Kolla in vilken söt liten docka. Underbar ju.
Pris: 598kr (samlarobjekt av Sherry Rawn)
För den som är intresserad , själv nöjer jag mig med att titta och beundra hur välgjord den lille dockan är.

I morses var det - 20grader ute, solen sken och himmelen vart alldeles ljusblå. Allt var stilla och jag satt och tittade på Alpint på tvn när älsklingen plötsligt ropar på mig.
-Älskling! Kom skynda dig! Jag skyndade så fort jag bara kunde ut till vårt lilla datarum.
-Titta! pekade han.
Utanför kommer tre jättefina råddjur traskande över tomten. Ner till fågelträdet med all mat. De brukar komma emellanåt och varje gång blir jag så himla lycklig. De är så fina och det känns fantastiskt att ha dem intill husknuten. I vardagsrummet sitter Picasso på vakt och pratar och spanar med sina älskade små fåglar utanför. Vi har hängt ut en massa god mat till dem där.





Som små vykort..så vackert.


Lilla pippifågeln äter sig mätt på våran balkong.



Picasso spanar på fullt på sina älskade fåglar.

Han sjunger så det berör en ända in i själens mörkaste gömmor. Thåström är en musikalisk trollkarl som trollar fram tankarna som gör att hela ens känsloliv helt plötsligt befinner sig i en sorgsen rytmisk känslogungning! Fantastiskt vad den människan kan beröra.

Antar att jag aldrig kommer växa ifrån min kiss & bajshumor. Ha,ha,ha

Så mycket känslor inom mig som bara vill ut. Mest tårarna som kommer.
En dag ska jag berätta min livshistoria men inte nu.
Men en dag... en dag ska jag berätta hela sanningen, utan censur. 
Inte nu , nu skriver jag ner allt och sparar det på en säker plats, för att en dag plocka fram. Kanske kommer aldrig den dagen, kanske kommer den om 5år, 10år eller när jag blivit 50+ eller kanske efterlämnar jag mig den när jag dör.

Kroppen är otrolig igentligen som kan hålla inne på så mycket känslor, sorg, skräck utan att fullständigt braka samman. Kroppen släpper inte fram mer sorg än man för stunden klarar av att hantera. Men ibland blir smärtan en övermäktig och tankarna och känslorna blixtrar fram som klara minnen. Alldeles för klara för att lyckas förtränga dem igen och då gör det så ont.
Så jävla ont.
Nästan oumbärligt.

Sådana minnen plågar mig emellanåt.
Idag är en sådan dag.
Saker har hänt som gör att minnen väcks till liv. Minnen jag önskar inte fanns.

Om en film skulle göras om mitt liv så hade det blivit en långkörare, en drama/thriller/komedi och ärligt talat så vet jag inte enda människa som riktigt skulle förstå att allt detta verkligen har hänt på riktigt. Man vet inte om man ska skratta eller gråta och det är lite så jag blivit: jag skrattar åt eländet för att orka genomleva det. En ironisk överlevnadstaktik. Frågan är väl igentligen hur jag kunnat genomlida allt utan att hamna på dårhus, blivit narkoman eller begraven i en kista. Visst det som inte dödar härdar. Jag har blivit stark men är fortfarande svag. Hur reparerar man det som fallit i tusen bitar. Hur fyller man tomrummet inom sig. Hur får man ljuset att brinna i ett stort mörkt tomrum?

Kan du svara mig på det?


Ett nytt kapitel är på väg att skrivas i mitt liv.
En egen familj.
Mitt barn som växer sig allt större inuti min mage fyller samtidigt upp tomrummet inom mig. Så mycket kärlek! Genom mina prövningar ska jag vägleda dig mitt barn. Aldrig ska du behöva utsättas för det som jag har gjort. Jag ska hjälpa dig finna styrkan i dig själv, stärka din självkänsla och ge dig självförtroende. Världen är inte ond men man måste lära sig var godheten finns. Jag och din far kommer alltid finnas vid din sida.
Du, vårt efterlängtade barn kommer aldrig vara ensam.

Jo,jo det är sant numer kan jag titulera mig som borgmästarens dotter. Min pappa har nämnligen blivit vald till borgmästare. Ha,ha det är ju fantastiskt roligt att det blev just han. Jag är inte förvånad för han har länge, länge arbetat aktivt politiskt för det arbetande och utstötta folket. Vilket gett resultat på popularitets statistiken. Antar att den borgliga sidan gråter sig till sömns nu när de blivit av med sin titel till en vänsterpartist. Ha,ha underbart.
En arbetande man till ett arbetande folk. ha,ha perfekt - det är så det ska vara.

Kör på statsministerposten nu farsan!!
Du skulle säkert klå dem allihop om inte annat tala ihjäl dem.
;)

Blev kontaktad av en reporter från dansk tv2 härom dagen. Det gällde en mycket allvarlig händelse och jag hoppas att ni som vet något om det här skriver till mig så jag kan vidarebefodra detta till reportern. Jag vänder mig främst till alla er som kände Merja Korpi. Särskillt till er som umgicks eller pratade den sista tiden med Merja. Varför detta kanske ni undrar. Jo för det har visat sig att en man som Merja chattat med en man från Danmark som nu är försvunnen. Vid ett tillfälle  tog Merja kontakt med mannens vänner på grund av att hon kände oro för att han skulle begå självmord. mannen försvann den 22 Maj. Reportern behöver hjälp med att få reda på vem Merja hade kontakt med tiden före hennes död. Jag hoppas att det finns någon där ute som vet något om det här. Det är viktigt att informationen kommer fram så fort som möjligt.  Jag hoppas innerligt att det här kan hjälpa på något sätt.

---

Min blogg är till för oss som: går eller gått igenom ivf-behandlingar, ofrivillig barnlöshet, graviditet, mödravårdsbesök,  konstälskare, för den som är intresserad av andliga ting, hälsa, natur, pyssel, vackra texter och andra liknande kategorier.

Den här bloggen är alltså inte en skvaller spalt. Om jag skrivit något som sårat någon så är jag inte mer än människa än att vi reder ut det och jag raderar inlägget. Värre än så är det inte.

Så tyvärr för er som trodde att ni skulle få läsa smaskigt skvaller i min blogg..ni får gå och inhandla en allers eller hänt i veckan istället.

Ha en underbar dag.
Tjingeling.

Herregud vad jag behöver semester nu. Har ingen ork och inga krafter kvar längre. Känner mig bara än mer stressad när minsta möjliga krav eller förväntning läggs på mina axlar nu. Jag fixar inte mer , måste få vila nu och hämta energi. Den här våren har varit allt annat än snäll mot mig. Som tur kom sommaren och förde med sig nytt liv in till vårt liv.
Nu måste jag komma bort från vardagen och alla måsten. Två veckor kvar till semestern. Hur ska jag orka fram tills dess när allt jag vill göra är att gå och lägga mig ner och sova. Sova tills jag känner mig totalt utvilad psykiskt och fysiskt. Våren som brukar föra med sig så mycket liv har bara fört med sig död. På alla plan. Nu vänder det, så låt mig få känna livet komma tillbaka. Låt mig va!

I denna uppföljare återvänder Ben Stiller tillsammans med många av de kända ansiktena från första filmen och ännu fler historiska karaktärer. Den här gången utspelar sig historien på Smithsonian Institute som består av inte mindre än 17 olika museum och 136 miljoner museieföremål...

Jag tycker filmen var okej, rätt rolig men jag hade förväntat mig mycket mer sjuk humor. Så lite besviken blev jag. Men den är verkligen värd att gå och titta på med sina kids. Själv var jag där med min kära sambo och så bjöd jag med mig min mamma. Hon behöde få skratta lite och det gjorde hon också. Hela biosalongen för att vara uppriktig. Emellanåt var det hög skrattfaktor.

Bara 37år gammal....livet är så orättvist ibland. Merja, vad hände igentligen? Det är så tragiskt och jag kan inte riktigt få in att du är borta nu. Det känns helt overkligt. Vad jag förstått så dog du av stressen. Att du haft kraftig huvudvärk den senaste tiden och till slut dog av en hjärnblödning. Men det cirkulerar även rykten om att du valt att ta ditt liv. Jag vet inte vad jag ska tro för båda alternativen är ju dessvärre möjliga. Jag hoppas att jag får lite mer klarhet i det , så jag och alla andra som älskade dig slipper gå och fundera på vad det igentligen var som hände..
Nu var det ju flera månader sen vi pratades vid sist och nu är det försent. Så snopet. Du gick över i måndags den 25 Maj men jag fick veta det först idag. Då din dödsannons stod med i Bt. Jag kommer sakna dig och alla våra galna upptåg, våran "hemliga" bok, alla skratt. Tankarna bara mal och mal och jag försöker muntra upp mig själv med orden att vi kommer träffas igen. Jag försöker minnas hur du sa att du skulle vilja att din begravning skulle se ut ,om du dog, vilka låtar du önskade dig, om du ville kremeras, vilken klädsel som skulle gälla men det är bara tomt i huvudet. Jag minns inte. Det var ju flera år sedan vi pratade om just de sakerna. Hoppas att din familj vet hur du hade velat ha det. Jag kommer att sakna dig Merja Korpi.

Ha,ha snacka om att jag har brutit ihop på jobbet idag. Jag ska ju som sagt ha min första hlr-utbildning idag och bestämde mig för att kolla igenom alla filmerna innan. Och vad ser jag?? Bögsex istället för instruktionsfilm för hjärt och lungräddning.....Sabotage kallas väl det. Ha,ha vilken jäkla tur att jag kollade igenom filmerna innan jag visade upp dem för biblioteksdamerna...Så pinsamt det hade blivit. Jag ringde till Hlrstiftelsen och det visade sig att jag inte var ensam, en till stackare hade också fått fel film. Eller Tja fel och fel på dvdn står det att det är en hlr-film. Men nån har bemödat sig med att spela över det innehållet och satt dit bögporren istl. Ha,ha. Jag gapflabbade och hon i luren gapflabbade. Det är tur att du har humor sa hon. Ja, svarade jag tur att det var jag som fick den och inte någon högkristen äldre tanta. ha,ha...Nu ska jag gå in och hålla kurs - utan film. ;)

Hon skulle skicka den riktiga filmen till mig. Jag frågade om jag skulle retunera gay-filmen till henne...hon skrattade och sa att jag kunde slänga den. Men den kanske kommer väl till pass nån gång. Vi kanske ska ha sex tema på jobbet någon gång. Ha,ha

Idag ska jag hålla i min första HLR-utbildning. Känns lite nervöst men det ska samtidigt bli roligt och det känns skönt att jag äntligen tagit tag i det här nu sedan jag blev instruktör för HLR och luftvägsstopp har jag ju inte haft en enda kurs. Så det är verkligen på tiden. Nu blir det dessutom snabba takter för den 28/4 den här månaden så ska jag på repetion plua att jag ska få instruktörsutbildning i Första hjälpen....

Idag tog jag med Picasso (min katt) till Pickesjön, jag hade med mig filt och satte mig ner för att njuta av solen och kanske försöka meditera lite. Plötsligt hör jag hur det väser till vänster om mig. Jag vänder mig om ,kollar var är Picasso?? Först såg jag honom inte men sen - givetvis står han och råstirrar en väsande svart huggorm. Endast 30cm från ormen. Ormen var ca 50cm lång och svart......
Jag får panik och rycker åt mig katten, springer till filten, drar åt mig den och ryggsäcken och kutar sedan upp till bilen. På vägen dit möter jag ett promeneradne par som tittar frågande på mig. EN orm...en väsande orm..Oh shit vad rädd jag blev ...och katten åh jag ...näeh ..fy... De skrattade lite åt mig och fortsatte att gå. De måste ha trott att jag var helt väck, el nåt....ha,ha
Väl i bilen försökte jag lugna ner mig och mina skakiga händer. Jag  HATAR ormar. Picasso verkar dock tagit det med ro för han låg och kurrade i reseburen.

När jag kom hem så ville jag ha reda på vad det var för en orm. Jag trodde först att det var en snok men

efter att ha talat med min bror som arbetat mycket med ormar och läst om det på nätet, så har jag nog kommit fram till at det var en svart huggorm vi mötte. Plus att den väste åt Picasso, det kan tydligen även snokar göra ....det visste jag inte. Men att det är ett typiskt huggorms beteende - det visste jag ialla fall.

---

Fakta Huggorm - Utseende:
Hanen av huggormen blir i allmänhet mellan 34 till 76 centimeter lång, honan mellan 42 och 78 centimeter. Enstaka exemplar om cirka 100 cm, är kända, speciellt från norra delen av utbredningsområdet. Huggormar har vertikala pupiller (som på en katt till skillnad från snokens runda). Huvudet är brett och platt, med fjäll som är mindre än snokens.

Huggormen har oftast en relativt ljus grundfärg med ett mörkt sicksack-band längs ryggen. Ofta är grundfärgen ljusbrun och bandet mörkbrunt. Hannar som nyss bytt skinn kan ha silvergrå grundfärg med svart band. Det finns också helsvarta - melanistiska - individer. Dessa är speciellt vanliga i skogstrakter, vid sjöar och dammar, längs kuster och på öar. Ärftligheten är inte helt klarlagd, men fler honor än hanar är helsvarta. Det finns även normalfärgade former som saknar sicksackbandet. Nästan alla huggormar föds normalfärgade, men en del blir mörkare med åren.
Information tagen från Wikipedia.

Japp, då var det dags för min stora tur igen. Älsklingen erbjöd sig att byta mina däck och den hjälpen är ju klart att man tackar ja till. Så tillsammans med vår granne L bytte de då alla däcken till mina fina sommardäck. Det var bara det att de användt samma bultar som till vinterdäcken- jag har speciella bultar till sommardäcken men glömde att informera om detta. Så bilen gick ju inte som den skulle och bultarna satt djupt in i fälgen. Suck! Det gick inte att dra ut dem igen. Jag "argbiggan" satte mig i bilen för att ta mig till en gummiverkstad som skulle kunna tänkas vara öppen en lördag, kanske de kunde hjälpa mig. Men när jag kör iväg - lossnar plötsligt ena framdäcket och jag blir sittandes där mitt i vägen. Tur att jag inte hann ner på motorvägen, det hade kunnat sluta riktigt illa. Jag lämnade bilen med varningsljuset på och traskade så hemåt igen. Svor och spottade. Jag är inte rolig att tas med när jag blir så arg. Men samtidigt kan jag ju inte bli arg på dem som bytte mina däck, de visste ju inte att det skulle vara andra bultar förrän det redan var försent. I allafall Älsklingen och L fick komma och hjälpa mig att hissa upp bilen så att vi kunde bända loss däcket. Vi lyckades tillslut att bända loss alla däcken och få dit de riktiga bultarna. Så nu funkar bilen igen. Jag åkte direkt ner och fyllde på luften i däcken ocg passade på att tvätta av den. Nu är den fin igen men jag måste sälja den - det är ju bara problem hela tiden med åbäket!!
Jag råkade säja det högt att jag ska sälja den jävla bilen...Då svarade min sambo att det kanske vore bättre att jag sålde honom för att det var hans fel...Snacka om att jag fick dåligt samvete. Men nu är allt bra igen, vi åkte ut till Hoffsnäs och tog oss en promenad i eftermiddags solen och avslutade med en fika, så nu känns det bra igen. Tur det. Orka tjura en hel lördagskväll.

Ha dé gött...

Äntligen!! Nu är vi klara med vårt utvecklingsarbete på Högskolan. Har suttit nu på morgonen och gjort det sista finliret, nu är det iväg skickat. När vi fått godkänt så kan jag lägga ut det. Men bestämmelserna är sådana att vi inte får publicera det innan det är okej från Högskoleverket.

Igår fyllde jag 34år. Jag hade bestämt mig för att inte fira den, bättre fira ordentligt nästa år. Men älsklingen kom in på morgonen med frukost på sängen. Åh, ja en ansträngd liten sång också, ha,ha jag tvingade honom. Men han gjorde det bra. Plus att jag fick blommor och en jättefin guldring med en grönblå mosaiksten. Jag bara älskar den.
Sen överraskade mina kära svärföräldrar med att komma på en visit. Det kändes verkligen roligt att de tog sig ända hit för att jag fyllde år. Fick en jätte vacker blomma med ett hjärta i och ett porslinshjärta.
Helt plötsligt dyker både min mamma, pappa med sambo. min ena lillebror med flickvän och dotter upp. Jag fick blommor och av mamma fick jag en underbar prydnadsfigur; en mamma med sin bebis. Jag har tittat på den hundratals gånger och jag älskar den. Som om jag inte blivit tillräckligt firad med besök och grattismeddelanden så bjöd dessutom min ena storasyster oss på födelsedagsmiddag. Tacopaj (smakade gudomligt) och våfflor till efterrätt. Dessutom så dansade hennes två döttrar för oss, en alldeles egen föreställning fick vi :)...... Så igår blev jag verkligen blivit uppvaktad.

Se så vackert det är ute. Det är kallt men äntligen har marken färgats vit av vacker snö. Hoppas att det kommer mer. Igår kväll satt jag och tittade ut genom fönstret när flingorna föll ner från himlen. Jag minns när jag var barn och hur vi brukade gräva oss in i stora snöhögar och gjorde vår egen lilla igloo. Där inne satt vi sen med några värmeljus. Det vill jag göra igen. Jag vill att vi ska ha minst en meter djup snö. Ta fram längdskidorna och glida i spåren och dricka varm blåbärsdryck.

Min kära katt demonstrerar eller nåt. har inte en aning mot vad men han är hel skum just nu.
Kanske känner han av att jag inte är mig själv och därför beter sig som han gör
eller så är det dags att åka till veterinären och kolla så allt står rätt till med min lille älskling.
Han dricker dåligt och äter endast upp hälften av sin dagliga ranson. Så imorses så fick jag ge han vatten genom spruta. Det är viktigt att han inte blir uttorkad - det vet jag. I somras så hade han ätit nåt olämpligt utomhus och blev inlagd med dropp på Blå Stjärnan i tre dagar. Tur att han är försäkrad annars hade den notan kostat oss ca 6000kr....istället blev det endast 1700kr och det är ju en jäkla skillnad. Jag anser att djur ska ha det lika bra som oss människor och jag är väldigt noga med att han får sina sprutor varje år och han får näringsrik mat, mycket kärlek och givetvis försäkrad. Har man tagit det ansvaret att ta hand om ett djur så ska man göra det ordentligt.

I dags läget är Picasso  pigg och allert och han verkar inte vara sjuk på något sätt men nåt är det och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. I morses när vi satt och åt frukost hörde vi att han gick på sin låda men efter sitt besök där,
så bestämde han sig tydligen för att lägga en liten korv
precis brevid oss på golvet och sen stod han och kraffsade runt den tills vi upptäckte vad han gjort. Vilken olydig liten misse. Hm han gör ju så för att protestera mot något...men vad?

Han är väldigt noga med att alltid gå på lådan och vi ser alltid till att den är ren och fräsch så det beror inte på något sånt.
Han vägrar tom att skita utomhus när vi är i stugan utan rusar då in och går på lådan istället. Jag pratade med min storasyster om hans konstiga beteende den sista tiden och hon tror att det beror på att han känner på sig att allt inte är som det brukar med mig. Djur är ju väldigt känsliga med att känna av sånt. Kanske är det därför han gör som han gör. Han följer mig överallt och lägger sig alltid tätt intill mig när vi vilar. Eller så ligger han lite på avstånd och bara kollar in oss. Tänkte att jag ska ringa till veterinären i morgon och höra mig för med dem för säkerhets skull.
Han är ju mitt allt den lille parveln. :)


Nu har jag ringt till Blå stjärnan och rådfrågat angående Picasso. Veterinären tyckte att jag skulle komma dit och köpa en speciell föda åt honom som jag skulle ge han utblandat i lite vatten med spruta. Specialmaten heter Royal Renal våt. Så nu har jag matat honom först genom sprutan men efter att han började slicka på sprutan och ville ha mer så hällde jag över det i en skål. Det är ju jättebra att han tycker så mycket om det för det betyder att han är på bättringsvägen. Det är farligare om en katt inte äter än om en hund inte gör det förklarade veterinären. Eftersom katten lättare bildar ett lager fett på levern om de inte får i sig tillräckligt med föda. Om Picasso inte blir bättre och börjar äta normalt inom ett dygn så ska vi få komma på veterinärsbesök imorgon. Hoppas att han tillfrisknar...han verkar väldigt pigg på fåglarna utanför fönstret iallafall. Ett gott tecken!!