Man kan inte försvara en drog med en annan.
Droger med Alkohol
Vem har påstått att alkohol inte är skadligt då?
Att försvara sitt droganvändande med alkohol (som om den skulle kommit idag hade klassats som narkotika )är rent av okunskap och ren dumdristighet, enligt mitt sätt att se det.
Att försvara Hasch mot Alkohol skulle vara lika intelligensbefriat som att försvara;
Aids - HIV
Leukemi - Bröstcancer
Hitler - Lenin
Ja, listan kan göras lång...behöver jag fortsätta eller förstår ni min poäng?
Är det en mardröm vi vaknat i eller är det här det "nya" svenska samhället?
Hur väl känner du till deras förflutna och hur mycket har du blundat för vad som helt plötsligt blivit så uppenbart att det ej längre går att blunda för sanningen som radats upp där mitt framför näsan på dig. Hur mycket klarar du av utan att börja blunda för verkligheten och de val du nu måste klara av att ta. Att ta ställning för vad som är rätt och vad som är fel. Hur långt får en människa gå...innan någon ingriper.
Jag tillåter inte narkotika, vapen och misshandel!! Nu får det vara nog!
Sen när blev det en normal handling att misshandla en annan människa? Sen när blev det till ett "normalt" beteende att bruka och langa narkotika till småbarn eller till någon överhuvudtaget. Sen när blev det lagligt att stjäla det man inte har råd att köpa? Sen när går idiotin före barns rättighet till en trygg uppväxt och tidig uppfostran i vad som är rätt & fel. Lite vanligt folkvett borde vara på sin plats men nu för tiden vet människor inte längre vad det uttrycket längre betyder och står för. Rättigheter och utnyttjandet av samhället är en "normal" och eftertraktad vardag för allt för många. Att stjäla har blivit till deras jobb. Att genom hot skaffa sig det man vill ha. Det är inte längre så "farligt" att skjuta någon i benet om de inte gör som du säger. Det är det nya sverige. Det nya Sverige där lagar och förordningar inte längre följs, den svarta marknaden är allt för tillgänglig för att man ska orka gå den lagliga vägen med ett hederligt arbete och där man låter moral, etik och lagarna lyda.
Är det en mardröm vi vaknat i eller hur kan vuxna människor låta det här fortlöpa som en böldpest?! Jag förstår inte vart tog förnuftet vägen och vart tog alla människors lika värde vägen? Vart?
Varför stänger människor av och blundar för det uppenbara? Vi måste stå emot, agera för våra rättigheter till att kunna leva i ett fritt och tryggt land! Där alla nationaliteter lever i fred med varandra och där vi respekterar våra olikheter. Där hatet inte längre gror, där kärleken för sin medmänniska är något vi alla månar om. Det behöver inte vara en utopi. Om vi var fler som tror på att kärleken och friheten är starkare och mäktigare än hatet som våldet föder och som narkotikan bidrar till. Om vi ändå var fler som agerade och som visar att : NEJ, NU FÅR DET VARA NOG!!
Idag funderar jag på om jag ens ska fortsätta med min ivf-behandling. Här kämpar vi och kämpar för att få föda ett litet barn till den här världen. Allt medans andra "föräldrar" missbrukar sitt föräldrarskap. Kanske är det meningen att vi ska hjälpa alla dessa utstötta barn istället för att skaffa världen nya. Vi kanske ska ta hand om dem som redan finns. Vad är rätt och vad är fel i det avseendet. Ingen föds ond. Tänk om alla vuxna människor kunde ha ett nyfött barn oförstörda syn på människan och världen.
Så vacker världen hade varit då.
Hot as hell, here in Klimakteriet.
Åh, fy för klimakteriet säger jag bara. Känns som om jag kokar inuti. Svetten rinner och jag känner mig smått lättirriterad och sömnsvårighet + huvudvärk. En veckas sprayning med Synarelan snart och jag måste säga att det gått ganska bra hittills. Känner mig dock något svullen nu och det är inte roligt när jag precis hade gått ner extrakilona från förra ivf-behandlingen. Ja,ja det är inget att grina över - bara att ta tag i det efteråt, jag menar jag blir ju inte smalare av att sitta och tycka synd om mig själv och dessutom vill jag ju ha en stor gravidmage...
kanske, kanske vågar inte riktigt hoppas på nåt för fallet blir så tungt om det misslyckas ännu en gång.
Jobbade till sent igårkväll - stupade i säng vid 01-tiden. Vaknar lite innan kl 8 i morses av att de håller på att gräva upp gräsmattan...suck ingen vila här inte. Så det var ju bara att gå upp och passa på att slänga in lite tvätt i tvättmaskinen. Känns som att jag inte gör annat den här helgen. Jobbar, tvättar, städar.....jag vill också slappa vid havet. Imorgon ska jag dessutom fortsätta slitaget av min kropp med att flytta på alla mina grejer (möbler och antika gamla saker) från min lillebrors källarförråd, för han ska flytta. Frågan är vart jag ska göra av allt? Jag kan ju inte göra mig av med en vacker gammal spinnrock, en brandsläckare från förr, ett dockhus som min morfar gjort osv, osv...det går ju bara inte.
Herregud vad varmt det är nu!! men det kan snabbt växla över till ett mer frossliknande tillstånd. Det svänger här i klimakteriet. Som en riktigt snabb hormondans - inuti. Stackars dem som går igenom klimakteriet i flera år. Nu vet jag vad jag har att vänta mig. Nu är jag tillfälligt inne i det för andra gången i mitt liv och det kommer minst bli en gång till. The grand finale...den låååånga klimakteriefasen - usch!
Nej , nu lägger jag ner skrivandet, jag måste ta en kall dusch och kyla ner mig.
// Klimakteriekossan
En tidig morgon - för mig.
När jag lämnat av han på jobbet så for jag vidare upp till Kypesjön och gick en promenad i skogen. Det var kallt men skönt att gå så tidigt. Känner att jag inte får tappa motionerandet nu, särskillt inte nu när jag kör IVF-behandlingen. Det är ju dessvärre ganska vanligt att man ökar några kilon under en behandling. Jag gjorde i alla fall det första gången. Nu har jag gått ner allt det och tänker banne mig inte gå upp innan jag för hoppningsvis blir gravid. Gravidkilon har jag ingenting emot. Jag mötte en gravid tjej i motionsspåret idag. Hon gick där med sin stora mage. Åh, vad jag önskade att det var jag som var i hennes kläder just då....Suck! inte deppa nu! Det kommer...det kommer...det MÅSTE komma....En dag. Sjön var så vacker där på Kype idag. Solen lyste med sina varma strålar på skogen som avspeglade sig i det stilla vattnet. Jag önskar att jag hade haft mobilen med mig så jag kunde ta kort på det, men idag var det alldeles för tidigt för min hjärna att hinna tänka så långt. Det får bli en annan gång.
Idag ska jag försöka mig på en ordentlig vårstädning här hemma eller om jag kanske skulle ta det på lördag innan jobbet. Min sambo tar med sig katten ner till stugan över helgen och då kan jag städa utan att skrämma ihjäl Picasso med dammsugaren. Så tomt det kommer bli här hemma. Kanske kommer bli skönt. ha,ha .Ensam tid är inte att förakta. Kanske får jag mycket gjort i helgen förutom att arbeta.
Synarelan har redan torkat ut mina slemhinnor i näsan och redan första dagen var den konstiga huvudvärken tillbaka. Det kliar i hela kroppen emellanåt och irritationen, frustrationen kommer sakta smygandes. Jag försöker tänka förbi de känslorna och lossas som om allt skulle vara precis som vanligt. Då kanske klimakteriefasen inte blir så påtaglig.
Inatt sov jag på soffan för det hettade i hela mig och risken för svettattacker var överhängande och jag ville inte riskera att väcka min sambo under mina sömnlösa timmar. Lite hänsyn måste jag ju visa. Han får ju trots allt stå ut med mig "klimakteriekossan" nu i några veckor. Med allt vad det nu innebär.
Choklad-sockerkaka
i Glommen.
Den fina gamla bakformen.
Igår kväll bakade jag i den och så här fin blev kakan.
Jag bakade en special kaka till min älskling
som proppsade på att det skulle bli bakat en kaka....
för han var ju såååååå sugen på det och
vad gör man inte för kärleken? :)
Det blev en Choklad-sockerkaka.
Spännande att baka i en kakform med lock. Det tar dock ca 15 minuter längre än utan.
Choklad-sockerkakan..hög och fin.
Recept:
Ingredienser
2 ägg
2 dl socker
3 dl vetemjöl
1 1/2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
50 g smör
1 dl mjölk
200 g blockchoklad (ljus/mörk)
matfett och ströbröd till formen
1. Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa sockerkaksformen. Vispa ägg och strösocker vitt och pösigt. Blanda samman mjöl, bakpulver och vaniljsocker.
2. Smält smöret och häll i mjölken, så att allt blir ljummet. smält ner blockchokladen i mjölkblandningen. Häll mjölkblandningen i socker blandningen och rör om. Vispa ner mjölblandningen i smeten och häll den i formen.
3. Grädda kakan i 175 graders ugn i 30 minuter. eller om du har en form med lock ca 45 min. Känn med en sticka om den är klar. Är stickan helt torr är kakan klar.
IVF 2 - planering
Jag drar en lättnads suck över att behandlingen blir två veckor kortare, kanske har vi flyt den här gången.... Kanske. Planeringen lyder än så länge såhär...
Nedreglering:
Mensdatum: 21/4
Start: Spray Synarela datum: 21/4 dos: 1x3
Blodprov (Ö) datum: 5/5
Bokad telstart med BM, datum: 7/5 kl: 13.30 - 14.30
Inj Gonal-F start, datum: (7/5)
Läkarbesök med U-ljud, datum:
Ägglossningspruta Pregnyl injsubst i+ii 5000ie, datum:
Vilodag, datum:
Preliminär ÄP + ET vecka: 21
Då var det dags igen...IVF-behandling 2
Vad har jag att förlora förutom min livslust då förståss?!
Jag känner så här; jag LÄNGTAR sååååå efter att få bli gravid och få föda ett välskapt litet barn till livet. Den önskan är så stor inuti mig att den nästan överskuggar alla tvivel. Men inte riktigt - rädslan för ännu ett misslyckande får mig stundtals att hysteriskt brista ut i gråt och känslan av att vara totalt oduglig och misslyckad blir nästan oumbärlig...
Men lugnet jag känner inombords växer sig starkare och det är därför jag väljer att inleda fas 2..
Även fast att jag fasar för ÄP och alla emotionella gråtattacker och svettningar på nätter på grund av att jag ännu en gång måste hamna i klimateriet. Sprutfasen skrämmer mig inte alls. Första ivf.behandlingen var det sprutfasen jag nästan fick panikångest av, bara genom att tänka på det. Nu vet jag att det är en smärtfri procedur. (ja, nästan iallafall)
Jag hoppas vid gudarna att jag slipper bli överstimulerad den här gången och att allt kommer gå precis som det ska. Jag orkar inte med mer negativa överraskningar - det får vara bra nu!
Samtidigt som jag vet att jag troligtvis måste gå igenom en till ivf-behandling ,så vill jag inte behöva genomgå allt det här en gång till. Det tär på krafterna både psykiskt och fysiskt. Dessutom så får jag ta Synarelan två veckor extra för att de är så fullbokade på SU. Men jag biter ihop och kör på. Vad annat kan jag göra?
Peace, Sutera Bacopa, Vallmo, Brudslöja & Lavender
Sutera Bacopa, Peace, Lavender, Brudslöja, Vallmo
Idag har jag shoppat lite grann till balkongen. I helgen inhandlade vi två svarta stolar med armstöd, samt röda sittdynor till, ett st glasbord med svarta ben. Så idag var jag på jakt efter ett rött parasoll men det blev ett svart istället. Ska inhandla två röda plädar istället. Idag har jag förutom parasollet, införskaffat;en spalje i flätad pil, den sitter redan uppe på balkongen och på den en konformad väggampel och i den planterade jag vackra vita Sutera Bacopa. Blev jättefint. Sedan så köpte jag två stycken rosenbuskar. Peace - en gammal sort som blir storblommig och luktar svagt. De är otroligt vackra. Se själv. Dessa planterade jag nu i två stycken stora Zinkkrukor än så länge. Åtminstonde en ska ner till stugan, kanske att jag behåller en på balkongen. Har inte riktigt bestämt mig ännu. Är lite orolig att frosten fortfarande får för sig att hälsa på, så jag lindade in krukorna med papperspåsar och plast så att rosornas rötter inte ska förfrysa. Kanske lite onödigt men det gjorde jag iallafall. Tillsammans med peacerosorna ska jag plantera lavender. Jag tänkte att när utbyggnaden av stugan är klar så ska jag plantera röd vallmo tillsammans med vit brudslöja - fröna har jag redan inhandlat fast att det nog inte kommer att sättas förrän till våren - 2010... De passar varandra utmärkt och ger en vacker vy att vila ögonen på. Ser fram emot att se hur trädgården växer fram. Det får ta den tid det behöver.
Tänk om det ändå vore lika enkelt att bli gravid och blomstra ut till en vacker mamma, som det är att så ett frö till en vacker blomma.
Det här skulle kunna vara mitt eget liv som jag planterar nya frön i och rensar bort det som inte längre ska vara kvar. Men skillnaden hittills är, att jag åtminstonde klarar av att ge liv åt rabatten - de frön jag nu sår där, kommer med tiden, omvårdnad och solens värmande kärlek gro sig stora och vackert starka.
Hela denna helg och även förra helgen så har jag dykt ner i rabatterna. Mina händer är alldeles såriga och långa rivmärken av rosenbuskarna pryder nu mina armar. Men det gör ingenting. För det är som terapi för mig. Så länge jag gräver och planterar så kopplas mina egna "planteringstankar" bort. Jag får ro inuti mig själv. Jag slutar tänka och smärtan, oron känns långt borta. Tänk om det ändå vore lika enkelt att bli gravid och blomstra ut till en vacker mamma, som det är att så ett frö till en vacker blomma.
Min kropp är redo...jag är redo....min själ är redo...Snälla lilla barn kom till mig nu, låt mig älska dig!!
Vem vet?
Kanske långt fram i tiden,
finns det som vi i tanken åtrår,
redan i nuet,
kanske redan idag."
//M.a
JAGET
Obehag är olusten över okända känslor.
Kanske är det en förlust
att rymma från det enda
som kanske berikar ens liv
och som är den sanna bilden
av det som är du.
JAGET!"
// M.a
Fynd på loppis.
Där gjorde jag det här fina fyndet.
För endast 10kr. Vilket fynd! Det ska bli spännande att se hur kakan blir i den här.
Förutom den här fina bakformen, så inhandlade jag även eldgaffel, skyffel, m.m till öppna spisen. För bara 30 kr. Sådana verktyg brukar prismässigt ligga mellan 250 kr och uppåt. Sedan hittade jag stickor (st 4) och de fick jag med på köpet. Så nu ska här börjas sticka. Vilket var flera år sedan sist :).
Till minne av alla dem som drabbats av cancer.
Dessa ljus brinner till minne av alla som drabbats av cancer.
Ett ljus förlorar inget genom att tända ett annat ljus.
Låt detta ljus brinna, även hos dig.
Beslutsångest.
Jag har sådan beslutsångest. Jag vet inte hur jag ska tänka ,känna vad som är bäst eller inte. Jag måste bestämma min så fort mensen kommer. Orkar jag köra en ny IVF-behandling med allt vad det innebär en gång till?? Orkar jag göra detta nu eller ska jag vänta till efter sommaren? Känner att jag velar fram och tillbaka och min sambo låter mig bestämma detta helt själv. Eftersom det är min kropp som genomgår den stora förändringen och all påfrestning. Jag mår mycket bättre psykiskt nu än under förra behandlingen, känner ett lugn inom mig som jag aldrig förut kännt. Stressar mindre och trivs med mitt liv i det stora hela. Så på det sättet känner jag mig redo...
Men..
Usch!! Bara tanken att behöva gå igenom en till ÄP får mig att vilja kräkas rätt ut. Det gjorde så in i h-vete ont. Tänk om det här försöket också resulterar i en massa död. Inget färskt embryo som ville stanna kvar och växa sig stor, inte ett enda fryst embryo som klarar uppvärmningen. Jag menar hur stor chans är det att vi skulle misslyckas en gång till. När de sa till oss att vi skulle ha jättestora chanser att få tillbaka ett ägg. Det är ju 75 - 80% att ett fruset embryo klarar upptiningen och INGET av våra fyra....klarade sig. Orkar vi gå igenom fler misslyckanden.
Jag vet att jag ska hålla mig positiv men ärligt talat: det ser rätt nattsvart ut för våran del. Eller är det lika bra att köra nu och se vad som händer och om det nu inte skulle funka så har vi ett försök till. Herregud vilket jävla lotteri.
Hur kunde det bli så här? Det här var ju inte vad jag planerat. Vid min ålder skulle jag ha eget hus, barn, gift, körkort, egen bil, fast anställning. Nåja. Jag har en fast anställning på ett arbete jag stormtrivs med (än så länge).....körkort - JA, egen bil - JA. Tre av 6 är väl inte sååå dåligt. Jag menar vi bor i en tvåfamiljsvilla och jag är lycklig tillsammans med min sambo...Men det fattas något väldigt väsentligt i vårt liv: Vad kan det vara?? Ja, just det ja, BARN kallas det visst.
Bögsex istl för HLR instruktionsfilm...hm, så det kan gå!
Hon skulle skicka den riktiga filmen till mig. Jag frågade om jag skulle retunera gay-filmen till henne...hon skrattade och sa att jag kunde slänga den. Men den kanske kommer väl till pass nån gång. Vi kanske ska ha sex tema på jobbet någon gång. Ha,ha
HLR - utbildning
Idag ska jag hålla i min första HLR-utbildning. Känns lite nervöst men det ska samtidigt bli roligt och det känns skönt att jag äntligen tagit tag i det här nu sedan jag blev instruktör för HLR och luftvägsstopp har jag ju inte haft en enda kurs. Så det är verkligen på tiden. Nu blir det dessutom snabba takter för den 28/4 den här månaden så ska jag på repetion plua att jag ska få instruktörsutbildning i Första hjälpen....
Inlämning till vårsalongen.
Så håll tummarna nu att jag får med någon av dem på vårsalongen.
"Längtan", "Resan", Moder Jord (allas vår adoptionsmoder)".
Påskafton i Olofsbo
Den här helgen har varit helt fantastisk. Det har varit så skönt att bara komma iväg. Vi har nu öppnat upp stugan. Jag och älsklingen var nere alldeles själva. Det behövde vi, vi har grejat och donat i trädgården hela helgen. Mina händer är helt såriga nu. Jag har börjat förbereda för utbyggnaden av lillstugan med att gräva upp och plantera om alla växterna som var på kortsidan av stugan. Det var jobbigt....Men nu är det gjort. Sedan så hann jag även med att färdigställa mittenlandet, planterade om och satte alla växterna i grupperingar runt om den stora rosenbusken, istället för att ha dem lite var stan. Jag var tom så noga så att när jag tömde det ena landet, så grävde jag upp ett fyrtital vårlökar och planterade dem i en kruka. En efter en. Vilket jobb men det blev fint :)
De ska i landet senare när utbyggnaden är klar. Vilket kan ta månader...Hoppas att det kan komma igång lite fortare än så.
Vi har tagit morgonpromenader runt olofsbo och ner till stranden. Så vackert. På kvällarna har vi myst med lite öl och grillat. På påskaftons kväll var vi i Glommen och tittade på den enorma påskbrasan. Det var den största Påskbrasa jag sett. Vilken underbar syn, samtidigt som brasan växer vilt så ser man solen gå ner i havet. Kan det bli bättre än så här? Jag längtar tills vi får barn så att de kan få uppleva allt det här...Här kommer lite foton från påskhelgen.
Solen sken hela helgen.......:)
2 timmar kvar tills påskbrasan skulle tändas.
På långt håll kunde man se när brasan brann.
Elden spred sig snabbt men brandkåren var där och hade full koll. Några busiga barn gick och slängde på gräs så att det skulle brinna mer medans brandmännen släckte ...ha,ha kids.
Den magnifika påskbrasan i Glommen.
Solnedgången i havet...precis brevid elden.
Vild och vacker...
Morgonpromenad.......stranden i Olofsbo.
Det är lyx att kunna se det här varje dag när man är i stugan. Bra för själen.
Virka ett Påskägg..
Det här fina Påskägget fick vi av min mamma. Hon har verkligen ansträngt sig i år. Alla vi fem syskon med familj fick varsitt virkat ägg i olika färger. Hon är så otroligt duktig. Jag ska be henne om mönster så sätter jag ut det här senare. Ifall det är någon som är lockad att försöka. Viktigt att man stärker det ordentligt, annars faller den lätt ihop och blir mjuk.
Snok eller svart huggorm - det är frågan.
Idag tog jag med Picasso (min katt) till Pickesjön, jag hade med mig filt och satte mig ner för att njuta av solen och kanske försöka meditera lite. Plötsligt hör jag hur det väser till vänster om mig. Jag vänder mig om ,kollar var är Picasso?? Först såg jag honom inte men sen - givetvis står han och råstirrar en väsande svart huggorm. Endast 30cm från ormen. Ormen var ca 50cm lång och svart......
Jag får panik och rycker åt mig katten, springer till filten, drar åt mig den och ryggsäcken och kutar sedan upp till bilen. På vägen dit möter jag ett promeneradne par som tittar frågande på mig. EN orm...en väsande orm..Oh shit vad rädd jag blev ...och katten åh jag ...näeh ..fy... De skrattade lite åt mig och fortsatte att gå. De måste ha trott att jag var helt väck, el nåt....ha,ha
Väl i bilen försökte jag lugna ner mig och mina skakiga händer. Jag HATAR ormar. Picasso verkar dock tagit det med ro för han låg och kurrade i reseburen.
När jag kom hem så ville jag ha reda på vad det var för en orm. Jag trodde först att det var en snok men
efter att ha talat med min bror som arbetat mycket med ormar och läst om det på nätet, så har jag nog kommit fram till at det var en svart huggorm vi mötte. Plus att den väste åt Picasso, det kan tydligen även snokar göra ....det visste jag inte. Men att det är ett typiskt huggorms beteende - det visste jag ialla fall.
Fakta Huggorm - Utseende:
Hanen av huggormen blir i allmänhet mellan 34 till 76 centimeter lång, honan mellan 42 och 78 centimeter. Enstaka exemplar om cirka 100 cm, är kända, speciellt från norra delen av utbredningsområdet. Huggormar har vertikala pupiller (som på en katt till skillnad från snokens runda). Huvudet är brett och platt, med fjäll som är mindre än snokens.
Huggormen har oftast en relativt ljus grundfärg med ett mörkt sicksack-band längs ryggen. Ofta är grundfärgen ljusbrun och bandet mörkbrunt. Hannar som nyss bytt skinn kan ha silvergrå grundfärg med svart band. Det finns också helsvarta - melanistiska - individer. Dessa är speciellt vanliga i skogstrakter, vid sjöar och dammar, längs kuster och på öar. Ärftligheten är inte helt klarlagd, men fler honor än hanar är helsvarta. Det finns även normalfärgade former som saknar sicksackbandet. Nästan alla huggormar föds normalfärgade, men en del blir mörkare med åren.
Information tagen från Wikipedia.
Glad Påsk
Det ska bli skönt, tänker bara njuta av havets lugnande ljud och försöka hitta tillbaka igen...
Så Glad Påsk till er alla.
Allt liv som kommer från mig DÖR.
Igår kväll förberedde jag mig inför idag med en chakrameditation och imorses gick jag ut och promenerade innan vi skulle åka till SU för ET(embryo tillbaka).
Imorses vaknade jag av att telefonen ringde och med hjärtat i halsgropen svarade jag, som tur var var det från vårdcentralen och inte från SU. De skulle ju höra av sig innan klockan 11 idag utifall inget av våra embryon klarade uppvärmningen. Men vi skulle tydligen ha goda förutsättningar att så inte skulle ske. Det är ju ändå 75 - 80% chans att emryot klara av en uppvärmning. Och vi hade som sagt fyra stycken i frysen.
Jag har kännt ett lugn inom mig hela tiden och när jag var ute på promenaden så ringer telefonen.
Dolt nummer. Det var Sahlgrenska. Inget av våra fyra embryon klarade upptiningen. INTE ETT ENDA!! - SÅ TYVÄRR DET BLEV INGEN ET FÖR OSS IDAG.
Tårarna forsade fram och jag tänker på kvinnan med det ofödda barnet (min guide) hon kom alltså för att hämta barnet ifrån mig..Varför??
Vad har jag gjort för ont? Varför funkar det inte. Varför klarade inget av embryona sig? Hur kan vi ha sån här otur. Jag berättade för min sambo och han blev ledsen han med. Vi tröstade varandra och jag ringde åter till SU för att fråga om vidare planering. Vilket nu innebär att jag måste gå igenom IVF-behandling nr 2. Samma helvete en gång till. Jag orkar snart inte mer, har tappat tron om att någonsin få bli förälder. Kan någon ge mig mitt hopp tillbaka för jag har tappat det?! Jag känner mig såååå misslyckad, så tom, så värdelös. Smärtan är olidlig och sorgen kan jag inte längre beskriva för den är så djup...
Vad händer nu? tänk om nästa behandling misslyckas lika totalt som den här? vad händer hur går vi vidare...frågorna hopar sig. Tanken över att behöva gå igenom den vidriga äggutplockningen en gång till - vilken mardröm! Få förhoppningar som sedan slås i spillror. Känna liv - känna död.
Vi, försöker tänka framåt nu...inte tappa greppet helt totalt. Försöka komma in i rätt spår igen. Men hur? Allt liv som kommer från mig dör ju. Ändå är det inget fel på vare sig mig eller min sambo. Hur kan det då inte fungera. Livet är så jävla orättvist. Människor ploppar ur sig den ena ungen efter den andra och tar inte ens hand om dem eller de som använder abort som preventivmedel. Det är sjukt hur orättvist livet kan vara. Vi önskar oss inget hellre än att få ett barn. Tänk om vi aldrig får det....Hur överlever vi då? Hur överlever jag?
Går det?
Vi har inga barn men vi har våran kärlek til varandra sa min älskling till mig och det är sant, Vi har ialla fall varandra och nu ska vi vara extra rädda om våran kärlek.
Imorgon gör vi ett nytt försök.
Nu har jag precis gjort en chackrameditation och fortfarande sååå mycket tårar som kommer. Det finns mycket att hela inuti min kropp. Men det känns bättre och bättre för varje meditation. Imorgon är en viktig dag för mig och min sambo. Jag hoppas vid gudarna att det hjälper till med meditationen och att jag lyckats få bort de blockeringarna som stått ivägen för en graviditet. Imorgon klockan 13 sker ET. Första försöket nu med ett fruset embryo. Hoppas att något av våra fyra ägg klarar en uppvärmning. Ja det var allt för stunden. Håll tummarna.
ÄL givetvis på en lördag.
Jaha! Då sitter jag här på en lördag, den dagen då jag inte kan nå fram till IVF- personalen. Äl kom givetvis idag av alla dagar. Hur gör vi nu? Jag menar då ska ju ET ske på måndag och vi måste meddela ivfpresonalen detta i tid. Hur hinner vi det. Är det okej att ringa samma dag som det ska ske? Känns ju ändå skönt att det från och med ägglossningsdagen ska gå två dagar innan insättning. Eftersom embryot är två dagar gammalt.
Varför måste det krångla hela tiden?
Jag ska återkomma till SUs växel så det kan söka IVF-jourläkaren mellan klockan 12-16 idag. Sen återstår och se vad som händer - antar jag. Hm,typist.
Nu har jag talat med jourläkaren på ivf och hon lugnade mig och sa att när ÄL omslag skett är det tre dagar tills dess att man gör ett ET. Så på tisdag ska det alltså ske. Jag ska ringa till ivf - mottagningen på måndag och meddela.
I väntan på ägglossning (ÄL)
Jag funderar mycket på gårdagens mediala utbildning. Där en av mina guider var en ängel som kom med en bebis. Vill hon lämna tillbaka den eller tar hon den ifrån mig? Eftersom det var glädjetårar hon fällde så antar jag att hon ger tillbaka den till mig. Kanske är den ofödda bebisen vårat embryo som väntar på att bli tillbaka satt. hoppas, hoppas.
29/3-2009
Vi har verkligen hållit det här hemligt den här gången. Allt för att minimera riskerna av att bli utfrågad om resultatet. Det är fruktansvärt att få frågan när det gått åt pipsvängen. Vi hoppas att vi kan lämna ett positivt svar till dem istället om tre månader och göra det som en överraskning. Vi har bara talat om det för våra chefer så att de vet varför vi blir borta nån dag. Men sen är det tyst som gäller.
Jag vet inte om jag har förträngt att vi ska gå igenom det här nu en gång till för jag känner ingenting. Kanske vågar jag inte känna efter. Antagligen är det så det ligger till . Jag har helt ägnat mig till att gå ner i vikt istället och på att komma igång med träningen. Må gott i själen liksom. Det kanske ger resultat vem vet. Det känns lite konstigt att inte kunna lägga ut detta inlägg samma dag jag skriver det, men eftersom många vänner till mig oh familjemedlemmar läser min blogg så får jag hålla på mina innersta tankar och känslor tills vi vet resultatet. Det är ju tur att man kan skriva och spara det som utkast. Så jag får ur mig allt iallafall.
Nu ska jag äta frukost och sen åka och träna.
Tillbaka på hästryggen efter 15 - 18 års uppehåll.
Tack Carina för att jag fick följa med dig ut det får vi göra igen.
Efter ridturen så fick jag se deras nytillkom fyra små valpar endast två veckor och hade för dagen öppnat sina ögon för första gången. En sådan hundvalp kostar 9000kr. Fantastiskt söta.
Halåå där det är jag som är "Svarten" Kolla in min mustach...
2 veckor gamla hundvalpar. 3hanar och en liten hona.Vill ha..
Så idag ska jag avsluta den här dagen med att gosa med Picasso och med min sambo ;)
"Svarten" kan ju inte sköta allt.....hi,hi
Tjingeling!!
v. 14 träning
Måndag:vilodag
Tisdag:
Kype 3,4 km morgonpromenad.
Onsdag:
Kype 5,7 km
Torsdag:
Pickesjön runt (en 45minuters rask promenad)
Fredag:
vilodag
Lördag:
Först en eftermiddagspromenad ute på Hoffsnäs/Torpa med älsklingen.
Sen gymmet. Power plate hela kroppen - förlängda tidsintervaller sen Styrketräning axlar, armar, rygg, mage.
Söndag:
En Ridtur med gång, trav och galopp. Herregud jag undrar om jag någonsin kommer kunna hålla ihop benen igen !! ha,ha Snacka om bra träning. Det var mellan 15-18 år sedan jag red sist. DEt här ska jafg börja med igen. Hur kul som helst och vilka underbara djur.
Bilder från veckans promenader.
Från i onsdags:
Mitt inne i skogen står den här stubbmannen.
Tänk att få bo så här..Mitt i skogen i ett litet falurött torp. Underbart. En dag!
När stormen "Gudrun" härjade loss försvann det en hel del träd här.
En strömmande bäck mitt inne i den djupa skogen. Visst är det vackert och rogivande.
Solen är underbar. Jag älskar det här fotot.
Vart tog det här planet vägen?
Efter min egna promenad var det dags för Picassos. Vi gick ner i skogen bakom vårat hus och strövade runt.
Vi fann en jättestor fårticka. Vacker!
Foton från i torsdags, Pickesjön. Här såg jag de första tussilagona :)
Se hur sjön sakta men säkert smälter halva sjön är fri medans den andra hälften fortfarande står fast.
Ännu en fårticka hittad ute på Hoffsnäs i lördags.
Underbar natur ute på Hoffsnäs.
Från i söndags. Mitt absolut bästa träningstips!
Svarten....underbar!
Framdäcket flög av.
Jag råkade säja det högt att jag ska sälja den jävla bilen...Då svarade min sambo att det kanske vore bättre att jag sålde honom för att det var hans fel...Snacka om att jag fick dåligt samvete. Men nu är allt bra igen, vi åkte ut till Hoffsnäs och tog oss en promenad i eftermiddags solen och avslutade med en fika, så nu känns det bra igen. Tur det. Orka tjura en hel lördagskväll.
Ha dé gött...
Guider
Jag funderar mycket på gårdagens mediala utbildning. Där en av mina guider var en ängel som kom med en bebis. Vill hon lämna tillbaka den eller tar hon den ifrån mig?
Så här gick det till:
Jag ställde mig framför Kicki och hon kände in mig. Hon sa att hon till en början kände att det fanns två stycken guider med mig. Hon visade med pekare var de stod någonstans och hur höga de är osv. Men det slutade med att det faktist sammanlagt blev fyra stycken som kom fram till mig. Men dit kommer vi. läs på bara...
Sen tittade hon på mig och sa att nu är det väldigt känslofullt och personligt om du vill kan vi ta det efter kursen. Jag svarade lite skämtsamt att Näeh, kör på du har väl gott om pappersnäsdukar. (Det var flera innan mig som fallit igråt när de fick kontakt med sina guider och vissa döda anhöriga som smitit in) Kicki sa.
-Jag ser en kvinna med en bebis i sin famn. (Jag började gråta hejdlöst, som att det brast av smärta och sorg, längtan inom mig)
Tårarna flödar hos henne det känns som att jag skulle kunna fylla ett helt badkar med bara tårar. Jag känner mycket kärlek och mycket ömhet, mycket känslor, det är ett ofött barn hon bär på och nu vill hon "lämna tillbaka det". Barnet är hos henne nu och det är mycket kärlek. Hon säger åt dig att du ska sortera dina känslor, sortera ditt hjärtchakra. (Eftersom det var glädjetårar hon fällde så antar jag att hon ger tillbaka barnet till mig. Kanske är den ofödda bebisen vårat embryo som väntar på att bli tillbaka satt. hoppas, hoppas.)
Kicki min ledare kände det som att hon först hämtat bebisen och nu vill lämna tillbaka den.
(Kan det vara så att när själva befruktningen skedde i alla äggen så hämtade hon just den bebisen som är menat för oss på grund av att det inte var rätt tid för den att födas. Och nu är den tiden kanske inne så därför väntar hon på att Et (embryoåtersättningen) ska ske så att hon kan lämna tillbaka den. )
Kicki:
Sen vid din vänstra sida har du en Tibetanks munk klädd i orange färg. Han samarbetar med dig så att du ska lära dig att känna lugnet inom dig. Han har ganska nyligen tagit ett kliv in i ditt liv. Du får en "aha" upplevelse och ett lugn inom dig en "bra - känsla".
(detta känner jag av tydligt och han kom in efter den 13/3 när jag förlorade embryot, ett lugn föddes inuti mig och en styrka i att tänka positivt - en vändning psykologiskt sett i mitt liv. Jag vägrar att falla ner i depressionens klor. Det som sker sker av en anledning och vad som är menat att ske - sker. )
Kicki:
Men nu kom det fram en man här också och det är ingen guide till dig :).....Han står till höger om dig. Han är ca 70 - 75 år eller äldre! Det liksom bubblar i bröstet och luftrören, han luktar pipa, Han dog av rökningen. Han är en lättsam person och bär hatt el liknande men inte alltid. Det är en anhörig på din pappas sida. Det är din farfar! Han står där och ler.
( Farfar, det är typist min farfar att dyka upp på ställen han inte är menad att göra...han struntade i alla lagar och regler vad gäller sånt, berättade min pappa för mig. Så eftersom den här stunden var menat för våra guider och inte anhöriga valde han att smita in just idag. ha,ha älskar dig farfar - tack för att du kom. )
Efter våra möten med våra guider och anhöriga så satte vi oss i en djup meditation där vi skulle få möta en av våra guider och ävcen känna deras närhet kanske till och med se hur de ser ut. Jag kände en värme bakom mig och jag kände den extra tydligt när hon lade sin hand på min vänstra axel, jag lade min över hennes hand för att visa att jag tar emot henne. Jag kände hur hon förflyttade sig till att slutligen stå tätt tätt intill mig snett framifrån till vänster. Jag kände ett litet tryck på min axel och en stark värme utstrålades mot mig, jag fick ett tryck över hjärtchakrat och massor av tårar, en stark kärlekskänsla infann sig och jag förstod att det var kvinnan med bebisen som stod brevid mig. Jag kunde inte se henne men jag kände hennes närhet och jag förstod vad hon ville säga mig. Det är dags för något nu. Jag kände det tydligt men kan inte riktigt säga vad ännu för jag vet inte om jag vågar uttrycka orden i ord än heller säga dem högt. Jag ska försöka möta henne igen nästa gång jag mediterar. Jag undrar om det är hon jag målat på tavlan "resan" kan det varit henne jag såg på fotot jag tog gåendes med barnet? Kan det vara henne jag målar med en bebis i famn på många av mina tavlor? Nu ångrar jag att jag sålt "The Gift". Men hoppas att kvinnan som köpt den vårdar den väl.
Chakrameditation
Skrivet 21 Mars -2009
Idag gjorde jag en chakrameditation med hjälp av Pehr Trollsvedens cd. Fantastiskt bra måste ja säga. Jag grät när blockeringarna visade sig för mig, tårarna bara sprutade ut och jag såg klart och tydligt från vem och vad blockeringarna hörde ihop med, När de släppte så grät jag så jag hulkade men fortsatte ändå hela meditationen. Lugnet inombords infann sig så snart chakrat blivit påfylld och läkt. Det var främst sakralchakrat och hjärtchakrat som kändes mest. När jag kom till Sakralchakrat förstod jag med en gång att blockeringen där beror på idioten som våldtog mig för snart tre år sedan. Jag såg hans äckliga ansikte framför mig. Jag slet loss kopplingen mellan oss, och grät. Min kursledare har ju sagt att jag bär på en sorg och har många tårar kvar att gråta. Jag förstår det. Trodde väl aldrig att en meditation skulle kunna påverka mig såhär. Men uppenbarligen så behöver jag just den här typen av meditation. Alltså Chackrameditation för att läkas...Jag ska försöka göra den regelbundet för att fylla på alla chakrana och för att dra loss mer blockeringar. Jag har en hel drös.
Efter meditationen tog jag tag i Malins saker. Jag hade bett att få låna något gammalt som hon hade efter någon anhörig eller närstående och jag var tydlig med att jag inte ville veta från vem sakerna kom. Allt för att jag inte skulle påverka mina förnimmelser som kommer fram under Psykometrin.
Jag satte mig åter i ett meditativt tillstånd och höll en näsduk & en silversked i händerna och försökte få fram nåt om vem de tillhört. Det lyckades, allt jag fick fram stämde in på hennes mormor. Doft av vanilj visades sig att hennes mormor alltid bakade vaniljhjärtan, hennes utseende stämde in och jag kände mig jättegammal och hon blev 92år gammal har jag för mig Malin berättade efterår - över 90år iafl. Jag kände tryck över bröstet och hon hade haft vatten i lungorna så det var därför jag kände det - problem med andningen och det var det hon avled av. Jag såg en stor mora klocka (gul och med rosor på) det visade sig att Ms mormor fått en sådan i bröllopsgåva en guldgul moraklocka med rosor på. Jag såg en massa broderier och hon virkade tydligen alltid, hela tiden så det stämde ju verkligen in. Jag såg vita stora blommor - kan varit liljor vilket hon hade haft på sin kista (har jag för mig M berättade), och lila små blommor med taggar på......hon hade haft sådana blommor ute i torpet där hon ofta befann sig. Jag fick även till mig ett namn Tore eller Ture och det konfunderade Malin något..men efter att ha pratat med sin mor så kom de ihåg en Ture som antingen bodde granne med mormor el vaktmästare av nåt slag. Kan minnas lite fel nu och då ber jag om ursäkt Malin. :)
I vilket fall som helst. Psykometri är helt klart något jag kommer träna mer på. Så nu ska jag samla in gamla saker från mina vänner och jag vill inte veta något om dem förrän efteråt. Ser fram emot nästa utmaning!