Gott Nytt År!
Ett helt år har gått och det har varit ett väldigt turbulent år för min del. 2009 har varit det år mina hormoner åkt upp och ned och långt ut åt sidorna. Glädje, sorg, tomhet, tårar, skratt, nervositet, hopp, tacksamhet, kärlek.....etc..etc jag kan nog räkna upp alla kategorier.
Något jag verkligen lärt mig och som jag kommer ta med mig från det gångna året är att man ska ta vara på de små tingen i livet. De stunder som fyller ens själ med styrka, kraft och energi för att inte tala om ork. Att försöka leva i nuet och njuta av det som är bra. Att inte ta allt för givet och att inte skjuta upp allt på morgondagen för då kan det vara försent. Jag har lärt mig att trots stora bakslag och motgångar så kommer det alltid något positivt ut från allt elände. Allt sker av en mening!
Jag har lärt mig att inte låta mig sjunka allt för djupt ner i depressionens svarta hål utan har istället kämpat med näbbar och klor för att hålla mig kvar åtminstonde på kanten och det är ett jätte stort steg i rätt riktning. Jag har lärt mig till att lyssna på mitt inre och på min intution.
Jag har för första gången i mitt liv lyckats med bedriften att vända ett stort stort bakslag (det misslyckade ivf-försöket omgång 1) som annars skulle ätit upp mig inifrån och gjort mig djupt deprimerad till att istället tvinga mig själv att tänka positivt. Vad är bra för mig? Hur ska jag tänka för att jag ska må så bra som möjligt? osv..osv och det lyckades. Det var inte lätt men jag lyckades tillslut. Det här var den perioden jag hade min konstutställning och några av de tavlor jag då gjorde blev resultatet av den förvandlingen inom mig.
Några tavlor från min utställning "RESAN"
2009 var det året jag lärde mig att be om hjälp....jag kunde ju inte köra på som vanligt när jag äntligen blivit gravid. Jag tvingades be människor i min omgivning om hjälp och jag fick den. Visst jag har fortfarande lite problem med att inte bara "bita ihop" och köra på men jag har blivit mycket mycket bättre på att ta det lugnt.
Har inte haft något val.
Jag har börjat tänka på ett annat vis vad gäller livet. Jag har vänt in och ut på mig själv och mina känslor vad det gäller min familj och de förhållanden jag har till personerna i den. Jag orkar inte hålla på att bråka och jag vill inte ha manupulation, lögner, elakheter i min närhet. Då får de vara.
Mitt liv är mycket värdefullare än att slösa bort tid och arrangemang på skitsnack.
Den tiden är förbi - jag månar om de som älskar mig och som jag älskar, jag värdesätter livet annorlunda nu än vad jag gjort förut. Jag försöker beskriva för dem som jag älskar hur jag innerst inne tänker och känner. Jag vill att vi ska vara sanna mot varandra och framför allt sann mot sig själv. 
Kanske har min mediala utveckling varit en stor del till att jag kommit så här långt. Jag vet att om jag verkligen vill ha något så kan jag få det om jag kämpar och tror på det och inte ger upp hoppet.
2009 blev det året jag tog tag i min mediala sida och började arbeta med att utveckla den. Det har gett mig så otroligt mycket glädje och samtidigt ett inre lugn och jag ser fram emot den fortsatta utvecklingen.
2009 blev det året jag äntligen lyckades bli gravid. 
Som jag/vi längtat och kämpat för det här. Min högsta dröm påbörjade sin resa under det här året (ja, igentligen långt långt tidigare men jag tänker på miraklet som just i skrivandets stund växer inuti min mage) och 2010 då kommer äntligen resultatet. Ett barn! Den vackraste gåvan fick vi och kan man få en bättre start på nästa år.
Jag tänker även på alla dem som inte ännu lyckats med sina ivf-behandlingar...till er vill jag bara säga att kämpa på - tappa inte hoppet. Erat barn kommer till er till slut. Om inte genom egen graviditet så finns det så många ensamma barn där ute i världen som bara väntar på eran kärlek. Jag önskar er all lycka till och hoppas att år 2010 även kommer bli erat år.
Till alla min nära och kära som läser det här vill jag bara säga:
Tack för erat stöd och eran kärlek - det är guld värt.
GOtt Nytt År på er allihop.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Tillväxtkontroll
Barnmorskan kletade på gelen och sedan satte hon u-ljudsstaven mot magen och det första vi får se är bebbens ansiktsprofil. Åh, så fin och så stor h*n blivit sedan sist vi gjorde u-ljud. Vi såg urinblåsan, magsäcken hjärtats alla fyra hål (två förmakar, två kammare), bebisens fötter med tår fick vi se, en hand tittade förbi, ryggraden och magen allt såg fint ut. Barnet ligger med huvudet nedåt och kroppen ligger lite på sidan så det kan vara därför fundusmåttet visade lite knasigt. Bebben ligger med sin rygg mot min ryggrad, rumpan upp mot mina revben och en fot rätt upp i revbenen, en åt högersidan och där tittade även en hand fram, på det stället som min sambo häromdagen tyckte sig känna små små knogar. Bebben tryckte då upp handen mot älsklingens hand :)
Han sa tom att jag tror jag kände en hand där. Mycket riktigt.
Bm kollade även fostervattenmängden och det såg bra ut och hon sa att min moderkaka såg bra ut, den har inte åldrats någonting utan ser orörd ut. Det är bra.
Efter att Bm lagt ihop alla måtten så fick hon fram att bebisen väger ca 2100gr inte så långt ifrån vad det borde vara i den här veckan. Normalt ska vikten ligga på 2300gr. Men om man tänker på att barnet nu ökar ca 200gr i veckan så ligger h*n ju bara en vecka efter i vikt. Om jag nu går mina 6veckor ut här så kan bebisen födas med en ca vikt på 3000 - 3300gr. Vissa får inte stora barn sa hon. Om man räknar på att barnet växer 200gr i veckan och gångar det med sex veckor så blir det ju 1200gr. 1200gr + 2100gr = 3300gr. Det är ju ganska normal födelsevikt. Själv vägde jag 3500gr men älsklingen han vart en 4kg klump. ha,ha
Sedan så pratade vi om bedövningsalternativen vid förlossningen så nu känner jag mig betydligt lugnare och det gör även min sambo. Det finns ju lite hjälp jag kan få även om jag nu inte kan ta EDA-bedövningen.
Han har kännt sig orolig för att jag ska behöva lida. Visst kommer det göra ont - självklart men det är väl som de säger på föräldrarutbildningarna det är övergående smärta det handlar om. Så fort barnet är fött så försvinner värken.
Har kännt mig lite svimmig i några dagar, nästan som att jag inte får riktigt med luft. Kanske kan bero på att barnet trycker mot revbenen, antar att det lättar när bebisen sjunker ner lite. Enligt mamma så gör det det iallafall.
När vi satt i bilen hem från kontrollen så gissade vi hur mycket bebisen kommer att väga när den föds. Älsklingen gissar på: 3270
jag på: 3310 (fast något säger mig att älskling ligger närmare sanningen men vi kan ju inte gissa lika det blir ju inte lika roligt. Ja, just det ja längden också...återkommer med gissningarna där.
En pojk tror vi bägge att det blir iallafall. Vi kan inte förklara varför det bara känns så. Men om en liten flicka skulle komma så är hon lika välkommen. Jag vill ju ha bägge. :) Fast nästa gång får sambon vara gravid. ha,ha men han propsade på att män inte är gjorda för den sortens smärta. ha,ha nej, kanske inte.
Nej, nu ska jag ner och hänga upp babykläderna på tork.
Ha det bäst.
tjingeling!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Min gravidmage v.33 + 5 dagar
Otroligt att bebisen får plats där inne. Men det känns att det lilla livet växer och rör sig....trust me :)
Det är en alldeles underbar känsla att få vara med om.
Undrar hur mycket större magen kommer att bli. Än så länge så har jag inte fått några bristningar.
Jag smörjer och smörjer.
Vad tycker ni om min läckra brunbrända hy? ha,ha Kan man bli så mycket vitare? Men å andra sidan min mage är fantastiskt fin, det tycker jag iallafall själv. Jag är stolt över den och den får gärna bli ännu större.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Usch!
Idag kan jag knappt gå, sitta eller ligga ner. Ichiasvärken har satt sig på andra sidan (alltså vänster) och foglossningen är grym mot mig idag. Inte ens med kryckornas hjälp kan jag ta mig framåt utan att behöva blanda stegen med tårar. Det gör sååå ont.
Jag har legat med TENS-apparaten i 40minuter ungefär men det hjälpte inte. Jag måste ta mig till apoteket idag och inhandla panodil, inte för att de hjälper men jag behöver även stödstrumpor och novalucid mot brännan i halsen. Eller så ber jag älsklingen fixa det till mig. Det är bara det att jag verkligen behöver komma ut i den friska luften lite. Jag mår inte bra av att sitta inlåst här hemma. Får panik.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
v.34
Barnet är ca 32 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 2,3 kg. Det kan skilja på ljus och mörker. Om solen skulle lysa på magen kommer barnet att bada i ett rött sken. Naglarna på de pyttesmå fingertopparna är vassa. Nu kan barnet själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar. Det är för stort att flyta omkring i fostervattnet och rörelserna blir större och långsammare. Ibland kan en del barn fixera huvudet i denna vecka, det vill säga lägga sig tillrätta i bäckenöppningen. Ungefär 3-4% av alla barn lägger sig med stjärten eller benen ned mot bäckenöppningen s.k. sätesbjudning/fotbjudning. Då är det möjligt att en läkare försöker få fostret att vända sig rätt i livmodern, men det sker först i vecka 37 och kallas yttre vändning. Läkaren försöker då genom försiktig massage av buken förmå barnet att göra en kullerbytta i magen. Detta sker i regel på sjukhus under övervakning av mor och barn. Är det tvillingar som ni väntar kanske bara ett av barnen lägger sig med huvudet mot bäckenöppningen, medan syskonet lägger sig intill.
Nu är risken att det börjar kännas mer otympligt än tidigare att gå, det kan vara dags att redan nu planera för efter födseln genom att t ex köpa någon amningsbehå och några amningskläder.
källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Längtar...
Bebben har fått julklappar, fina söööta sådana. Från Vivsan fick h*n de här;
I paketen gömde sig tre ursöta haklappar, en snuttefilt/kanin och en underbart mjuk och fin babyfilt som får följa med till BB. Den är redan tvättat och nerpackad.
Sen hade bebbens farmor köpt pyttesmå stickade babystrumpor och små vantar.
Givetvis så har även älsklingen och jag inhandlat lite mer babykläder i olika storlekar. Trodde vi hade lite kläder i st 50/56 men oj,oj jag hade fel. Nu vart det inte lätt att välja vad man skulle ta med sig till BB. Men ett par givna klädesplagg är de små snickarbyxorna i st 50 som jag köpte när jag var 19år. Dem skulle mitt första barn ha. Så så får det bli. Det känns helt overkligt att vi snart redan är där. Många frågor och tankar dyker upp i huvudet nu såhär innan det är dags.
Hur kommer förlossningen bli, kommer jag fixa en förlossning utan bedövning..?! Jag har ju inget val där och är tacksam för att jag slipper gå igenom allt själv. Vad skulle jag göra om jag var alldeles ensam om inte min sambo fanns där? Tycker så fasligt synd om de kvinnor vars män är ynkryggar som inte finns där och stöttar när deras eget barn föds till världen. Samtidigt är jag så in i h-vete tacksam för att jag lyckades träffa en som aldrig hade låtit mig gå igenom allt utan honom. Den här dagen är lika mycket hans som min och det är ju vårat barn som föds. Kan man vara med om något vackrare? Vårt band oss emellan kommer bara bli än starkare.
Det känns otroligt skönt att jag har min sambo. Han skulle aldrig lämna mig ensam, inte en sekund skulle han vika från min sida, de skulle få tvinga ut honom isåfall :)
Vi har väntat och väntat på den här dagen och äntligen ska vi få den familj vi så länge har väntat och kämpat för. Visst har vi haft det jobbigt och konstigt vore väl det efter allt vi tvingats gå igenom om det inte skulle påverkat oss det minsta. Men vi har bestämt oss för att göra allt i vår makt för att få en så trygg och harmonisk familj som möjligt. Man måste ju kämpa för det man tror på. Vi älskar varandra och kommer alltid finnas vid varandras sida. Bara tanken på att föda vårt barn och se älsklingens ögon när han klipper navelsträngen. Åh, gud vad jag längtar till den dagen.
Vi har nu packat BB-väskan med allt från kläder, filt till bebben, till kläder och hygienartiklar till mig och till min sambo samt saker som vi kan roa oss med under den långa väntan. Det här kommer bli en alldeles speciell och minnesvärd tid i vårt liv. En tid och upplevelse vi för alltid kommer att dela.
Tänk vad vackert det är. Jag är så tacksam för att jag får vara med om det här.
En egen familj, Mamma, pappa & barn och lilla picasso förståss.
Det hade jag aldrig trott skulle inträffa för några år sedan.
Men nu så blir min allra högsta dröm verklighet och det känns fantastiskt overkligt. Jag kommer göra allt i min makt för att bli en bra mamma och jag vet och är övertygad om att min sambo kommer bli en alldeles utomordentligt bra, trygg och kärleksfull pappa.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Nya sänghimmelen äntligen klar.
Den första sänghimmelen jag sydde blev jag inte alls nöjd med, så jag åkte och inhandlade nytt tyg i spets. Tyget har nu legat och väntat på att jag ska orka sy iordning det i snart två veckors tid tror jag. Men igår kväll fick jag ett ryck och sydde äntligen färdigt det. Jag tycker det blev mycket finare än det gamla. På den här nya så fästa jag sidenband på sidorna så att vi kan fästa fast dem lite som vi känner för. Jag menar vi vill ju gärna se lilla bebben och inte bara ett tygstycke. :)
Tjolahopp så här blev den. Bara vanlig enkel, tror det blir bäst så.
Jag fäste vita siden rosetter både upptill på himmelen samt vid sidorna. Man kan ju ändra färg på dem sen när man vet könet på den lille krabaten. Om man vill. Själv tycker jag vitt är fint,
If i wanna here from an asshole, i fart!!
God Jul!
God Jul på er allihop.
Åh tänk på att julen först och främst är till för de små.
Så ta det lugnt med alkoholen.
KRAAAAAAAAAAAAAAAAAM
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Fundusmåttet oförändrat. nu blir det en tillväxtkontroll.
Mitt blodtryck låg på 120/75
Blodsockret på: 4,2
Bebbens hjärtslag var idag 149slag/min (Bm sa att det kunde bero på att hon precis knuffat på bebisen som hjärtljuden steg)
Men så var det fundusmåttet då. Två barnmorskor försökte även idag att mäta min mage. Men ingen av dem fick det att stämma. De säger att det är svårt att mäta min mage. Det låg kvar på samma som förra veckan:28. :(
Alltså alldeles för lite. Så den 29dec fick jag tid för ett u-ljud där de ska kolla bebisens tillväxt. Förhoppningsvis så beror det låga fundusmåttet på bebbens position i magen men det kan ju vara så att det är en väldigt liten bebbe där inne. Det behöver inte vara någon fara men om det visar sig att tillväxten ligger alldeles för långt under kurvan så gör man fler tester på blodomloppet, näringsintaget till bebisen osv. Det kan bli kejsarsnitt utifall bebisen inte växer som den ska. Men oavsett vilket så sa Bm att jag kommer sättas igång den 10/2 om jag inte fött innan dess. Jag ska inte behöva gå över tiden när jag har sådan foglossning.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Våran lilla ängel.
Snön ligger vit och gnistrande över mark och träd.
Det är vackert och kallt.
Solen skiner och jag sluter mina ögon och tänker på dig mitt lilla barn.
Där du ligger inuti min varma kropp.
Det har nog blivit rejält trångt för dig därinne. Jag kan känna dina fötter mot mina revben och ända långt ut på sidorna. Jag undrar hur du ligger där inne. Jag vet att du ligger med huvudet nedåt men får inte riktigt nåt grepp om resten av kroppen. Ibland känns det som att du skulle ligga på tvären för att i nästa stund sträcka ut hela din längd upp mot mina revben och jag får sträcka på mig ordentligt för att kunna andas. Jag smeker magen konstant, utan att tänka på det. Jag längtar till de mornar vi får ha dig emellan oss i sängen och bara njuta av att titta och röra dig - vårt kärleksbarn. Jag längtar så efter att få pussa dig, snosa och krama om dig, bara överösa dig med min kärlek.
Jag känner dina små fötter i sidan av magen och jag undrar hur långt ut du kan ta dig. Plötsligt putar en häl fram det känns ordentligt. Det är en underbar känsla.
Våran lilla ängel som kommit till oss. Vilken underbar gåva.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Låååånga nätter
Efter att ha tagit ett antal novalucol utan verkan så fick det till att hämta mer kuddar och sitta upp och halvsova. När jag väl fann en något sån när behaglig ställning då vaknade bebisen och körde racet där inne.
Jag har de senaste dagarna ätit lite godis och kanske kan det vara en bidragande orsak till uppstötningarna, så nu ska jag testa och se om det hjälper att jag inte äter nåt onyttigt. Förhoppningsvis.
Under hela min graviditet så har jag ju inte kunnat äta onyttig flötmat eller godis och chips utan att med en gång drabbats av en hisklig halsbränna och sur uppstötning. Så jag återgår till husmanskosten igen och mer frukt. Det är ju faktist godare med nyttig mat dessutom. Iallafall tycker jag det även om jag kan sakna chips och dipp. Men tack vare min stränga mathållning så har jag ju hittills inte gått upp mer än 8kg och jag är ju ändå i 8:e månaden. Jag bantar inte och skulle aldrig göra det när jag är gravid så det beror nog på att jag ätit bra mat, små portioner och ofta. Det vore ju toppen om det höll i sig även när bebben kommit. Regelbundenheten i ätandet håller blodsockret i balans och jag känner mig mycket piggare om jag sköter den biten. Jag längtar efter att kunna ta mina långpromenader och det ska bli så underbart att få gå ut och gå med bebisen. Vilken lyx! Jag har redan tänkt ut bra ställen där man lätt kan ta sig fram med barnvagn, till våren kan jag ju ta promenader med bärsele och då får det bli skogspromenader. Det ska läras i tid :)
Vårsalongen blir tydligen i mars/april någon gång så jag måste börja måla lite tavlor så jag kan lämna in nåt bidrag. Sen är det ju meningen att jag ska ha en egen konstutställning nästa år också - hur jag nu ska hinna med det. ha,ha men, men jag och bebben får väl bo några dagar/veckor i ateljen helt enkelt. Eller så får jag skjuta fram det ett år. Vi får väl se hur det blir. Först måste jag ju veta vad för slags barn vi får. Om det skulle bli kolik så kan jag genast tacka nej till utställningen, men skulle det vara ett äta, sova och bajsa barn så kan det ju gå. Jag ska leta upp hängvaggan ocg ta ner den till ateljen för då kan jag måla medans bebben sover.
Idag har vi storstädat men innan det så brottades vi lite jag och min älskling. Även om jag vet att jag inte har en chans så måste jag ju försöka om inte annat så satte jag mig på han..Ha,ha med mina 8 extra kilon satte jag honom på plats. Ha,ha inte riktigt men jag försökte iallafall och vi skrattade gott åt hela situationen och jag tror han blev rätt förvånad över min plötsliga brottningsattack. Vi måste leka och busa mer, man får inte glömma av den viktiga biten i ett förhållande. Tyvärr så har jag inte riktigt orken längre men jag borde ju kunna tänka ut lite jävelskap iallafall som jag kan utsätta honom för som inte kräver så mycket av mig. Dags att plocka fram barnasinnet igen. Jag är trött på att vara allvarlig nu. Jag vill känna att jag lever.
Nu ska jag gå och laga ängamat. Ett recept från min svärmor.
Tjingeling.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
I väntan
I väntan föds många tankar och känslor.
I väntan på att bebisen ska komma så kommer det många funderingar om livet. Hur kommer det att bli? Hur vill jag att det ska bli och vad kan vi göra för att stärka våran relation till varandra så att vi blir en trygg och kärleksfull familj som håller i längden. Det är min största önskan att jag och min sambo kommer att komma varandra närmare och att han lättar lite på det där skalet han har omkring sig. Att prata känslor verkar vara något som män har svårt med. Jag hoppas att det släpper när han väl blir pappa. Själv är jag blödigare än någonsin, men det kan ju bero på alla dessa hormoner. Men i allmänhet så upplever jag det som att vi kvinnor har mycket lättare för att prata om djupa ting, om livets betydelse osv. Jag kan ju lätt spendera en hel kväll med att bara sitta och filosofera om livet och allt omkring. Men sån är inte min sambo. Jag vill inte ändra honom bara komma honom lite närmare in på livet. Vi ska ju bli föräldrar och jag vill att vi ska finna varandra på ett djupare plan. Vi har gått igenom många motgångar de sista åren, men vi har tagit oss igenom dem och kommit varandra närmare. Det hade lika gärna kunnat sluta med att vi gick skillda vägar. Men vi älskar varandra på ett alldeles speciellt sätt. Jag har hittat hem och hoppas bara att det går att stärka de positiva egenskaper som vi båda har i vårt förhållande och inte bli så påverkad av alla motgångar runt omkring. Det är svårt, men kärleken borde kunna rasera alla hinder. Jag tror på kärleken nu för tiden. Det var ett tag när jag tappat hoppet om att sann kärlek verkligen existerade men nu vet jag att den finns. Den finaste gåven vi kan ge till vårt barn är att vi älskar varandra och är måna om att vi ska må bra allihopa i vår lilla familj. Trots att jag känner mig deppig så finns det dagar och stunder som den just nu när jag bara känner lycka över att få finnas till. Jag ser verkligen fram emot att få bli mamma. Ett kärleksbarn så efterlängtat av oss båda. Jag önskar just nu att jag bara kunde stanna upp och njuta av tiden som är. Bara vara. Känna kärleken runt omkring mig och inuti mig. Aldrig trodde jag väl att jag kunde älska så här mycket. Åh, kärleken bara växer och växer.
Vår lilla katt Picasso följer mig vart jag än går. Just nu ligger han i vår säng, nerborrad under täcket. Men ikväll kommer han ligga brevid mig framför den varma brasan och bara njuta av värmen den sprider och njuta av eldens flammande lågor. Älsklingen jobbar hela den här helgen så han kommer inte hem förrän sent ikväll. Kanske hinner jag sy färdigt det nya sänghimmelöverdraget. Vi får se eller så sätter jag mig nog ner och målar en tavla till bebisen.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Fynd från wikholms utförsäljning.
Förra helgen och idag så fyndade jag, min mamma och syster på Wikholms lagerutförsäljning. Vi åler antagligen dit imorgon också för då reas det ut till en väldigt billig penning. Kolla bara in den här mega stora ljuslyktan som jag köpte för endast 150kr. Ute i butikerna ligger den mellan 5-600kr. 
Höjd ca 80cm och bredd 40cm.
Blockljusen som är 20cm höga fyndade jag på Netto för 20kr st.
Ett litet ihopaplock från en del av allt jag köpte. Jag köpte 8 olika krukor för sammanlagt 170kr,
en massa julgranspynt för 1kr st (köpte ett tjugotal guldstjärnor och guldstrån),
tre fyrkantiga porslinsfat - alldeles gratis och den stora fruktskålen alldeles gratis. Det ni!! Det kallar jag fynd det.
Här under är foton på några av de andra krukorna jag inhandlade för bara 5kr st.
Igår hämtade vi babyboxen från babyproffsbutiken. En blöjhink med påsar till, vi köpte tre extra förpackningar med 50kr rabatt. Alla små slantar som går att spara in på är välkommet. Vi fick en massa reklam från diverse olika ställen och en pytteliten napp. Ursöt! Men vi inhandlade även den här gulliga mjuka dressan för 150kr i st 50. Vi måste ju ha lite mer kläder med oss till BB.
Dress inköpt på babyproffsen.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
v.33
Är detta ditt första barn, så kanske barnet nu lägger sig tillrätta med huvudet nedåt inför förlossningen. För omföderskor kan det ibland dröja ytterligare några veckor. När barnet väl lagt sig tillrätta så brukar det bli lättare att andas och har du haft magbesvär bör även det lätta nu. Däremot ökar trycket nedåt och symtom som stickande känslor i bäckenet kan uppträda. (ja, det måste vara de stickande känslorna jag känner mot blygbenet och nertill, som knivar. Nu vet jag ju att barnet ligger med huvudet nedåt då barnmorskan kollade detta igår. Men tycker i och för sig att det är tyngre att andas än förut men det kanske snart ändrar sig då, det vore skönt. Har konstant halsbränna och sura uppstötningar, sover halvsittandes.)
Ditt barn är ungefär 30 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,2 kg. Huden börjar ändra färg från röd till rosa och kroppen fortsätter att lagra underhudsfett. Nu ökar inte mängden fostervatten längre utan ligger kvar på den här nivån fram till födseln. Den här veckan växer hjärnan mycket snabbt och barnets huvud ökar ca 9,5mm. Rörelserna i magen känns nu mer som rullningar än sparkar då det inte finns så mycket svängrum längre. Äntligen slipper du de där hårda träffarna mot revbenen. (Ja mer rullningar än sparkar, det känns som att det rör sig i hela magen, antar att jag känner av både armar och ben :). Men senast i förrgår så vaknade jag av att bebben sparkade mig rätt upp i revbenen och idag var jag tvungen att sitta spikrak i ryggen för att få plats när barnet sträcker ut sig med sina fötter upp i mina revben. Den lilla rackaren. Mammas älskling!)
Har du märkt att dina aktiviteter påverkar barnets beteende! Barnets aktivitetsnivå påverkas av hur mycket eller på vilka tider du äter, din kroppsställning och ljud från yttervärlden. Försök att ha en avslappnande stund varje dag, där du känner efter hur barnet rör sig. Din barnmorska kan tala om hur ofta du bör känna barnets rörelser. Ungefär sex rörelser per timme kan du förvänta dig, men inte under hela dygnets alla timmar.
källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Fundusmåttet stämmer inte.
Vaknade tidigt idag. Magen skrek att den var hungrig så det var bara att masa sig upp ur sängen och ut till köket. Varm choklad och ostsmörgåsar fick det bli. Förstår inte att jag inte kan sova ut längre...eller jo det gör jag väl på sätt och vis. Kroppen ställer väl in sig på vad som komma skall.
Har fruktansvärt ont av foglossningen nu. Särskillt fram vid blygbenet. Kan knappt gå. Jag släpar mig mer fram. Hm, kryckorna hinner bli väl använda innan det är dags att lägga dem på hyllan. Jag ska väl inte klaga jag är ju iallafall gravid och jag skulle göra om hela smärtproceduren tusen gånger igen för att komma dit jag är idag. Det är värt det men efter månader av värk känner jag att jag blir mer och mer deprimerad. Jag borde ju ändå vara van vid smärta då jag lider av kronisk värk från mina whiplashskador men den här värker golvar mig. En annan slags smärta som jag inte hunnit vänja mig vid. Den andra har jag ju levt med i 12år nu. Ja,ja det blir väl bra.
Hade önskat att jag skulle slippa ischiasvärken åtminstonde men givetvis inte. Kan inte vända mig i sängen längre utan att det hugger till både av foglossningen och av ischiasen. Det känns som att någon vrider om med trubbiga knivar inuti min kropp. Men det som inte dödar härdar..så var det ju.
Var hos min barnmorska Bm igår.
Jag berättade hur jag blev bemött i telefonen av förlossningspersonalen förra veckan, att de inte ville ta emot mig. Bm sa att hon mindes att de hade väldigt mycket att göra den dagen men det är ingen ursäkt för deras beteende. Precis som jag befarade så är det ju alldeles för sent att stoppa upp en förlossning om värkarna är så regelbundna som en gång i halvtimmen eller ännu värre en gång i kvarten. Bm sa att de måste ha missat i vilken vecka du var i.
Nej, sa jag det var det första jag informerade dem om.
Så om jag får fler stora sammadragningar eller värkar så ska jag åka upp och jag ska ha ordentlig koll nu under julhelgen.
Mina värden såg bra ut. Blodvärdet låg bra och jag ska fortsätta ta mina järntabletter ,två om dagen, blodtrycket låg på 120/75, blodsockret på 4,2, sammanlagd viktuppgång är nu 8 kg. Barnets hjärtljud var igår 127 slag/min (både bm och jag tror att det blir en pojk).
Fundusmåttet däremot..det stämde inte. Jag låg på 28cm och borde vid den här veckan legat åtminstonde över 30cm. Det behöver inte vara någon fara utan det kan bero på hur barnet låg just då i magen. Men nu kommer de köra regelbundna kontroller för att se så att det utvecklar sig åt rätt håll. Om fundusmåttet inte ökat till nästa vecka så kommer vi göra en tillväxtkontroll på bebisen för att se så att den mår bra och växer ordentligt. Om det nu mot förmodan skulla vara så att bebisen inte mår bra där inne då kommer vi bli tvungna att tidigarelägga förlossningen antagligen med kejsarsnitt. Men jag hoppas vid gudarna att det inte blir så. Bm sa att vissa gravida får mycket mage men lite bebis medans du har lite mage och mycket bebis. Jag har ju kännt att bebisen vuxit till sig och känner tydligt alla delarna genom magen. Sparkarna har blivit starkare och de små hälarna som putar ut emellanåt ser större ut. Så jag är inte så orolig, än så länge. Jag tror att det beror på hur bebben låg just då under mätningen som gjorde att fundusmåttet diffade. Två barnmorskor mäter fundusmåttet på mig nu för att vara på den säkra sidan.
Jag ska få gå på samtal hos deras psykolog, viktigt eftersom jag varit djupt deprimerad ett antal gånger och även nu är lite down. Det är bra att dem kollar upp mig så noga. Barnmorskorna har varit jättegulliga mot mig under den här tiden. Jag fick en läkartid den 5 januari på mvc för att göra ett Vul där. Jag går ju hellre dit än till surkartarna på förlossningen.
Idag ska jag hämta ut gratispaketet man får från babyproffsen. En blöjhink på köpet, det tackar man för. Gå in du med.
www.babyproffsen.se
Nu ska jag ta mig till duschen och sedan sy en ny sänghimmel till spjälsängen.
Tjingeling.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Myskväll med mamma
Igår bakade jag och min mamma pepparkakor. Hon är ju för goer. Hon tyckte vi kunde göra detta så jag inte bara skulle ligga och kolla upp i taket och bli deprimerad. Inte riktigt hennes ord men det var det hon menade :)
Så efter att vi proppat i oss lite julkäk så startade vi igång vårt projekt med änglar och stjärnor. Det blev många skratt och vi har ju samma sjuka humor.
Mamma berättade hur det gick till kvällen när jag föddes och roliga saker som hände när jag var liten. Vissa saker kan jag inte återberätta ha,ha de får förbli en familjehemlighet ;) Ha,ha
När jag var liten så höll min pappa på med fotboll han var med och tränade damlaget. Ett år när han fyllde år så hade tjejerna busat med honom och satt ut en annons i tidningen om att hans bil var till salu för ett vrakpris. Det ringde folk oavbrutet och tillslut så sa mamma till pappa att han fick ljuga och säga att bilen var såld. Visst, men sen gick han på toaletten och jag svarade i telefonen. (vet inte hur gammal jag var men antar att det bara var några år....hoppas jag). Så nästa gång det ringde svarade jag:
- Pappa sitter och skiter och bilen är såld! Hej då!
Ha,ha det är humor det....
Så vi bakade pepparkakor, skrattade, och kollade sen på Idolfinalen. Mamma var ju helt såld på Erik så hon röstade på honom och älsklingen röstade på Calle. Själv kunde jag inte bestämma mig för vem jag igentligen tyckte, så jag lät det bero. Båda är duktiga på sitt sätt.
Jag och min mamma. Ha,ha
Pepparkaksbaket var en rolig grej i sig. ha,ha så sjukt kul hade vi. Vi gjorde änglar och doppade vingarna i vit choklad. Vissa änglar fick silverkulor och vissa valde vi att inte ha det på. Men älsklingen han fick alldeles egna änglar med bröst. Ha,ha jag tror inte att han hade lika roligt som vi men bröst tackar han ju inte nej till :)Typist karlar!
Se så fina de blev, våra chokladdoppade änglar.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Surkart bland förlossningspersonalen.
- Nej, det känner jag inte svarade jag.
- Du kan ju inte få EDA (epidural) men det finns två andra bedövningar som du kan få.
- Ja, du menar dem som håller mellan 1-2 timmar , det vet jag.
- ja, sen har du ju lustgasen men i ditt fall kommer det viktigaste vara att din sambo kan få dig att slappna av.
Hm, tänkte jag, vi som inte har tränat en endaste gång efter informationen angående avslappningsteknikerna. Typist, hur ska det här sluta? Jag börjar bli ordentligt nervös inför det här nu.
Först och främst över att bebisen verkar ha bestämt sig för att komma ut tidigare än beräknat och sedan att jag inte känner det som att vi hunnit förbereda oss på det stundade. Varken psykiskt eller med allt praktist runt omkring.
Jag ringde till älsklingen och sa att det inte blir någon massageinfo utan att vi nog får ta oss till förlossningen istället. Han blev nervös och var på väg hem sa han. Jag ringde upp till förlossningen för att bara kolla en säkerhets gång om de tyckte att jag skulle komma. Men Nej, du måste ju ha sammandragningar åtminstonde en gång i halvtimmen regelbundet, kanske till och med en i kvarten. Men för h-vete tänkte jag ..jag ska ju inte föda barnet nu!! Jag ska ju kolla upp så att jag inte håller på att öppna upp mig och om så är fallet så ska vi ju försöka stoppa upp värkarna med hjälp av medicin. Jag blev helt förvirrad och undrar ju vem jag ska lyssna på i det här fallet. Läkaren som gav mig stränga order och barnmorskan eller en stressad otrevlig typ på förlossningen som var väldigt noga med att förklara att det var lååånga väntetider och fullt där uppe. Det skiter väl jag i, tänkte jag. Huvudsaken är väl att jag inte håller på att öppna upp mig. Men Nej, hon tyckte inte att jag skulle åka upp dit ännu. Jag sa att Jag har väl inte heller någon lust med att bara ligga där uppe i timmar och glo i taket men nu var det ju läkaren som sagt åt mig vad jag skulle göra och att om så var fallet så skulle medicin sättas in och stoppa värkarbetet. Men nej, då int eenligt telefonisten på förlossningen inte.
- Jag ser att han skrivit om ditt beök här och han skriver även att livmodertappen var intakt och att den inte öppnat sig. Till mig sa han att han inte kände livmodertappen. Men skit samma jag orkar inte orda om vad han skrivit eller inte han sa åt mig att jag skulle åka upp och bli undersökt vid nästa sammandragning och nu så ringer jag ju till er precis så som jag ska göra. Men då vill de inte att jag ska komma upp. Inte tillräckligt regelbundna sammandragningar/värkar ännu.
Suck!
Kvällen blev minst sagt nervös för oss båda här hemma och älsklingen frågade mig ett antal gånger när han såg mig stå ihopvikt av smärta, om vi verkligen inte skulle packa och åka upp.
Men nej, det är ju ingen ideé enligt surkarten där uppe på BB. De har ju så fasligt långa väntetider och så mycket att göra. Dessutom så har jag ju inte förlossningen startat ännu.
Näeh! tro faan det och det ska den ju inte göra heller.
Jag ska ta och jobba mig med att ringa till min barnmorska och fråga vem jag ska lyssna på för så här vill jag inte bli behandlad. Jag vill inte sätta min fot på förlossningen nu, verkligen inte förrän det är dags att föda.
Finns det ingen annan stans där de kan kolla upp mig?
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Skalpering i gynstolen??!
Jag fick berätta vad som hänt och händer. Jag berättade att jag fått förvärk, har ofta sammandragningar (flera per dygn) något mindre nu när jag enbart legat ner. Jag berättade om blödningen och om min foglossning och att det känns som att barnet trycker på nertill och att det läckt ut lite vatten.
Läkaren undersökte mig och det gjorde ont idag. Visst är man väl alltid lite spänd när man ligger i gynstolen men idag kändes det ordentligt när han skulle in och titta med sina redskap och händer. Usch!
Jag försökte mitt allra bästa för att slappna av och tog långa djupa andetag men det hjälpte föga. Han frågade om jag vill att en sköterska skulle komma in men jag ville bara få undersökningen avklarad så jag sa att han bara skulle få det gjort. Det är inte lätt att komma upp i gynstolen när man har en grymme foglossning. Konstigt att de inte utformar de stolarna med någon slags hiss funktion. Det känns ju helt avigt att behöva krångla sig upp i den stolen.
Läkaren sa att han inte kände livmodertappen och det var bra. För det innebär att barnet inte sjunkigt ner såpass långt ännu. Åtminstonde var det vad jag tror att han sa. Han bröt på svenska och jag förstod väl inte riktigt allt han sa. När jag låg där med uppfläkta ben och hela underlivet för allmän beskådan tyckte jag nämnligen att han sa att - jag ska bara skalpera....
-Va!? vad sa du? tittade jag skrämt upp mot honom, sa du att du skulle skalpera mig? Han flinade brett och sa nåt som jag inte förstod och jag kände mig lite dum..men det lät verkligen som att han så.
Ha,ha så kan det gå.
Han sa att allt kändes bra, mitt blodtryck låg nu på 110/70 så det har ju förändrats men det var fortfarande bra sa dem. Men han var orolig över mina sammandragningar och att jag får dem så ofta. Så nästa gång jag får en sammandragning ska jag åka upp till förlossningen igen och kolla ultraljud på barnet så att det mår bra och att allt ser okej ut, jag ska kolla STI-kurvan (hur starka sammandragningarna är) och så vill läkaren att de ska mäta livmoderhalsen. Så vem vet, vi kanske får åka in i natt då eller ikväll...jag menar sammandragningarna kommer ju ganska ofta. Förhoppningsvis kan det hålla sig lite lugnt, för jag vill inte behöva åka upp dit igen. Läkaren sa att det är viktigt att vi kollar upp mig ordentligt så att jag eventuellt kan få medicin som kan stoppa upp förlossningen i fyra veckor till. Herregud!! jag är inte redo ännu, barnet måste vänta tills det är dags, alltså till vecka 40..inte nu. Visst har h*n stora överlevnadschanser om jag föder nu men en tid i kuvös med all oro som det medför. Hur mycket ska vi behöva gå igenom igentligen?
Läkaren tyckte att jag skulle sjukskriva mig den här veckan och sedan ta ut föräldrar penning tills jag föder. Men jag är ju redan sjukskriven och de resterande 25% jag nu arbetar kan jag flexa ut om jag inte skulle klara av att arbeta mer. Frågan är ju hur länge jag kan ta mig till jobbet. Jag klarar bara att vara uppe på benen och gå i högst 6 timmar en bra dag, sen kan jag knappt gå och får jätteont.
Vilken pärs!
Så nu måste jag se till att ha en BB-väska packad och klar.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
v. 32
Barnet är nu ca 29 cm från huvud till stjärt och väger omkring 2 kg. Skulle det födas nu kan det klara sig i kuvös. Kuvös behövs bland annat för att underhudsfettet ännu inte är utvecklat. Nu fungerar barnets fem sinnen och hon eller han kan också vrida på huvudet. Alla inre organ fortsätter att mogna, tånaglarna är färdiga och huvudhåret fortsätter att växa. Barnet sover ca 90-95% av tiden - men under de vakna perioderna tränar den på att öppna och stänga sina ögon. Andningslektioner pågår hela tiden för att stärka lungorna och få dem att mogna. Relativt ny forskning visar att andningsövningarna även stimulerar lungorna att tillverka ett ytaktivt medel, som behövs för att lungorna skall utvecklas på rätt sätt.
Källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Knäckflarn
Trots att jag knappt kunde gå efter jobbet igår kväll, bet jag ihop när jag kom hem och bakade knäckflarn. De blev jättegoda men givetvis fick jag en grym halsbränna efteråt, så jag antar att min sambo får äta upp dem. Bebben i magen vill inte ha i sig något onyttigt inte!! Det blir strejk på en gång.
Här kommer receptet ialla fall för er som vill ha något smaskigt att mumsa på och som går fort att göra.
150 g smör
1 1/2 dl socker
1/2 dl ljus sirap
1/2 dl tunn grädde eller mjölk
1 1/2 dl vetemjöl
100g sötmandel
Skiva smöret och lägg det i en kastrull tillsammans med socker, grädde/mjölk, sirap och mjöl. Låt det hela stå framme i rumsvärme en stund.
Hacka under tiden mandeln, den behöver inte skållas. Mandelsmaken blir finare om man låter bli. Hacka mandeln medelgrovt eller riv hälften i mandelkvarn (jag använde min mortel, det funnkade jättebra) och hacka ner resten för hand.
Sjud upp smeten i kastrullen men låt det inte börja koka. Lyft bort kastrullen från värmen och rör ner mandelhacket.
Klicka ut smeten glest, ca 1 msk smet i varje klick, på plåtar lädda med bakplåtspapper eller smort smörpapper.
Grädda i 200 grader ungsvärme i 6-7 minuter.
Låt kakorna svalna något innan de lyfts av med hjälp av tex en stekspade från papperet.
Klart!! 
Knäckflarn
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Efterlängtad skinksmörgås
Sambon har längtat och längtat och häromkvällen så gjorde jag årets första julskinka. Lite väl tidigt enligt mig, men den smakar gudomligt gott på en smörgås med lite grovkornig senap på. Mums!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Min gravidmage 30v + 3dagar (5/12)
Magen växer..visst är den vacker.
Vissa dagar känner jag mig jättestor och andra dagar pytteliten.
Längtar tills magen är ännu större, fast att jag har värk men jag tycker det är fantastiskt att ett litet barn ryms här inne. Jag är stolt över att vara gravid! Äntligen är jag ju det...
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Nere...
Foglossningen förlamar mig... vissa dagar kan jag knappt ens gå med kryckorna och andra dagar så går det bra ett litet tag sen så sätter värken stopp för alla aktiviteter och jag blir sittandes hemma och kan inte ta mig någonstans. Som en fånge i mitt eget hem - så känns det. Jag är inte van att inte kunna göra något. Bara ligga/sitta där som en zombie. Blöder jag inte ur slidan så blöder jag ur baken....vart ska det här sluta?
Häromkvällen blev jag sugen på att måla men kunde inte ta mig ner till källarplan för att hämta upp grejerna så det fick bli att stirra in i dumburken och väggen istället.
Sammandragningarna kan jag acceptera men blir orolig för förvärkarna. Inget mer blod har kommit ialla fall. Ska till läkaren för undersökning om jag börjat öppna mig imorgon. Känns lite nervöst.
Känner mig så fruktansvärt ensam och tom. Jag är fylld av liv men känner mig ensam...hur hänger det ihop?
Längtar tills bebisen är född. Missuppfatta mig inte - jag ÄLSKAR att jag är gravid men trodde inte att det skulle bli så här svårt. Vissa dagar känns det som att det trycker på nedåt och det är svårt att ens röra sig då. Känns som att hela mitt underliv håller på att gå i tusen bitar. Det är värt det och jag skulle göra samma procedur en gång till men många tårar rinner nu för tiden. Känner mig sååå ensam, fast att jag inte är det. Det är så konstigt. Är lite nervös för att min depression kommit tillbaka och jag vill ju bara vara lycklig. Trodde det här skulle vara den underbaraste tiden i mitt liv och ändå känns det så här. Jag förstår inte vad som händer. Antingen är det all värk som deppar ner mig eller så är det hormonerna som spökar. Inte vet jag. Det blir väl bättre.
Dagar då jag mår okej i kroppen (jag kan alltså gå utan kryckor ) försöker jag komma ut lite. Häromdagen så var jag med mamma på promenad runt Ramnasjön som bara är 1,3km lång. Det gick jättebra den första halvan, sen började det trycka på nertill och när det var en fjärdedel kvar av sträckan högg det bara till och jag kunde inte gå. Det gjorde så ont men vi var ju tvungna att ta oss till bilen. Det tog oss nästan 20minuter tror jag att gå den lilla, lilla sträckan. Jag fick stödja mig på mamma. När jag väl kom hem så kunde jag knappt komma ut ur bilen och jag tänkte första att Näeh, jag får snällt sitta här och vänta tills min käre sambo kommer hem från jobbet eller grannen kommer hem för jag kommer ingenstans. Till slut gav jag upp och hasade mig ur bilen och fram till trappan. Där drog jag mig upp längs staketet allt medans tårarna fullkomligt sprutande ut. När jag så äntligen lyckats ta mig upp och in genom dörren tog jag mig till soffan för att lägga benen i högläge. Det var inte en enkel match med tanke på att jag inte ens kunde lyfta ur benen ur bilen och så upp med dem smidigt i soffan. Fy, vad ont det gjorde men till slut så låg jag där igen. Det är så frustrerande!!
Jag är inte van att inte kunna göra det jag vill. I vanliga fall så låter jag inte smärtan (whiplashen) hindra mig, jag vet att jag borde tänka mig för även där men då kan jag låta envisheten föra mig framåt iallafall. Men nu, nu funkar inte ens envisheten och jag vill inte riskera att göra något som sätter igång mig för tidigt. Jag skulle göra allt för bebisen. Precis allt.
Jag har väntat sååå länge på det här.
Jag vill bara känna mig lycklig!
Bebisen sparkar och mår bara bra, det bästa med att jag inte kan röra mig (om man nu kan säga det bästa om det) är att jag inte stressar upp mig. Så barnet påverkas inte längre av att jag är stressad ialla fall och det är ju bra. Jag smeker magen hela tiden och pratar och sjunger för mintt lilla hjärta där inne. Jag älskar den lilla krabaten så otroligt mycket redan nu, bara tanken på att h*n snart är hos oss gör mig varm och förväntansfull.
Jag jobbar fortfarande 25% och det känns skönt. Annars hade jag blivit tokig här hemma. Det är så skönt att få känna sig lite nyttig och framförallt få nåt annat att tänka på i väntan. Visst har jag fått ta av min flextid många gånger nu för att jag hinte kunnat röra mig men de dagar jag inte är fastlimmad i säng eller soffa så är det roligt att gå till jobbet. Jag undrar om inte läkaren kommer propsa på att jag ska sjukskriva mig helt. Ja,ja vi får väl se vad som händer.
Jag försöker sätta mig och meditera lite oftare nu och det behövs. Men det är svårt att koncentrera mig när det värker i baken för att jag suttit för länge eller för att foglossningen spökar. Men, men jag försöker iallafall.
Det var allt för denna gång.
Jag lever, bebisen mår bra det är det viktigaste!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
...
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Hur kom jag till världen, pappa?
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Tunga bröst.
Är det så här det kommer bli efter ammningen?
Med tanke på hur mycket brösten vuxit och hur tunga de redan är innan ammningen ens satt igång.
Ha, Ha, Ha
If i wanna here from an asshole, i fart!!
v.31
Barnet är ca 28 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 1,8 kg. Generellt har barnets kropp vuxit klart, men det behöver fortfarande gå upp i vikt. Hjärnan lägger in en högre växel nu i slutet, för att hinna växa färdigt. Lungorna är det organ som blir färdigt sist. Barnets ögonfärg bestäms ungefär vid den här tiden, men det kommer inte att visa sig förrän sex till nio månader efter födseln. För att pigmenten i ögonen skall färdigbildas behövs det nämligen ljus. Vithyade barn föds i regel med mörkblå ögon och det kan dröja månader innan den verkliga färgen visar sig. De flesta mörkhyade barn föds med bruna eller mörkgrå ögon, som sedan blir mörkare bruna eller svarta under första året. Men just nu förbereds ögonen för livet efter födseln. Ögonlocken är ofta öppna när barnet är aktivt och pupillerna i ögonen vidgas och krymper när det rödaktiga ljuset skiftas och filtreras genom livmoderväggen. Barnet stänger ögonlocken när det är passivt och sover.
källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm
If i wanna here from an asshole, i fart!!
BB-väskpacknings inköp
Herregud sen ska ju det med kläder till mig och en kudde till bebisen, för det får man tydligen ta med själv eftersom det finns gott om klåfingriga på BB. Nu hoppas jag vid gudarna att vi inte behöver använda väskan förrän den 10 februari. Jag hinner packa om den ett antal gånger. Ha,ha det slutar kanske med en resväska. HA,ha skämta bara.
Var och köpte en ny jättefin mobil att ha ovanför sängen eller skötbordet. Har inte bestämt mig ännu. Tänkte att älsklingen kunde få ta det beslutet. De mesta av alla hans ideér och förslag hitills har blivit jättelyckade och jag är jätte glad för att han vill vara med och bestämma. Ett framsteg från hans sida.
Bokade bilbarnstol på barnvagnscentralen idag, så när bebben har kommit så är det bara för älsklingen att åka ner dit och hämta den. Skönt att det är gjort. Imorgon ska vi på föräldrarutbildning igen: "Föräldrarskap och relationer" ...kl 08:00 usch! så tidigt.
Nu har jag svårt för att gå igen och jag får hasa mig fram. Bäst att ha kryckorna nära. Inget mer blod idag men ont som sjuttan av foglossningen. Men , men så länge barnet mår bra så är jag nöjd.
Oj, nu måste jag hinna ringa och be han köpa med sig Novalucol..tur att dem har skaffat apotek på statoil och ica butikerna. Tjingeling.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Dörrkransar och hjärtan till graven
Idag var jag och mamma ute i skogen och plockade gran/tallris blåbärs/lingonris samt tre sorters mossa, kottar och sedan så inhandlade jag ett rött band, oasis och grön ståltråd.
Ner i källaren och hämta upp snöspray och silverglitter. Sedan var det bara att sätta igång. Picasso (katten) blev helt tossig och hoppade upp på bordet och skulle äta upp allt riset. Fast att han faktist får fin mat men inget går upp emot skogsbös tydligen :)
Tur jag såg han för han befann sig farligt nära de brinnande ljusen. Efter att jag pötte ner honom så valde han att övervaka varje liten grej jag gjorde lite på håll.
Först gjorde jag ett stort hjärta till min älsklings pappas grav (mfl. det är en familjegrav)
Sedan blev det ett hjärta till min farmor & farfars grav
Slutligen en krans till ytterdörren.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Första sänghimmelen klar
Igår sydde jag den första sänghimmelen. Jag tror nog att om jag orkar så kommer jag sy en till. Blev inte riktigt nöjd med den här. Men den får duga så länge. Fast på den här ska det även på små knappar.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Blödning i v.30
Jag försökte få tag på min barnmorska men var 10minuter för sent ute. Deras telefontid hade tagit slut för dagen. Så jag ringde upp till förlossningen. Där sa dem att jag skulle avvakta och se om det kom mer blod eller om jag får förvärkar eller mer sammandragningar. Det behöver inte vara någon fara eftersom det var såpass lite blod. Jag blev lite lugnare men hade hjärtat i halsgropen och tårarna strömmade ner för mina kinder. Det kan inte hjälpas. Det får inte hända något nu, efter alt vi fått gå igenom för att bli gravida. Jag skulle inte klara av om något hemskt skulle inträffa. Gårdagseftermiddagen och nästan hela kvällen blev höglägesställning i soffan och bara vila. Jag hade tänkt måla en tavla men då hade jag varit tvungen att gå ner för trapporna ner till källaren för att bära upp alla målarsakerna och det hade jag inte fixat igår. Så jag var mer eller mindre instängd innaför hemmets dörrar. På kvällen satte jag mig och sydde sänghimmelen till spjälsängen, den blev rätt okej. Men jag tror att jag ska sy en till så att jag kan variera och sedan så har jag en bild i mitt huvud på hur jag vill att den ska se ut. Kanske gör den idag, vi får se.
Det kom inte mer blod och har fortfarande inte kommit något mer så det är nog ingen fara. Dessutom så pratade jag med en barnmorska idag som sa att det ändå är ganska vanligt att man får små blödningar men däremot är det inte vanligt att man får sammandragningar så ofta som jag får. Defenitivt inte starka förvärkar. Men jag skulle inte oroa mig, sa hon. Om jag börjar blöda mer eller får mer ont så ska jag åka upp till förlossningen och undersökas.
Jag kommer ta det väldigt lugnt. Idag ska jag bara iväg korta små ärenden. Jag ska börja packa BB-väskan, vem vet när vi måste använda den. Så till den ska jag inhandla lite små saker idag och beställa bilbarnstol på barnvagnscentralen. Lite andra ärenden också men absolut inget påfrestande.
Bebisen får inte komma än det är ju inte förrän i februari det ska vara dags.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
v.30
Nu börjar det bli viktigt att tänka på hållningen. Barnets tyngd kan kännas som den försvårar balansen och frestar på ryggen. Många kvinnor känner sig andfådda oftare, eftersom det helt enkelt är jobbigare att förflytta sig. Dina lungor måste ta upp ca 20 % mer syre och stöta ut mer koldioxid med varje andetag, eftersom du också andas för ditt barn. Känner du oro inför förlossningen bör du ta upp det på MVC.
Ditt barn väger ca 1,6 kg och är ungefär 27 cm långt från huvud till stjärt. Den tidiga kroppsbehåringen - lanugohår - börjar försvinna. Ibland kan fjuniga strån finnas kvar vid födseln, men de faller av under de första veckorna. Håret på huvudet blir tjockare och barnet öppnar och sluter sina ögonlock. Benmärgen har till uppgift att producera röda blodkroppar och tar nu över detta från levern. Skelettet hårdnar och lungorna, hjärna och muskler mognar ytterligare. En del barn börjar redan nu att lägga sig med huvudet i bäckeningången. Det är den vanligaste och enklaste födelsepositionen. Hårda sparkar upp mot bröstkorgen och ett ökat tryck mot bäckenbotten, där barnets huvud pressar på, kan bli kännbart. Barnet är mycket medvetet om förvärkarna även om du inte märker dem.
Källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm
If i wanna here from an asshole, i fart!!
