Torsdagen den 25 Juni 2009
Den här dagen kan bli en alldeles alldeles underbar dag. Men även precis tvärtom. Nervositet, förväntan är bara några av alla förnamn vi idag bär. Idag ska vi på vårt första ultraljud sedan vårat positiva graviditetstest för några veckor sedan. Av hela mitt hjärta och hela min själ önskar jag att vi idag får se dig lilla barn och se ditt hjärta slå. Du skulle uppfylla alla våra innersta önskningar om du bestämt dig för att stanna kvar hos oss nu. Det finns ingenting i hela den här världen som kan beskriva hur mycket vi längtat efter dig vårt kärleksbarn.

---

YES!! Allt ser jättebra ut. Bebisen är beräknad att komma runt den 10 Feb. Jag fyller 35år den 8:e...vilken fest!
Nu kan jag ärligt säga att den bästa tiden i mitt liv är nu och jag har aldrig varit lyckligare. Lars Nilsson, våran läkare på Ivfkliniken på Sahlgrenska sa att nu behöver ni inte gå och oroa er tills ni är i 12:e veckan. I en vanlig graviditet så har man inte dessa kontroller och jag kan redan nu säga att allt ser jättebra ut och nu har ni 94% chans att allt går som det ska. Jag är i 7:e veckan och hjärtat på det lilla fostret - herregud så fort det slår. Både jag och älsklingen kunde knappt tro att det var sant när vi fick se ultraljudsbilden. Glädjetårarna låg täta under ögonlocken hela tiden - det kan jag lova er. :)

Här är våran ultraljudsbíld.


Våran lilla bebbe ligger där inne. Kan inte fatta att det här händer oss. Så som vi har kämpat för den här dagen och som vi har längtat...Nu ska jag ta kontakt med mödravården och då är det väl dags att lägga till en ny kategori här på bloggen. Nämnligen kategorin: GRAVID.

23 Juni 2009

Känner mig otroligt trött, illamående och har svårt att ta in att jag faktist är gravid. Borde jag inte vara upprymd och känna mig överlycklig. Näeh, det går inte. Inte än ännu kan mycket gå fel och med våran otur vågar jag inget ta ut i förväg. Vi ska på U-ljud nu på torsdag, vi hoppas på att det finns ett litet hjärta som slår där inne och att allt ser bra ut. Först då kommer vi våga tro på det här.
Alla runt omkring frågar och försöker på alla sätt ta reda på om vi tagit gravtestet eller inte. Men vi säger inget mer än att vi ingenting vet ännu. En vit lögn men samtidigt - innan torsdag så vet vi faktist inte så mycket mer än att jag åtminstonde är gravid på stickorna. Jag blir nästan irriterad över att de inte kan låta oss få lite andrum från alla närgångna frågor. Förstår de inte att det inte är som en vanlig graviditet, inte för oss som tvingats gå igenom två ivf-behandlingar med allt vad det innebär. Förstår de inte att vi inte vill säga något förrän vi själva förstått och vågar känna oss gravida. Smärtan skulle bli olidligt stor om vi gick ut nu och talade om att vi väntar barn och så skulle något inträffa. Jag fixar inte det. Vi säger när vi är redo. Så enkelt är det. Vi hemlighåller inte på det här för att vara taskiga utan för att överleva...

LÖRDAG 13 Juni 2009



Behöver jag säga mer!! TITTA!!
POSITIVT..........................JAG ÄR NU GRAVID. Det här är den bästa dagen i mitt liv.

Natten var orolig och jag har vridit och vänt på mig. Vi bestämde att vi skulle ta gravtestet så som idag. Så när jag vaknade kissnödig så fanns det ingen återvändo. Jag sa till min älskling med en lågmäld röst att
- nu tar jag testet då.
-Ja, okej svarade han lite tyst tillbaka. (Jag antar att han var minst lika nervös inför det här som jag.)
 Med nervösa steg gick jag till toaletten tog fram den första stickan. Jag kissade i en mugg - ovanligt. Det har jag inte gjort innan men nu så gjorde jag det. Höll stickan i 5sekunder och redan innan jag hunnit lägga ner testet på golvet så var krysset där. Jag blev stum och slet fram det andra testet. Kunde det verkligen stämma? Jag stoppade ner det digitala gravtestet i urinet och efter 20sekunder så står det klart och tydligt GRAVID i fönstret. JAG ÄR GRAVID. Oh ,my god.
Jag började gråta. Glädjetårar, jag fullkomligt skakade i hela kroppen. Jag tog kort på stickorna med mobilen för att föreviga den här stunden. Sen tog jag båda testen och gick hulkande in till sovrummet. Älsklingen hörde bara mig hulka av gråt och han sa besviket
- Inte?
- Jo ,älskling du ska bli pappa! sa jag och grät hejdlöst i hans famn.
Han sträckte upp armarna i en segerpose och ropade:
 -YES!
Där låg vi nu tätt tätt ihop, och jag sa:
 - det här är den bästa dagen i mitt liv.
-Ja, det här har du väntat på älskling jätte länge, sa älsklingen.
-Ja, sedan jag var 19år. :) Och du som inte trodde du skulle få några barn sa jag till älsklingen.
-Nej, jag hade börjat inse att jag inte skulle få bli det svarade han, men nu ska jag bli pappa sa han lyckligt.
- Så som vi har kämpat för den här dagen, sa jag. Med alla dessa behandlingar.
-Ja, svarade han.
Han klappar mig ömt på magen och säger min bebbe!
Vi tittar på varandra och jag ser en gnista som jag aldrig förr sett hos han. Han är lycklig ända in i själen och jag med. Äntligen!

Nu blir det hysch hysch fram tills dess att det har gått 3 månader och den kritiska missfallsrisken försvunnit.

Herregud vad jag behöver semester nu. Har ingen ork och inga krafter kvar längre. Känner mig bara än mer stressad när minsta möjliga krav eller förväntning läggs på mina axlar nu. Jag fixar inte mer , måste få vila nu och hämta energi. Den här våren har varit allt annat än snäll mot mig. Som tur kom sommaren och förde med sig nytt liv in till vårt liv.
Nu måste jag komma bort från vardagen och alla måsten. Två veckor kvar till semestern. Hur ska jag orka fram tills dess när allt jag vill göra är att gå och lägga mig ner och sova. Sova tills jag känner mig totalt utvilad psykiskt och fysiskt. Våren som brukar föra med sig så mycket liv har bara fört med sig död. På alla plan. Nu vänder det, så låt mig få känna livet komma tillbaka. Låt mig va!

Vill bara meddela att jag mår bra, mensen har inte kommit ännu. Mer kan jag inte säga i dags läget. Fortfarande mensvärk, hoppas ,hoppas knodden inte lämnar mig.

Ska till psykologen på IVF på torsdag igen. Det ska bli skönt. Så mycket oro och stress inom mig. Jag önskar att det var att bara slappna av men det är verkligen inte lätt. Jag får verkligen anstränga mig för att ta det lugnt och inte utsätta mig för stressiga situationer. Men det finns ju stress överallt. Så hur gör man?
 På onsdag ska jag på ännu en begravning. Min vän Merja Korpis begravning. Usch! jag kan inte fatta att det har hänt, att hon bara är borta. Känns helt overkligt. Som så mycket annat just nu. Det blir till att ta med extra paket med näsdukar. Jag ska gå själv. Men det gör jag så gärna, visst hade det kännts bättre att ha någon att luta sig mot när känslorna svämmar över. Med alla dessa hormoner i kroppen så förstärks alla känslorna har jag märkt. Men jag tänker ära och visa min respekt för vår vänskap och lyckönska henne till sin fortsatta resa.

Jag har blandat ihop två egna röror till bakpotatisen.

 
Sätt ugnen på 200 grader
Borsta av bakpotatisarna, skär ett kryss i dem, placera på plåt. In i ugnen ca 50minuter. Beror på storleken.



Blanda ihop rörorna.

Curryröra med räkor/ägg/dill...


Blanda ihop ingredienserna:
2 kokta ägg
1dl räkor
dill
purjolök
ca 1,5 msk  Röd caviar
salt &peppar
Creme Bonjour "indian curry"


Champinjon & karljohansvampsröra med knaperstekt bacon.


Blanda ihop ingredienserna:
Creme Bonjour "cuisine"( Champinjon/karljohansvamp)
persilja
röd lök 1stor
bacon knaperstekt, 1pkt
Rädisor ca 4st stora
salt & peppar


Såhär smaskigt kan det se ut. Smakade ljuvligt.

I denna uppföljare återvänder Ben Stiller tillsammans med många av de kända ansiktena från första filmen och ännu fler historiska karaktärer. Den här gången utspelar sig historien på Smithsonian Institute som består av inte mindre än 17 olika museum och 136 miljoner museieföremål...

Jag tycker filmen var okej, rätt rolig men jag hade förväntat mig mycket mer sjuk humor. Så lite besviken blev jag. Men den är verkligen värd att gå och titta på med sina kids. Själv var jag där med min kära sambo och så bjöd jag med mig min mamma. Hon behöde få skratta lite och det gjorde hon också. Hela biosalongen för att vara uppriktig. Emellanåt var det hög skrattfaktor.

Vilken sömnlös natt. Jag har sprungit på toa minst två gånger, varit uppe och skällt på katten en gång, vaknat utan anledning och inte kunnat somna om....Nu är jag sååå trött men jag ska snart iväg med mamma på nån rea. Jag får helt enkelt vila i eftermiddag en timme eller två innan jag börjar jobba. Jag var på väg att ta testet imorses men älsklingen stoppade mig. Han ville inte att jag skulle ta den nu utifall det skulle bli ett negativt svar. Han vill inte lämna mig ensam isåfall. Så idag var inte rätt dag. Så det får bli till att vänta ett tag till.

Biverkningar Progesteron

Exempel på biverkningar kan vara:
Viktökning
Nedstämdhet
Huvudvärk
Bröstspänningar
Illamående
Oregelbunden blödning
Smärtsamma menstruationer
Vätskeansamling i kroppen


Mindre vanliga biverkningar är:
Minskad sexuell lust
Acne
Håravfall
Påverkan på leverfunktionen.

---

Ännu en anledning till att inte ta gravtestet nu då. De flesta av mina gravidsymptom kan lika gärna vara biverkningar från Progestronet :(....
Näeh, jag väntar och ser vad som händer. Kommer mensen så kommer den. Om inte..Ja det märker ni.

Tja,att piratpartiets ledare visade sig vara en hyperliberalkonservatist kan väl ändå inte förvåna er. Ni trodde väl ändå inte att pp stod upp för de svaga i samhället? Kan tänka mig att många rödgröna som röstade på dem blev förvånade när sanningen kom fram. Kanske kan vara värt att ta reda på fakta innan man röstar på ett parti.  Dessutom är de ett parti som kommer att fungera som en vågskål mellan de olika blocken. De block som ger dem mest vinner alltså deras sida.

Skrämmande hur människor kan bli så totalt urblåsta att de inte tar reda på fakta innan man gör ett så här viktigt val. Nu visade det sig att pps ledare är en sann kapitalist och hela han lyser av alliansens egotänk. Att många av våra förstagångsväljare inte förstår bättre är ett skrämmande resultat över hur inkompetent samhället blivit.  De tror att bara de får fri tillgång till internets alla tjänster så kommer deras liv bli fulländade.Visst jag håller med om att fralagen suger. Att det är viktigt att värna om vår integritet men sen då.
Att de i själva verket inte får en fungerande välfärd med mat på bordet, sjukvård åt de sjuka, vård till de gamla och en fungerande barnomsorg är något som de inte ens ägnat en tanke. Men visst, stå nu för erat blåa piratparti och kom inte och gnäll över att fattigare blir fattigare och rika blir rikare. En dag står du där utan en täckande försäkring åt dina barn eller dig själv - du har helt enkelt inte råd att få läkarhjälp för att alla sjukhus har blivit privatiserade och den offentliga sektorn kan inte längre skydda dig och täcka de utgifter som vården kräver. Skit i att människorna omkring dig dör i det samhälle du valt, du har ju iallafall rätten att ladda ner gratis. Tjohoo. Det var ett smart drag av dig. verkligen.....

Kanske är det dina barn eller din stackars mamma, kanske din arbetslösa sambo som får lida för att du inte valde att rösta på ett parti som månar om de "vanliga" människorna. Man kan inte sopa välfärdspolitiken under mattan för att unna sig en gratis nedladdning. Det går inte. Hur kan man bli så totalt iQ-befriad att man inte inser konsekvenserna av att rösta på  piratpartiet till EU-parlamentsvalet.

GRATTIS!

Usch!
Nej jag vågade inte göra gravtestet idag. molande mensvärk till och från hela tiden. Lika bra att vänta ut mensen känns det som. Eller? Jag har beslutsångest. Jag orkar inte få ett negativt svar vet inte hur jag kommer att fixa ett till sådant... Så jag skjuter det framför mig hela tiden. Jag menar vad är oddsen för att vi skulle lyckas den här gången? Vi har ju inte haft annat än otur.

Kan inte fatta att tiden gick så här fort. Jag som tyckt att det var en evighet till jag ska ta grav-testet men imorgon är det alltså dags. Men jag vet ärligt talat inte om jag vågar. För varje gång jag gjort testet så har stickan ilsket visat ett negativt svar. Det känns som om det för otur med sig. Jag vet att jag är ute och cyklar med den inställningen men känslan är att jag kan känna mig gravid men så fort jag kissat på stickan så dör det ....Usch!
Näeh, jag tror jag inväntar och ser om mensen kommer eller inte kommer, istället. Jag tror inte att jag vågar testa. Eller ska jag? Jag ska iallafall åka till apoteket och inhandla gravtest för jag har bara ett kvar. Och skulle det visa sig att stickan blev positiv så skulle jag inte våga tro på det innan jag gjort typ 10st tester och fått se en u-ljuds bild med ett bultande litet hjärta. Åh, gud vad jag önskar att det har tagit sig nu men jag vågar inte tro något. jag vågar inte. Det här tar kål på mig snart.
Förra gången hade inte min mens kommit när det var dags att testa sig men svaret blev negativt och mensen kom efter en vecka. Nu har jag gått längre än förra gången och mensen har inte kommit ännu. Men det kan ju bero på progestronet. Men i och försig, mina bröst har redan blivit enorma, det är sant. De var stora innan men nu är de svullna och ömma. Jag mår illa emellanåt och temperaturen skiftar, jag har fått finnar i hela ansiktet (suck, hoppas vidf gudarna att det är graviditet som orsakar dem), jag kissar ideligen och så har jag ju den här molande mensvärken som är såååå jobbig att känna hela tiden. Den kommer och går och varje toalettbesök är nervöst. Har fått en huvudvärk som inte släpper - känns nästan som bakrus h-värk. Men jag försöker att dricka mycket vatten utifall det skulle bero på vätskebrist men jag tror inte att det beror på det.

I vilket fall som helst så tror jag inte att jag tar testet som planerat imorgon. Om jag nu skulle ta testet den här veckan så tar jag det på vår årsdag på onsdag. Det vore ju en underbar gåva till oss om det visar positivt. Om det nu skulle ha tagit sig så har jag räknat ut att bebben skulle komma samma vecka som jag fyller 35år. Kan man önska sig något vackrare?

Alla ni som inte röstade utan tror att ni visat erat missnöje genom att ligga kvar i soffan. Till er måste jag säga att ni förbrukat eran rättighet till att nu överhuvudtaget klaga på hur samhället ser ut idag. Om du är missnöjd så skulle du röstat blankt. Då hade du värnat om våran demokrati och samtidigt visat ditt missnöje hos partierna, Istl väljer du att avsäga dig rätten att kunna påverka ditt liv.

KORKAT!

Människor har kämpat och offrat sina liv för att vi ska ha våran demokrati och du skiter bara i det. Ditt lata AS. Du är en skam för Sverige.

6 Juni

SVERIGES NATIONALDAG

Idag är det Sveriges nationaldag och jag har införskaffat mig en jätterolig bok som handlar om våra Svenska traditioner. Visste du tex varför Sveriges flagga är blå & gul?

Färgerna symboliserar solen och himlen. Från början var det tre gyllene kronor på blå botten. Men i mitten av 1500-talet blev det ett gult kors med fyra blåa fält.

Ända sedan 1916 firar vi Svenska flaggans dag den 6 Juni.

Att det blivit just den 6 Juni beror på att Gustav Vasa blev vald till kung denna dag 1523.

Det är ju också Gustav som har namnsdag.


Så här firas svenska nationaldagen idag.
Svenska flaggan hissas runt om i landet och kungen delar ut flaggor på skansen till olika föreningar. I skolan brukar barnen rita egna flaggor och flaggan hissas på skolgården. Man sjunger nationalsången. Sveriges nationalsång heter " Du gamla du fria" och skrevs av Richard Dybeck. En gammal folkvisa som återfinns såväl i Tyskland som i Västmanland.
De två första verserna är Sveriges nationalsång sedan 1866.

Du gamla, du fria

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
din fana, högt den bragderika bära.
din fana, högt den bragderika bära.

Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.



Den 6 Juni har inte alltid varit en helgdag, men den 1 december 2004 bestämdes det att nationaldagen ska vara en röd dag så vi kan vara lediga och fira.


Min mormor brukar alltid ta på sig sin svenska folkdräkt den här dagen. Det kanske är vanligare att man gör det uppåt i landet.


Det finns även en sverigebakelse, som smakar gudomligt gott.

Sverigebakelser ( 10 st )

2 ägg 1 dl strösocker 1/2 dl potatismjöl 1/2 dl vetemjöl 1/2 tsk bakpulver	Vispa ägg och socker vitt och luftigt. Blanda de torra ingredienserna och tillsätt dem i smeten. Häll smeten i en bakpappersklädd långpanna. Grädda i 225° ca 8 min. Stjälp upp på lättsockrat smörpapper - på galler. Låt kallna under långpannan.
Fyllning 1: kolasås 1 dl vispgrädde 3 msk ljus sirap 1 msk strösocker 1 tsk cacao	Blanda ingredienserna till kolasåsen i en panna och koka kraftigt i 5 min. LÅT KALLNA Ska bli ungefär i kosistensen som sirap. Koka längre tid om det behövs, men den tjocknar lite när den kallnar.
Fyllning 2 1 dl vispad grädde 2 msk kolasås ( fyllning 1 )	Blandas ihop
Fyllning 3 1 1/2 dl marzankräm

Ta ut 20 runda sockerkaksbottnar, ca 5 cm i diameter ( rund pepparkaksform )
Lägg 10 av dem i aluminiumformar.
Fyll på med kolasås, marzankräm och kolagrädde.
Lägg ett sockerkakslock på varje bakelse.

Garnera med ca 2 dl vispad grädde och riven ljus el. vit blockchoklad.

---

Då jag nu är så överstressad så tog jag ju ut några extra semesterdagar för att lugna ner mig på. Jag har under den tiden befunnit mig mestadels i stugan i Glommen. Jag skulle behöva åka ner dit nu igen för tiden räckte tydligen inte till...hm, fortfarande lika stressad.

Men nu måste jag arbeta och jag trivs ju jättebra med mitt arbete och det kan vara ett bra sätt att skingra tankarna på. Första dagen tillbaka på jobbet var igår. Började lite lätt med personalmöte. Det var bara det att jag satt med lätt hjärtklappning under hela mötet och dessutom kände mig yr och illamående. Men jag har bestämt mig för att försöka ialla fall. Blir det värre eller om jag inte blir bättre så måste jag sjukskriva mig. Jag trodde aldrig att det skulle gå så här långt. Men nu är det som det är och det är väl bara till att försöka.

Jag ska försöka sätta mig ner idag och skriva mitt schema som psykologen på Ivf sa åt mig. Men det känns jobbigt att behöva göra det. Men jag antar att det är ett måste.

Igår träffade jag mina darlingar M & L med alla barn. Det kändes skönt att äntligen träffa dem men jag blev faktist ledsen. Ledsen över hur sällan jag träffar dem och hur mycket jag saknar det sociala livet som vi haft förut. Ibland känner jag mig nästan utanför när man hör allt roligt som de hittar på tillsammans men det är ju som sagt mitt eget fel. Jag har inte varit vidare social de senaste åren. Inte sen den senaste bilolyckan som skedde -02. Sedan dess har minnet och värken påverkat mig såpass att jag inte längre haft orken att umgås. Jag vet att jag är välkommen men de har väl tröttnat på att fråga om jag vill vara med när jag tackat nej så många gånger. Det är upp till mig att ändra på det och det tänker jag göra jag ska bara få tillbaka minnet och orken först. Men det värsta var ändå när det gick upp för mig att jag missat Ms 35-årsdag. Usch! känner mig som största boven. Men jag vet att hon förstår och de är båda två väl medvetna om att mitt minne inte fungerar för tillfället. Men när jag väl kom hem så ringde jag till M för att åter be om ursäkt. Jag var uppriktigt ledsen och tårarna rann. Hur kan hela mitt liv och de personer som jag bryr mig mest om i hela världen plötsligt bara försvinna ur minnet. Jag förstår inte och det gör mig så deprimerad. Hoppas verkligen att jag blir normal igen. Jag kan inte sova ut på mornarna längre. Vaknar alldeles för tidigt. Antar att det är den jäkla stressens fel. Samtidigt som det ibland är skönt att vakna tidigt, men inte när jag ska jobba kväll. Ja,ja nu är jag iallafall uppe och har så varit ett tag. Jag ska försöka hinna vila lite innan jag börjar jobba.

Tänkte jag skulle visa några vackra foton från min rekreations tid nere vid havet. Det här fotona tog jag en morgon när jag vaknade vid fem-tiden och bestämde mig för att ta en promenad. Det var alldeles öde, inte en kotte var ute och havet låg alldeles stilla. Så skönt. Då njöt jag i fulla drag.


Just me myself & i. och så havet förståss.


Alldeles ensam, inte en kotte syns till. Så skönt då kan jag ju välja solplats först. ha,ha


Jag ritade lite i sanden.


Havet känns lite kallare än ljummet...lite mer sol och det går att bada.


Och sol fanns det gott om den här morgonen.

---

Här kommer lite foton från när jag och min katt varit ute och promenerat. Han är som en hund. Går jättebra i koppel på höger sida till och med. Ordning och reda. Men jag har ju redan från start haft med mig Picasso ut på promenader och överallt jag åkt. Det är jag jätte glad för nu. Se så vacker han är min lille katt.



Picasso njuter. Vi tog en liten rast från bilkörandet på väg ner till stugan och då hamnade vi rätt in i det här vita vackra havet av vitsippor.




Se så duktigt han går brevid mig. Min stolthet. Jag ser däremot ut som värsta jätten. ha,ha

---

Jag har haft många fina dagar nere i stugan senaste  veckorna. Det har varit skönt att bara vara samtidigt som det är frustrerande när jag inte kan göra nåt. Jag blir så rastlös. Är ju van vid att klippa gräset, plantera, gräva i landen m.m. Men nu är det inga tunga lyft som gäller och jag riskerar ingenting, så det är bara att lugna ner sig på den fronten. Jag upptäckte dessutom att jag nu när jag tvingats att fråga hjälp när det kommer till tunga lyft och liknande så har min whiplash förbättrats något. Jag har inte haft lika ont i axlar och huvud som jag brukar. Jag måste verkligen fortsätta fråga om hjälp men jag är så van att sköta allt själv och då vet jag att det blir gjort. Hm, jag måste lära mig, så är det bara.


Jag har agerat livräddare. En liten svalunge damp ner från taket rätt framför mig. Jag kunde inte lämna den där till sitt öde, den levde ju så jag bestämde mig för att försöka få upp den till boet igen. Fram med stegen och med fågeln i spaden försökte jag då att putta tillbaka den där jag trodde att deras bo var. Svalmamman och svalpappan hade full koll på vad jag gjorde. När fågeln väl var på plats så klättrade jag ner igen men då ramlar den ut på nytt så det var bara att göra om hela proceduren men den här gången täppte jag till ena kanten så att ungen inte skulle trilla ut igen. Jag hoppas att föräldrarna matar den nu. Usch jag har så ont av att se små djur lida. Kunde inte släppa tanken på den lilla fågelungen på hela den dagen och dan efter det.

Det är många ungar ute på vift nu. En annan dag när jag  min katt Picasso, min svärmor och hennes lilla hundvalp Neo,var ute på promenad fann vi den här Råken sittandes på en mur. Den såg så vilsen och förvirrad ut den stackaren. Men igentligen så tycker jag direkt illa om just de fåglarna för de finns i hundratal i skogsdungen som ligger precis vid stugan och de lever djävul dagarna i ända. Så tröttsamt. skiter överallt gör de också.

---

Det har varit vackert och rejält varmt men vissa dagar så har det verkligen ösregnat och stormat. En sådan dag åkte jag och min svärmor till Glommen för att kolla in de höga vågorna. Herregud vad det blåste. Jag försökte gå nära strankanten för att ta ett fint foto när det plötsligt skriker till i mitt öra. Ett högt pipigt skrik. Det var en Skräntärna som attackerade mig . Den försökte skydda sitt bo som tydligen låg där bland stenarna. Det visste jag inte. Fågeljäveln flyger tillbaka igen och dyker ner mot mitt huvud. Med ynka 5cm kom jag undan. Men några foton tog jag ändå.




Platsen där Skräntärnan attackerade mig.


Fyren i Glommen.


Det fanns ju givetvis gott om stora fiskmåsar. Det såg nästan ut som om dem stod helt stilla där mitt i stormen.


Helt plötsligt dyker solen upp mitt i blåsten.

---

Häromdagen så sken solen starkt och det var VARMT. Bästa platsen att förvara sin varma kropp blev då stranden. Jag gick ner där i omgångar först med min älskling sen med min svärmor.


Glommen.


Vi (min svärmor och jag) föredrar skuggfoton på oss själva.

/ Tjingeling

Nu sitter jag här och väntar på att åka till Sahlgrenska för att tala med psykologen på ivf-mottagningen. Det ska bli skönt och jag behöver det verkligen. Men ändå känns det lite tungt och jag har en klump i magen. Det är för att jag vet att jag kommer bli ledsen. Tårarna ligger så nära hela tiden och den ständiga oron inom mig håller på att ta kål på mig. Jag oroar mig för allt tom saker som är näst intill ömöjliga att ske. Usch! Jag måste sluta stressa upp mig. Så ett samtal där är väl på sin plats, kanske lättar oron och alla funderingar ett tag då. Hoppas på det.

Än så länge så har ingen mens kommit och mina bröst känns ömma, häromdagen kände jag ett stick i livmodern, jag hoppas att det var att embryot borrade in sig i livmoderväggen. Har mått lite illa till och från, till och med lite yrsel. Jag har fått en massa finnar i hela ansiktet och det brukar jag inte ha, så det hör väl i hop med en hormonförändring. Molande mensvärk till och från,det är jobbigt ,även om jag vet att det kan kännas så även när man är gravid. Men jag fasar ju för att det är den riktiga mensen som ska komma. Vågar knappt gå på toaletten för att jag är rädd för att vattnet plötsligt ska färgas rött. Det får det inte göra. NU SKA JAG BEHÅLLA DEN HÄR KNODDEN!!
Jag ser till att äta alla nödvändiga vitaminer med extra folsyra, bidrottninggelé, nattljusolja m.m, tar progestron vagiatorerna tre gånger om dagen. Jag lyfter inga tunga lyft och jag försöker ta det lugnt och inte stressa upp mig. Vilket är svårt men jag anstränger mig verkligen för att inte stressa.

Min mamma följer med mig till Su idag så att jag slipper åka dit själv, min sambo arbetar ju. Efter att vi varit där så ska vi åka till Liseberg och bara gå och strosa.Inte åka några karuseller inte men vi ska ta en himla massa lotter. Det är viktigt att splittra alla jobbiga tankar med något roligt.

Ni bara MÅSTE läsa det här inlägget ; " Det mest osannolika"

http://hoppetslaga.blogspot.com/

Så fruktansvärt, att jag inte hittar ord för det. Stackare. Det finns ju inget som kan gottgöra allt det som de stackarna nu fått genomlida. Allt tid, allt man utsatt sin kropp för ,ekonomin, alla förväntningar och vem vet hur nästa behandling blir..man kan ju aldrig veta det. Det är våra kommande barn som de förvarar på kliniken, hur ersätter de alla de embryon som dött. Det går ju inte. Sånt här får ju bara inte inträffa. Skandal!
Samma dag dessutom som vi fick vårat embryo tillbaka. Det kunde lika gärna varit vi. Efter att jag läste det inlägget så börjar mina tankar att rulla. Tänk om det var på grund av fel på ugnen som våra fyra embryon inte klarade upptiningen. Läkarna kunde ju inte förklara vad som hänt den gången och det tyckte att det var ytterst konstigt. Sen tänker jag tillbaka på hur insättningen gick till den första gången. Då höll de ett U-ljud på magen så att vi fick se när de sprutade in embryot i livmodern. Men nu den här gången så använde läkaren inget U-ljud alls. Tänk om hon bara fejkade att de satte tillbaka ett. För att det inte skulle komma ut att det blivit ännu ett fel....Min sambo tycker att jag är löjlig som tänker så här. Att de aldrig skulle kunna göra något sådant. Men i  mitt huvud så finns tanken redan där och den är väldigt svår att släppa. Jag hoppas att psykologen lugnar mig idag.

---

Sådär nu är jag hemma igen efter att ha varit på samtal hos psykologen på ivf-mottagningen och på Liseberg med min mamma efteråt. Där vann vi båda direkt på lotterierna. Vi hade inte ens hunnir vara inne i en halvtimme förrän jag stod där med två första vinster och mamma två stycken hon med. Det var verkligen skönt att bara gå omkring där och bara njuta av det fina vädret och skingra tankarna.

Psykologsamtalet................Tja vad ska jag säga. Hon talade om för mig att jag gått över min kritiska stressgräns och nu MÅSTE jag varva ner. Hur då? är den stora frågan. Jo jag ska börja föra scheman över hela veckan. Gärna tillsammans med min sambo. Varje vaken timme varje dag ska jag ha planerat in vad jag ska göra och när. För att få struktur på mitt liv. Jag måste börja tänka tvärtom mot vad jag gjort. Istället för att tänka på vad jag måste göra för att må bra så ska jag istället bara planera in små saker som ett 2-timmars pass med dvd - film. 30minuters vila, 1timmes promenad, 1,5timmes bokläsning , veckoschema på middagsmat, inhandlingstid, samt matlagning etc..etc.
Det är när jag tänker att jag måste varva ner och istället tänka på att ta det lugnt inte göra någonting, som det blir fel. Det blir ännu en stressfaktor i mitt liv. Jag blir ju ännu mer stressad av att inte göra någonting så då är det bra med sådana här triviala aktiviteter sa psykologen till mig. Det är ju bara under en väldigt koncentrerad tid som du måste tänka såhär. Boka inte in möten och träffar med vänner eller andra roliga aktiviteter som kräver planering, under den här tiden. Det blir en stressfaktor för dig att ta dig till dessa ställen, samt att komma ihåg dem...
Så långt har det alltså gått nu. Suck! Men det första jag gjorde när jag gick därifrån var att boka in en träff med mina bästisar imorgon. Jag behöver träffa dem även om det innebär att jag får stressa direkt från mötet på jobbet och åka ut till L. Men det är värt det. Jag har försummat dem länge nog nu. Men det var som jag sa till psykologen att just de här vännerna vet jag ändå kommer finnas kvar även om jag försvinner ett tag. För de känner mig och vet varför jag är som jag är. Och jag är så tacksam för den vänskapen.
Jag har skrivit kom ihåg lappar, plus att jag skrivit in det som en påminnelse med alarm i mobilen och talat om det för min sambo så att han kan påminna mig att jag ska ut till L efter jobbet. Hoppas nu att jag kommer ihåg att jag ska jobba dag imorgon nu med. Suck! Känner mig helt slut i knoppen. 

Så nu blir det in i den lugna lunken...JAG MÅSTE JU IN I LUGNET!! JAG MÅSTE!