Förmodligen passar inte dina vanliga kläder längre, (eh, nope. Det gör det inte) för nu börjar du lagra fett kring bröst och höfter. Graviditetsstrimmor på mage och bröst bör dyka upp nu, om du alls kommer att få några. Ditt hjärta och dina njurar jobbar hårt för att hålla igång blodcirkulationen, och ta hand om den ökade mängd vätska som finns i kroppen.

Barnet är ca 23 cm långt från huvud till stjärt och väger ungefär 900g. Ryggraden blir starkare och smidigare, för att den skall orka bära kroppen. Lungorna utvecklas alltjämt och barnet växer till sig mer och mer. Med lite tur kan man höra barnets hjärtslag genom att någon lägger örat mot din mage. Ögonen är nu färdigbildade och barnet har lärt sig att både andas in och ut. När barnet hör ljud reagerar det med högre puls, och spelar du musik kan det hända att hon/han rör sig i takt. Det finns studier som visar att barnet reagerar på beröring runt denna vecka.

Har du börjat tänka på bilbarnstol ännu? Det kan vara skönt att redan på ett tidigt stadie lära in sig vad man behöver veta om detta.

Nu börjar det bli dags att fundera på om en profylaxkurs är något för dig och din partner. Genom att förbereda er fysiskt och mentalt inför förlossningen ökar era chanser att få en fin förlossningsupplevelse. Är du ute i god tid kan du välja det kursdatum och den kursplats som passar er bäst och ni får mycket tid för träning innan förlossningen startar.

---

Igår inhandlade jag nya reflexer till vagnen, ett vagnregnskydd samt en näs Frida. Ni vet en sån där ursmart uppfinning där man hjälper barnet att få bukt på snoret i näsan. De kan ju inte fräsa ut snoret själva så då suger man ut det åt dem. Låter jätte äckligt, jag vet men det finns filter emellan och allt går jättebra. Detta vet jag för jag har själv "sugit" snor från min systers döttrars näsa när de var bebisar.

Sen gjorde vi ett riktigt fynd. Vi inhandlade en monitor som både filmar bebisen även med mörkerseende, man hör bebisen, apparaten spelar lugnande vaggvisor har nattljuslampor m.m. Den har tydligen kostat runt 2000kr men jag köpte den för 500kr på Ellos fyndbutik. Sprillans ny också. Vi har testat den redan så den funkar prima.

Jag måste inhandla en sådan där alarm som larmar utifall bebisen skulle få andningsstopp. Men ska kolla runt lite vägrar betala 1000kr för en sådan. Det är tur med internet för där kan man verkligen fynda om man lägger ner lite av sin tid till att söka. Jag är lite nojig för just andningstopp. Då min älsta systers ena pojk dog i plötslig spädbarnsdöd. Det sitter i bekhuvudet och de gånger jag varit barnvakt åt små bebisar så har jag knappt fått en blund sömn. Jag har hela tiden kontrollerat så att de andas. Vore skönt att kunna släppa lite på det kontrollbehovet. Jag kommer ju behöva all sömn jag kan få. Älsklingen har redan planerat att vi ska dela upp nattansvaret så att vi båda får sova ut. Inte alla män som tänker så. Jag är glad att han inte är kvar i det förlegade tänket...där mamman får ta hela ansvaret själv. Jag tror och hoppas att han kommer vilja delta så mycket som möjligt. Jag menar hur många män läser varje vecka om vad som händer med kvinnans kropp och hur bebisen utvecklas under graviditeten. Inte många skulle jag tro, i och för sig så har jag väl från start mer eller mindre tvingat honom att lyssna på mina höguppläsningar..ha,ha tillslut valde han att själv läsa och nu är det han som läser för mig. Han smeker magen, pratar med bebisen varje dag, flera gånger. Ja, han finns där för bebben så gott han nu kan när det lilla knytet fortfarande ligger i min mage. Han är min klippa. Visst har vi som alla andra par upp och ned gångar men han är min livskamrat och jag ÄLSKAR honom av hela mitt hjärta.

I tisdags hade jag en jättehäftig upplevelse på min mediala utbildning. Det kändes som att jag gjorde ännu ett framsteg i rätt riktning. Den här kvällen jobbade vi två och två. Meningen är att man står bakom en person och går in i dennes energifält och då tredubblas energierna och upplevelserna blir så mycket starkare. Jag arbetade med A. Hon fick börja med att ta emot budskap till mig. Jag satt på en stol framför henne och hon stod tätt bakom mig. Först hade vi gått in i en djup meditiation och öppnat upp alla kanalerna.
A såg en kvinna i medelålder ungefär (alltid svårt att avgöra ålder) med en beigefärgad kjol, inte så jättelång, glad, kvinna med mjukt hår i en löst uppsatt knut. Hon är väldigt glad och förväntansfull över vårt kommande barn och hon stod på en murtrappa som upp till ett hus. Hon bjöd in A att komma in till det som skulle vara ett hus men saken var den att bakom kvinnan fanns inget hus. Bara murtrappan var kvar. Resten var bara som ruiner. A kände att den här kvinnan gått bort i en olycka. A kände det som att jag och den här personen aldrig har träffats men att det var någon från min mamma sida. Och då slog det mig vem den här kvinnan är. Det är min gammelmormor som kommit. Selma. Hon dog när hon var 36år gammal, då hade hon själv hunnit föda 6barn. Hon brann dess värre inne i deras hus. Och jag antar att det var därför hon stod på murtrappan. Bakom henne fick A syn på ännu en kvinna. En något allvarligare kvinna som verkade hålla lite koll på Selma. Den här kvinnan ville inte riktigt visa sig med A såg att även hon hade håret uppsatt i en knut och att kvinnan hade lite grånat hår undertill. Det var antagligen min gammel gammel mormor.
A lägger sina händer på mina axlar och det riktigt sprakar av energi under dem och jagf blir alldeles varm. Det visar sig sedan att A har en healingförmåga som hon brukar använda sig av i sitt arbete.

---

Sen bytte vi position och det var min tur att ta emot budskap till A.
Ganska dirket så kom det en bild av en man, ganska lång klädd i regnställ. En regnmössa likt en sådan som fiskare brukar ha. Sen såg jag att han hade en mustache och en "potatis"näsa. Jag kände det som att det var vid havet, hans energifält kändes kallt och regnigt, men mannen själv var en godhjärtad person. Något av en enstörning. Han kom med att budskap till A- Ta det lugnt, en dag i taget. Jag frågade om hon förstod vad han menade och det gjorde hon. Inte jag men jag förmedlade ändå allt som kom till mig. Plötsligt närmar sig mannen A och han står på hennas vänstra sidan och liksom böjer sig ner och lägger sin högra arm om hennes axlar. Jag berättar det och A känner tydligt ett tryck över axlarna och samma kalla energi som jag kände med den här mannen. A berättar att det är hennes morfar som är där. Han var en konstnär, enstörning som målade just sådana här fiskagubbar. Men han själv bodde vid en sjö. Men hav eller sjö spelar ingen roll jag var ganska nära där ändå. Allt stämde in på honom. A frågar om jag vet hur han dog, men det enda jag får fram är en känsla av vatten eller liknande fukt i mina luftrör och ner i lungorna och ett tryck över bröstet. Hon frågar om jag vet vad han heter och då får jag till mig ett stort V. Då berättar hon att han heter Valdemar. Helt otroligt, så roligt att det jag hittills fått till mig stämt så bra.
Sedan visar sig en kvinna på As högra sidan. Hon känns lång och varm. Ljust långt hår med en ganska tjock lugg. Ett starkt ljus omger den här kvinnan och jag tror inte att det har träffats. Det känns som att hon och A har ett starkt band dem emellan som att kvinnan på något sätt hjälper A att finna ljuset inom sig. Kan det varit As healingguide jag såg? Kvinnan visar mig sedan en fjäril som förvandlas till en trollslända. Och jag berättar detta till A och säger att jag kan bara tolka det som att du ska "fånga dagen". För det är det en trollslända står för -för mig. Då skrattar A till och drar ner sin tröja och visar sin tatuering som hon har på sin högra skuldra (precis där jag hållit min hand) "Fånga dagen" har hon intatuerat där. Nästan kusligt hur slående det blev och bekräftande att det jag får till mig stämmer. Det är inte bara ren inbillning som jag får för mig ibland. Jag har gjort framsteg. Tjohoo!!

Den här kvällen samlades vi i en annan lokal. Där mätte K (vår kursledare) ut våra livslinjer.
På en lång rad hade hon först placerat ut olika siffror från noll - 55. Ingen i gruppen är över 55 och man ska inte mäta ut vad som kommer hända framåt i tiden.
Det som händer är att man med hjälp av pekare kan mäta ut händelser som satt spår i sjäelen. Det kan vara både bra och dåliga saker. Meningen är att man genom att hitta dessa punkter i ens liv kunna lösa upp de eventuella blockeringar som blir då man har kvar obearbetade händelser i sitt nuvarande liv. Först ser man om det var en positiv upplevelse att födas och det var det för min del. Jag hade nån "kris" i treårsåldern och det är tydligen väldigt vanligt. De flesta går i genom en trotsig fas där. Sen hände det något som påverkat mig när jag var runt 7-8år gammal. Men det fanns inga blockeringar kvar utan jag har bearbetat färdigt den här fasen i mitt liv. Den perioden skildes mina föräldrar och det är klart att det sätter sina spår. Både negativa och positiva sådana. Nästa period var när jag var 13år gammal och runt omkring där. Jag har mångha negativa minnen från just den perioden av mitt liv, men inget jag tänker ta upp nu. Men under den här tiden så opererades jag även för scolios vilket var en STOR händelse i mitt liv. Men här finns det fortfarande obearbetade händelser som jag måste bli av med för att kunna släppa taget om det som hände då.
Efter 13 så blev nästa period när jag var runt 19, 20, 21, 22 den långa fasen har satt tydliga ärr. Ja, det var en period där jag tvingades göra abort, hade självmordstankar och ett fruktansvärt olyckligt förhållande. Ja den perioden återkom igen runt 26, 27,28...samma visa nästan. Utomkvedshavandeskap, självmordstankar, uppbrytande från förhållande in i samma gamla negativa förhållande som slutade med ett abrubt slut. Mycket jobbig period i mitt liv - Usch! Äntligen har jag kommit ur den destruktivitet jag då levde i. Sen kom nästa fas när jag var runt 30...Tja det var då jag blev våldtagen men även en mycket positiv händelse som ändrat mycket till det bättre - Jag träffade min livskamrat.
Nästa fas som påverkat mig är nu det senaste året...Ja, ivf-behandlingarna, missfall, misslyckandena, sorg men även här en positiv vändning. Vi lyckades till slut. Just nu är jag inne i en omvälvande tid - den att bli förälder och det ger alltid ett utslag. Det är en positiv händelse som för alltid kommer finnas kvar hos mig men samtidigt är det en total omställning en omtumlande händelse att bli mamma med allt vad det innebär.

Efter att vi gått igenom vår livslinje så hade vi en healingmeditation där vi fick möta vår healingsguide. Det var en härlig känsla att känna värmen från min guide.
Kort sagt om kvällen. En mycket intressant genomgång.

Inte konstigt att jag är så trött hela tiden och så blek. Ser ju ut som en levande zombie. Var hos barnmorskan igår och vi pratade bland annat om GBS, i stort sett kommer de hålla lite extra koll på bebisen efter och vid förlossningen. Extra uppsikt så att h*n inte blivit smittad men till dess så är det fortsatt antibiotikakur som gäller, nogranna urinkontroller och så att de sätter in antibiotika vid själva förlossningen. Det var ingen fara att föda vaginalt, inte större smittrisk eller så och min whiplash ska också klara av en "vanlig" förlossning det enda som kan ställa till det är riskan för att jag lättare kan hamna i en förlossningsdepression om jag väljer att föda vaginalt. Jag har ju ett flertal gånger varit nere i långa och väldigt djupa depressioner som jag fått behandla med antidepressiva medel och massor av samtal. Det kan då underlätta att göra kejsarsnitt, för det utlöser inte risken för att hamna i en förlossningsdepression lika lätt som vid en vanlig förlossning. Vi får se hur vi gör. Jag hoppas att jag kommer kunna föda vaginalt då det är bättre för barnets lungor. Men huvudsaken är ju att bebisens mamma  fungerar. För sjunker jag så blir allt så mycket svårare.

Barnmorskan frågade om jag var på väg ner i en depression nu och jag svarade ja. För det känns som att det vankas dithän. Jag borde vara lyckligare än någonsin och jag vet att man kan tro det när man läser mina inlägg kanske. Men det är inte hela sanningen. Sanningen är den att jag faktist inte mår så himla bra. Har kännt det ett tag nu och BM tycker att jag ska prata med deras psykolog. Jag sa att det kan jag gärna göra men jag vill vänta lite till för att se om jag mår bättre när jag fått vila upp mig lite. Det har varit alldeles för mycket som hänt den senaste tiden plus all stress jag utsatt mig själv för. Jag hoppas att det löser sig. Jag längtar ju till bebisen kommer och jag är lycklig över att jag äntligen är gravid men ändå är jag så ledsen och trött inombords. Skulle verkligen behöva åka iväg på en spa - weekend med massage, varma bad, färdiglagad mat och romantik.

Jag berättade om min arbetssituation och bm tyckte att jag inte ska arbeta kvällar och särskillt inte riskfyllda helger. Det cirkulerar mycket droger, anabola, alkohol och tjafs än hit än dit bland ungdomarna. En situation jag i vanliga fall kan hantera men skulle det mot förmodan inträffa något nu så kan jag inte gå emellan och jag är heller inget vidare stöd för mina kollegor när jag inte får "hjälpa" till i de situationerna. Jag pratade med chefen och vi kom överens om att jag ska jobba mer dagtid under den här sista tiden..hur det ska gå till rent praktist - ja, det är frågan men det måste vi fixa. Dessutom vet jag inte hur länge till jag orkar arbeta sena kvällar med tanke på att jag nästan står upp och sover och har fruktansvärt ont av foglossningen. Allt oftare får jag be besökarna hjälpa mig när jag "fastnar" i vissa lägen.  De är väldigt hjälpsamma och goa mot mig men det håller ju inte i längden. Bm tycker att jag ska ansöka om havandeskapspenning...jag som trodde att jag skulle greja att arbeta ända in i det sista men det är väl ren utopi.

Bm satte upp mig på extra kontroller nu med tanke på hur jag mår. Hon sa att hon kommer hålla koll så att jag inte bara kämpar på och rätt som det är sjunker ner i en djup svacka. För det är lite så jag uppfattat dig sa hon. Hur kan Bm redan förstått hur jag fungerar? Men det stämmer ju in, jag biter ihop sen rätt som det är så faller jag bara. Jag vägde mig och har sammanlagt nu gått upp 6kg. Jag frågade om det var normalt och det var det sa hon. Men eftersom jag går ner överallt förutom på magen ,rumpan och tuttarna så ska vi ha lite extra koll. Men än så länge ser allt bara bra ut. Jag trodde väl aldrig att jag skulle behöva sy in byxor när jag blev gravid utan tvärt om ..kanske snarare sy ut. Jag är tacksam för det ioförsig så länge det varar. Vore ju jätteskönt om jag bara kunde gå upp gravidkilona. Bm mätte min mage och sa att jag följer kurvan bra hittills.
Bebisens hjärtslag är 139slag i minuten. Galopperande ljud - ett underbart ljud att höra.
Mitt blodtryck har höjts sedan sist men är fortfarande bra: 125/75
Blodvärdet var för lågt och jag har järnbrist: 115 (Så nu äter jag 2 tabl om dagen Niferex. Inte konstigt jag är så trött.)
Blodsockret låg på 5,3 vilket är bra.
Så i stort sett: Bebisen mår primavera där inne och sparkar som bara den. Det är huvudsaken för mig.

Alla blivande pappor borde få känna på vilken smärta deras kvinnor går igenom när det är dags för förlossning.
Kanske gnäller de inte så mycket då och istället visar lite mer förståelse. Hjälper till lite mera och kanske tom uppskattar sin kvinna mer. Jag tvivlar på att många män ens skulle utsätta sig för det här testet.
Intressant film på you-tube visar en man som simulerar värkar och endast klarar av smärtorna i knappt 3timmar. Det bevisar ju bara varför kvinnorna är dem som föder barnen, vi har större smärtgräns helt enkelt.

Nu växer magen och blir tyngre. Allt eftersom kan du få ont i ryggen, kramp i benen och känna ett tryck ned mot bäckenbotten. Kramper är vanligt och kommer att vara det även längre fram. Undvik att knipa med tårna. Barnet kan trycka på blåsan vilket medför att du måste gå på toaletten ofta. Det kan hända att du lättare blir andfådd nu. Tänk på din hållning och vila mycket.

Ditt barn är nu ca 22cm långt mellan huvud och stjärt och väger runt 800g. Det kan ta tag om sina fötter och knyta nävarna. I lungorna bildas allt fler blodkärl och näsborrarna börjar öppnas. Barnets benkärnor blir hårdare. Barnets livlina - navelsträngen är tjock och elastisk med innehåll av två artärer och en ven. Dessa blodkärl ligger inbäddade i en tjock geléartad massa som hindrar dem från att trassla ihop sig. Detta är ett sätt att säkra blodflödet mellan moderkakan och barnet och dess livgivande funktion.

De permanenta tänderna bildas långt in i tandköttet men kommer inte att bryta fram förrän barnet börjar tappa sina mjölktänder i sexårsåldern.

Källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm

---

 Ja det märks att vårt lilla mirakel har vuxit sig större. Det märks tydligt på sparkarna h*n ger :)
Igår på personalmötet så sparkade h*n så att mitt maghalsband rörde sig. Helt otroligt och mer och mer kommer det ju att sparkas. Älsklingen längtar tills sparkarna blir ännu tydligare för varje gång han lägger sin hand på magen så blir bebisen helt lugn. Hoppas det är så sen också när barnet är fött. Visst känner han av sparkarna fast inte som jag gör, jag känner dem ju inuti mig också samt att jag både ser och känner dem på magen.
Nu får jag sura uppstötningar och halsbränna varje kväll. Novaluciden hjälper föga och garnisonen smakar verkligen pyton.
Ständigt kissenödig  - Trycker det på...ja, då måste jag verkligen gå på en gång..VIKTIGT!!
Försöker dricka mer vatten nu men urinet luktar fortfarande fränt och har en orange färg. Jag trodde att antibiotikan skulle göra det lite bättre men inte än ialla fall. Försöker att inte oroa mig så mycket för GBSn men tankarna kommer och går. Känns skönt att jag ska till barnmorskan imorgon, så jag kan ställa mina tusen frågor och förhoppningsvis bli lugnad.
Nu ska jag gå och plocka undan lite i barnrummet så att jag (vi) kan börja slipa väggarna. Hade varit bättre om F kunde göra det för jag har sååå ont av foglossningen just nu. Allt oftare fastnar jag liksom i lägena och jag får be någon hjälpa mig upp. Känner mig som en gammal tant. Men jag mår bra och längtar sååå efter att bebisen kommer.

Nu har det blivit lite ömt där jag tog vaccinet men det är också allt. Jag känner min visserligen lite tröttare än vanligt. Lite små hängig men har för mig att man blir rätt så trött av att äta antibiotika. En kvinna på mitt jobb tog vaccinet samma dag som jag. Hon ringde in och sjukskrev sig dagen efter för hon blev jättesjuk. Konstigt att det kan bli så olika. Jag mår ju faktist ganska bra. Förhoppningsvis så mår jag även det efter den andra sprutan också. En fundering som jag måste ta med till barnmorskan på fredag är ju om antibiotikan kan slå ut vaccinationssprutan eftersom jag började med dem samtidigt. Men jag tycker ju att det inte borde spela någon roll för svininfluensan är ju ett virus och GBS är bakteriellt, så de borde ju inte gå på samma. Hoppas inte det ialla fall. Vet du?

En annan tanke som slagit mig är att jag tror att jag redan i sensomras hade tecken på GBS. Kommer ni ihåg att jag redan då hade tecken på urinvägsinfektion fick söka hjälp och slutligen fick ta en antibiotikakur. Då visade mitt urinprov att allt inte stod rätt till. Men sedan så tog läkarna för givet att det rörde sig om en vanlig urinvägsinfektion då jag haft det ett antal gånger förut. Men det var ju tur att jag kollade upp det den gången. Tänk vad som annars hade kunnar hända. Fy!

---

 Igår kväll var jag och älsklingen på ett informationsmöte på Grand. Det var försäkringskassan som informerade om föräldrarförsäkringen och föräldrarpenningen m.m. 2 timmar tog det och det kändes riktigt skönt att få lite mer på benen hur allt sånt där fungerar idag. DEt har ju förändrats en hel del. En del till det bättre och en del till det sämre. Vid regeringsbytet blev det en kraftig försämring för dem som blev föräldrarlediga. Inte nog med att man endast får ut 80% av sin lön, på det har de först dragit bort 3% till extra skatt också. De pengarna går till de andras löneförhöjningar. Sjukt samhälle vi lever i. Att spara in på småbarnsfamiljerna. Visst, lägsta nivån höjdes från 60kronor/dag till 180kr men det var också allt. Jag kan slå vad om att du hade fått ut mer om de inte tagit den där extra lilla fula skatten på 3% av dig innan de räknar av ytterligare 20% från din lön. Det är inte bara att gå och rösta man MÅSTE verkligen läsa på lite innan man av ren vana lägger sin röst i lådan.

En hel sal fylld med kommande mammor & pappor som väntar sitt första barn och alla ska vi ha i början av nästa år.
Tänk om, tänk nytt sa han åt oss och tänkte då först och främst på att papporna inte ska avstå sin rätt till att vara hemma med sitt barn. Det är gammalt och förlegat att fortfarande än idag anse att det är kvinnan som ska vara hemma. Jag hoppas och tror att jag och F kommer dela upp det ansvaret ganska lika oss emellan. Inte det att jag inte vill vara hemma men det är ju lika viktigt att pappan får ta del av den första värdefulla tiden. Den tiden kommer aldrig igen, man har bara en enda chans per barn att vara delaktig det första levnadsåret. Det spelar ingen roll vem av oss som tjänar mer eller mindre för idag finns det bonusar som gör att skillnaden blir minimal (i varje fall i vårat fall) allt för att de vill att man ska dela lika på ansvaret. Man är ju faktist två om att skaffa barn!
Fördomar och klumpiga kommentarer till de kvinnor som delar föräldrarledigtiden med fäderna får ofta höra: vad är du för en mamma som inte vill stanna hemma och ta hand om ditt barn. Det är ju det hon gör. Hon ser till att barnet får den viktiga närheten även till sin far. Många är de papporna som ångrar att de inte stannade hemma och de som gjorde de säger att det var en tuff tid men att det var värt det. Banden mellan förälder och barn blir starka under den här första viktiga levnadsåret.

Vill man vara utan det? Pengar är inte allt. Det är mycket men det är inte den viktigaste biten i vårt liv. Om vi bara har så att vi klarar oss, ja då får vi väl leva lite snålare då under den här tiden men båda två ska få möjligheten att binda starka band till vårt kommande lilla barn. Vi kanske inte riktigt kommer dela 50/50 men så gott som.
Vi lever på 2000-talet, det är dags att vakna nu.

Så typist, min intuition stämmer alltid. Varför kollade dem inte upp GBS innan som jag frågade om eller har dem gjort det fast att det inte visat något förrän nu.
De ringde från MVC för en stund sedan och sa att de funnit spår av GBS (grupp B streptokocker) i min urin odling, så nu har de skrivit ut antibiotika till mig KÅvepenin 1tabl/3 ggr dagligen i tio dagar plua att jag måste få antibiotika vid förlossningen då det annars kan smittas över till bebisen som då kan bli allvarligt sjuk. Varför tar det här eländet aldrig slut. I värsta fall kan det här leda till fosterdöd :(
....Hur mycket mer klarar vi av i orosväg, kan det aldrig bara få vara bra?!

Jag har skrivit mer om GBS i ett tidigare inlägg: 
Se
" Inlägget: GBS? i kategorin Graviditet."

Nu ska jag bara ta det lugnt, ska till barnmorskan på fredag , får se vad hon säger. Jag undrar om detta gör att man föredrar kejsarsnitt framför en vaginal förlossning? Kanske smittas inte barnet lika lätt då. Det känns skönt att jag lämnar regelbundn urinprov så att de håller full koll på mig och barnet. ca 30 - 40 % av alla kvinnor är bärare av GBS men det gör inte att det känns bättre utan bara mer frusterande varför jag alltid måste tillhöra den udda procentenheten.

Mitt lilla barn, jag hoppas verkligen att du förblir frisk. Var även hos sjukgymnasten för uppföljning idag, innan de ringde från MVC givetvis. Frågan är ju om jag ska fortsätta med bassängträning i det här läget. Hm, det måste jag kolla upp.

Sådär då var den första sprutan tagen. Känns skönt att ha tagit den, den andra och sista sprutan får jag om tre veckor. På vägen till MVC där jag fick vaccineringen så lyssnade jag på Crister i P3 och då handlade det om svininfluensavaccinet.
Jag ringde in och hamnade i direkt sändning. De frågade om jag hade tänkt vaccinera mig och jag sa att jag precis parkerat och var på väg till sprutan just då. De frågade varför jag skulle vaccinera mig och jag svarade att jag är gravid och att jag inte ville riskera barnets hälsa då man som gravid har ett sämre immunförsvar så är risken större att man blir allvarligt sjuk och då är ju barnets hälsa i fara.
Jag berättade att vi verkligen kämpat för att bli gravida och aldrig skulle ta några onödiga risker och att jag läst allt jag kommit åt angående just svininfluensan.
Då frågade Crister mig angående kvicksilvermängden och dess påverkan på mitt ofödda barn...Men vad jag glömde säga var ju den att kvicksilvermängden motsvarar tre luncher med insjöfisk, så så liten mängd är det. Alltså obefintlig.
De frågade vem som rekommenderat mig att vaccinera mig och jag svarade att det var min barnmorska. Och att jag har fullt förtroende för henne. De har ju fått sin information från högre läkare/forskare och skulle aldrig rekommendera oss att ta sprutan om det skulle innebära någon som helst risk för barnets hälsa.

Vad spelar de för roill om jag blir dålig i två dagar pågrund av biverkningarna jämfört med att insjukna i svininfluensan och kanske förlora mitt barn. Då säger Crister att varannan läkare vägrar att vaccinera sig, han frågade var jag tyckte om det. Jag svarade att det var korkat. Att alla borde vaccinera sig och sluta vara så egoistiska , man kan ju vara bärare av viruset och smitta ner dem i riskgrupperna som kan bli allvarligt sjuka. Vill man ha det på sitt samvete. Och även om jag inte varit gravid så hade jag tagit vaccinet. Tänk om man blir erbjuden vaccinet från sitt jobb och väljer att tacka nej till det...och mot förmodan faktist insjuknar i svininfluensan..skulle du då kunna med att ringa in till jobbet och sjukskriva dig för svininfluensan? och frågan är ju om du igentligen har rätt till någon ersättning då.

Så här blev målningen


Igår gjorde jag det sista på målningen av ena gaveln på spjälsängen. Jag funderar på att sätta dit en extra ram runt. Men har inte bestämt mig riktigt ännu, kanske målar jag på huvudgaveln ikväll, en godnattvisa eller nåt annat fint motiv ur Elsa Beskows "Tomtebobarnen". Jag ändrade månen till min egen. Allt behöver inte vara precis likadant som i böckerna. Kul med sin egna lilla tach.

Häromdagen så tog jag och älsklingen med oss Picasso (alltså vår katt) på en solig höstpromenad runt Pickesjön. Det var underbart skönt. Träden var helt gyllene gula och riktigt gnistrade i kapp med solen.


Se så vacker hösten är...

Senare på kvällen så spacklade jag iordning barnrummet medans älsklingen min var på jobbet. Så skönt att det är klart nu. Var och inhandlade en färgburk med grågrön färg. Ska måla upp en provruta och se om det är den rätta kulören. Spännande.

Fick besök på kvällen av Jessica och Sanna. Det var mysigt. Sanna hade köpt en magbjällra till mig..Precis en sådan jag tittat på så många gånger men varit för snål för att köpa. I samma affär dessutom, tom stenen prickade hon in, man kan  välja bland lite olika stenar som sitter på toppen av hänget. Sanna valde det som jag själv skulle valt nämnligen Månsten. En väldigt speciell sten.
Åh, tack så jättemycket ,jag bara älskar den och kommer inte ta av den mer än i nödfall. Det är alltså en bjällra som ska hänga på magen och lugnar bebisen när den ligger i magen och sedan när babyn kommit ut så känner h*n igen ljudet från bjällran. Jättemysig är den :)

Wow! vilken upplevelse, hoppas, hoppas att det syns lika tydligt ikväll när älsklingen kommer hem. Jag låg i soffan och bebben sparkade för fullt så jag drog upp tröjan och bara låg och inväntade sparkarna. Åh då kommer de en efter en och det syntas utanpå magen. Sparkarna! Jättetydligt - nja, kanske inte ett fotavtryck eller handavtryck ännu men ändå. Vilken fantastisk känsla. Hela jag log, jag vill aldrig att den här tiden ska ta slut. Ett mirakel inuti min mage.

Vilken underbar tid! Tänk att vi äntligen får vara med om det här.

Vilken kontrast på färger och årstid.

Kolla in det här jättevackra höstträdet och sen de snötäckta i bakgrunden. Vilken kontrast. Här snöar det på för fullt men jag tror att det kommer ha smällt undan till kvällen. Risken är stor att det kommer bli blixthalka istället. Känns inte kul att ha sin älskling ute på vägarna då när han ska hem sent ikväll. Ingen av oss har ju vinterdäcken påsatta. Ska man verkligen behöva sätta på dem redan. Hm, jag inväntar några timmar till och ser om snön ger med sig eller väljer att stanna kvar. Det är i och för sig väldigt vackert att titta på..men redan? Känns alldeles för tidigt att titta på fallande snöflingor.


För någon timme sedan såg det ut så här och snön fortsätter att falla.

Nu har vi jag och min käre sambo suttit och gjort tre olika listor. En inhandlingslista på saker som måste införskaffas innan bebben föds, en Att-göra lista på saker som måste utföras innan bebben kommer och kurser som vi ska gå på och så den sista vardagslistan. Älsklingen tycker det verkar som att vi aldrig kommer få någon fritid men det är ju just det vi eller iallafall jag kommer få nu när vi delar upp alla uppgifterna. Ska bli spännande och se om det verkligen fungerar. Jag är lite skeptisk men ska ialla fall ge det ett försök. Tänk så mycket bättre jag kommer att må. Att slippa göra de flesta av alla hushålls sysslor helt själv, det funkar inte i längden då kommer jag hamna som ett kolli på psyk och det vill jag inte.


Picasso inspekterar snön.
Går det att äta? hm, ja det gjorde det - mmgott men kallt.
Ät inte gul snö Picasso, vad du än gör.ha,ha

Jag lutade mig bakåt i sängen och låg där i någon minut för att sedan inte komma upp, jag kunde inte ens rulla över på sidan. Det hade liksom fastnat i ett smärtsamt läge, kändes som att kotorna låg huller om buller. Sambon fick snällt komma och dra mig upp från sängen. Hur ska det här sluta? Ändå har jag tagit det jätte lugnt de senaste dagarna. Hade tänkt börja dra ner tapeter och bårder ikväll och kanske till och med spackla lite grann men vi får se. Kanske åker jag och hälsar på någon istället. Om snön inte ställer till det vill säga.

Ha det så gott, nu ska jag gå och mixa ihop en smoothie - det ska bli smaskens. Sedan ska jag passa på att frosta av frysen. 

Vilken vacker dag det var idag. Alla träden som skimrade som guld med sina höstiga färger. Ibland dök ett och annat rött träd upp. Solen sken och jag njöt, trots att det var svinkallt ute. Kom på mig själv med att bara sitta och fånle för mig själv i bilen :)

Var på försäkringskassan och lämnade in havandeskapsbeviset samt anmälde oss till informationsträffen gällande föräldrarpenning m.m som FF har nästa vecka. Känns skönt att jag fick tummen ur idag och gjorde det besöket. Sen passade jag på att kolla in i Mamalicious butiken i stan men blev lite besviken då utbudet av mammakläder var väldigt lite. Hade förväntat mig mer. Visst en och annan tunika var väl fin men inget speciellt direkt inte som på deras hemsida. Så det får nog bli till att beställa därigenom.


Hej! Visst är jag sööööt ;)

Idag på mitt jobb så fick bebben en ursöt vit nallebjörn från en av våra besökare. Jag blev jätterörd, nästan tårar i ögonen. En sån fantastisk gest från henne. Inte hade hon behövt köpa något. Dessutom har hon köpt nallen i en barnaffär så den är säker med tanke på ögon och sånt där. Tack så jättemycket. Nallen ska döpas och sedan få sitta i spjälsängen när bebben kommer hem. Åh vad jag längtar.

Idag har parveln sparkat på riktigt ordentligt. Urinprovet som jag lämnade imorses var bra. Så om jag fortfarande har ont i magen och bak i ryggen eller om det blir värre så ska jag söka hjälp på lasarettet. Hoppas vila hjälper. Är ju ledig i helgen och tänker vila då. Kanske, kanske att jag börjar spackla och riva ner bården..kanske.

Nu går det att höra barnets hjärta med ett vanligt stetoskop.  Om du inte börjat träna dina muskler i bäckenbotten, så är det hög tid. Bäckenbottenmusklerna börjar tänjas ut, vilket kan leda till att du läcker urin när du hostar eller skrattar. Denna muskelgrupp används inte i dagliga aktiviteter och det kan därför vara svårt att veta om man tränar rätt. (Ops! bäst att knipa då ;))

Hormonnivåerna i kroppen börjar plana ur och humöret brukar jämna ut sig. Många känner sig lugnare och gladare. Livmodern når nu ovanför naveln.

Barnet är nu ca 21cm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 700g. Skulle barnet födas nu har det 20-25% chans att överleva. Det är fortfarande litet, finlemmat och alldeles hårigt. I kroppen har vita blodkroppar börjat bildas och dess funktion är att bekämpa infektioner.

Lungorna fortsätter att utvecklas och luftvägarna formas till rör för att kunna ta in och stöta ut luft. Blodkärl och lungblåsor utvecklas i lungorna och mellan dessa kommer så småningom utbyte av syre och koldioxid ske. I lungorna börjar också ett ytspänningsnedsättande medel att bildas. Dess uppgift är att hindra lungblåsorna från att klibba ihop.

Källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm

Var och lämnade in ett urinprov på mvc. Men givetvis så lyckades jag inte hållt mig tillräckligt utan det blev ett prov som endast högst legat i blåsan i 20minuter. Så älsklingen får lämna in ett morgonurinprov åt mig i morgonbitti på mvc så att de kan få ett "bra" prov. Mitt urin har varit näst intill orangfärgat de sista dagarna och luktat fränt. Kan ju bero på att jag druckigt dåligt så jag dricker extra mycket vatten nu för att se om det förändrar lukt och utseendet något. Värken i magen har tilltagit, särkillt på högersida fram och bak i ryggen (över högra njuren ungefär.) Vi ska kolla upp om det är ännu en urinvägsinfektion. Svårt att säga vad det kan vara annars. Får jag mer ont måste jag till läkarstationen så jag fick order om att vila idag. Motvilligt ringde jag till jobbet och meddelade att jag inte kommer idag. Att jag har växtvärk det förstår jag och det oroar mig inte, foglossningssmärtorna oroar mig inte heller men det är den här andra smärtan den på höger sida och bak i ryggen.

Med tanke på hur jag flängt sista tiden så behöver jag verkligen varva ner. Fortfarande näsblod som mer övergått till att bli stora sår i näsan. Konstigt. Men säkert normalt. Vad vet jag?


Inhandlade två små söta vantar idag för endast 20kr. Det du.

Lägg laxfilé i en ugnsfast form, salta och droppa över lite färspressad citron.
Blanda créme fraiche med färska örter som basilika, timjan, persilja, lite salt och peppar och om du vill ta gärna i lite rivet citronskal. Det blir jättegott. Det går även bra att ta en färdig kryddad créme fraiche!
Bred över laxen, sätt in i ugnen på 250 grader i 20 minuter,
häll i en burk cocktailtomater runt och ställ in ytterligare 5 minuter. Går bra med vanlig tomat också.
Serveras med ris, potatis, pasta och gärna lite broccoli.

Mums!

---

Tips från "vänta barn", amelia

Jag och älsklingen gjorde en jättegod smoothie härom kvällen. Fick ett tips ur "vänta barn", amelia.
Rik på vitaminer och järn.

1port.



Mixa 2dl naturell yoghurt med 1/2 banan, 1dl frysta eller färska jordgubbar och 1dl apelsinjuice.
Om man mår lite illa kan man även tillsätta lite flytande honung och riva ner 1 tsk färsk ingefära.



Mixa ihop alltihop.


Så var det klart, bara att dricka och njuta.

Usch! vilken hemsk dröm jag haft inatt. Det har hänt en hel del konstiga saker men det som jag minns klarast är att jag helt plötsligt får fruktansvärda sammandragningar och blod börjar forsa ner mellan benen på mig. När jag böjer mig ner för att titta så ser jag att moderkakan hänger utanför. Fullständig panik utbröt och sen mitt i allt vet jag att bebisen är en hon. Hur vet jag inte, för jag fick aldrig se henne. Så långt kom jag aldrig i drömmen att jag verkligen födde. Sen vaknar jag. Jag vet inte om bebisen klarade sig eller om den dog. Idag kommer jag ta det väldigt lugnt. Men läste att det i den här perioden av graviditeten så är det vanligt med konstiga drömmar. Ja, verkligen.

Häromdagen så hade jag en annan dröm där jag skulle amma bebisen. Mjölken fullständigt sprutade ut från brösten och jag fick liksom kupa mina händer och låta bebisen dricka den ur mina händer. Ingen otäck dröm dock. Kanske kommer jag få extremt mycket mjölk.

Jag är sååå trött. Har inte kunnat sova ut på flera dagar. Främst på grund av takläggarnas eviga bankande sen på grund av min värk, både i ryggslutet, (foglossningen) och sen i magen. Har svårt att finna en sovställning där jag ligger riktigt bekvämt. Känner mig utsliten, jag måste verkligen vila ut. Sambon har fattat galoppen nu och han hjälper till mer än någonsin. Jag tillåter mig att strunta i oväsentligheterna runt omkring, det behöver inte vara tipp topp hemma. Och jag har märkt att efter vårat samtal för några dagar sedan så har det skett en positiv förändring hemma och det känns så skönt. Jag är inte ensam längre. Vi är två som hjälps åt. Kanske inte att det går lika snabbt som om jag skulle göra allt själv med det blir av och jag kan koncentrera mig på barnet i magen. Antagligen är det all gammal stress som nu visar sig i min trötthet ..så här dåligt har jag alltså mått hela tiden men inte tillåtit mig själv att känna efter. Sjukt igentligen hur korkad jag varit. Har varit väldigt nere den sista tiden, hoppas att jag kan lämna det gamla bakom mig och se mer positivt på livet. Jag/vi har ju lyckats tillslut med det som vi så hett önskat - En bebis i magen. :)
Nu ska jag vårda det lilla livet på bästa sätt jag kan. Allt för att h*n ska må så väl som möjligt. Magen växer så det knakar , det gör riktigt ont. Men samtidigt är det en fantastisk känsla att se magen bli större och större.

Mina fötter värker som bara den, jag tog ett fotbad i morses och sen filade jag iordning dem, nu sitter jag med fotinpackning. Kanske hjälper det lite mot värken - hoppas det ialla fall.

Mitt i allt så håller jag på och tvättar - igen. Som tur är så är det inte mycket tvätt. Jag hade velat tvätta alla kläder, lakan m.m som bebisen ska ha men det får vänta tills vi inhandlat en byrå att lägga dem i.
Nu ska jag lägga mig ner och vila en timme innan jag åter ska ner till tvättis för att sedan hinna laga lite käk innan jag ska till jobbet.

Nu börjar h*n sparka för fulla muggar där inne. Alltid när jag ska vila då kommer dem - sparkarna alltså. Vilken liten buse.

Så in med öronpropparna - nu vilar vi!!
Tjingeling.

I helgen var min älskling hos sin mamma, med sig hem hade han presenter till bebben.
Vi är så tacksamma för all hjälp och alla presenter, saker, kläder som vi får från våra nära & kära. Det är guld värt. Igår när vi kollade på fotbollen på jobbet så sparkade h*n rejält där inne i magen. Det blir nog en liten fotbollsspelare. Till sin fars lycka :D


En vällingdosett och en nappflaska från Tupperware. Prima kvaliteéts saker.


En Tom & Jerry body. Rött funnkar på både kille och tjej. Här har vi inga påtvingade fördomar.


En ursöt liten dress. Så pytteliten. Gud vad jag längtar.


Men bäst av dem alla, är den här bodyn med texten "Jag är inte besvärlig, jag är kreativ".
Ha,ha den stämmer ju in prima på det som han på hälsomässan spådde.
Underbar.

Tack så mycket!

Ramnasjön en vacker höstdag.


Dessa vackra svarta svanar matade vi. Se så fina de är.

I förrgår tog jag och min mamma en kort promenad runt Ramnasjön. Jag har ju sån värk så det får bli lite kortare sträckor nu. Det var en underbar dag, solen sken och allt runt omkring kom verkligen till sin rätt. Höstens färger lamslår mig med sin skönhet. Jag bara älskar den här årstiden. Idag när jag skutsat min lillebror så stannade jag mitt i vägen då utsikten var häpnandsväckande. Gula, röda och oranga färger slogs som i ett eldhav och där stod jag helt stilla tills jag kom på mig själv att..ojdå, kanske borde låta hjulen rulla. ha,ha så kan det gå.


Dom största flugsvampar jag någonsin sett. Snacka om trollsvamp ;)


Självklart matade vi duvorna också :)

Dessa bedårande små bebisar är gjorda i marsipan. Helt otroligt.

Jag heter Penis och begär löneförhöjning av följande skäl:

* Jag utför kroppsarbete
* Jag arbetar på stora djup
* Jag störtar med huvudet först in i okänd miljö
* Jag arbetar i en fuktig omgivning 
* Min arbetsplats är mörk och har dålig ventilation
* Jag arbetar i höga temperaturer

* Jag har aldrig ledigt på helger
* Jag får inte betalt för övertid
* Mitt arbete utsätter mig för stora smittorisker.


BESLUT:

Bäste Herr Penis,

Efter noggrant övervägande av Er begäran har förvaltningen kommit fram till slutsatsen att avslå den samma av följande grunder:

* Ni arbetar inte 8 timmar
* Ni somnar redan efter kortvarigt arbete
* Ni följer inte alltid ledningens anvisningar
* Ni arbetar inte alltid på er av ledningen anvisad plats, utan uppehåller Er oftast på andra platser
* Ni tar inget eget initiativ utan måste sättas på press och bli vänligt behandlad innan Ni överhuvudtaget börjar arbeta
* Er arbetsplats är tämligen smutsig när Ni lämnar den
* Ni följer inte alltid säkerhetsföreskrifterna t ex användandet av skyddskläder
* Ni går i pension långt före 65 år
* Ni tar aldrig några dubbelskift
* Ni lämnar ibland Er anvisade plats utan att ha slutfört Ert arbete 
* Och som det inte vore nog: vi har ständigt sett Er lämna
arbetsplatsen bärandes två säckar med misstänkt utseende

Magen blir större och desto mer påverkar den matsmältningen. Vissa kvinnor kan dras med förstoppningsproblem eller halsbränna. Halsbrännan kan man själv försöka lindra genom att äta många små mellanmål istället för färre rejäla måltider. Ta gärna en lätt promenad efter maten för att hjälpa matsmältningen på traven. Nu går det att känna (palpera) barnets olika delar genom bukväggen. Det kan smärta i sidan av magen, det är livmodersmuskeln som töjer sig. Smärtan bör försvinna efter vila. Nu brukar sammandragningarna (förvärkarna) bli påtagliga. De tar tag om barnet och masserar det.

Ditt barn är ca 20cm långt mellan huvud och stjärt och vikten omkring 600g. För varje dag som går ser kroppen mer proportionerlig ut. Barnet börjar se ut som en fullgången bebis, men fortfarande kan man urskilja skelett och organ genom huden.

Innerörats ben har hårdnat och då hörseln blivit skarpare kan barnet särskilja olika ljud, såväl inifrån som utanför din kropp. Tänk dig hur bullrig din kropp är. Magen bubblar, hjärtat bankar och blodet forsar. Ditt barn kommer att känna igen din röst på tonläge och rytm när det föds. Prata gärna med det så mycket du kan redan nu. Då forskning visat att barnet i magen lättare uppfattar djupa manliga röster än höga kvinnliga, är det lika viktigt att pappan pratar mycket med det ofödda barnet. Det kan mycket väl hända att du får en spark till svar och du stimulerar även nervsystemets utveckling.

källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm

---

Äntligen! äntligen är jag i sjätte månaden.
Fick nyss en ordentlig sammandragning, den kändes. De små jag förut fått var inte alls speciellt smärtsamma om jag jämför. Tänk bara sen, när de riktigt stora kommer. Herregud! det kommer göra ont. Men genom smärtan föds något underbart.

Igår när jag kom till mitt arbete frågade en besökare mig vad jag gjort med mitt hår eller med mitt ansikte. Något var annorlunda. Har du sminkat dig idag eller är det det du inte gjort?
Jodå lite rouge hade jag allt, men sista tidens stress har satt sina tydliga spår och igår vart jag kritvit i ansiktet.
Så nu måste det bli mina skogspromenader igen, så jag får tillbaka lite av min färg. Jag har ju ingen lust att gå omkring och se halvdöd ut nu när jag ska vara vackrare än någonsin. Enligt mitt tycke så finns det inget vackrare än en gravid kvinna. Jag vill gärna se ut som alla dem andra havande, ha samma utstrålning som dom inte bara känna mig sliten. Nej, stress gagnar inte barnet och inte mig. Nu ska balansen tillbaka in i mitt liv. Så är det bara.
Efter jobbet så åkte jag hem och plockade upp älsklingen min hemma så att vi gemensamt kunde åka och handla lite.
Se jag har lärt mig...är ju impad. ha,ha
Han kommer ut till mig i bilen med ett stort leende och jag frågar förvånat varför.
-För att jag alltid är glad över att se min vackra älskling, svarar han då. Hm, nåt lurt här, tänkte jag men blev väldigt smickrad av de orden.

När vi väl kom hem upptäcker jag de här stora vackra rosorna stående på öppna spisen.

Så fantastisk vackra, jag älskar rosor. Jag blev så glad och jag behövde verkligen få känna mig lite extra omtyckt nu. Sen sätter han igång med maten, så det slapp jag också. Herregud tänkte jag när jag även upptäcker att han diskat. Han hade verkligen ansträngt sig för min skull.

Tack älskling. Du gjorde min kväll :)

Kära Gud,

Kan du inte skicka kläder till alla dom fattiga tanterna i  pappas dator.
Amen

Vet du om att när en kvinna sätter på sig en klänning av läder
så börjar mannens hjärta att slå snabbare, han blir torr i halsen,
svag i knäna och han börjar tänka irrationellt?

Har du nån gång frågat dig varför?



Det är ju bara för att hon luktar som en ny bil!

Vad har män och moln
gemensamt?  


När de dunstar blir det en bra dag

Vad är en man i
saltsyra? 

 
Ett löst problem

Vad säger en man som
sitter i vattnet till midjan?   

 

Det här går över mitt förstånd

När är en man
värd 10 kr?       
 
När han hämtar kundvagnen

---

Vad är skillnaden
mellan en man och yoghurt? 


 
I yoghurt finns det kultur

---

Vad kallas män
som mist 90% av sin intelligens?   


 

Änkemän

Varför finns män
över huvudtaget? 

 



För att vibratorn inte kan klippa gräsmattan  

'SANNINGEN'  

 

 Tack Tess för detta underbart roliga mail :)
kram

 

 

Igår började jag med att städa tvättstugan, vika ihop den sista tvätten. Sedan övergick jag till att själv (ren idioti, jag vet) flytta våran dubbelsäng till vårt nymålade sovrum. Då blev jag så yr och varm så jag fick gå och lägga mig ner och vila i en timma. Min mamma gav mig stränga order ;). Usch! hon frågade om jag jobbade på att få missfall. Jag blev jätteledsen av de orden men de var precis de jag behövde höra för att lugna ner mig. Jag har gått in i en bubbla där jag bara kört på. Helt slut har jag varit och fruktansvärd värk av foglossningen och min whiplash. Ändå har jag bara tutat och kört och gjort det mesta själv. Jag har kännt mig så stressad över att inte hinna förbereda allt innan bebisen kommer, innan jag blir för stormagad och får ännu mer värk. Jag förstår inte riktigt hur jag tänkt. För bebisen struntar väl i om allt är tipp topp hemma, vilka möbler den har i sitt rum, vilka färger det är på väggarna, vilka gardiner som är var och om jag hunnit måla alla tavlorna till h*n vilka matbestick h*n får osv osv. Huvudsaken är ju att vi finns där, att det finns torra blöjor, mat och kärlek.

Med min mors ord i bakhuvudet åkte jag tillsammans med en kompis till Ikea för att handla madrass m.m till bebisen. Men jag gjorde framsteg - jag köpte inte byrån och bokhyllan nu som jag i vanliga fall hade gjort. Bitit ihop och slitit själv med det. Nej, jag bestämde mig för att endast titta på de tyngre möblemanget för att vid ett senare tillfälle tillsammans med min sambo inhandla dem. Jag behöver inte göra allt själv. Men jag handlade ändå mycket saker igår. Spjälsängsskydd, madrass, bäddmadrass, kudde, handdukar, skötbordunderlägg, lampor (vägg, golv och tak), en jättesöt igelkotts-sittpuff (ska ta kort på den vid ett senare tillfälle och visa den), en duschhandduk med en luva som har kaninöron :), ja och mycket, mycket mer. Allt som allt handlade jag för 2500:- på endast småsaker. Känns jättebra att vi sparat undan pengar så vi kan köpa det vi vill. Det finns massor mer som behövs men nu får jag lägga band på mig och vänta tills efter att vi ,målat klart bebisrummet.

För att kunna stressa ner så ska jag och älsklingen nu införa ett schema och en planering i kalendern när och vilka saker vi ska fixa iordning (inköp av möbler, målning/tapetsering, fixa bilbarnstol, tvätta alla bebiskläder, lakan m.m och även dela på ansvaret gällande: matlagning, städningen hemma, inköpslistan, handlandet, tvättandet, diskandet osv, osv) så att jag kan njuta av min graviditet istället för att bara stressa mig igenom den. Som det är nu så stressar jag och mår dåligt på grund av att jag sliter ut mig och givetvis den ständiga värken från foglossningen, whiplashen som inte blir bättre av att jag gör allt själv. Det finns ju en anledning till att jag är 50% sjukpensionär och endast är förmögen till att arbeta 50%. Mina 50% arbete motsvarar min älsklings 100%, så jag antar att jag plus att jag arbetat 100% av min kapacitet på mitt arbete även har arbetat 100% på hemma plan. Så kan det inte fortsätta. Jag stupar då. Vi måste dela på hemuppgifterna.
Det skulle ju sluta med att jag mår dåligt första perioden för oron att jag ska mista barnet, mittendelen pågrund av stress och utslitning av kroppen psykiskt och fysiskt, sista delan av foglossning och värk. Vad blir det kvar att ge till vårt älskade lilla barn då, när h*n väl anländer. Ingenting, jag skulle bara vara en pöl på golvet. Jag måste njuta nu, må gott nu - inte stressa. Jag kommer ha lättare att slappna av när vi har planerat in när vi ska göra allt. Så jag vet att det kommer ske och inte bara skjuta upp allt till senare. Då kommer jag inte kunna njuta och slappna av, jag måste veta att det kommer bli av, men pö om pö och tillsammans.
Jag är ingen superkvinna som kan göra allt. Man är ju faktist två om att skaffa barn.

Äntligen har jag nu kommit igång med vattengymnastiken. Det kändes så skönt att stiga ner i det varma sköna vattnet, alla rörelser kändes mycket bättre att göra under vatten än över. Men jag fick ta det lugnt, känner ju av foglossningen och tar inte ut mig så som jag brukar göra. En underlig känsla att vara där i bassängen och känna mig tyngdlös precis så som mitt barn gör där inne i min mage. :)
Värre blev det när jag tränat klart och skulle stiga ur bassängen, kände mig som en klump, så tung och benen riktigt skakade, kanske tog jag i lite för mycket ialla fall. Skärpning!

Solen skiner och jag skulle vilja gå ut i solen och promenera lite men kroppen säger STOPP inte mer idag. Dessutom har jag miljarder saker som ska göras. Tvätta, storstäda, måla klart det ena rummet m.m.
Men nu ska jag gå och äta, bebben skriker efter mat och jag med.

Tjingeling.

Dina bröst kan eventuellt läcka råmjölk, ditt barns första kost. Montgomerys körtlar på vårtgårdarna, producerar ett fuktigt ämne som skyddar dina bröstvårtor vid amning. Din hudfärg kan förändras och områden med mycket pigment t.ex. vårtgårdar, födelsemärken och fräknar mörknar. Håret kan kännas tjockare och det beror på att du nu inte tappar speciellt mycket hår, vilket annars är det normala. När barnet är fött kommer du att tappa hår som vanligt igen. Kom ihåg att sköta tandhygienen, hormonerna kan påverka ditt tandkött och få det att svullna.

Nu har barnet blivit ungefär 19cm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 500g. Barnet har fått en dygnsrytm. Det både sover och är vaket. Antagligen är det som mest livligt när du vilar dig. Svettkörtlar har utvecklats och huden är inte lika genomskinlig. Naglarna är fullt utvecklade och fortsätter att växa. Hjärnan växer mycket snabbt och speciellt den del som ligger mitt i hjärnan - germinal matrix. Dess uppgift är att tillverka hjärnceller fram till att barnet är fött och försvinner sedan. Barnets hjärna fortsätter dock att växa fram till fem års ålder.

Källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm

---

Igår kväll sparkade h*n till riktigt ordentligt - för första gången så att hela jag ryckte till. Visst har jag kännt att det sparkar i ett par veckors tid nu men inte så här tydligt. En riktig liten kicker där inne. :) Mammas buse.
Tänk att det går så fort, magen blir bara större och större. Ja brösten också men min vikt den skiftar. Sist jag vägde mig häromdagen hade jag gått ner i vikt istället för tvärtom. Saammanlagt har jag nu ökat 3kg. Men barnet mår väl och växer som den ska. Jag äter lite men ofta och försöker äta mer grönsaker och frukt nu igen. Fortfarande är det husmanskost som gäller all annan mat ger mig bara magont och halsbränna med sura uppstötningar. Kanske därför jag inte ökat mer i vikt. Jag har tom fått sy in lite på mammabyxorna. Trodde jag aldrig att jag skulle få vara med om. Trodde faktist att jag skulle vara stor som ett hus vid det här laget. Men jag är tacksam för att så inte är fallet. Jag har haft näsblod i över en veckas tid nu och magen stelnar till rätt ordentligt emellanåt. Jag försöker dra ner på tempot och tvingas även att göra det för jag har så ont av foglossningen och min whiplash i nuläget. Det förbättras inte av att jag målar väggarna här hemma direkt. Men jag vill ju bli klar nån gång. L säger att näsblodet kan bero på att jag är stressad och överansträngd plus att jag har mer blod i kroppen nu. Det kan stämma, jag har ju inte mått super den sista tiden, jo med graviditeten men det är annat som gnager. Ja,ja det blir väl bra. Vill ju bara njuta av den här tiden.

Äntligen!
Igår kväll, fast att jag var helt slut satte jag mig framför symaskinen och sydde klart amningskudden och det nya överdraget plus två kuddar till soffan. Vet inte riktigt vart jag fick de sista krafterna ifrån men snabbt gick det alltihop var klart på 30minuter. Det går fort när jag väl sätter igång. Kanske dags att måla spjälsängen nu med. Men först ska jag spackla, slipa och måla klart det som ska bli vårt sovrum så att vi kan börja flytta över våran säng m.m och sen gå över till att måla/tapetsera iordning barnrummet.
Mycket nu.


Amningskudden med den speciella etiketten.


Soffkuddar.

Nu har jag så j..la ont rent ut sagt. Kommer knappt upp ur soffan och det hugger som knivar när jag rör mig. Varför detta. Jo för ni förstår jag har själv - flyttat ner en stor bokhylla (givetvis i delar, det blev ca 8rundor i trappan) plus alla backar med målargrejer, sen har jag rensat i källaren, burit ner mina staflier - alla utan ett. Nu klarar jag inte mer. Min sambo kom hem och tittade på mig som om jag inte vore klok i huvudet - Har du burit ner allt det här själv?
-Jajamensan, i omgångar försäkrade jag honom om. Jag vill ju inte riskera bebben nåt. Men gud så jobbigt det var. Vet inte hur många ggr jag sprungit i dessa trappor nu. Men nu så är ateljen nästan klar där nere på bottenplan. Ska bli skönt att ha allt samlat på ett och samma ställe. Vi flyttade ner sygrejerna och verktygen dit också. Ett riktigt pysselrum. När F kom hem så bar han ner resten, det vart inte så mkt kvar att bära men hade jag tagit de sista grejerna så hade jag nog svimmat av. Blev nämnligen helt yr och vara tvungen att lägga mig ner.

Så något målande blir det inte idag, iafl inte av mig, inget spacklande heller. Jag är glad om jag kommer kunna röra mig överhuvudtaget. Bebben sparkar för fulla muggar nu. Det känns bra för då vet jag att h*n lever. Jag har varit jätteledsen den här veckan och mår väl inte super just nu men, men det ger sig väl. Magen stelnar till när jag blir riktigt upprörd, stressad eller ledsen så jag försöker att ta lugnande andetag för att komma i balans.

Nu ska jag äta. Tjingeling.