Nu har jag börjat med ÄL -testen igår visade det ingen stegring, idag har jag inte testet ännu. Så nu är det igång igen. Efter att ÄL visats sig så är det dags att åka till SU för ett ET efter två dagar. Alltså nu i veckan. Känns overkligt. Jag kan inte riktigt förklara hur jag tänker eller känner för jag vet inte. Det får gå som det går liksom jag har absolut inga förväntningar på att det ska ta sig den här gången heller. Jag försöker emellanåt att visualisera mig med stor gravid mage och även att bebisen ligger i min famn. Men jag vågar inte trissa upp några förväntningar för fallet blir så hårt då och det blir det iallafall utan alla hopp.

Vi har verkligen hållit det här hemligt den här gången. Allt för att minimera riskerna av att bli utfrågad om resultatet. Det är fruktansvärt att få frågan när det gått åt pipsvängen. Vi hoppas att vi kan lämna ett positivt svar till dem istället om tre månader och göra det som en överraskning. Vi har bara talat om det för våra chefer så att de vet varför vi blir borta nån dag. Men sen är det tyst som gäller.

Jag vet inte om jag har förträngt att vi ska gå igenom det här nu en gång till för jag känner ingenting. Kanske vågar jag inte känna efter. Antagligen är det så det ligger till . Jag har helt ägnat mig till att gå ner i vikt istället och på att komma igång med träningen. Må gott i själen liksom. Det kanske ger resultat vem vet. Det känns lite konstigt att inte kunna lägga ut detta inlägg samma dag jag skriver det, men eftersom många vänner till mig oh familjemedlemmar läser min blogg så får jag hålla på mina innersta tankar och känslor tills vi vet resultatet. Det är ju tur att man kan skriva och spara det som utkast. Så jag får ur mig allt iallafall.

Nu ska jag äta frukost och sen åka och träna.