Sådär då var den första sprutan tagen. Känns skönt att ha tagit den, den andra och sista sprutan får jag om tre veckor. På vägen till MVC där jag fick vaccineringen så lyssnade jag på Crister i P3 och då handlade det om svininfluensavaccinet.
Jag ringde in och hamnade i direkt sändning. De frågade om jag hade tänkt vaccinera mig och jag sa att jag precis parkerat och var på väg till sprutan just då. De frågade varför jag skulle vaccinera mig och jag svarade att jag är gravid och att jag inte ville riskera barnets hälsa då man som gravid har ett sämre immunförsvar så är risken större att man blir allvarligt sjuk och då är ju barnets hälsa i fara.
Jag berättade att vi verkligen kämpat för att bli gravida och aldrig skulle ta några onödiga risker och att jag läst allt jag kommit åt angående just svininfluensan.
Då frågade Crister mig angående kvicksilvermängden och dess påverkan på mitt ofödda barn...Men vad jag glömde säga var ju den att kvicksilvermängden motsvarar tre luncher med insjöfisk, så så liten mängd är det. Alltså obefintlig.
De frågade vem som rekommenderat mig att vaccinera mig och jag svarade att det var min barnmorska. Och att jag har fullt förtroende för henne. De har ju fått sin information från högre läkare/forskare och skulle aldrig rekommendera oss att ta sprutan om det skulle innebära någon som helst risk för barnets hälsa.

Vad spelar de för roill om jag blir dålig i två dagar pågrund av biverkningarna jämfört med att insjukna i svininfluensan och kanske förlora mitt barn. Då säger Crister att varannan läkare vägrar att vaccinera sig, han frågade var jag tyckte om det. Jag svarade att det var korkat. Att alla borde vaccinera sig och sluta vara så egoistiska , man kan ju vara bärare av viruset och smitta ner dem i riskgrupperna som kan bli allvarligt sjuka. Vill man ha det på sitt samvete. Och även om jag inte varit gravid så hade jag tagit vaccinet. Tänk om man blir erbjuden vaccinet från sitt jobb och väljer att tacka nej till det...och mot förmodan faktist insjuknar i svininfluensan..skulle du då kunna med att ringa in till jobbet och sjukskriva dig för svininfluensan? och frågan är ju om du igentligen har rätt till någon ersättning då.

Häromdagen så tog jag och älsklingen med oss Picasso (alltså vår katt) på en solig höstpromenad runt Pickesjön. Det var underbart skönt. Träden var helt gyllene gula och riktigt gnistrade i kapp med solen.


Se så vacker hösten är...

Senare på kvällen så spacklade jag iordning barnrummet medans älsklingen min var på jobbet. Så skönt att det är klart nu. Var och inhandlade en färgburk med grågrön färg. Ska måla upp en provruta och se om det är den rätta kulören. Spännande.

Fick besök på kvällen av Jessica och Sanna. Det var mysigt. Sanna hade köpt en magbjällra till mig..Precis en sådan jag tittat på så många gånger men varit för snål för att köpa. I samma affär dessutom, tom stenen prickade hon in, man kan  välja bland lite olika stenar som sitter på toppen av hänget. Sanna valde det som jag själv skulle valt nämnligen Månsten. En väldigt speciell sten.
Åh, tack så jättemycket ,jag bara älskar den och kommer inte ta av den mer än i nödfall. Det är alltså en bjällra som ska hänga på magen och lugnar bebisen när den ligger i magen och sedan när babyn kommit ut så känner h*n igen ljudet från bjällran. Jättemysig är den :)

Wow! vilken upplevelse, hoppas, hoppas att det syns lika tydligt ikväll när älsklingen kommer hem. Jag låg i soffan och bebben sparkade för fullt så jag drog upp tröjan och bara låg och inväntade sparkarna. Åh då kommer de en efter en och det syntas utanpå magen. Sparkarna! Jättetydligt - nja, kanske inte ett fotavtryck eller handavtryck ännu men ändå. Vilken fantastisk känsla. Hela jag log, jag vill aldrig att den här tiden ska ta slut. Ett mirakel inuti min mage.

Vilken underbar tid! Tänk att vi äntligen får vara med om det här.

Vilken kontrast på färger och årstid.

Kolla in det här jättevackra höstträdet och sen de snötäckta i bakgrunden. Vilken kontrast. Här snöar det på för fullt men jag tror att det kommer ha smällt undan till kvällen. Risken är stor att det kommer bli blixthalka istället. Känns inte kul att ha sin älskling ute på vägarna då när han ska hem sent ikväll. Ingen av oss har ju vinterdäcken påsatta. Ska man verkligen behöva sätta på dem redan. Hm, jag inväntar några timmar till och ser om snön ger med sig eller väljer att stanna kvar. Det är i och för sig väldigt vackert att titta på..men redan? Känns alldeles för tidigt att titta på fallande snöflingor.


För någon timme sedan såg det ut så här och snön fortsätter att falla.

Nu har vi jag och min käre sambo suttit och gjort tre olika listor. En inhandlingslista på saker som måste införskaffas innan bebben föds, en Att-göra lista på saker som måste utföras innan bebben kommer och kurser som vi ska gå på och så den sista vardagslistan. Älsklingen tycker det verkar som att vi aldrig kommer få någon fritid men det är ju just det vi eller iallafall jag kommer få nu när vi delar upp alla uppgifterna. Ska bli spännande och se om det verkligen fungerar. Jag är lite skeptisk men ska ialla fall ge det ett försök. Tänk så mycket bättre jag kommer att må. Att slippa göra de flesta av alla hushålls sysslor helt själv, det funkar inte i längden då kommer jag hamna som ett kolli på psyk och det vill jag inte.


Picasso inspekterar snön.
Går det att äta? hm, ja det gjorde det - mmgott men kallt.
Ät inte gul snö Picasso, vad du än gör.ha,ha

Jag lutade mig bakåt i sängen och låg där i någon minut för att sedan inte komma upp, jag kunde inte ens rulla över på sidan. Det hade liksom fastnat i ett smärtsamt läge, kändes som att kotorna låg huller om buller. Sambon fick snällt komma och dra mig upp från sängen. Hur ska det här sluta? Ändå har jag tagit det jätte lugnt de senaste dagarna. Hade tänkt börja dra ner tapeter och bårder ikväll och kanske till och med spackla lite grann men vi får se. Kanske åker jag och hälsar på någon istället. Om snön inte ställer till det vill säga.

Ha det så gott, nu ska jag gå och mixa ihop en smoothie - det ska bli smaskens. Sedan ska jag passa på att frosta av frysen. 

Vilken vacker dag det var idag. Alla träden som skimrade som guld med sina höstiga färger. Ibland dök ett och annat rött träd upp. Solen sken och jag njöt, trots att det var svinkallt ute. Kom på mig själv med att bara sitta och fånle för mig själv i bilen :)

Var på försäkringskassan och lämnade in havandeskapsbeviset samt anmälde oss till informationsträffen gällande föräldrarpenning m.m som FF har nästa vecka. Känns skönt att jag fick tummen ur idag och gjorde det besöket. Sen passade jag på att kolla in i Mamalicious butiken i stan men blev lite besviken då utbudet av mammakläder var väldigt lite. Hade förväntat mig mer. Visst en och annan tunika var väl fin men inget speciellt direkt inte som på deras hemsida. Så det får nog bli till att beställa därigenom.


Hej! Visst är jag sööööt ;)

Idag på mitt jobb så fick bebben en ursöt vit nallebjörn från en av våra besökare. Jag blev jätterörd, nästan tårar i ögonen. En sån fantastisk gest från henne. Inte hade hon behövt köpa något. Dessutom har hon köpt nallen i en barnaffär så den är säker med tanke på ögon och sånt där. Tack så jättemycket. Nallen ska döpas och sedan få sitta i spjälsängen när bebben kommer hem. Åh vad jag längtar.

Idag har parveln sparkat på riktigt ordentligt. Urinprovet som jag lämnade imorses var bra. Så om jag fortfarande har ont i magen och bak i ryggen eller om det blir värre så ska jag söka hjälp på lasarettet. Hoppas vila hjälper. Är ju ledig i helgen och tänker vila då. Kanske, kanske att jag börjar spackla och riva ner bården..kanske.

Nu går det att höra barnets hjärta med ett vanligt stetoskop.  Om du inte börjat träna dina muskler i bäckenbotten, så är det hög tid. Bäckenbottenmusklerna börjar tänjas ut, vilket kan leda till att du läcker urin när du hostar eller skrattar. Denna muskelgrupp används inte i dagliga aktiviteter och det kan därför vara svårt att veta om man tränar rätt. (Ops! bäst att knipa då ;))

Hormonnivåerna i kroppen börjar plana ur och humöret brukar jämna ut sig. Många känner sig lugnare och gladare. Livmodern når nu ovanför naveln.

Barnet är nu ca 21cm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 700g. Skulle barnet födas nu har det 20-25% chans att överleva. Det är fortfarande litet, finlemmat och alldeles hårigt. I kroppen har vita blodkroppar börjat bildas och dess funktion är att bekämpa infektioner.

Lungorna fortsätter att utvecklas och luftvägarna formas till rör för att kunna ta in och stöta ut luft. Blodkärl och lungblåsor utvecklas i lungorna och mellan dessa kommer så småningom utbyte av syre och koldioxid ske. I lungorna börjar också ett ytspänningsnedsättande medel att bildas. Dess uppgift är att hindra lungblåsorna från att klibba ihop.

Källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm

Var och lämnade in ett urinprov på mvc. Men givetvis så lyckades jag inte hållt mig tillräckligt utan det blev ett prov som endast högst legat i blåsan i 20minuter. Så älsklingen får lämna in ett morgonurinprov åt mig i morgonbitti på mvc så att de kan få ett "bra" prov. Mitt urin har varit näst intill orangfärgat de sista dagarna och luktat fränt. Kan ju bero på att jag druckigt dåligt så jag dricker extra mycket vatten nu för att se om det förändrar lukt och utseendet något. Värken i magen har tilltagit, särkillt på högersida fram och bak i ryggen (över högra njuren ungefär.) Vi ska kolla upp om det är ännu en urinvägsinfektion. Svårt att säga vad det kan vara annars. Får jag mer ont måste jag till läkarstationen så jag fick order om att vila idag. Motvilligt ringde jag till jobbet och meddelade att jag inte kommer idag. Att jag har växtvärk det förstår jag och det oroar mig inte, foglossningssmärtorna oroar mig inte heller men det är den här andra smärtan den på höger sida och bak i ryggen.

Med tanke på hur jag flängt sista tiden så behöver jag verkligen varva ner. Fortfarande näsblod som mer övergått till att bli stora sår i näsan. Konstigt. Men säkert normalt. Vad vet jag?


Inhandlade två små söta vantar idag för endast 20kr. Det du.

Usch! vilken hemsk dröm jag haft inatt. Det har hänt en hel del konstiga saker men det som jag minns klarast är att jag helt plötsligt får fruktansvärda sammandragningar och blod börjar forsa ner mellan benen på mig. När jag böjer mig ner för att titta så ser jag att moderkakan hänger utanför. Fullständig panik utbröt och sen mitt i allt vet jag att bebisen är en hon. Hur vet jag inte, för jag fick aldrig se henne. Så långt kom jag aldrig i drömmen att jag verkligen födde. Sen vaknar jag. Jag vet inte om bebisen klarade sig eller om den dog. Idag kommer jag ta det väldigt lugnt. Men läste att det i den här perioden av graviditeten så är det vanligt med konstiga drömmar. Ja, verkligen.

Häromdagen så hade jag en annan dröm där jag skulle amma bebisen. Mjölken fullständigt sprutade ut från brösten och jag fick liksom kupa mina händer och låta bebisen dricka den ur mina händer. Ingen otäck dröm dock. Kanske kommer jag få extremt mycket mjölk.

Jag är sååå trött. Har inte kunnat sova ut på flera dagar. Främst på grund av takläggarnas eviga bankande sen på grund av min värk, både i ryggslutet, (foglossningen) och sen i magen. Har svårt att finna en sovställning där jag ligger riktigt bekvämt. Känner mig utsliten, jag måste verkligen vila ut. Sambon har fattat galoppen nu och han hjälper till mer än någonsin. Jag tillåter mig att strunta i oväsentligheterna runt omkring, det behöver inte vara tipp topp hemma. Och jag har märkt att efter vårat samtal för några dagar sedan så har det skett en positiv förändring hemma och det känns så skönt. Jag är inte ensam längre. Vi är två som hjälps åt. Kanske inte att det går lika snabbt som om jag skulle göra allt själv med det blir av och jag kan koncentrera mig på barnet i magen. Antagligen är det all gammal stress som nu visar sig i min trötthet ..så här dåligt har jag alltså mått hela tiden men inte tillåtit mig själv att känna efter. Sjukt igentligen hur korkad jag varit. Har varit väldigt nere den sista tiden, hoppas att jag kan lämna det gamla bakom mig och se mer positivt på livet. Jag/vi har ju lyckats tillslut med det som vi så hett önskat - En bebis i magen. :)
Nu ska jag vårda det lilla livet på bästa sätt jag kan. Allt för att h*n ska må så väl som möjligt. Magen växer så det knakar , det gör riktigt ont. Men samtidigt är det en fantastisk känsla att se magen bli större och större.

Mina fötter värker som bara den, jag tog ett fotbad i morses och sen filade jag iordning dem, nu sitter jag med fotinpackning. Kanske hjälper det lite mot värken - hoppas det ialla fall.

Mitt i allt så håller jag på och tvättar - igen. Som tur är så är det inte mycket tvätt. Jag hade velat tvätta alla kläder, lakan m.m som bebisen ska ha men det får vänta tills vi inhandlat en byrå att lägga dem i.
Nu ska jag lägga mig ner och vila en timme innan jag åter ska ner till tvättis för att sedan hinna laga lite käk innan jag ska till jobbet.

Nu börjar h*n sparka för fulla muggar där inne. Alltid när jag ska vila då kommer dem - sparkarna alltså. Vilken liten buse.

Så in med öronpropparna - nu vilar vi!!
Tjingeling.

I helgen var min älskling hos sin mamma, med sig hem hade han presenter till bebben.
Vi är så tacksamma för all hjälp och alla presenter, saker, kläder som vi får från våra nära & kära. Det är guld värt. Igår när vi kollade på fotbollen på jobbet så sparkade h*n rejält där inne i magen. Det blir nog en liten fotbollsspelare. Till sin fars lycka :D


En vällingdosett och en nappflaska från Tupperware. Prima kvaliteéts saker.


En Tom & Jerry body. Rött funnkar på både kille och tjej. Här har vi inga påtvingade fördomar.


En ursöt liten dress. Så pytteliten. Gud vad jag längtar.


Men bäst av dem alla, är den här bodyn med texten "Jag är inte besvärlig, jag är kreativ".
Ha,ha den stämmer ju in prima på det som han på hälsomässan spådde.
Underbar.

Tack så mycket!

Magen blir större och desto mer påverkar den matsmältningen. Vissa kvinnor kan dras med förstoppningsproblem eller halsbränna. Halsbrännan kan man själv försöka lindra genom att äta många små mellanmål istället för färre rejäla måltider. Ta gärna en lätt promenad efter maten för att hjälpa matsmältningen på traven. Nu går det att känna (palpera) barnets olika delar genom bukväggen. Det kan smärta i sidan av magen, det är livmodersmuskeln som töjer sig. Smärtan bör försvinna efter vila. Nu brukar sammandragningarna (förvärkarna) bli påtagliga. De tar tag om barnet och masserar det.

Ditt barn är ca 20cm långt mellan huvud och stjärt och vikten omkring 600g. För varje dag som går ser kroppen mer proportionerlig ut. Barnet börjar se ut som en fullgången bebis, men fortfarande kan man urskilja skelett och organ genom huden.

Innerörats ben har hårdnat och då hörseln blivit skarpare kan barnet särskilja olika ljud, såväl inifrån som utanför din kropp. Tänk dig hur bullrig din kropp är. Magen bubblar, hjärtat bankar och blodet forsar. Ditt barn kommer att känna igen din röst på tonläge och rytm när det föds. Prata gärna med det så mycket du kan redan nu. Då forskning visat att barnet i magen lättare uppfattar djupa manliga röster än höga kvinnliga, är det lika viktigt att pappan pratar mycket med det ofödda barnet. Det kan mycket väl hända att du får en spark till svar och du stimulerar även nervsystemets utveckling.

källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm

---

Äntligen! äntligen är jag i sjätte månaden.
Fick nyss en ordentlig sammandragning, den kändes. De små jag förut fått var inte alls speciellt smärtsamma om jag jämför. Tänk bara sen, när de riktigt stora kommer. Herregud! det kommer göra ont. Men genom smärtan föds något underbart.

Igår när jag kom till mitt arbete frågade en besökare mig vad jag gjort med mitt hår eller med mitt ansikte. Något var annorlunda. Har du sminkat dig idag eller är det det du inte gjort?
Jodå lite rouge hade jag allt, men sista tidens stress har satt sina tydliga spår och igår vart jag kritvit i ansiktet.
Så nu måste det bli mina skogspromenader igen, så jag får tillbaka lite av min färg. Jag har ju ingen lust att gå omkring och se halvdöd ut nu när jag ska vara vackrare än någonsin. Enligt mitt tycke så finns det inget vackrare än en gravid kvinna. Jag vill gärna se ut som alla dem andra havande, ha samma utstrålning som dom inte bara känna mig sliten. Nej, stress gagnar inte barnet och inte mig. Nu ska balansen tillbaka in i mitt liv. Så är det bara.
Efter jobbet så åkte jag hem och plockade upp älsklingen min hemma så att vi gemensamt kunde åka och handla lite.
Se jag har lärt mig...är ju impad. ha,ha
Han kommer ut till mig i bilen med ett stort leende och jag frågar förvånat varför.
-För att jag alltid är glad över att se min vackra älskling, svarar han då. Hm, nåt lurt här, tänkte jag men blev väldigt smickrad av de orden.

När vi väl kom hem upptäcker jag de här stora vackra rosorna stående på öppna spisen.

Så fantastisk vackra, jag älskar rosor. Jag blev så glad och jag behövde verkligen få känna mig lite extra omtyckt nu. Sen sätter han igång med maten, så det slapp jag också. Herregud tänkte jag när jag även upptäcker att han diskat. Han hade verkligen ansträngt sig för min skull.

Tack älskling. Du gjorde min kväll :)

Igår började jag med att städa tvättstugan, vika ihop den sista tvätten. Sedan övergick jag till att själv (ren idioti, jag vet) flytta våran dubbelsäng till vårt nymålade sovrum. Då blev jag så yr och varm så jag fick gå och lägga mig ner och vila i en timma. Min mamma gav mig stränga order ;). Usch! hon frågade om jag jobbade på att få missfall. Jag blev jätteledsen av de orden men de var precis de jag behövde höra för att lugna ner mig. Jag har gått in i en bubbla där jag bara kört på. Helt slut har jag varit och fruktansvärd värk av foglossningen och min whiplash. Ändå har jag bara tutat och kört och gjort det mesta själv. Jag har kännt mig så stressad över att inte hinna förbereda allt innan bebisen kommer, innan jag blir för stormagad och får ännu mer värk. Jag förstår inte riktigt hur jag tänkt. För bebisen struntar väl i om allt är tipp topp hemma, vilka möbler den har i sitt rum, vilka färger det är på väggarna, vilka gardiner som är var och om jag hunnit måla alla tavlorna till h*n vilka matbestick h*n får osv osv. Huvudsaken är ju att vi finns där, att det finns torra blöjor, mat och kärlek.

Med min mors ord i bakhuvudet åkte jag tillsammans med en kompis till Ikea för att handla madrass m.m till bebisen. Men jag gjorde framsteg - jag köpte inte byrån och bokhyllan nu som jag i vanliga fall hade gjort. Bitit ihop och slitit själv med det. Nej, jag bestämde mig för att endast titta på de tyngre möblemanget för att vid ett senare tillfälle tillsammans med min sambo inhandla dem. Jag behöver inte göra allt själv. Men jag handlade ändå mycket saker igår. Spjälsängsskydd, madrass, bäddmadrass, kudde, handdukar, skötbordunderlägg, lampor (vägg, golv och tak), en jättesöt igelkotts-sittpuff (ska ta kort på den vid ett senare tillfälle och visa den), en duschhandduk med en luva som har kaninöron :), ja och mycket, mycket mer. Allt som allt handlade jag för 2500:- på endast småsaker. Känns jättebra att vi sparat undan pengar så vi kan köpa det vi vill. Det finns massor mer som behövs men nu får jag lägga band på mig och vänta tills efter att vi ,målat klart bebisrummet.

För att kunna stressa ner så ska jag och älsklingen nu införa ett schema och en planering i kalendern när och vilka saker vi ska fixa iordning (inköp av möbler, målning/tapetsering, fixa bilbarnstol, tvätta alla bebiskläder, lakan m.m och även dela på ansvaret gällande: matlagning, städningen hemma, inköpslistan, handlandet, tvättandet, diskandet osv, osv) så att jag kan njuta av min graviditet istället för att bara stressa mig igenom den. Som det är nu så stressar jag och mår dåligt på grund av att jag sliter ut mig och givetvis den ständiga värken från foglossningen, whiplashen som inte blir bättre av att jag gör allt själv. Det finns ju en anledning till att jag är 50% sjukpensionär och endast är förmögen till att arbeta 50%. Mina 50% arbete motsvarar min älsklings 100%, så jag antar att jag plus att jag arbetat 100% av min kapacitet på mitt arbete även har arbetat 100% på hemma plan. Så kan det inte fortsätta. Jag stupar då. Vi måste dela på hemuppgifterna.
Det skulle ju sluta med att jag mår dåligt första perioden för oron att jag ska mista barnet, mittendelen pågrund av stress och utslitning av kroppen psykiskt och fysiskt, sista delan av foglossning och värk. Vad blir det kvar att ge till vårt älskade lilla barn då, när h*n väl anländer. Ingenting, jag skulle bara vara en pöl på golvet. Jag måste njuta nu, må gott nu - inte stressa. Jag kommer ha lättare att slappna av när vi har planerat in när vi ska göra allt. Så jag vet att det kommer ske och inte bara skjuta upp allt till senare. Då kommer jag inte kunna njuta och slappna av, jag måste veta att det kommer bli av, men pö om pö och tillsammans.
Jag är ingen superkvinna som kan göra allt. Man är ju faktist två om att skaffa barn.

Dina bröst kan eventuellt läcka råmjölk, ditt barns första kost. Montgomerys körtlar på vårtgårdarna, producerar ett fuktigt ämne som skyddar dina bröstvårtor vid amning. Din hudfärg kan förändras och områden med mycket pigment t.ex. vårtgårdar, födelsemärken och fräknar mörknar. Håret kan kännas tjockare och det beror på att du nu inte tappar speciellt mycket hår, vilket annars är det normala. När barnet är fött kommer du att tappa hår som vanligt igen. Kom ihåg att sköta tandhygienen, hormonerna kan påverka ditt tandkött och få det att svullna.

Nu har barnet blivit ungefär 19cm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 500g. Barnet har fått en dygnsrytm. Det både sover och är vaket. Antagligen är det som mest livligt när du vilar dig. Svettkörtlar har utvecklats och huden är inte lika genomskinlig. Naglarna är fullt utvecklade och fortsätter att växa. Hjärnan växer mycket snabbt och speciellt den del som ligger mitt i hjärnan - germinal matrix. Dess uppgift är att tillverka hjärnceller fram till att barnet är fött och försvinner sedan. Barnets hjärna fortsätter dock att växa fram till fem års ålder.

Källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm

---

Igår kväll sparkade h*n till riktigt ordentligt - för första gången så att hela jag ryckte till. Visst har jag kännt att det sparkar i ett par veckors tid nu men inte så här tydligt. En riktig liten kicker där inne. :) Mammas buse.
Tänk att det går så fort, magen blir bara större och större. Ja brösten också men min vikt den skiftar. Sist jag vägde mig häromdagen hade jag gått ner i vikt istället för tvärtom. Saammanlagt har jag nu ökat 3kg. Men barnet mår väl och växer som den ska. Jag äter lite men ofta och försöker äta mer grönsaker och frukt nu igen. Fortfarande är det husmanskost som gäller all annan mat ger mig bara magont och halsbränna med sura uppstötningar. Kanske därför jag inte ökat mer i vikt. Jag har tom fått sy in lite på mammabyxorna. Trodde jag aldrig att jag skulle få vara med om. Trodde faktist att jag skulle vara stor som ett hus vid det här laget. Men jag är tacksam för att så inte är fallet. Jag har haft näsblod i över en veckas tid nu och magen stelnar till rätt ordentligt emellanåt. Jag försöker dra ner på tempot och tvingas även att göra det för jag har så ont av foglossningen och min whiplash i nuläget. Det förbättras inte av att jag målar väggarna här hemma direkt. Men jag vill ju bli klar nån gång. L säger att näsblodet kan bero på att jag är stressad och överansträngd plus att jag har mer blod i kroppen nu. Det kan stämma, jag har ju inte mått super den sista tiden, jo med graviditeten men det är annat som gnager. Ja,ja det blir väl bra. Vill ju bara njuta av den här tiden.

Nu har jag så j..la ont rent ut sagt. Kommer knappt upp ur soffan och det hugger som knivar när jag rör mig. Varför detta. Jo för ni förstår jag har själv - flyttat ner en stor bokhylla (givetvis i delar, det blev ca 8rundor i trappan) plus alla backar med målargrejer, sen har jag rensat i källaren, burit ner mina staflier - alla utan ett. Nu klarar jag inte mer. Min sambo kom hem och tittade på mig som om jag inte vore klok i huvudet - Har du burit ner allt det här själv?
-Jajamensan, i omgångar försäkrade jag honom om. Jag vill ju inte riskera bebben nåt. Men gud så jobbigt det var. Vet inte hur många ggr jag sprungit i dessa trappor nu. Men nu så är ateljen nästan klar där nere på bottenplan. Ska bli skönt att ha allt samlat på ett och samma ställe. Vi flyttade ner sygrejerna och verktygen dit också. Ett riktigt pysselrum. När F kom hem så bar han ner resten, det vart inte så mkt kvar att bära men hade jag tagit de sista grejerna så hade jag nog svimmat av. Blev nämnligen helt yr och vara tvungen att lägga mig ner.

Så något målande blir det inte idag, iafl inte av mig, inget spacklande heller. Jag är glad om jag kommer kunna röra mig överhuvudtaget. Bebben sparkar för fulla muggar nu. Det känns bra för då vet jag att h*n lever. Jag har varit jätteledsen den här veckan och mår väl inte super just nu men, men det ger sig väl. Magen stelnar till när jag blir riktigt upprörd, stressad eller ledsen så jag försöker att ta lugnande andetag för att komma i balans.

Nu ska jag äta. Tjingeling.

Nu är jag helt slut i kroppen. Efter att första ha handlat en massa mat och spolarvätska m.m till bilen, så fixade vi tapeter, tapetklister, målarrullar och en massa prylar till sånt, sen hämtade jag mina sista saker hos min ena lillebror. En massa hyllor och bröte, när det var hemma så körde vi nästa lass.
Barnvagn med alla tillbehör plus en syskonplatta. Den fick vi med på köpet. Förhoppningsvis så får vi ju fler barn en ett. Vore kul med syskon. Skötbordet är nu på plats, en cykelstol till bebisen fick vi, sele, skötväska m.m Sen fick jag tillbaka ammningskudden jag sydde till min syster så den ska jag stoppa om plus sy ett nytt överdrag. Kanske ikväll om jag har någon ork kvar. Tänkte första att jag även skulle hunnit med att tapetsera det ena rummet, men det får nog vänta lite för jag har sån grym foglossning nu. Kan knappt gå.
Men mat måste ju lagas så det är väl bara att ställa sig framför spisen och laga till nåt: Tror jag ska göra köttkorv, potatis, pepparotssås och grönsaker. Det är väl bäst jag sätter fart så jag inte stelnar till här framför datorn eller tillåter ögonlocken falla ner i blund.
Jag måste verkligen köpa oss en större bil. Det kommer bli trångt annars - väldigt trångt.
Och när ska jag hinna måla sängen och alla tavlorna. Det vore ju bra att ta itu med alla beställningarna så vi får in lite extra pengar. Det behövs.

Efter hälsomässan strosade vi (jag & mamma) omkring på höstmarknaden. Som vanligt inte mycket att hurra för men skönt att barta gå omkring lite. Ta lite lotter, äta lite marknadsmat och köpa lite godis, te och så det bästa av allt. De underbara Isterbanden. Jag köpte tre paket för de är sååå goda.
Sen hittade jag äntligen en Metallica babybody. Tjohoo!!
Das was alles.


En sista matrunda i affärerna, passade på att inhandla lite mer blöjor. Lika bra att köpa det samtidigt så slipper man dem utgifterna senare. Smart va?! Det kommer komma fler saker vi måste inhandla så lika bra att tänka ekonomiskt redan nu. Så vi får ett tryggt liv när bebben kommer.


Tjingeling.

Idag var jag hos barnmorskan igen och fick dagen till ära lyssna på bebisens hjärtslag och fosterljud. Man kunde höra ljudet från navelsträngen - det var häftigt. Bm frågade om det var en busig bebis jag hade i magen för h*n gömde sig först så att vi inte kunde hitta hjärtslagen och sedan så sparkade h*n till så det brusade till högt i "mikrofonen". Själva hjärtljuden lät först som en galloperande häst för att sedan snabbt bytas ut mot ett mer roterande motorljudsliknande ljud. Helt fantastiskt. 142slag/ minuten. Dubbelt så fort som mitt och fullt normalt. Det var skönt. Vi bokade in avslappningskursen och vi kommer gå på den i november då magen hunnit bli ännu större. :)

Bebisens Hjärtslag: 142 slag/min

Blodvärdet: normalt
Blodsocker: 5.0
Blodtryck 120/70
Urinodling:= normal
Sammanlagd viktuppgång: 4kg

Svininfluensavaccinering v.42-43 jag kommer blir kallad till barnmorsemottagningen. Min sambo får nog sin spruta genom sitt jobb.