Äntligen!
Idag bestämde jag mig för att trotsa foglossningssmärtorna. Det har kännts som att de börjar släppa lite grann. Jag längtar ut så jag tror jag kreverar. Vill ju gå ut och gå underbara långa promenader i sol och regn med min vackra lilla dotter. Inte bara de ynkliga småpromenader jag hittills lyckats prestera...
Så idag när jag med små små steg långsamt tog mig framåt i den värmanded solen så bestämde jag mig..jag testar att gå lite till och lite till. Till slut hade jag varit ute i över en timme. Visst värker det fortfarande och nu har jag lite svårt att gå men det var värt det. Om jag kan så ska jag göra det imorgon också.

Men ingen ro och ingen vila...Nu ska jag ta på mig bärselen och gå ner till tvättstugan. Skulle behövt handla idag med men det får nog vänta tills min kära sambo kan följa med.



Mammas lilla tjej. :)


Tjingeling!

Förra veckans vägning blev 5120gr. Hon växer bokstavligen så det knakar. 56cm lång. Tiden går sååå fort. Inatt sov Alva för första gången hela natten igenom i sin spjälsäng. Inga problem alls, det var snarare jag som hade separationsångest över att hon inte låg tätt, tätt brevid. Men vi sköt in vår säng så den står brevid spjälsängen. Så jag kan sticka in min hand och hålla henne i handen när längtan blir för stor.

Herregud hon kommer bli en stor kicka en dag. Bäst jag passar på ännu mer att njuta av den här spädbarnstiden. Den är underbar samtidigt som den är jättejobbig. Men tanken på att inte få ha henne nära känns ju hemsk. Tur det är långt kvar tills dess.

Se så fin hon är i kläderna som mormor stickat till henne.



Hon är lite trötter vårat lilla hjärta :)

Jättefint mönster på dopklänning.

Tänk vad tiden går fort. Snart är det dags för lillan att döpas. Kyrkan och församlingshemmet är bokat. Vi ville igentligen ha det utomhus men det ställe där vi tänkt oss hade inte börjat sina inbokningar ännu och sen så har vi anpassat oss efter alla andra om tidpunkt. Några fyller år, minst tre stycken fyller dessutom jämt, andra är på semester eller inbokade på viktiga möten, andras dop eller liknande. Så det fick bli på en söndag fast vi igentligen föredragit lördagen då hade vi sluppit ha dopet i anslutning till gudstjänsten.
Om vi hade gjort som vi velat så hade vi kanske skjutit upp dopet två veckor och haft det på den plats vi ville från början. Men,men. Nu fick det bli inomhus istället. I samma kyrka som jag själv döptes i, det är ju lite roligt i och för sig. Det kommer bli jätte fint ändå. Huvudsaken är ju att lillan blir döpt. Nu kan ju de som står oss nära ialla fall komma. Det är ju trots allt en stor dag för oss alla tre. Äntligen får vi döpa vårat eget barn. Fram tills nu har vi bara fått medverka på andras barndop. Äntligen, äntligen blev det våran tur.

Men hädan efter så sätter vi ett datum som passar oss och de som kan komma de kommer.

Idag ska lillan och jag träffa mormor och inhandla tyg, spets och band till Alvas dopklänning. Vi vill satsa på att sy en dopklänning i bra kvalité som håller i tiden. Meningen är att Alva sedan kan använda den till sina kommande barn. Jag tänker brodera in Alvas namn och dopdatum på klänningen och sen alla andra som döps i den. Min mamma kommer sy den. Jag skulle kunna göra det själv men hon är proffset i familjen på att sy så det är bättre att hon gör det. Då blir det ialla fall raka sömmar. Ha,ha

Mamma tog fram ett gammalt mönster som vi ska använda oss av. Vi kommer väl ändra utseendet litegrann som jag önskar men en omlottklänning får det bli. Av praktiska skäl.

Mitt hjärta.

Jag är sååå lycklig. Ville bara skriva det. Jag snosar min lilla dotter i nacken och hon luktar underbar bebis.
Min bebis. Kan livet bli bättre?