Efter en kopp faste te var det dags att  promenera. Idag fick jag sällskap av min sambo. Vi valde en annan favoritskog. ca 3,2km, inte så långt men fastan tär på krafterna, det får bli en längre promenix i eftermiddag istället. Det är så skönt att bara gå ut och gå så här, känna solens strålar värma våra frusna kinder. Prata om allt och inget.
Dessutom förbränner man mer om man går innan frukosten. Som i mitt fall då blev en tallrik plommonjos (fastan).

Jag har haft så fruktansvärt ont i kroppen nu ett tag och ständig huvudvärk och trötthet. Jag kom på att det är ju för att jag mår lite bättre psykiskt nu så då känner jag av hur jag egentligen mår rent fysiskt också. Vilket inte alls är speciellt bra. All stress sedan ivf-starten i julas fram till Fre den 13:e blev total stressigt för mig. Inre stress + alla kroppsliga påfrestningar, all jäkt på jobbet, förberedandet inför utställningen...ja..allt. Det är inte konstigt att kroppen visar detta först nu, innan var jag alldeles igenbommad av stress. Hade ingen tid att känna efter. Men nu tar jag tag i det här och det är bra. Jag jobbar på ett annorlunda sätt nu, - mer fokuserad på att låta saker och ting ta lite tid, inte stressa. Jag fastar, äter rätt (innan & efter fastan), sover, mediterar, tränar. Försöker tänka positiva tankar...m.m
Det är dags nu att skärpa till mig på riktigt.






Det är härligt nu när våren är i antågande.