Ett vägskäl.
Vaknade imorses och det var vinter igen. Va?
Men bestämde mig snabbt för att inget skulle få mig till att inte gå ut och gå idag.
Jag pölsade på mig rejält med kläder och gick ut i skogen.
Det var kallt och jag kunde höra vinden ila mellan grantopparna.
Men så kom solen fram och fåglarna kvittrade lite högre.
Det var jätte skönt och jag bara gick där och njöt av att finnas till. Härligt!
Till slut kom jag fram till det här stället.
Ett vägskäl. Precis som i livet, man kan välja att gå sin vanliga tur rätt fram i samma gamla spår eller så väjer man av och prövar en ny väg. För mig symboliserar den högra sidan på fotot den nya vägen. Se hur ljuset lyser upp den vägen precis som den manar på ...kom..gå här...
Jag kanske börjar bli knäpp nu efter att jag börjat min mediala resa...jag ser ju symboler över allt. :)
Ser ut som mellan Björkäng och Kype. Vart är det ??
Du har rätt Martina det är Kype...:)
Tror nog du är en liten vätte du me...
Usch! För tillfället hatar jag vägskäl.
Nu vill jag bara leva mitt liv genom den stig jag valde från början, utan diversse hinder eller korsningar.. :)
Tror jag inte att du håller på at bli! Har själv en del sådana där saker...hmm...dyker upp grejer precis som att Universum säger: "hit ska du!" "Nu är det dags!" och liknande.
kramen