Tänk att jag nu gått över halva tiden och är inne på finalhalvan. :) Så fort det går, om bara några få månader håller vi dig i vår famn. Namnförslagen haglar in den ena roligare än den andre. Ha,ha svärfar tyckte att om du nu inte skulle bli en Erik så ska du heta Emanuela eller Karin..ha,ha Han är ju för rolig. Han får sluta upp med att titta på förlossningskliniken på dagarna nu omutifall det är därifrån han får sina namnförslag - Emanuela... Tove är rätt fint faktist. Hm, det finns ju miljarder namn som är helt underbara men bara ett som passar dig.
Vissa kvinnor får halsbränna vid det här stadiet. Det kan kännas som en brännande känsla i bröstet och du kan även få sura uppstötningar. Jo tack det har jag märkt, särskillt när jag lägger mig ner på kvällarna. Kanske kan du svettas ovanligt mycket och det beror helt enkelt på de extra kilon som du nu bär runt på. Omkring denna vecka känner du livmodern strax under naveln.
Ditt barn är ca 16cm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 420g. Det kan röra sig fritt i fostervätskan och kan sparka både långt upp i magen och ända nere vid blygdbenet. Jag känner nu ganska tydligt hur barnet sparkar där inuti min mage :), även min älskling känner sparkarna emellanåt nu. Jätteroligt. Mest sparkas det på kvällstid.
Nu är matsmältningsapparaten tillräckligt utvecklad för att kunna tillgodogöra sig vatten ur det fostervatten som barnet sväljer. I början av graviditeten är det moderkakan som producerar fostervatten men när njurarna fungerar ungefär i fjärde månaden, tar de över produktionen. Njurarna tar även hand om en del avfallsprodukter i barnets blod och tillverkar urin av dem. Men det finns inte mycket urin i fostervattnet utan det mesta av avfallsprodukterna som bildas, transporteras bort via moderkakan och ut i ditt blodomlopp. Det är dina egna njurar som tar hand om det mesta av renandet efter barnet.
Sinnesorganen som barnet ska använda för att lära känna världen utvecklas nu raskt. Smaklökarna på tungan är färdiga. Hjärnans och nervtrådarnas utveckling har kommit så långt att barnet ska ha fått känsel. Vid ett ultraljud skulle du nu kunna fånga en bild, där barnet suger på tummen eller smeker sitt ansikte.
Källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm
Igårkväll när vi satt i soffan var det fullt ös på den lille krabaten inuti min mage. Jag lade min älsklings hand mot magen och då...då hände det :)
För första gången kunde han tydligt känna hur bebisen sparkade. Hans ögon lös och gnistrade till. Den bilden kommer jag bevara länge, länge i mitt hjärta. Tänk vad han kommer lysa upp den dagen han för första gången håller vårt älskade lilla barn i sin trygga famn.
Jag älskar det här...så underbart att äntligen, äntligen få uppleva livets mirakel. Vilken kärlek.
Modern märker att barnet rör sig alltmer och det går ibland att se dess rörelser. Livmodern växer alltmer och skjuter fram magen. Det kan hända att naveln börjar puta ut, i sådant fall kommer den att göra det tills förlossningen. Bröstkorgen växer och det kan vara mycket bekvämt med en justerbar BH.
Ditt barn är 14-16cm långt från huvud till stjärt och väger ca 350g. Barnet är fortfarande mycket litet men växer snabbt och är nu halvvägs. Nu följer en kritisk fas i utvecklingen av sinnesorganen - hörsel, syn, känsel, smak och lukt. Äntligen kan barnet höra och känna igen din röst. De olika sinnesorganens nervceller utvecklas nu i sina specifika delar av hjärnan. Nybildande av nervceller har trappats ned något, och koncentreras istället till utveckling av komplicerade förbindelser mellan nervceller som krävs för funktioner som minne och tänkande. Bär du på en flicka finns det redan omkring två miljoner ägganlag i äggstockarna. Barnet kan nu njuta av att sträcka ordentligt på armar och ben, eftersom nervsystem och muskler har utvecklats tillräckligt för att det ska vara möjligt.
Källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm
Ja min mage, det märks att den växer för varje vecka syns det en skillnad och växtvärken är väldigt påtaglig. Så spännande att man kska kunna se på magen hur barnet rör sig inuti. Jag hoppas, hoppas att detta kommer att ske när älsklingen också tittar. Det vore så underbart att få se hans ögon tindra till sådär. Min sambo har världens vackraste ögon. Man kan ju alltid hoppas att de går i arv ;)
Magen spänner mycket och jag känner en stor skillnad i när jag blir stressad. Då stelnar magen till och det känns väldigt olustigt. Blir lätt illamående och får lite småvärk. Nu försöker jag på alla sätt hålla mig lugn men ibland blir jag upprörd och då märker jag av det. Det känns fantastiskt roligt att bebisen kan höra våra röster och känna igen dem. Jag försöker sjunga och prata med bebisen flera gånger om dagen. Även älsklingen pratar och smeker min mage varenda dag. Han är väldigt mån om att pussa på magen och prata med h*n där inne. :)
En känsla som är så obeskrivligt vacker, när jag ser honom ligga med sitt huvud mot min mage och pussa och nästan viska till bebisen. Jag hoppas att alla människor får vara med om det.
Jag har nu ökat 4kg. Men är säker på att det kommer bli mycket fler kg att läsa av på vågen de kommande veckorna. Men jag kan fortfarande inte äta onyttigt för då blir jag illamående men med ett undantag: Lakrits - herregud så gott det har blivit. Det är det enda onyttiga förutom morgonkaffet jag får imig skulle jag tro. Jag hoppas att jag inte kommer öka så mycket i vikt pågrund av att jag ätit mig till extrakilon utan att det mesta faktist är vatten, blod, moderkaka, och bebis som väger.
Jag kan inte riktigt fatta att vi redan hunnit halvvägs. Jag måste ju hinna förbereda allt här hemma, plus ordna med allt på försäkringskassan. För de är ju inte de snabbaste att ha att göra med direkt. Sen måste jag hitta en större bil. En kombi. Skulle behöva vinna lite pengar. Men jag har aldrig i hela mitt liv varit så här insatt i min ekonomi som jag är nu. Nu ska jag ha järnkoll på allt - varenda krona som kommer från det här hushållet. Nu ska här sparas till bebisen och alla kommande utgifter. Inga pengar kommer längre betalas på sånt som inte behövs.
Den tiden är förbi. Ja, ibland får vi väl unna oss saker det är inte riktigt så jag menar.
Men vi är ansvariga för att vårt barn ska få en så trygg framtid som möjligt.
Det, är det viktiga!
Visst pratas det mycket och ibland högljutt på jobbet och det är normalt och jag är väl också en av dem. Men när det kommer till det eviga skrikandet då blir jag så fruktansvärt trött. Magen blev helt stel igårkväll och började värka. Det är inte bra att bli så uppjagad och stressad - jag vet. Jag försöker hålla mig lugn och fin men jag vill inte behöva få tinnitus på jobbet för att de inte kan betee sig ordentligt.
Nu har vi bestämt oss för att ta tag i det här. Ingen av oss som jobbar där ska behöva få hörselskador. Det är våran arbetsplats och arbetsmiljön - ja, den kan vi vara med och styra över till en viss del. Man ska väl inte behöva ha hörselskydd. Jag tror ju att en något lugnare miljö lockar till fler besökare, som det är stundtals just nu så tror jag att det högljudda snarare skrämmer iväg nya besökare istället för att få dem känna sig välkomna in.
Ja, detta tåls att tänka på.
Jag har iallafall gjort iordning ett morgonurinprov utifall de vill att jag ska lämna in det. Igår kändes det som att jag fick ont bak över njurarna men det var säkert bara inbillning. Men jag vågar inte riskera barnets hälsa..så det är väl bäst jag slutar skriva och tar upp telefonluren istället :)
Som om inte det vore nog så lämnade jag in bilen på verkstaden idag. Dags att lacka om den + laga plåt och kjolskadorna från det att gubben backade på bilen i somras. Nu förväntas det ta minst två veckor. Två veckor utan bil med foglossning och whiplash...Det hade ju aldrig gått, tur att jag har rätt till hyrbil. Ska hämta den imorgonbitti.
Tjingeling.
Har nu pratat med barnmorskan och hon tycker det låter som att smärtorna kommer från tjocktarmen och att det är kolikliknande värk jag har. Sammandragningarna eller ilningarna har med ligamenten att göra och den molande värken som aldrig släpper är antagligen pågrund av att allt växer. Skönt, då är det ingen fara med bebisen iallafall. Jag kan stå ut med att ha hur ont som helst . Bara det inte är farligt för mitt lilla hjärta.
Ni ska jag pallra mig iväg till jobbet. På med bäckenbältet och tummarna i kors för att jag ska fixa av att gå dit, och klara av hela kvällen på jobbet utan att behöva lägga mig ner i fosterställning.
Ha det så gott.
Idag var det då dags för ett nytt Ultraljud. Jag var lite nervös att vi inte skulle få se några fötter på bebisen. Men så fort barnmorskan höll u-ljudet mot magen dök dem upp. Båda två. Nu har bebisen vänt på sig och ligger med ryggen neråt och sparkar friskt uppåt naveln till. H*n har blivit så stor på bara två veckor. Idag går jag in i femte månaden och in i 19e veckan. Fantastiskt vad fort det går. Först låg den lille med benen ovanför huvudet och barnmorskan undrade om det verkligen kunde vara ett bekvämt sätt att ligga på :), sen tog h*n ner benen och lade fothalvorna mot varandra som i skräddarställning utan korsade ben...
Vi såg urinblåsan idag, tror inte vi såg den förra gången för två veckor sedan och nu såg vi även tydligt formen av huvudet och ansiktet. En så söt litet näsa. Vi har en törstig liten krabat som växer där inne. Fostervatten är tydligen gott för det drack h*n även idag. Tänk att man kan se sånt. Otroligt. Jag har fortfarande inte gått upp speciellt mycket i vikt runt 3kg bara. Men jag tycker det ser ut som om jag svullnat till ordentligt. Magen växer fort nu och även brösten (tyvärr). Men i ansiktet har jag däremot gått ner. Idag hade vi en ny barnmorska och hon var DEFENITIVT inte lika bra som den vi fick förra gången. Den här gjorde bara sitt jobb fort skulle det gå, det var nästan så man kände för att fråga om man störde henne. Vissa borde inte få jobba med människor. Men men strunt samma, vi fick iallafall se att våran bebis mådde bra där inne och det är huvudsaken.
Se så stor h*n har blivit. Så fin.
Här ser man fötterna tydligt. Ligger med rumpan och rygg ner.
Här vet jag knappt vad som är vad...men tydligen är det ryggen man ser och benen.
|
|||
|
Idag känner jag mig allmänt ledsen och trött. Vill inte gå in på detaljer just nu, orkar inte det helt enkelt.
Idag var jag med mamma när hon skulle inhandla de bedårande isbjörnsknapparna till tröjan hon så fint har stickat åt vår lilla bebis där inne. Då passade jag på att inhandla ett nytt tyg i mjukt vitt tyg med nalle puh på. Jag ska sy ett nytt överdrag till ammningskudden jag sytt för länge sedan. Sen inhandlade även jag en fantastisk fin etikett som jag ska sy på. "Gjord speciell till dig av mamma" Ni ska få se när det blir klart, jag måste bara hämta kudden först, den är hos min syster än så länge. :)
Ska försöka äta något, har varit dålig på det idag..ingen matlust. Men jag måste ju äta för barnets skull, sen hoppas jag att jag får en god natt sömn och vaknar upp lite piggare och gladare imorgon.
Ha det gott.
"Gjord speciellt till dig av mormor"
Hela dressen :)
Idag lyssnade jag första gången på cdskivan jag inhandlade häromdagen på Stengården: "Avslappning för blivande mammor".
Cdn är uppdelad i två olika delar, den första är en förberedelse inför förlossningen och den andra är avslappning för dig som nybliven förälder. Den var riktigt skön och avkopplande, som en fin meditation tillsammans med barnet inuti min mage. Jag ska försöka lyssna på den varje dag eller åtminstonde varannan. Jag behöver dels komma ner i varv men också förbereda mig för den stora uppgiften jag har framför mig. Jag är lite nervös nej mycket nervös inför förlossningen. Börjar storgråta varje gång jag ser en förlossning på tv, samtidigt som det är fantastiskt så är det också skrämmande. Men det är ju en naturlig del av livet och jag ser fram emot den dagen då vårt lilla mirakel bestämmer sig för att komma ut ur min varma, trygga livmoder. Ut till mamma och pappa. :)
Jag har ett flertal av sådana här lugna cdskivor, med naturljud, vatten, delfin, grodsång, fågelkvitter, havsvågor,panflöjt, indiantrummor och olika meditationer och avslappningscds. Men känner att jag vill hitta en ny bra cd som jag kan ha med mig till förlossningen. På Stengården gav de tipset om vattenljud, då barnet påminns av ljudet inuti livmodern som påminner om ljudet under vatten. Det ska ge en lugnande effekt. Så jag kommer nog försöka hitta lite olika typer och blanda ihop dem. Jag vill ja att den här upplevelsen ska bli den vackraste och vill välkommna den lilla bebisen på ett så lugnt och harmoniskt sätt som möjligt.
Gå gärna in på www.theta.se och lyssna du också. Kanske finns det något där även för dig.
Jag förstår inte hur hon kan sticka det så fort och så bra, en annan hade fått hålla på ett bra tag.
Tack mamma, bebben kommer bli hur fin som helst i dessa underbara kreationer :)
När jag först såg fotot av dockan med kläderna på så blev jag lite rädd. Herregud hur ska jag klara av att föda ut ett så stort barn. Men som tur var så är dessa plagg töjbara och dockans storlek är ungefär en 6månaders baby. Puh! vilken lättnad.
Jag undrar om det känns som Babben sa:
"Att föda barn är som att skita ut en soffgrupp."
Mamma säger att: " nej då mer som att klämma ut en melon. "
Åh vad skönt att höra nu känns det ju mycket bättre. ha,ha
Vi tittade igenom en del av mammas alla gamla stickmönster från 60/70-talet. Där finns det helt underbara babykläder. Kul att ha sånt som inte alla andra har.
:)
Såhär fin blev klänningen som jag hade på mig på bröllopet igår med mina nya stövlar. ( Tack mamsen!)
Kände mig lite som barbamamma men jag fick påminna mig om att jag faktist vär gravid och inte bara tjock. :)
Boleron hade jag knappt på mig alls, bara i kyrkan ,sen blev det alldeles för varmt. Klänningen gör sig bättre utan bolero.
Fyra timmar innan bröllopet åkte jag och en annan väninna till U och dukade iordning bröllopsbrodet. U litade endast på oss, herregud så vi stressade men det blev riktigt lyckat och brud och brudgum var mer än nöjda och det var huvudsaken. De har haft väldig oflyt innan bröllopet, kvällen innan ringer två av kockarna som ska tillaga bröllopsmaten och sjukanmäler sig. Där står de stackarna utan kockar...men eftersom de båda är inom den branchen själva så löste det sig tillslut. Maten blev fantastiskt god.
Jag fick många fina komplimanger om min gravidmage. Alla verkade vilja smeka och kommentera vår graviditet. En massa lyckönskningar och älskvärda ord. Sånt värmer och då kände jag mig riktigt fin. Istället för att känna mig som en uppblåst barbamamma hela kvällen så sträckte jag stolt på mig.
Jag är ju en havande kvinna ju..for god sake! Finns det nåt finare. :)
Bröllopet var jättevackert och ja, det föll några tårar där inne i kyrkan. Antar att det är alla dessa hormoner som spelar mig ett spratt. Eller nja, när jag tittade runt så grät nog de flesta damerna men jag såg inte en enda man.Vad är det med oss kvinnor igentligen. Eller jag kanske ska fråga vad är det med er män igentligen - när berörs ni? Eller visar ni det bara inte? Islutet när brudparet ska till att stega ut ur kyrkan så snubblar prästen till där bakom dem vid altaret. Han vände sig sedan snabbt och bad till gud. Åh, vad jag tyckte synd om honom. Hoppas att inte alla såg det. :)
Brudparet var vackrare än någonsin, de var de verkligen. Det fullkomligt lös om dem och det kändes så fint att få vara med och dela deras stora dag. Jag vet ju vad de fått genomlida och nu är de starkare än någonsin tillsammans och det är kärlek det. Så mitt tal kommer direkt från mitt hjärta till dem.
Under kvällen vid averten var det då dags för mig att läsa upp mitt bröllopstal som jag skrivit till dem. Usch, det var nervöst men gick bra. Jag fick tom några damer att börja snyfta. :)
Så här löd mitt bröllopstal:
”Det finns dem som inte tror på Kärleken
Och
Det finns dem som inte tror att Sann Kärlek ens existerar.
Men så finns det dem, likt U & M,
som trots allt vågar öppna upp sina hjärtan,
som vågar vara sårbara i kärleken.
För Kärleken kan vara otroligt smärtsam, mörk och destruktiv
och krossa vilket hjärta som helst.
Men den Sanna Kärleken är vacker, stark, kravlös
och lagar vilket brustet hjärta som helst.
Den sanna kärleken överglänser allt annat.
Den får dig att tro på det goda i Livet,
tro på det vackra inuti alla människor.
I den sanna kärlekens värld finns inga tvivel.
Där segrar kärleken över motgångarna
och för oss istället närmare varandra,
istället för att slita oss itu och isär.
Genom alla motgångar i Livet,
blir den Sanna Kärlekens band allt starkare.
Att falla handlöst är att våga lita på att någon finns där,
som tar emot dig.
Din andra hälft.
Att Älska någon kravlöst
och att låta sig älskas kravlöst är en konst, få bemästrar.
Om man lär sig bemästra denna svåra konst,
leder det till ett lyckligt liv.
Idag bevittnar vi en sådan kravlös Kärlek.
Nämligen Kärleken mellan U och M
som idag ingått äktenskap.
De visar upp för hela världen att Sann Kärlek visst existerar.
Att Kärleken segrar över motgångarna som livet ibland utsätter oss för.
Dem visar också att man ska värna om varandra
och hjälpa varandra genom livet.
Att kärleken handlar om att ge och att ta.
Delad Kärlek är ju dubbel kärlek sägs det
och idag delar vi, deras kärlek.
Jag är väldigt glad för eran skull och önskar er all lycka i framtiden som man och hustru.
Jag vill skåla för den Sanna kärleken – för U och M.
Skål!”
Jag hade ju ioch för sig tränat mycket bålträning men absolut inte överdrivet. Jag kontrollerar mina impulser till att falla i gamla spår vad gäller styrketräningen. Innan tränade jag med så tunga vikter som jag mäktade med och tills jag näst intill föll ihop svimfärdig och mjölksyreyr som en pöl på golvet. Så tränar jag inte nu, det går inte med ett litet barn i magen och inte med foglossning. Bassängträningen hade varit det ultima för min kropp men då jag haft urinvägsinfektioner så vill de att jag ligger lågt med den träningen. Så än så länge blir det light variant av styrketräning och hemövningar.
Läkaren på MVC skrev ut citodon till mig. Hon tycker jag ska ta dem när jag får migränanfall eller grymmeont i nacken eller ryggen. Det är ingen fara för bebisen. Men jag kommer endast ta dem i nödfall. Vill hålla mig ifrån tabletter så långt det bara går. Jag är ganska härdad av min smärta hittills. Men igår grät jag och bröt näst intill ihop. Jag fick sjukskriva mig från arbetet och stanna hemma och bara vila. Sviterna sedan innan semestern då jag var nära att gå in i väggen gör sig påmind. Jag är så himla känslig för stress runt omkring mig, jag fixar inte att ha koll på allt hemma ,jobbet och allt annat runt omkring. Inte nu , jag är inte återhämtad ännu, jag måste lugna ner mig och försöker meditera för min och bebbens skull. Finna ron och kraften inom mig men jag känner hur jag ligger väldigt nära den där utbrändsgränsen. Ibland vill jag bara fly bort från allt och bosätta mig ensam med min gravidmage i en grotta. Bara få vara utan krav, tjafs och måsten. Jag är så tacksam för all hjälp från mamma som sytt klänningen och varit ett fint stöd för mig hela den här tiden. Just nu sitter hon och stickar en jättefintröja till bebben plus ett par elfsborgssockar. ha,ha min sambo kommer bli överlycklig :)
Usch! vad gnällig jag låter nu, det är säkert inte så illa men just nu är jag mitt uppi och imorgon ska jag hjälpa till att duka bröllopsbordet innan bröllopet, plus att jag ska klippa älsklingen, klä på mig själv m.m..På bara några enstaka timmar. Hur ska jag hinna med allt det utan att bli sönderstressad?! Vill ju hjälpa alla, men jag då?!
Snälla någon ge mig lite extra kraft nu - för det behöver jag.
Just nu färgar jag håret och det är väl dags att skölja ur det snart..nej fasen nu! (ja jag vet, men jag höll mig iallfall så här länge :))
Ja, ja jag får skynda mig sen ska jag stryka alla kläderna inför morgondagen, måla naglarna, slå in paketen. Äta kanske jag hinner med där emellen. Japp bebben måste äta.
Tjingeling.
Imorses var jag så redig och kissade iordning ett urinprov men sedan så glömde jag det hemma när jag väl åkte till MVC för att träffa läkaren där. Men det var okej jag får komma in i veckan med ett nytt. Jag ställde mig på den fasade vågen och hade mycket riktigt ökat ett helt kilo. Så sammanslagt har jag nui gått upp 3kg under min graviditet (17v) Det var fullt normalt, tydligen och inte alls speciellt mycket att noja sig över tyckte läkaren. :) Mitt blodtryck var 120/70 precis som förra gången och eftersom jag redan gjort Ultra-ljud så behövde hon inte fastställa graviditeten men en gynundersökning. Det var ju skönt - aldrig trevligt när någon ska gräva en där nere när man ligger helt utlämnad i gynstolen. Så allt ser precis ut som det ska och det känns skönt. Jag kommer få en kallelse av Barnmorskan när jag ska komma att vaccineras för svininfluensan. Älsklingen kommer få ta sin på vårdcentralen eller om de hyr en stor hall och massvaccinerar dem där berättade läkaren. Ikväll fick jag veta att min släkt till min sambo ligger inne med syrgas som hjälper henne att andas, hon har antagligen fått svininfluensan och hennes cancersjuka mor som går på cellgifter och absolut inte får bli sjuk har även hon börjat få tecken på svininfluensan. Det gick tydligen väldigt fort själva sjukförloppet - tills dess att hon inte fixar att andas själv. Det var så jag uppfattade att min svärmor berättade det iallafall. Jag träffade dessa två stackare för bara några veckor sedan och då var det friska. Så nu finns det svininfluensa tätt inpå. Götegorg ligger inte långt ifrån där vi bor och folk pendlar dagligen mellan våra städer. Nu är det slut poå hansskakningar, kramar på jobbet - tråkigt men det är inte värt att rriskera någonting.
Nu har mamma sytt färdigt klänningen som jag ska ha till bröllopet på lördag, den blev hur fin som helst. Ska visa upp den när jag tagit kort. Synd bara att jag ser ut som barbamamma.ha,ha men det är väl så det är. En utopi att endast få en fin gravidmage och inte svälla upp på resterande kroppen. Det spelar ju ingen roll att jag äter bra och inte trycker i mig en massa onyttigt, jag samlar på mig vätska ändå.
16v +2 dagar
Nu har jag gått in i vecka 17. Herregud så snabbt det rullar på nu. Kände mig lite orolig för om jag börjat på feber för jag kokar och svettas och känner mig lite matt men så läste jag på http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm att
ökad svettning är vanligt hos mamman, vilket beror på ökad blodmängd. Många kvinnor blir även täppta i näsan. Så då blev jag lugn igen. För jag tog tempen och den visade normala 37,4. Vilken jag tyckte var konstigt då jag känner mig febrig med glansiga ögon och varm under tungan. Men allt verkar vara som det ska. Skönt det. :)
I den här veckan kan slidan avge en ökad mängd sekret. Behovet av att kissa ofta bör ha gått över vid det här laget. (nja, jag tycker nog fortfarande att jag springer rätt ofta)
Barnet är 11-12cm långt från huvud till stjärt och väger ca 150g. Huvudet är visserligen stort ännu, men det börjar se mer proportionerligt ut. Ögonen är fortfarande slutna, men de har blivit större och ögonfransar och ögonbryn har blivit längre. Underhudsfett börjar lagras, det hjälper till att hålla värmen samt ger energi. På huvudet växer mer och mer hår. Alla fingrar och tår har nu fått pyttesmå naglar. Det lilla hjärtat pumpar runt ungefär 24liter blod per dygn. Barnet blir medvetet om ljud utifrån och kan reagera på dem. Bröstkorgen hävs och sjunker när det tränar sin andning. Barnet befinner sig nu i den övre delen av livmodern och väger mer än moderkakan. Utifrån sett är barnet mitt emellan blygdbenet och naveln.
Vårat lilla mirakel har idag varit bosatt inuti min livmoder i 100dagar. Tänk vad fantastiskt det är. Att h*n vuxit och närt sig på mig i 100dagar. Att jag kan ge den föda som krävs för att ett litet barn ska kunna växa sig stark. Det är en vacker gåva vi kvinnor fått och absolut ingenting man ska ta för givet. Gudarna ska veta att vi verkligen fått kämpa för att till slut lyckas bli gravida. Alla tårar, all sorg, all smärta....jag skulle göra genomlida alla helvetes plågor för att få vara med om det här som just nu händer i min kropp. Inga ord i världen kan förklara min/vår lycka över att äntligen, äntligen blivit gravid. 100dagar av ständig oro för att något ska inträffa, 100 dagar av lycka, 100 dagar av förväntan, 100 dagar av sann kärlek.
Vi fick titta på dig från alla håll och kanter men underifrån var svårt. Eftersom bäckenbenet sitter i vägen. Ibörjan var du jättelivlig och BM frågade om jag inte känt dig sparka. Jag sa att jag trodde det var ryckningar i tarmen jag kännt. Ha,ha så dumt det är ju dina rörelser jag känner :). Moderkakan ligger åt höger i livmodern och det är även därför jag känt av lite värk där emellanåt, det beror på ligamenten. Jag hoppade upp från sängen och hoppade lite för att väcka dig så du kunde hoppa till lite och visa upp hela dig men icke sa nicke...:)
Du sov för att sedan plötsligt vakna till och sträcker på dig och sedan ser vi hur du dricker fostervatten. Otroligt, men vi såg när du öppnade din lilla lilla mun och drack av fostervattnet. Hjärtat ditt slog stadigt och fort. Jag är så lycklig, så jag kan bara sitta och grina nu. Men jag sitter leende och tänker tillbaka på hur du såg ut där inne. Vårt älskade lilla barn. Enligt beräkningarna så kommer du den 10 februari +- någon dag.
15v +5dagar gammal. Huvudet åt vänster i sittande ställning.
Vårat lilla mirakel
Här ser man bebisen bakifrån tror jag..ha,ha lite svårta att säga men man ser ryggraden tydligt.
Kärlek. Den här dagen är bara kärlek.
Lånade en fin klänning av min syster igår, den kan jag kanske ha på bröllopet om jag(mamma) inte hinner sy färdigt något fint. När jag provade kläderna igår så slår det mig hur stor jag blivit redan. Jag har träffat en vän till mig som ska ha fyra dagar innan mig och på henne syns det inte ens. Konstigt hur det kan bli så olika. Igår var jag och fikade med min mamma och syster på café Bakgården och där arbetar det en kvinna som ska ha sin första bebis i november och vi var näst intill lika stora. Hon frågade mig när jag skulle ha: I början på februari, sa jag och då blev hon lite förvånad med tanke på magarna våra. Men det är väl så det är. Jag är faktist glad att det syns att jag är gravid, men ändå har jag sammanlagt bara gått upp två kg sen jag blev gravid. Känns som att det ska vara mer men är givetvis väldigt tacksam för att jag inte redan svällt upp. :) det lär nog komma i sinom tid.
Jag försöker träna bukmuskulaturen och kör mina knipövningar. Längtar tills jag kommit igång ordentligt med träningen igen, eller så gott det nu går med tanke på foglossningen. Men måste vänta tills jag varit hos sjukgymnasten för vidare instruktioner. Ska ju även börja med vattengymnastik, förutom styrketräningen och promenaderna. Jag har dock inte hittat gravidyoga ännu. Men ska fortsätta leta.
Snart, snart....åh vad jag eller vi längtar. På måndag ska vi på ultra-ljud och ska få se våran bebis igen. Nu kommer det bli helt annorlunda än förut då man inte kunde se annat än hjärtat som slog. Nu kommer man ju se hela bebisen :)..
Så spännande, jag tror nog att jag kommer börja gråta av lycka när vi får se och kanske höra miraklet där inuti min mage. Allt går så sakta men ändå så fort. Om en månad har jag redan gått halva tiden (20 veckor), det är inte klokt. Jag har blivit så "blödig" på sista tiden: jag kan börja gråta när jag ser på bröllopsfilmer, eller när någon säger eller gör nåt rörande på tv. ha,ha. Det är så jag skäms lite. torkar snabbt tårarna innan någon hinner upptäcka att jag lipat. ha,ha Men det är lyckotårar iallafall.
Varje kväll så sjunger jag godnatt sånger för bebisen i magen. Älsklingen smeker ofta magen och pratar till den lilla/e. När jag se honom ligga med sitt huvud mot min mage blir jag alldeles varm inuti, så mycket kärlek och jag känner mig lyckligt lottad. Det är knappt jag kan förstå att detta faktist inträffar. Som om det vore en önskedröm som jag aldrig vill vakna upp ur. Äntligen är livet snällt mot mig igen. Jag önskar att alla fick känna sådan kärlek omkring sig. Även dem som jag igentligen föraktar, kanske hade de då blivit lite empatiskare som människor. Alla är värda kärlek. Detta tycker jag innerst inne, men ibland så är det lätt att tappa sina värderingar och bara låta hatet gro. Men nu ska jag inte låta sådana känslor få plats i mitt liv längre. Något stort är på väg att hända, något som kommer förändra våra liv för all framtid. Jag ska låta det vackra i livet få vara det som styr. Det goda hos människan är det jag ska välja att se. Visst, vissa människor kommer jag aldrig mer tilltala och har strukit ur mitt liv för all framtid. Deras resa fortsätter ändå och jag orkar inte lägga mer energi på att må dåligt och behöva ta ansvar för sånt som inte har med mig att göra. Nu lever jag mitt liv och i det livet får bara positiv energi ta plats. Det är slut på självömkan. Det är dags att leva och ta åt sig av allt det goda som livet har att erbjuda.
Nej, nu ska jag nog ta och göra iordning en picnickkorg och lura med mig min sambo ut i skogen eller nåt annat vackert ställe. Ikväll ska jag sätta mig och måla tavlan till min lilla vän Vivi. Måste ju bli klart i tid. :)
Tjingeling.
Men vi vill inte veta det förrän den dagen den lilla bestämt sig för att komma ut. Det ska bli så spännande.
Källa:
http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm