Min kära svärmor vann en fågelholk på tipspromenaden. Jag tog åt mig att måla den lite roligare åt henne. Så när vi åkte hem för att betala räkningarna så passade jag på att måla den. Givetvis fick Alva hjälpa till.

Cirkusen kom till Olofsbo. Alldeles inpå knuten nästan. Ja vissa fick dom som grannar och kunde kolla in skådespelandet av tältresning mm direkt från sin tomt.
Alva och jag var ute och promenerade och hoppades på att få se glimten av några djur och det fick vi. Hundarna söta, ja visst! men vi ville ju se stora elefantar och vackra hästar.
Men för att se dem så får man snällt lätta på plånboken och betala 330kr per vuxen och 220 per barn. Rena rånet. Hur kan de ta sådana hutlösa priser. Nu har vi ett barn men tänk de familjerna som har fler, hur ska de ha råd?


Nej, skäms på er Cirkus Maximum. För vem riktar ni eran cirkus. Inte för en vanlig arbetare iallafall.

Visst känns det lite extra när havet stormar. Så vilt och så vackert. Förra veckan så stormade det ordentligt. Då passade jag, Alva och Alvas älskade kusin Em på att ta oss ner till först piren men där kunde vi inte ens ta oss ur bilen för det blåste så hårt. Alvas små öron skulle inte fixa det. Så vi åkte vidare till hamnen och där gick vi fram för att skåda havets vilda sida.


Alva hade jag innanför min jacka så hon inte skulle bli blöt eller ta skada av det öronbedövande vinandet. Där stod vi nu alla tre och bara log. För visst är det en häftig känsla när allt bara är helt galet vilt.
Barndomsminnen av hur min pappa brukade ta oss barn med till ett ställe nere vid fästningen i Varberg, för att där få se och känna på hur havet stormade och bli alldeles våta av vågorna som helt rasande slog emot klipporna och upp mot land.
De minnena kommer för alltid stanna kvar och troligtvis kommer vi ta med Alva på liknande upplevelser. Den här dagen var ett litet äventyr.

En av alla promenader.

Sommaren i Olofsbo är nåt speciellt. Bara att ligga vaken på natten och höra vågorna slå upp mot stranden är ju helt magisk. Även om stugan ligger 200m från havet så hörs det ändå dit upp när alla andra ljud tystnat.
Promenaderna nere vid stranden är underbara.
Så fridfyllt.
Både jag och min sambo vill flytta ner till kusten, antingen det eller in i skogen vid någon härlig liten fiske sjö.


Far och dotter på första parkett

Härom kvällen gick vi ner till stranden för att låta Alva vada i havet lite granna. Det är ju inte bra för så små bebisar att vistas ute i solen så hon hade ännu inte fått känna på hur havet känns. Den tiden kommer ju när vi hela dagar ligger på stranden och bygger stora fantasifyllda sandslott och plaskar i havet.


Helt orädd och med ett jätte leende vadade hon rätt ut. Givetvis höll jag henne i händerna annars hade hon inte kommit långt. Havet kändes ljummet och solen var på väg att gå ner.


Bakom oss satt det en Dansk pappa med sina tre söner och spelade gitarr och sjöng.
Kan det bli så mycket bättre? Där satt vi på stranden och bara njöt av utsikten och allt annat som kvällen hade att bjuda på. Jag, älsklingen och våran efterlängtade dotter.

Det här är livet!

Min bror gifte sig den 17 Juli och herregud så vackra de var. Nu har jag inte bett om lov, så jag sätter inte ut något foto på dem. Men ni skulle se dem. Så kääära! Jag är så lycklig för deras skull. Vi har kommit varandra så nära och de tillhör mina allra närmsta. Vi kan prata om allt och de har verkligen varit ett stöd för oss när Alva var nyfödd. För hur underbart det än är att få en bebis så är det även otroligt slitsamt och avlastning är därför guld värt.

Jag höll tal för dem. Hade inte velat strunta i det. Han betyder för mycket för mig och jag kände verkligen att jag ville göra det för dem. I kyrkan läste jag en dikt som de valt ut. Jag känner mig otroligt hedrad som fick frågan om jag ville läsa en dikt eller sjunga något på deras bröllop. Med tanke på hur blödig jag blivit sedan jag fått barn så valde jag att läsa dikten. Minns ju tårarna som rann på Alvas dop. Så mycket känslor som bara inte kan hålla sig instängda. Jag klarade mig med nöd och näppe från att gråta i kyrkan när jag läste dikten och även när jag höll talet.

Jag skrev ju ett tal till min väns bröllop om sann kärlek så lite grann från det talet kunde jag återanvända till detta talet. Givetvis så gjorde jag ju om en del så att det blev personligt tillägnad till min bror och hans vackra fru.


Alva var så finer på dopet och lite trötter i kyrkan. Se själva. Hon sov på min axel min lilla ängel.



Den här fina tröjan stickade min mamma till Alva. Fantastiskt sött med rosor på och allt. Den passade perfekt!



Alva klädd för bröllop.

Ja, efter att Alva började med sina matprovs försök för några veckor sedan så har det hänt en hel del.
Hennes mage kollapsade och hon hade diaree i flera dagar. Plus feber.
Så efter att ha kollat upp henne så slutade vi med maten och fortsatte istället med bröstmjölk, mjölkersättning i ett par veckor. Efter ett tag blev hon bra igen och vi satte in Nestles milda havre gröt. http://www.nestlebaby.com/se
Hon älskar den gröten och nu blir hon helt till sig varje gång hon ska äta den. Vi har i dagarna även börjat med deras kvällsvälling. Vid de andra målen så ger vi henne ersättningen. Hon vägrar ta bröstet mer nu. Synd det för jag har ju gott om mjölk kvar. Men jag antar att hon själv bestämmer när det är dags att sluta amma. Hade jag fått bestämma så hade jag åtminstonde ammat minst  en månad till. Men men närheten kan jag ju få ändå. Hon är så fantastiskt duktig nu.

Så mycket händer i hennes utveckling. Hon sitter upp själv nu. Stadigt, så frågan är väl om jag ska göra om liggkärran till kärra nu. Men det känns ändå skönt att ha henne i liggdelen när hon sover utomhus. Det blir inte det samma i en kärra. Även om den nu har  olika positioner. Som tur är så finns det en smart lösning. Det finns nämnligen en sittbräda i liggdelen som vi brukar fälla upp.
En dag satt hon bara upp.


Vi gick med en bebis på tipspromenaden och kom hem med en liten flicka som satt upp i vagnen. Så nu är det sele som gäller. Hon skrattar mycket och hon älskar att dansa och lyssna på musik. För att inte tala om hennes älskade hoppgunga. Där kan hon stå, gå och hoppa framför spegeln i 45minuter. Lätt!
Nu vill hon även gå. Gå och gå och gå och gå. Bara man håller henne i händerna så verkar hon aldrig tröttna. Frågan är väl bara när hon ska krypa. Hon kanar lätt fram på rygg men inget krypsteg ännu.

"Pappa en sån här vill jag också ha!!"

Härom veckan åkte jag och min kära syster och lilla Alva till Ikea för att inhandla deras barnstiol i plast.
Riktigt praktist att ha till stugan, då den kan stå ute med de andra trädgårdsmöblerna. Givetvis fastnade jag vid den här bedårande lilla ministolen. Alva älskade den och vi ska köpa en sådan till henne. Vi har ju själva varsin likadan fast i större format. Visst är hon så söööt här.

Fast när vi kom till lagerhyllorna där stolen skulle finnas så var den ju givetvis slut. Typist! Så några dagar senare åkte jag dit igen med min svärmor och då fanns den.


Tur var väl det att jag sparade parasollen från våran förra vagn (Brion) För då kunde jag sätta fast den på Alvas matstol och vips så fick hon ett eget parasoll. :)