tog jag ett änglakort, Det löd: Tro på dig själv!
Precis samma ord som jag fick till mig sist under mötet med min guide.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Tomtebobarnens matserie.
Efter bm-besöket så gick jag ner till barnvagnscentralen och tittade runt på ev barnvagn. Nu har jag ju redan en men utifall den skulle bli för tung för mig med whiplashskador så ville jag kolla lite. Herregud 9000 - 10000 för en sådan vagn som skulle passa mig utmärkt och dessutom så behöver jag beställa den helst nästa vecka om jag ska hinna få den i tid. Den är tydligen väldigt populär och det förstår jag. Men vem har så mycket pengar liggandes att bara plocka fram sådär på en gång. Inte jag iallafall. Märket var Bugaboo, tänkte jag skulle kolla lite på blocket efter en sådan. Men hoppas, hoppas jag slipper köpa en vagn.
Jag kollade på den första bebisbilstolen som man har de första 8 månaderna och en ny sådan får man hyra från dem för enbart 500kr. Jättebilligt ju och smidigt då vet man ju att man får det allra senaste och säkraste för sin bebis.
Sen upptäckte jag Elsa Beskows mattallrikar, bestick, muggar ,underlägg och hakklappar. Jag kunde inte motstå så jag köpte Tomtebobarnens serie. De skulle kolla upp om haklappen fanns i den också annars köpar jag "mors lilla olle hakklappen". Bedårande. Jag gick lite fattigare och med ett stort leende ut från butiken. Tur att vi sparat undan en slant till alla bebissakerna.
Kolla in, nu har jag även beställ in fler dukar till att måla tavlorna till vårt barnrum också. Det kommer bli mycket från Elsa Beskows böcker. Så ljuvliga sagor och bilder. I love!
För 396kr fick jag allt det här.
Jag kollade på den första bebisbilstolen som man har de första 8 månaderna och en ny sådan får man hyra från dem för enbart 500kr. Jättebilligt ju och smidigt då vet man ju att man får det allra senaste och säkraste för sin bebis.
Sen upptäckte jag Elsa Beskows mattallrikar, bestick, muggar ,underlägg och hakklappar. Jag kunde inte motstå så jag köpte Tomtebobarnens serie. De skulle kolla upp om haklappen fanns i den också annars köpar jag "mors lilla olle hakklappen". Bedårande. Jag gick lite fattigare och med ett stort leende ut från butiken. Tur att vi sparat undan en slant till alla bebissakerna.
Kolla in, nu har jag även beställ in fler dukar till att måla tavlorna till vårt barnrum också. Det kommer bli mycket från Elsa Beskows böcker. Så ljuvliga sagor och bilder. I love!
För 396kr fick jag allt det här.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
142 busiga hjärtslag / minut
Idag var jag hos barnmorskan igen och fick dagen till ära lyssna på bebisens hjärtslag och fosterljud. Man kunde höra ljudet från navelsträngen - det var häftigt. Bm frågade om det var en busig bebis jag hade i magen för h*n gömde sig först så att vi inte kunde hitta hjärtslagen och sedan så sparkade h*n till så det brusade till högt i "mikrofonen". Själva hjärtljuden lät först som en galloperande häst för att sedan snabbt bytas ut mot ett mer roterande motorljudsliknande ljud. Helt fantastiskt. 142slag/ minuten. Dubbelt så fort som mitt och fullt normalt. Det var skönt. Vi bokade in avslappningskursen och vi kommer gå på den i november då magen hunnit bli ännu större. :)
Bebisens Hjärtslag: 142 slag/min
Blodvärdet: normalt
Blodsocker: 5.0
Blodtryck 120/70
Urinodling:= normal
Sammanlagd viktuppgång: 4kg
Svininfluensavaccinering v.42-43 jag kommer blir kallad till barnmorsemottagningen. Min sambo får nog sin spruta genom sitt jobb.
Bebisens Hjärtslag: 142 slag/min
Blodvärdet: normalt
Blodsocker: 5.0
Blodtryck 120/70
Urinodling:= normal
Sammanlagd viktuppgång: 4kg
Svininfluensavaccinering v.42-43 jag kommer blir kallad till barnmorsemottagningen. Min sambo får nog sin spruta genom sitt jobb.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Är inne på finalhalvan..jippi!
Tänk att jag nu gått över halva tiden och är inne på finalhalvan. :) Så fort det går, om bara några få månader håller vi dig i vår famn. Namnförslagen haglar in den ena roligare än den andre. Ha,ha svärfar tyckte att om du nu inte skulle bli en Erik så ska du heta Emanuela eller Karin..ha,ha Han är ju för rolig. Han får sluta upp med att titta på förlossningskliniken på dagarna nu omutifall det är därifrån han får sina namnförslag - Emanuela... Tove är rätt fint faktist. Hm, det finns ju miljarder namn som är helt underbara men bara ett som passar dig.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
v.21
Vissa kvinnor får halsbränna vid det här stadiet. Det kan kännas som en brännande känsla i bröstet och du kan även få sura uppstötningar. Jo tack det har jag märkt, särskillt när jag lägger mig ner på kvällarna. Kanske kan du svettas ovanligt mycket och det beror helt enkelt på de extra kilon som du nu bär runt på. Omkring denna vecka känner du livmodern strax under naveln.
Ditt barn är ca 16cm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 420g. Det kan röra sig fritt i fostervätskan och kan sparka både långt upp i magen och ända nere vid blygdbenet. Jag känner nu ganska tydligt hur barnet sparkar där inuti min mage :), även min älskling känner sparkarna emellanåt nu. Jätteroligt. Mest sparkas det på kvällstid.
Nu är matsmältningsapparaten tillräckligt utvecklad för att kunna tillgodogöra sig vatten ur det fostervatten som barnet sväljer. I början av graviditeten är det moderkakan som producerar fostervatten men när njurarna fungerar ungefär i fjärde månaden, tar de över produktionen. Njurarna tar även hand om en del avfallsprodukter i barnets blod och tillverkar urin av dem. Men det finns inte mycket urin i fostervattnet utan det mesta av avfallsprodukterna som bildas, transporteras bort via moderkakan och ut i ditt blodomlopp. Det är dina egna njurar som tar hand om det mesta av renandet efter barnet.
Sinnesorganen som barnet ska använda för att lära känna världen utvecklas nu raskt. Smaklökarna på tungan är färdiga. Hjärnans och nervtrådarnas utveckling har kommit så långt att barnet ska ha fått känsel. Vid ett ultraljud skulle du nu kunna fånga en bild, där barnet suger på tummen eller smeker sitt ansikte.
Källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm
If i wanna here from an asshole, i fart!!
En spark för pappa.
Igårkväll när vi satt i soffan var det fullt ös på den lille krabaten inuti min mage. Jag lade min älsklings hand mot magen och då...då hände det :)
För första gången kunde han tydligt känna hur bebisen sparkade. Hans ögon lös och gnistrade till. Den bilden kommer jag bevara länge, länge i mitt hjärta. Tänk vad han kommer lysa upp den dagen han för första gången håller vårt älskade lilla barn i sin trygga famn.
Jag älskar det här...så underbart att äntligen, äntligen få uppleva livets mirakel. Vilken kärlek.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Babyrunda på Gekås.
I lördags var jag och min kära svärmor på Gekås i Ullared. Jag åkte dit för att inhandla lite bebiskläder samt en febertermometer till bebisen. Det kändes lika bra att köra en liten shoppingrunda och det lär ju bli många till innan vi fått klart allt inför bebbens ankomst. Det är ingen billig historia att skaffa barn - herregud så dyrt det blir. Så ett tips vi fick var att redan nu börja samla på oss blöjpaket, tvättlappar m.m redan nu. Men blöjor har vi inte inhandlat ännu.
Väl inne på Gekås - det kryllade av människor. Många som redan nu inhandlar julklappar. En Käring körde in sin kundvagn rätt in i min mage och hon bad inte ens om ursäkt för det.
Då blev jag sur och röt
- Nej men för all del, kör in din vagn i min mage jag är ju bara gravid. Käringjävel!
Allt detta för runt tusenlappen, febertemparna med räknade.
Sen fortsatte jag därifrån till bebisavdelningen. Där stod min underbara svärmor och kollade på bebiskläder. :) Vi fick massor av kläder av henne därifrån. (Bodysar, byxor, strumpor, mössa, overall, pyjamas) Så snällt. Hon ser verkligen fram emot den här lilla bebisen. Ja det gör väl dem flesta från våra familjer. Med vissa undantag förståss - men dem räknar jag inte längre till min familj.
Så nu har vi en hel del kläder i st 50, 56 och lite grann i st 62. Det kommer ju behövas inhandlas fler kläder men jag tror vi väntar tills vi vet vilket kön det blir. Sååå spännande. Så nu blev det mest neutrala färger, mycket vitt. Jag var ute efter att införskaffa oss en öronfebertemp till bebisen, men det slutade med en napptemp som verkar väldigt smart och en vanlig stjärttemp med böjlig spets. Kollade även på en babysitter och fann en där för 350kr vilket tydligen är billigt - frågan är ju om den fungerar. Men senare kollade jag i affärerna här hemma och precis samma kostar runt 700 - 800kr här. Vilken skillnad. Så det kommer defenitivt bli en till runda dit ner.
Smarta febertermometrar för bebisar.
Igår passade jag på att köpa ett liggunderlag till skötbordet plus lite oljor, salvor, nappflaskor, flaskborste,badoljor m.m. Kommer fortsätta att fylla på lagret - lika bra att göra det nu medans vi får ut två fulla löner. Vi lägger även undan pengar varje månad för de lite större utgifterna men jag undrar jag om inte alla dessa småutgifter ändå överstiger de stora i slutändan. Måste köpa in madrassen till spjälsängen samt skötväska om inte den finns kvar till vagnen. Bäst att kolla upp detta. Idag ska jag nog börja måla spjälsängen. Nästa vecka ska vi måla barnrummet. Det ska bli roligt. :)
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Höstdag på Hoffsnäs.
Tjuren Ferdinand
Hösten är en vacker årstid med alla sina varma vackra färger. En solig dag i septembermånad - ja, den kan vara helt underbar om man spenderar den tillsammans med nån man älskar och på ett vackert ställe. En sådan dag hade vi för några dagar sedan. Vi åkte ut till Hoffsnäs och tog en långsam promenad. Älsklingen fick väl så gott som valla mig fram...ha,ha näeh, inte riktigt men jag hade en grymme foglossning den dagen. Men det är ju ändå viktigt att man rör på sig fast lite långsammare och med mindre steg. En sådan här dag i solens sken och på detta vackra ställe gör under för själen. Ser redan fram emot när vi ska åka till Seatons kulle. (Kinnekulle) För er som inte besökt denna slottsruin ännu - ni bara måste ta er dit en vacker höstdag när alla färger kommit fram. Det är sååå speciellt.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
v.20
Modern märker att barnet rör sig alltmer och det går ibland att se dess rörelser. Livmodern växer alltmer och skjuter fram magen. Det kan hända att naveln börjar puta ut, i sådant fall kommer den att göra det tills förlossningen. Bröstkorgen växer och det kan vara mycket bekvämt med en justerbar BH.
Ditt barn är 14-16cm långt från huvud till stjärt och väger ca 350g. Barnet är fortfarande mycket litet men växer snabbt och är nu halvvägs. Nu följer en kritisk fas i utvecklingen av sinnesorganen - hörsel, syn, känsel, smak och lukt. Äntligen kan barnet höra och känna igen din röst. De olika sinnesorganens nervceller utvecklas nu i sina specifika delar av hjärnan. Nybildande av nervceller har trappats ned något, och koncentreras istället till utveckling av komplicerade förbindelser mellan nervceller som krävs för funktioner som minne och tänkande. Bär du på en flicka finns det redan omkring två miljoner ägganlag i äggstockarna. Barnet kan nu njuta av att sträcka ordentligt på armar och ben, eftersom nervsystem och muskler har utvecklats tillräckligt för att det ska vara möjligt.
Källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm
Ja min mage, det märks att den växer för varje vecka syns det en skillnad och växtvärken är väldigt påtaglig. Så spännande att man kska kunna se på magen hur barnet rör sig inuti. Jag hoppas, hoppas att detta kommer att ske när älsklingen också tittar. Det vore så underbart att få se hans ögon tindra till sådär. Min sambo har världens vackraste ögon. Man kan ju alltid hoppas att de går i arv ;)
Magen spänner mycket och jag känner en stor skillnad i när jag blir stressad. Då stelnar magen till och det känns väldigt olustigt. Blir lätt illamående och får lite småvärk. Nu försöker jag på alla sätt hålla mig lugn men ibland blir jag upprörd och då märker jag av det. Det känns fantastiskt roligt att bebisen kan höra våra röster och känna igen dem. Jag försöker sjunga och prata med bebisen flera gånger om dagen. Även älsklingen pratar och smeker min mage varenda dag. Han är väldigt mån om att pussa på magen och prata med h*n där inne. :)
En känsla som är så obeskrivligt vacker, när jag ser honom ligga med sitt huvud mot min mage och pussa och nästan viska till bebisen. Jag hoppas att alla människor får vara med om det.
Jag har nu ökat 4kg. Men är säker på att det kommer bli mycket fler kg att läsa av på vågen de kommande veckorna. Men jag kan fortfarande inte äta onyttigt för då blir jag illamående men med ett undantag: Lakrits - herregud så gott det har blivit. Det är det enda onyttiga förutom morgonkaffet jag får imig skulle jag tro. Jag hoppas att jag inte kommer öka så mycket i vikt pågrund av att jag ätit mig till extrakilon utan att det mesta faktist är vatten, blod, moderkaka, och bebis som väger.
Jag kan inte riktigt fatta att vi redan hunnit halvvägs. Jag måste ju hinna förbereda allt här hemma, plus ordna med allt på försäkringskassan. För de är ju inte de snabbaste att ha att göra med direkt. Sen måste jag hitta en större bil. En kombi. Skulle behöva vinna lite pengar. Men jag har aldrig i hela mitt liv varit så här insatt i min ekonomi som jag är nu. Nu ska jag ha järnkoll på allt - varenda krona som kommer från det här hushållet. Nu ska här sparas till bebisen och alla kommande utgifter. Inga pengar kommer längre betalas på sånt som inte behövs.
Den tiden är förbi. Ja, ibland får vi väl unna oss saker det är inte riktigt så jag menar.
Men vi är ansvariga för att vårt barn ska få en så trygg framtid som möjligt.
Det, är det viktiga!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Allt gap stressar mig.
Varför måste vissa människor vara så högljudda? Jag förstår inte poängen. Det tröttar bara ut mig och gör mig otroligt stressad. Igår på jobbet så slogs jag av det ännu en gång. Det högljudda, alla rop. Varför? Kan man inte bara prata med varandra i normal samtalston. Jag blev superstressad igårkväll på jobbet. Tillslut slutade det med att jag själv höjde rösten åt två stycken och sa att jag inte orkar höra på när de skriker. Då tyckte de att jag skulle sluta jobba där. Då kokade det till i min hormonstinna kropp och jag sa kort och bestämt att -Nej, det kanske är ni som inte ska vara här helt enkelt, om ni inte kan bete er civiliserat. Det här är min arbetsplats. Det kanske finns en annan plats för er som passar er bättre isåfall om ni måste hålla på att skrika till varandra.
Visst pratas det mycket och ibland högljutt på jobbet och det är normalt och jag är väl också en av dem. Men när det kommer till det eviga skrikandet då blir jag så fruktansvärt trött. Magen blev helt stel igårkväll och började värka. Det är inte bra att bli så uppjagad och stressad - jag vet. Jag försöker hålla mig lugn och fin men jag vill inte behöva få tinnitus på jobbet för att de inte kan betee sig ordentligt.
Nu har vi bestämt oss för att ta tag i det här. Ingen av oss som jobbar där ska behöva få hörselskador. Det är våran arbetsplats och arbetsmiljön - ja, den kan vi vara med och styra över till en viss del. Man ska väl inte behöva ha hörselskydd. Jag tror ju att en något lugnare miljö lockar till fler besökare, som det är stundtals just nu så tror jag att det högljudda snarare skrämmer iväg nya besökare istället för att få dem känna sig välkomna in.
Ja, detta tåls att tänka på.
Visst pratas det mycket och ibland högljutt på jobbet och det är normalt och jag är väl också en av dem. Men när det kommer till det eviga skrikandet då blir jag så fruktansvärt trött. Magen blev helt stel igårkväll och började värka. Det är inte bra att bli så uppjagad och stressad - jag vet. Jag försöker hålla mig lugn och fin men jag vill inte behöva få tinnitus på jobbet för att de inte kan betee sig ordentligt.
Nu har vi bestämt oss för att ta tag i det här. Ingen av oss som jobbar där ska behöva få hörselskador. Det är våran arbetsplats och arbetsmiljön - ja, den kan vi vara med och styra över till en viss del. Man ska väl inte behöva ha hörselskydd. Jag tror ju att en något lugnare miljö lockar till fler besökare, som det är stundtals just nu så tror jag att det högljudda snarare skrämmer iväg nya besökare istället för att få dem känna sig välkomna in.
Ja, detta tåls att tänka på.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Andliga guider och så farfadern Erik förstås.
Vi började kvällen med att dra tre olika kort ur olika lekar. Som ett dagens kort med en tänkvärd text eller bara ett ord. Det är slående hur rätt det alltid blir. Mina kort pekade åt samma håll. Finn min inre trygghet ,lite på mig själv osv.
Det här måste ju vara Erik som jag fotade och målade av i vintras. När vi var mitt uppi ivf-behandlingarna.
Han kommer med vårt lilla barn. Ibland ser man saker man inte ens är medveten om.
Mina andra två guider.
Jag fick möta en idag. Hon var ganska kort en lite äldre kvinna. En klok gumma som kommer med mycket visdom. Vi har levt ihop i ett tidigare liv och sysslat med något alternativt tillsammans. Hon vill vägleda mig. Hjälpa mig att lyssna inåt! Få mig att känna en trygghet i mitt inre. Man känner sig lycklig i hennes närhet, ett stort ljus runt omkring henne. Hon följer mig.
Sen fick vi gå in i en djup meditation och själva möta någon av våra andliga guider. Jag försökte verkligen koncentrera mig på att bara slappna av och känna in ljuset som jag drog ner i mina lungor. Jag tror nog att jag kom ganska högt upp i energierna - det kändes så. Jag bara befann mig i nuet - helt utan tankar och förväntningar. Plötsligt känner jag en stark närvaro bakom mig. En slags värme, jag förnimmer hennes hand mot min vänstra axel och jag känner stor tacksamhet inför denna kvinna. Jag skriver kvinna för det var så energin kändes, som att det var en kvinna där. Jag känner ett tryck mot mitt bröst och mot halschakrat - en massa känslor. Bra känslor men jag har svårt för att precisera dem. Men det gjorde nästan ont och de kändes övermäktigt på nåt vis. Sen hör jag orden: Ha inte så bråttom, och tro på dig själv.
Sen får jag en bild för mitt inre av ett stort jättekrucifix - jag ska se om jag kan hitta nåt liknande på nätet. Sen växer en bild upp framför mig. En rund liten kula nästan som en kärna med en utdragen solfjäder framför sig och på baksidan av fjädern satt långa taggar.
Först kunde jag inte förstå det budskapet och kände mig nästan besviken över att jag inte kunde få en klarare bild av min guide. Men sedan när jag tänkte efter vad budskapet med bilderna var så förstår jag. Jag drar upp solfjädern som ett skydd inför andra och vänder istället taggarna utåt. Istället för att sänka ribban och låta dem möta kärnan innanför - Jag själv. Lite så har det känts den sista tiden. Jag vänder snabbt taggarna utåt och försvarar mig, jag stressar för att jag ska hinna med allt jag tror måste ske på en gång. Givetvis så måste jag stressa ner - njuta av nuet, njuta av min graviditet, tillåta mig känna mig nöjd med det jag i nuläget har istället för att sukta och sörja det jag inte har eller längtar efter. Kanske kommer det då till mig och allt löser sig naturligt. Jag ska försöka tänka mer så nu. Bara vara och njuta av den här tiden i mitt liv. En tid jag länge, länge längtat efter.
På kursen säger dem att jag strålar och en kvinna tyckte att jag såg så hel ut, som en madonnagestalt så såg hon mig. :) Vilken fantastisk komplimang - den ska jag vårda i mitt hjärta. Och ta fram de där dagarna jag känner mig som en plumsig barbamamma med hormonutslag i hela ansiktet. ( vilket händer ganska ofta) Min kurs ledare sa att hon kände det som att jag aldrig varit så här lycklig i mitt liv förut och när jag känner efter så stämmer det. Visst mitt liv kanske inte ser ut som jag önskat att det skulle göra men just nu bär jag på ett kärleksbarn och det här är det mest fantastiska jag varit med om. Jag har väntat och väntat på den här dagen sedan jag var 19år. Oslagbart - så på så vis är jag lyckligare än jag någonsin varit. En tomhet inom mig fylls nu istället upp med en stor och vacker kärlek. En kärlek starkare än något annat. Vårat lilla barn. Jag känner mig hel.
När vi avslutat och stängt igen alla våra ingångar och chakran så rörde sig bebisen ordentligt där inne. Antar att h*n påverkas mycket av de starka energier som man tar in. Men på ett positivt sätt.
Det här måste ju vara Erik som jag fotade och målade av i vintras. När vi var mitt uppi ivf-behandlingarna.
Han kommer med vårt lilla barn. Ibland ser man saker man inte ens är medveten om.
Så var det då dags igen för att möta mina andliga guider. Med spänning undrade jag vem eller vilka som skulle finnas där vid min sida. Jag kände nästan på mig att varken min lille munkvän eller kvinnan med barnet i famnen längre skulle vara kvar. Kanske min sambos släkting "Erik" skulle visa sig även idag. Mycket riktigt ,han var den förste som visade sig tillsammans med två andliga guider står "farfadern" där. Jättelycklig var han, ett stort leende. Vems farfar han är var inte riktigt klart. Men han envisades med just ordet farfar - han var farfar om det nu var min sambos farfar eller min sambos far kunde vi inte riktigt reda ut. Det var iallafall ingen jag träffat förut. Men jag har ju å andra sidan inte träffat någon av dem. Min "svärfar" dog ju när min älskling fortfarande var tonåring. Båda dessa två heter Erik i andra namn så det hjälpte föga. Men det är helt klart en farfar på min sambos sida - utan tvekan. En mycket fin man som känner mycket glädje och stor kärlek till vårt lilla barn där inuti min mage. :) Jag fick idag nästan mer känslan att det kunde vara älsklingens pappa men är fortfarande för osäker för att säkert säga något om det. Det kan ju lika gärna vara den äldre Erik.
Han finns ständigt där vid min sida och skänker trygghet åt oss båda. Han är som ett starkt ljussken, en stor kraft och en djuphet..nästan som en guide men ändå är han inte min guide. En mycket fin man. Han följer barnet ner, som en skyddande kraft finns han hos bebisen.
Tack Erik! Jag ska försöka få fram mer precist om du är älsklingens pappa eller hans farfar.
Mina andra två guider.
Jag fick möta en idag. Hon var ganska kort en lite äldre kvinna. En klok gumma som kommer med mycket visdom. Vi har levt ihop i ett tidigare liv och sysslat med något alternativt tillsammans. Hon vill vägleda mig. Hjälpa mig att lyssna inåt! Få mig att känna en trygghet i mitt inre. Man känner sig lycklig i hennes närhet, ett stort ljus runt omkring henne. Hon följer mig.
Sen fick vi gå in i en djup meditation och själva möta någon av våra andliga guider. Jag försökte verkligen koncentrera mig på att bara slappna av och känna in ljuset som jag drog ner i mina lungor. Jag tror nog att jag kom ganska högt upp i energierna - det kändes så. Jag bara befann mig i nuet - helt utan tankar och förväntningar. Plötsligt känner jag en stark närvaro bakom mig. En slags värme, jag förnimmer hennes hand mot min vänstra axel och jag känner stor tacksamhet inför denna kvinna. Jag skriver kvinna för det var så energin kändes, som att det var en kvinna där. Jag känner ett tryck mot mitt bröst och mot halschakrat - en massa känslor. Bra känslor men jag har svårt för att precisera dem. Men det gjorde nästan ont och de kändes övermäktigt på nåt vis. Sen hör jag orden: Ha inte så bråttom, och tro på dig själv.
Sen får jag en bild för mitt inre av ett stort jättekrucifix - jag ska se om jag kan hitta nåt liknande på nätet. Sen växer en bild upp framför mig. En rund liten kula nästan som en kärna med en utdragen solfjäder framför sig och på baksidan av fjädern satt långa taggar.
Först kunde jag inte förstå det budskapet och kände mig nästan besviken över att jag inte kunde få en klarare bild av min guide. Men sedan när jag tänkte efter vad budskapet med bilderna var så förstår jag. Jag drar upp solfjädern som ett skydd inför andra och vänder istället taggarna utåt. Istället för att sänka ribban och låta dem möta kärnan innanför - Jag själv. Lite så har det känts den sista tiden. Jag vänder snabbt taggarna utåt och försvarar mig, jag stressar för att jag ska hinna med allt jag tror måste ske på en gång. Givetvis så måste jag stressa ner - njuta av nuet, njuta av min graviditet, tillåta mig känna mig nöjd med det jag i nuläget har istället för att sukta och sörja det jag inte har eller längtar efter. Kanske kommer det då till mig och allt löser sig naturligt. Jag ska försöka tänka mer så nu. Bara vara och njuta av den här tiden i mitt liv. En tid jag länge, länge längtat efter.
På kursen säger dem att jag strålar och en kvinna tyckte att jag såg så hel ut, som en madonnagestalt så såg hon mig. :) Vilken fantastisk komplimang - den ska jag vårda i mitt hjärta. Och ta fram de där dagarna jag känner mig som en plumsig barbamamma med hormonutslag i hela ansiktet. ( vilket händer ganska ofta) Min kurs ledare sa att hon kände det som att jag aldrig varit så här lycklig i mitt liv förut och när jag känner efter så stämmer det. Visst mitt liv kanske inte ser ut som jag önskat att det skulle göra men just nu bär jag på ett kärleksbarn och det här är det mest fantastiska jag varit med om. Jag har väntat och väntat på den här dagen sedan jag var 19år. Oslagbart - så på så vis är jag lyckligare än jag någonsin varit. En tomhet inom mig fylls nu istället upp med en stor och vacker kärlek. En kärlek starkare än något annat. Vårat lilla barn. Jag känner mig hel.
När vi avslutat och stängt igen alla våra ingångar och chakran så rörde sig bebisen ordentligt där inne. Antar att h*n påverkas mycket av de starka energier som man tar in. Men på ett positivt sätt.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Ont i magen.
Inatt har jag verkligen inte fått mycket till sömn. Har jätteont i magen. Över kulan och runt om nertill. Sen känns det som om jag får sammandragningar emellanåt. Inte länge men ändå. Det kanske är normalt , inte vet jag. Ska ringa till barnmorskan snart och höra mig för vad jag ska göra. Det känns mer när jag sitter upp eller går men tydligen även när jag ska sova nu med. Det har hållit på i några dagar nu men värken tilltar för var dag. Kanske är det bara växtvärk. Det händer ju så otroligt mycket just nu. Livmodern växer så det knakar och även vårt lilla mirakel. Känns lite dumt att hålla på att ringa för minsta lilla..men nu gör det mycket ont.
Jag har iallafall gjort iordning ett morgonurinprov utifall de vill att jag ska lämna in det. Igår kändes det som att jag fick ont bak över njurarna men det var säkert bara inbillning. Men jag vågar inte riskera barnets hälsa..så det är väl bäst jag slutar skriva och tar upp telefonluren istället :)
Som om inte det vore nog så lämnade jag in bilen på verkstaden idag. Dags att lacka om den + laga plåt och kjolskadorna från det att gubben backade på bilen i somras. Nu förväntas det ta minst två veckor. Två veckor utan bil med foglossning och whiplash...Det hade ju aldrig gått, tur att jag har rätt till hyrbil. Ska hämta den imorgonbitti.
Tjingeling.
Har nu pratat med barnmorskan och hon tycker det låter som att smärtorna kommer från tjocktarmen och att det är kolikliknande värk jag har. Sammandragningarna eller ilningarna har med ligamenten att göra och den molande värken som aldrig släpper är antagligen pågrund av att allt växer. Skönt, då är det ingen fara med bebisen iallafall. Jag kan stå ut med att ha hur ont som helst . Bara det inte är farligt för mitt lilla hjärta.
Ni ska jag pallra mig iväg till jobbet. På med bäckenbältet och tummarna i kors för att jag ska fixa av att gå dit, och klara av hela kvällen på jobbet utan att behöva lägga mig ner i fosterställning.
Ha det så gott.
Jag har iallafall gjort iordning ett morgonurinprov utifall de vill att jag ska lämna in det. Igår kändes det som att jag fick ont bak över njurarna men det var säkert bara inbillning. Men jag vågar inte riskera barnets hälsa..så det är väl bäst jag slutar skriva och tar upp telefonluren istället :)
Som om inte det vore nog så lämnade jag in bilen på verkstaden idag. Dags att lacka om den + laga plåt och kjolskadorna från det att gubben backade på bilen i somras. Nu förväntas det ta minst två veckor. Två veckor utan bil med foglossning och whiplash...Det hade ju aldrig gått, tur att jag har rätt till hyrbil. Ska hämta den imorgonbitti.
Tjingeling.
Har nu pratat med barnmorskan och hon tycker det låter som att smärtorna kommer från tjocktarmen och att det är kolikliknande värk jag har. Sammandragningarna eller ilningarna har med ligamenten att göra och den molande värken som aldrig släpper är antagligen pågrund av att allt växer. Skönt, då är det ingen fara med bebisen iallafall. Jag kan stå ut med att ha hur ont som helst . Bara det inte är farligt för mitt lilla hjärta.
Ni ska jag pallra mig iväg till jobbet. På med bäckenbältet och tummarna i kors för att jag ska fixa av att gå dit, och klara av hela kvällen på jobbet utan att behöva lägga mig ner i fosterställning.
Ha det så gott.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Ettårspresent.
Ett års present till lilla Freja.
Igår var jag på Ettårs kalas hos min vän L. Deras lilla dotter Freja var den som fyllde år och Ls barn har det mesta så jag satte mig ner och målade ett av de finaste barnmotiven jag vet: Ett från Elsa Beskows bok "Tomtebo barnen". Så här blev den. Jag tycker den blev rätt fin själv måste jag säga, jag ändrade lite på den så att det blev en blandning på Elsas bild och mitt eget motiv. Ett av barnen har fått en fläta istället för kort hår, plus att jag målade till vita blommor och lingonris. Färgsättningen är min egen. Skulle kunna tänka mig att måla en liknande tavla till vårt eget lilla knyte. Nu är jag sugen på att börja måla spjälsängen. Även den med Elsa Beskow motiv - Så klart.
Jag hoppas hon blev glad för tavlan, inte för att jag tror att en ettåring uppskattar en tavla direkt men kanske senare i livet när hon blivit lite äldre. Då blir det till ett fint minne av hennes ettårsdag.
Tavlan är målad i Akryl och den tog mig ca 6 timmar att utföra. Trodde faktist inte den skulle ta så lång tid att göra. Men petnoga som jag är så rann tiden iväg. Jag skulle inte vilja ge bort något som jag själv inte är nöjd med. Jag kan tänka mig att den här tavlan skulle kunna representera hösten och så kan man måla tre andra för de årstiderna. Det skulle nog bli fint.
Tjingeling.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
U-ljud, 18v +1dag
Idag var det då dags för ett nytt Ultraljud. Jag var lite nervös att vi inte skulle få se några fötter på bebisen. Men så fort barnmorskan höll u-ljudet mot magen dök dem upp. Båda två. Nu har bebisen vänt på sig och ligger med ryggen neråt och sparkar friskt uppåt naveln till. H*n har blivit så stor på bara två veckor. Idag går jag in i femte månaden och in i 19e veckan. Fantastiskt vad fort det går. Först låg den lille med benen ovanför huvudet och barnmorskan undrade om det verkligen kunde vara ett bekvämt sätt att ligga på :), sen tog h*n ner benen och lade fothalvorna mot varandra som i skräddarställning utan korsade ben...
Vi såg urinblåsan idag, tror inte vi såg den förra gången för två veckor sedan och nu såg vi även tydligt formen av huvudet och ansiktet. En så söt litet näsa. Vi har en törstig liten krabat som växer där inne. Fostervatten är tydligen gott för det drack h*n även idag. Tänk att man kan se sånt. Otroligt. Jag har fortfarande inte gått upp speciellt mycket i vikt runt 3kg bara. Men jag tycker det ser ut som om jag svullnat till ordentligt. Magen växer fort nu och även brösten (tyvärr). Men i ansiktet har jag däremot gått ner. Idag hade vi en ny barnmorska och hon var DEFENITIVT inte lika bra som den vi fick förra gången. Den här gjorde bara sitt jobb fort skulle det gå, det var nästan så man kände för att fråga om man störde henne. Vissa borde inte få jobba med människor. Men men strunt samma, vi fick iallafall se att våran bebis mådde bra där inne och det är huvudsaken.
Se så stor h*n har blivit. Så fin.
Här ser man fötterna tydligt. Ligger med rumpan och rygg ner.
Här vet jag knappt vad som är vad...men tydligen är det ryggen man ser och benen.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
vecka 19
|
|||
|
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Tung dag
Idag var jag hos min sjukgymnast och fick lite mer hemtränings uppgifter. Hon är verkligen duktig och tänker på allt. Känns bra jag vågade dock inte träna någon styrketräning idag då jag har ont av foglossningen och sist jag tränade så blev det bara värre. Så jag tar det lite lugnt. Jag hoppas kunna sätta igång med bassängträningen om några veckor för det är den bästa träningsformen för mig. Jag måste först bara kolla så att urinvägsinfektionen kommer tillbaka, för då går det inte.
Idag känner jag mig allmänt ledsen och trött. Vill inte gå in på detaljer just nu, orkar inte det helt enkelt.
Idag var jag med mamma när hon skulle inhandla de bedårande isbjörnsknapparna till tröjan hon så fint har stickat åt vår lilla bebis där inne. Då passade jag på att inhandla ett nytt tyg i mjukt vitt tyg med nalle puh på. Jag ska sy ett nytt överdrag till ammningskudden jag sytt för länge sedan. Sen inhandlade även jag en fantastisk fin etikett som jag ska sy på. "Gjord speciell till dig av mamma" Ni ska få se när det blir klart, jag måste bara hämta kudden först, den är hos min syster än så länge. :)
Ska försöka äta något, har varit dålig på det idag..ingen matlust. Men jag måste ju äta för barnets skull, sen hoppas jag att jag får en god natt sömn och vaknar upp lite piggare och gladare imorgon.
Ha det gott.
Idag känner jag mig allmänt ledsen och trött. Vill inte gå in på detaljer just nu, orkar inte det helt enkelt.
Idag var jag med mamma när hon skulle inhandla de bedårande isbjörnsknapparna till tröjan hon så fint har stickat åt vår lilla bebis där inne. Då passade jag på att inhandla ett nytt tyg i mjukt vitt tyg med nalle puh på. Jag ska sy ett nytt överdrag till ammningskudden jag sytt för länge sedan. Sen inhandlade även jag en fantastisk fin etikett som jag ska sy på. "Gjord speciell till dig av mamma" Ni ska få se när det blir klart, jag måste bara hämta kudden först, den är hos min syster än så länge. :)
Ska försöka äta något, har varit dålig på det idag..ingen matlust. Men jag måste ju äta för barnets skull, sen hoppas jag att jag får en god natt sömn och vaknar upp lite piggare och gladare imorgon.
Ha det gott.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Gjord speciellt till dig av mormor
"Gjord speciellt till dig av mormor"
Hela dressen :)
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Avslappning för blivande mammor
Idag lyssnade jag första gången på cdskivan jag inhandlade häromdagen på Stengården: "Avslappning för blivande mammor". Cdn är uppdelad i två olika delar, den första är en förberedelse inför förlossningen och den andra är avslappning för dig som nybliven förälder. Den var riktigt skön och avkopplande, som en fin meditation tillsammans med barnet inuti min mage. Jag ska försöka lyssna på den varje dag eller åtminstonde varannan. Jag behöver dels komma ner i varv men också förbereda mig för den stora uppgiften jag har framför mig. Jag är lite nervös nej mycket nervös inför förlossningen. Börjar storgråta varje gång jag ser en förlossning på tv, samtidigt som det är fantastiskt så är det också skrämmande. Men det är ju en naturlig del av livet och jag ser fram emot den dagen då vårt lilla mirakel bestämmer sig för att komma ut ur min varma, trygga livmoder. Ut till mamma och pappa. :)
Jag har ett flertal av sådana här lugna cdskivor, med naturljud, vatten, delfin, grodsång, fågelkvitter, havsvågor,panflöjt, indiantrummor och olika meditationer och avslappningscds. Men känner att jag vill hitta en ny bra cd som jag kan ha med mig till förlossningen. På Stengården gav de tipset om vattenljud, då barnet påminns av ljudet inuti livmodern som påminner om ljudet under vatten. Det ska ge en lugnande effekt. Så jag kommer nog försöka hitta lite olika typer och blanda ihop dem. Jag vill ja att den här upplevelsen ska bli den vackraste och vill välkommna den lilla bebisen på ett så lugnt och harmoniskt sätt som möjligt.
Gå gärna in på www.theta.se och lyssna du också. Kanske finns det något där även för dig.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Beslutsångest
Funderar på att börja måla på spjälsängen men har dessvärre fått en sväng av beslutsångest villken bild jag ska måla. Först tänkte jag måla något alldeles eget med mina älvor men jag tror jag kör på min första idé att måla någon av elsa beskows motiv. Jag ska måla på fotgaveln. De jag väljer mellan är de här:
Den här hade passat till godnattvisan jag vill skriva ovanför huvuddelen: Trollmors vaggvisa. 
Eller den här som är väldigt passande...då kan jag ju välja videvisan som godnattvisa.
Eller den här underbara bilden, har dock ingen visa till den. Det finns ju så många men den får inte vara för lång, då kommer den inte plats. Min igentlige favoritvisa är ju Vargsången som Lovis sjunger för Ronja i Ronja Rövardotter.
Varför inte den här ljuvliga bilden. Uggla kopplas ju ihop med natt.
Eller den här som jag bara älskar...
Skulle behöva få lite hjälp med att välja. Vilken av dessa motiv hade du valt?
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Stickat från mormor till bebben.
Min mamma hon stickar för fulla muggar. Säger att det här är rena drömmen för en mormor. Nu har hon på bara nån dag stickat den här bedårande tröjan och mössan, samt ett par Elfsborgs sockar. Sååå söta. Kolla in de söta små gröna elefantknapparna, visst är det fina.
Jag förstår inte hur hon kan sticka det så fort och så bra, en annan hade fått hålla på ett bra tag.
Tack mamma, bebben kommer bli hur fin som helst i dessa underbara kreationer :)
När jag först såg fotot av dockan med kläderna på så blev jag lite rädd. Herregud hur ska jag klara av att föda ut ett så stort barn. Men som tur var så är dessa plagg töjbara och dockans storlek är ungefär en 6månaders baby. Puh! vilken lättnad.
Jag undrar om det känns som Babben sa:
"Att föda barn är som att skita ut en soffgrupp."
Mamma säger att: " nej då mer som att klämma ut en melon. "
Åh vad skönt att höra nu känns det ju mycket bättre. ha,ha
Vi tittade igenom en del av mammas alla gamla stickmönster från 60/70-talet. Där finns det helt underbara babykläder. Kul att ha sånt som inte alla andra har.
:)
Jag förstår inte hur hon kan sticka det så fort och så bra, en annan hade fått hålla på ett bra tag.
Tack mamma, bebben kommer bli hur fin som helst i dessa underbara kreationer :)
När jag först såg fotot av dockan med kläderna på så blev jag lite rädd. Herregud hur ska jag klara av att föda ut ett så stort barn. Men som tur var så är dessa plagg töjbara och dockans storlek är ungefär en 6månaders baby. Puh! vilken lättnad.
Jag undrar om det känns som Babben sa:
"Att föda barn är som att skita ut en soffgrupp."
Mamma säger att: " nej då mer som att klämma ut en melon. "
Åh vad skönt att höra nu känns det ju mycket bättre. ha,ha
Vi tittade igenom en del av mammas alla gamla stickmönster från 60/70-talet. Där finns det helt underbara babykläder. Kul att ha sånt som inte alla andra har.
:)
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Bröllopstalet
Såhär fin blev klänningen som jag hade på mig på bröllopet igår med mina nya stövlar. ( Tack mamsen!)
Kände mig lite som barbamamma men jag fick påminna mig om att jag faktist vär gravid och inte bara tjock. :)
Boleron hade jag knappt på mig alls, bara i kyrkan ,sen blev det alldeles för varmt. Klänningen gör sig bättre utan bolero.
Fyra timmar innan bröllopet åkte jag och en annan väninna till U och dukade iordning bröllopsbrodet. U litade endast på oss, herregud så vi stressade men det blev riktigt lyckat och brud och brudgum var mer än nöjda och det var huvudsaken. De har haft väldig oflyt innan bröllopet, kvällen innan ringer två av kockarna som ska tillaga bröllopsmaten och sjukanmäler sig. Där står de stackarna utan kockar...men eftersom de båda är inom den branchen själva så löste det sig tillslut. Maten blev fantastiskt god.
Jag fick många fina komplimanger om min gravidmage. Alla verkade vilja smeka och kommentera vår graviditet. En massa lyckönskningar och älskvärda ord. Sånt värmer och då kände jag mig riktigt fin. Istället för att känna mig som en uppblåst barbamamma hela kvällen så sträckte jag stolt på mig.
Jag är ju en havande kvinna ju..for god sake! Finns det nåt finare. :)
Bröllopet var jättevackert och ja, det föll några tårar där inne i kyrkan. Antar att det är alla dessa hormoner som spelar mig ett spratt. Eller nja, när jag tittade runt så grät nog de flesta damerna men jag såg inte en enda man.Vad är det med oss kvinnor igentligen. Eller jag kanske ska fråga vad är det med er män igentligen - när berörs ni? Eller visar ni det bara inte? Islutet när brudparet ska till att stega ut ur kyrkan så snubblar prästen till där bakom dem vid altaret. Han vände sig sedan snabbt och bad till gud. Åh, vad jag tyckte synd om honom. Hoppas att inte alla såg det. :)
Brudparet var vackrare än någonsin, de var de verkligen. Det fullkomligt lös om dem och det kändes så fint att få vara med och dela deras stora dag. Jag vet ju vad de fått genomlida och nu är de starkare än någonsin tillsammans och det är kärlek det. Så mitt tal kommer direkt från mitt hjärta till dem.
Under kvällen vid averten var det då dags för mig att läsa upp mitt bröllopstal som jag skrivit till dem. Usch, det var nervöst men gick bra. Jag fick tom några damer att börja snyfta. :)
Så här löd mitt bröllopstal:
”Det finns dem som inte tror på Kärleken
Och
Det finns dem som inte tror att Sann Kärlek ens existerar.
Men så finns det dem, likt U & M,
som trots allt vågar öppna upp sina hjärtan,
som vågar vara sårbara i kärleken.
För Kärleken kan vara otroligt smärtsam, mörk och destruktiv
och krossa vilket hjärta som helst.
Men den Sanna Kärleken är vacker, stark, kravlös
och lagar vilket brustet hjärta som helst.
Den sanna kärleken överglänser allt annat.
Den får dig att tro på det goda i Livet,
tro på det vackra inuti alla människor.
I den sanna kärlekens värld finns inga tvivel.
Där segrar kärleken över motgångarna
och för oss istället närmare varandra,
istället för att slita oss itu och isär.
Genom alla motgångar i Livet,
blir den Sanna Kärlekens band allt starkare.
Att falla handlöst är att våga lita på att någon finns där,
som tar emot dig.
Din andra hälft.
Att Älska någon kravlöst
och att låta sig älskas kravlöst är en konst, få bemästrar.
Om man lär sig bemästra denna svåra konst,
leder det till ett lyckligt liv.
Idag bevittnar vi en sådan kravlös Kärlek.
Nämligen Kärleken mellan U och M
som idag ingått äktenskap.
De visar upp för hela världen att Sann Kärlek visst existerar.
Att Kärleken segrar över motgångarna som livet ibland utsätter oss för.
Dem visar också att man ska värna om varandra
och hjälpa varandra genom livet.
Att kärleken handlar om att ge och att ta.
Delad Kärlek är ju dubbel kärlek sägs det
och idag delar vi, deras kärlek.
Jag är väldigt glad för eran skull och önskar er all lycka i framtiden som man och hustru.
Jag vill skåla för den Sanna kärleken – för U och M.
Skål!”
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Stress
Vill inte stressa men hela tiden är det tusen saker som måste göras och ingen annan än jag tar tag i det. Vissa saker struntar jag i då det skulle innebära tunga lyft och jag riskerar ingenting med barnet. Förutom stressen då förståss. I går var ingen bra dag alls. Min väns bröllop innebär en massa extra stressfaktorer för mig. Hitta, kläder till oss båda, köpa bröllopspresenter, hjälpa U med bröllopsbestyr, samtidigt som jag har en grymmehuvudvärk dagligen och foglossningen har inte varit snäll mot mig de senaste två dagarna. Iförrgår tränade jag lite light styrketräning med sjukgymnasten och på natten efter det så fick jag fruktansvärt ont i magen och i fogarna fram och bak. Jag blev riktigt rädd faktist för det kändes inte alls bra och det slutade med att jag hasade mig ur sängen och gick och la mig på soffan för att inte väcka älsklingen som skulle upp tidigt och jobba. Lite hänsyn får man ju visa varandra iallafall.
Jag hade ju ioch för sig tränat mycket bålträning men absolut inte överdrivet. Jag kontrollerar mina impulser till att falla i gamla spår vad gäller styrketräningen. Innan tränade jag med så tunga vikter som jag mäktade med och tills jag näst intill föll ihop svimfärdig och mjölksyreyr som en pöl på golvet. Så tränar jag inte nu, det går inte med ett litet barn i magen och inte med foglossning. Bassängträningen hade varit det ultima för min kropp men då jag haft urinvägsinfektioner så vill de att jag ligger lågt med den träningen. Så än så länge blir det light variant av styrketräning och hemövningar.
Läkaren på MVC skrev ut citodon till mig. Hon tycker jag ska ta dem när jag får migränanfall eller grymmeont i nacken eller ryggen. Det är ingen fara för bebisen. Men jag kommer endast ta dem i nödfall. Vill hålla mig ifrån tabletter så långt det bara går. Jag är ganska härdad av min smärta hittills. Men igår grät jag och bröt näst intill ihop. Jag fick sjukskriva mig från arbetet och stanna hemma och bara vila. Sviterna sedan innan semestern då jag var nära att gå in i väggen gör sig påmind. Jag är så himla känslig för stress runt omkring mig, jag fixar inte att ha koll på allt hemma ,jobbet och allt annat runt omkring. Inte nu , jag är inte återhämtad ännu, jag måste lugna ner mig och försöker meditera för min och bebbens skull. Finna ron och kraften inom mig men jag känner hur jag ligger väldigt nära den där utbrändsgränsen. Ibland vill jag bara fly bort från allt och bosätta mig ensam med min gravidmage i en grotta. Bara få vara utan krav, tjafs och måsten. Jag är så tacksam för all hjälp från mamma som sytt klänningen och varit ett fint stöd för mig hela den här tiden. Just nu sitter hon och stickar en jättefintröja till bebben plus ett par elfsborgssockar. ha,ha min sambo kommer bli överlycklig :)
Usch! vad gnällig jag låter nu, det är säkert inte så illa men just nu är jag mitt uppi och imorgon ska jag hjälpa till att duka bröllopsbordet innan bröllopet, plus att jag ska klippa älsklingen, klä på mig själv m.m..På bara några enstaka timmar. Hur ska jag hinna med allt det utan att bli sönderstressad?! Vill ju hjälpa alla, men jag då?!
Snälla någon ge mig lite extra kraft nu - för det behöver jag.
Just nu färgar jag håret och det är väl dags att skölja ur det snart..nej fasen nu! (ja jag vet, men jag höll mig iallfall så här länge :))
Ja, ja jag får skynda mig sen ska jag stryka alla kläderna inför morgondagen, måla naglarna, slå in paketen. Äta kanske jag hinner med där emellen. Japp bebben måste äta.
Tjingeling.
Jag hade ju ioch för sig tränat mycket bålträning men absolut inte överdrivet. Jag kontrollerar mina impulser till att falla i gamla spår vad gäller styrketräningen. Innan tränade jag med så tunga vikter som jag mäktade med och tills jag näst intill föll ihop svimfärdig och mjölksyreyr som en pöl på golvet. Så tränar jag inte nu, det går inte med ett litet barn i magen och inte med foglossning. Bassängträningen hade varit det ultima för min kropp men då jag haft urinvägsinfektioner så vill de att jag ligger lågt med den träningen. Så än så länge blir det light variant av styrketräning och hemövningar.
Läkaren på MVC skrev ut citodon till mig. Hon tycker jag ska ta dem när jag får migränanfall eller grymmeont i nacken eller ryggen. Det är ingen fara för bebisen. Men jag kommer endast ta dem i nödfall. Vill hålla mig ifrån tabletter så långt det bara går. Jag är ganska härdad av min smärta hittills. Men igår grät jag och bröt näst intill ihop. Jag fick sjukskriva mig från arbetet och stanna hemma och bara vila. Sviterna sedan innan semestern då jag var nära att gå in i väggen gör sig påmind. Jag är så himla känslig för stress runt omkring mig, jag fixar inte att ha koll på allt hemma ,jobbet och allt annat runt omkring. Inte nu , jag är inte återhämtad ännu, jag måste lugna ner mig och försöker meditera för min och bebbens skull. Finna ron och kraften inom mig men jag känner hur jag ligger väldigt nära den där utbrändsgränsen. Ibland vill jag bara fly bort från allt och bosätta mig ensam med min gravidmage i en grotta. Bara få vara utan krav, tjafs och måsten. Jag är så tacksam för all hjälp från mamma som sytt klänningen och varit ett fint stöd för mig hela den här tiden. Just nu sitter hon och stickar en jättefintröja till bebben plus ett par elfsborgssockar. ha,ha min sambo kommer bli överlycklig :)
Usch! vad gnällig jag låter nu, det är säkert inte så illa men just nu är jag mitt uppi och imorgon ska jag hjälpa till att duka bröllopsbordet innan bröllopet, plus att jag ska klippa älsklingen, klä på mig själv m.m..På bara några enstaka timmar. Hur ska jag hinna med allt det utan att bli sönderstressad?! Vill ju hjälpa alla, men jag då?!
Snälla någon ge mig lite extra kraft nu - för det behöver jag.
Just nu färgar jag håret och det är väl dags att skölja ur det snart..nej fasen nu! (ja jag vet, men jag höll mig iallfall så här länge :))
Ja, ja jag får skynda mig sen ska jag stryka alla kläderna inför morgondagen, måla naglarna, slå in paketen. Äta kanske jag hinner med där emellen. Japp bebben måste äta.
Tjingeling.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Borgmästarns dotter
Jo,jo det är sant numer kan jag titulera mig som borgmästarens dotter. Min pappa har nämnligen blivit vald till borgmästare. Ha,ha det är ju fantastiskt roligt att det blev just han. Jag är inte förvånad för han har länge, länge arbetat aktivt politiskt för det arbetande och utstötta folket. Vilket gett resultat på popularitets statistiken. Antar att den borgliga sidan gråter sig till sömns nu när de blivit av med sin titel till en vänsterpartist. Ha,ha underbart.
En arbetande man till ett arbetande folk. ha,ha perfekt - det är så det ska vara.
Kör på statsministerposten nu farsan!!
Du skulle säkert klå dem allihop om inte annat tala ihjäl dem.
;)
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Läkarbesök på MVC
Imorses var jag först på vårdcentralen för mina utslag i ansiktet. Tydligen enligt en läkare på vårdcentralen så har jag fått en hudsjukdom misstänker de som heter Rosacea eller nåt liknande. Både jag och min syster har fått dessa utslag till och från i säkert tio år och det enda som hjälper är antibiotikakur med Tetralysal. Men eftersom jag är gravid så får jag inte ta dessa tabletter och inte heller de tabletterna som de tills 2008 gav till gravida kvinnor för nu har de visats sig på ett fåtal foster att de gett biverkningar. Så bort med all antibiotika i tablettfom, jag kommer heller inte kunna ta dem när jag ammar d det går direkt ut i modersmjölken. Men sedan så finns det två stycken antibiotikasalvor. Först ville läkaren inte skriva ut någonting till mig för att jag nämnde att jag gjort ivf. Så han blev jättenojig och ringde till hudmottagningen och konsulterade med en läkare där. Det slutade med att jag tillslut fick gelen Finacea som jag ska stryka på två ggr dagligen. Men det är inte säkert att utslagen kommer försvinna av gelen utan att jag snällt får vänta tills jag ammat färdigt. Hoppas nu att de försvinner. Det konstiga är att när jag googlat på rasacea och läser och ser bilderna på hur det ser ut så är det inte samma som jag har. Inte ens på samma ställen. Jag har ju runt ögonen, nästippen och mungiporna. Inte som de på pannan, kinderna, hakan osv...Hudläkarna som ändå är specialist på det här området säger sig inte veta riktigt vad det är. Det finns inget namn på det som jag och min syster har. Då har de ändå varit iväg på föreläsningar runt om i världen för just den här typen av utslag. Ibland undrar man ju hur vissa läkare bara skriver ner en prognos utan att undersöka det vidare. Den här läkaren på vårdcentralen som helt plötsligt utan min vetskap skrivit i journalerna att jag har Rosacea tittade knappt ens på mina utslag. Jag sa bara som det var att Tetralysal var det enda som hjälpte och då skrev han ut recept på det utan att igentligen undersöka mig. Får man verkligen göra så?
Imorses var jag så redig och kissade iordning ett urinprov men sedan så glömde jag det hemma när jag väl åkte till MVC för att träffa läkaren där. Men det var okej jag får komma in i veckan med ett nytt. Jag ställde mig på den fasade vågen och hade mycket riktigt ökat ett helt kilo. Så sammanslagt har jag nui gått upp 3kg under min graviditet (17v) Det var fullt normalt, tydligen och inte alls speciellt mycket att noja sig över tyckte läkaren. :) Mitt blodtryck var 120/70 precis som förra gången och eftersom jag redan gjort Ultra-ljud så behövde hon inte fastställa graviditeten men en gynundersökning. Det var ju skönt - aldrig trevligt när någon ska gräva en där nere när man ligger helt utlämnad i gynstolen. Så allt ser precis ut som det ska och det känns skönt. Jag kommer få en kallelse av Barnmorskan när jag ska komma att vaccineras för svininfluensan. Älsklingen kommer få ta sin på vårdcentralen eller om de hyr en stor hall och massvaccinerar dem där berättade läkaren. Ikväll fick jag veta att min släkt till min sambo ligger inne med syrgas som hjälper henne att andas, hon har antagligen fått svininfluensan och hennes cancersjuka mor som går på cellgifter och absolut inte får bli sjuk har även hon börjat få tecken på svininfluensan. Det gick tydligen väldigt fort själva sjukförloppet - tills dess att hon inte fixar att andas själv. Det var så jag uppfattade att min svärmor berättade det iallafall. Jag träffade dessa två stackare för bara några veckor sedan och då var det friska. Så nu finns det svininfluensa tätt inpå. Götegorg ligger inte långt ifrån där vi bor och folk pendlar dagligen mellan våra städer. Nu är det slut poå hansskakningar, kramar på jobbet - tråkigt men det är inte värt att rriskera någonting.
Nu har mamma sytt färdigt klänningen som jag ska ha till bröllopet på lördag, den blev hur fin som helst. Ska visa upp den när jag tagit kort. Synd bara att jag ser ut som barbamamma.ha,ha men det är väl så det är. En utopi att endast få en fin gravidmage och inte svälla upp på resterande kroppen. Det spelar ju ingen roll att jag äter bra och inte trycker i mig en massa onyttigt, jag samlar på mig vätska ändå.
Imorses var jag så redig och kissade iordning ett urinprov men sedan så glömde jag det hemma när jag väl åkte till MVC för att träffa läkaren där. Men det var okej jag får komma in i veckan med ett nytt. Jag ställde mig på den fasade vågen och hade mycket riktigt ökat ett helt kilo. Så sammanslagt har jag nui gått upp 3kg under min graviditet (17v) Det var fullt normalt, tydligen och inte alls speciellt mycket att noja sig över tyckte läkaren. :) Mitt blodtryck var 120/70 precis som förra gången och eftersom jag redan gjort Ultra-ljud så behövde hon inte fastställa graviditeten men en gynundersökning. Det var ju skönt - aldrig trevligt när någon ska gräva en där nere när man ligger helt utlämnad i gynstolen. Så allt ser precis ut som det ska och det känns skönt. Jag kommer få en kallelse av Barnmorskan när jag ska komma att vaccineras för svininfluensan. Älsklingen kommer få ta sin på vårdcentralen eller om de hyr en stor hall och massvaccinerar dem där berättade läkaren. Ikväll fick jag veta att min släkt till min sambo ligger inne med syrgas som hjälper henne att andas, hon har antagligen fått svininfluensan och hennes cancersjuka mor som går på cellgifter och absolut inte får bli sjuk har även hon börjat få tecken på svininfluensan. Det gick tydligen väldigt fort själva sjukförloppet - tills dess att hon inte fixar att andas själv. Det var så jag uppfattade att min svärmor berättade det iallafall. Jag träffade dessa två stackare för bara några veckor sedan och då var det friska. Så nu finns det svininfluensa tätt inpå. Götegorg ligger inte långt ifrån där vi bor och folk pendlar dagligen mellan våra städer. Nu är det slut poå hansskakningar, kramar på jobbet - tråkigt men det är inte värt att rriskera någonting.
Nu har mamma sytt färdigt klänningen som jag ska ha till bröllopet på lördag, den blev hur fin som helst. Ska visa upp den när jag tagit kort. Synd bara att jag ser ut som barbamamma.ha,ha men det är väl så det är. En utopi att endast få en fin gravidmage och inte svälla upp på resterande kroppen. Det spelar ju ingen roll att jag äter bra och inte trycker i mig en massa onyttigt, jag samlar på mig vätska ändå.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Steg 2 i min mediala utbildning.
Idag var det då så äntligen dags att starta steg 2 i min mediala utbildning. Först en repetetion av det vi lärde oss under steg 1, sedan så tränade vi på att ge och ta emot hälsningar från andra sidan.
Men innan vi gick in på hälsningarna så hade vi en intutionsövning där vi skulle tänka oss att vi hade en miljon saker att välja på och ge någon eller några ur gruppen något som de behöver eller som dman bara kände instinktivt att man ville ge.
Vi började då med att sätta oss i en djup meditation efter att vi höjt våra energier, satt ging & yang i balans. Jag fick till mig "gåvor" som jag ville ge till fyra i gruppen. Den första gåvan var jätteklar och det var en lappkåta uppåt i landet, typ samekåta eller liknande. Den var vacker och låg på en hög höjd , kanske ett berg, utsikten var höga bergstioppar med isglaciärer och framför kåtan såg jag en hundspann. Anledningen till att jag ville ge det här till den personen var att hon behöver komma iväg från vardagen, hämta energi och kraft i lugnet där uppe.
Den andra gåvan kom i form av tid. Det kändes som att jag ville ge den här kvinnan mer tid, så att hon kan stressa ner och hinna med alllt som hon ska hinna.
Den tredje gåvan var en rosenträdgård med stora vackra rosor och de luktade ljuvligt. Jag såg den här tjejen stå där mitt bland alla rosor och insupa atmosfären och samtidigt hämta kraft och energi från växtriket.
Den fjärde och sista gåvan gick till vår kursledare, och jag fick till mig äventyrsresa. Hon skulle behöva åka iväg på något riktigt äventyrsfullt som får henne att bara släppa taget och få en hisnande upplevelse..typ forsränning och liknande. Sen berättade hon att hon och tillsammans med sina barn ska ut och resa men planerar även in en resa med lite mer äventyr. Så det stämde ju in bra. :)
Jag fick en massa gåvor från många av deltagarna de kom i form av: stark kärlek, tusentals rosor, rosor i håret, en stor sol. En massa ljus. Sedan frågade de om jag ska gifta mig och då sa jag att jag ska på bröllop i helgen och ett till i sommar. Men vem vet kanske är det rosor till mitt eget bröllop. Jag minns att jag fick en sådan bild på ett bröllopspar i våras.
Sen var det dags för oss att ta emot hälsningar från anhöriga. Den här gången kom jag in ordentligt djupt i meditationen. Plötsligt känns det tungt över mina axlar som om någon hängde över dem, ett tryck över bröstet och halsen - som att det nästan var lite svårt att andas. Det kändes som om hela jag drogs bakåt, jag blev nästan lite yr. Jag kunde inte vrida huvudet åt något håll utan fast i den position jag satt. Alltså hälsningen kom till mig själv.Sen givetvis kom bilden från min vän Merjas begravning, fast nu såg jag ut mot församlingen som om det var genom hennes ögon, Jag såg hennes kista och en skymt av hennes ljusa hår sedan kommer orden: Jag har frid nu..Det kändes skönt att höra henne säga dessa ord. För då vet jag att hon har det bra.
Sen drog jag åter tillbaka energierna till min kropp och så åter upp i energier och så tog jag in en ny. Då kunde jag vrida huvudet lite åt höger och där fastnade det. Därifrån kom energin. Plötsligt ser jag en kvinna ca 65år gammal, mjukt lite halvlockigt hår, mörk grått med volym, det kändes som att kvinnan hade tunna hårstrån men ganska tjockt hår. Hon hade glasögon, var inte så värst lång, mjuka lite rundade kindben. Känslan var att hon stod brevid kvinnan som satt där och lade sin arm runt om hennes axlar som om hon ville säga: jag är här hos dig, jag följer dig. En trygg kärleksfull känsla. Även kursledaren såg denna kvinna. Det visade sig att det var kvinnans mamma som kommit. _som jag har väntat på detta ,sa hon leende. Det var ett fint moment och det kändes skönt att kunna glädja någon så och att mina syner faktist stämde in.
När alla berättat vad de fått till sig så skulle vi till att avsluta men då brister kursledaren ut: Ernst eller Erik..jag måste bara säga det till dig. Du har en man med dig han kommer från din mans sida, ja, han heter Erik. Han kom för att medella att han följer barnet ner, som hans skyddsängel kommer han vara med barnet. Ja, då skrattade jag till och sa att Erik var ett av namnen vi tänkt ge bernet utifall det blir en son. Älsklingens far hette Erik i andra namn och flera i hans släkt heter Erik. Jag trodde först att det var hans farfar. Det kan det ha varit, kan även ha varit hans far eller så är det någon längre tillbaka i släktträdet som heter Erik. Vilken fantastisk påhälsning. Det gladde mig mycket och så sa jag att ja, då får han väl heta Erik då..Hur som helst så ska han heta det i andra namn om det inte blir i första. Jag har nu fått flera påhälsningar från min sambos släktingar. I våras kom hans morfar och så idag det här...
På kursen säger det att det strålar om mig att jag har som en gloria runt mig, ett jättestarkt glow. Det är min graviditet som orsakar detta. Jag är så lycklig över det här barnet.
Men innan vi gick in på hälsningarna så hade vi en intutionsövning där vi skulle tänka oss att vi hade en miljon saker att välja på och ge någon eller några ur gruppen något som de behöver eller som dman bara kände instinktivt att man ville ge.
Vi började då med att sätta oss i en djup meditation efter att vi höjt våra energier, satt ging & yang i balans. Jag fick till mig "gåvor" som jag ville ge till fyra i gruppen. Den första gåvan var jätteklar och det var en lappkåta uppåt i landet, typ samekåta eller liknande. Den var vacker och låg på en hög höjd , kanske ett berg, utsikten var höga bergstioppar med isglaciärer och framför kåtan såg jag en hundspann. Anledningen till att jag ville ge det här till den personen var att hon behöver komma iväg från vardagen, hämta energi och kraft i lugnet där uppe.
Den andra gåvan kom i form av tid. Det kändes som att jag ville ge den här kvinnan mer tid, så att hon kan stressa ner och hinna med alllt som hon ska hinna.
Den tredje gåvan var en rosenträdgård med stora vackra rosor och de luktade ljuvligt. Jag såg den här tjejen stå där mitt bland alla rosor och insupa atmosfären och samtidigt hämta kraft och energi från växtriket.
Den fjärde och sista gåvan gick till vår kursledare, och jag fick till mig äventyrsresa. Hon skulle behöva åka iväg på något riktigt äventyrsfullt som får henne att bara släppa taget och få en hisnande upplevelse..typ forsränning och liknande. Sen berättade hon att hon och tillsammans med sina barn ska ut och resa men planerar även in en resa med lite mer äventyr. Så det stämde ju in bra. :)
Jag fick en massa gåvor från många av deltagarna de kom i form av: stark kärlek, tusentals rosor, rosor i håret, en stor sol. En massa ljus. Sedan frågade de om jag ska gifta mig och då sa jag att jag ska på bröllop i helgen och ett till i sommar. Men vem vet kanske är det rosor till mitt eget bröllop. Jag minns att jag fick en sådan bild på ett bröllopspar i våras.
Sen var det dags för oss att ta emot hälsningar från anhöriga. Den här gången kom jag in ordentligt djupt i meditationen. Plötsligt känns det tungt över mina axlar som om någon hängde över dem, ett tryck över bröstet och halsen - som att det nästan var lite svårt att andas. Det kändes som om hela jag drogs bakåt, jag blev nästan lite yr. Jag kunde inte vrida huvudet åt något håll utan fast i den position jag satt. Alltså hälsningen kom till mig själv.Sen givetvis kom bilden från min vän Merjas begravning, fast nu såg jag ut mot församlingen som om det var genom hennes ögon, Jag såg hennes kista och en skymt av hennes ljusa hår sedan kommer orden: Jag har frid nu..Det kändes skönt att höra henne säga dessa ord. För då vet jag att hon har det bra.
Sen drog jag åter tillbaka energierna till min kropp och så åter upp i energier och så tog jag in en ny. Då kunde jag vrida huvudet lite åt höger och där fastnade det. Därifrån kom energin. Plötsligt ser jag en kvinna ca 65år gammal, mjukt lite halvlockigt hår, mörk grått med volym, det kändes som att kvinnan hade tunna hårstrån men ganska tjockt hår. Hon hade glasögon, var inte så värst lång, mjuka lite rundade kindben. Känslan var att hon stod brevid kvinnan som satt där och lade sin arm runt om hennes axlar som om hon ville säga: jag är här hos dig, jag följer dig. En trygg kärleksfull känsla. Även kursledaren såg denna kvinna. Det visade sig att det var kvinnans mamma som kommit. _som jag har väntat på detta ,sa hon leende. Det var ett fint moment och det kändes skönt att kunna glädja någon så och att mina syner faktist stämde in.
När alla berättat vad de fått till sig så skulle vi till att avsluta men då brister kursledaren ut: Ernst eller Erik..jag måste bara säga det till dig. Du har en man med dig han kommer från din mans sida, ja, han heter Erik. Han kom för att medella att han följer barnet ner, som hans skyddsängel kommer han vara med barnet. Ja, då skrattade jag till och sa att Erik var ett av namnen vi tänkt ge bernet utifall det blir en son. Älsklingens far hette Erik i andra namn och flera i hans släkt heter Erik. Jag trodde först att det var hans farfar. Det kan det ha varit, kan även ha varit hans far eller så är det någon längre tillbaka i släktträdet som heter Erik. Vilken fantastisk påhälsning. Det gladde mig mycket och så sa jag att ja, då får han väl heta Erik då..Hur som helst så ska han heta det i andra namn om det inte blir i första. Jag har nu fått flera påhälsningar från min sambos släktingar. I våras kom hans morfar och så idag det här...
På kursen säger det att det strålar om mig att jag har som en gloria runt mig, ett jättestarkt glow. Det är min graviditet som orsakar detta. Jag är så lycklig över det här barnet.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
