Genomförkyld.
Jag har blivit genomförkyld nu. Feber, snor,värk i lederna och retningar i halsen. Det kommer verkligen inte passande, vill ju vara frisk när vi ska till förlossningen och att min sambo håller sig frisk också. Det kanske hinner försvinna på en vecka, vi får hoppas på det.
Idag ska vi städa och jag ska försöka hjälpa till så gott jag kan. Vill ha det rent och snyggt här hemma. Vet inte hur jag ska göra med min 35års dag som är på måndag. Alltså 2 dagar innan beräknad förlossning. Orkar jag ens bjuda på kaffe? kommer jag hinna bli frisk till dess? Antar att jag får ta det lite som det kommer.
Jag sitter/ligger här hemma som ett kolli och glor i vägg och tak dagarna i ända. Jag är så fruktansvärt trött på att inte kunna röra mig. Blir ju deprimerad och det hjälper inte att sitta och glo på tv eller en massa filmer när man näst intill har fått liggsår av allt stillasittande. Snart så är det över, jag försöker tänka så. Snart så kan jag börja röra på mig igen. Jag ska inte klaga, det finns de som har det mycket sämre än jag just nu. Alla de ivf-are och andra ofrivilligt barnlösa som fortfarande inte fått sitt efterlängtade + på stickan t ex. Jag ska vara tacksam för det jag har, vad spelar det för roll om jag är genomförkyld eller inte. Ingenting kan ta bort den största lyckan. Snart ska vi bli föräldrar: på riktigt!
Om lite mer än en vecka bara om jag nu inte tvingas gå över tiden förståss. Samtidigt som jag känner mig otroligt tacksam och lycklig över att jag blev gravid, så finns tankarna kvar hos dem som fortfarande väntar. Jag vet hur ont det gör att höra om andra pars lycka när det kommer till bebissnack. Så jag är väldigt försiktig nu för tiden med hur jag säger vissa saker och fasar samtidigt lite för att berätta den dagen när bebisen anlänt till dem som fortfarande inte lyckats. Det gör ont i mig och jag vill inte bre på deras smärta. Samtidigt som jag vet att de människorna som jag tänker på verkligen blir glada för våran skull, men jag VET hur taggen känns oavsett. Jag har varit där själv alldeles för många gånger. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni som fortfarande väntar på erat + att det här året blir det år då era drömmar också slår in.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
38 veckor + 2 dagar
Så här ser jag ut för tillfället. En aningen korthårigare igen (1 dm, för att vara exakt. Den biten har rykt till följd av rastlöshet) Tja, 10kg tyngre, känner mig bara svullen, trött och klumpig. Jag längtar tills bebisen ligger i min famn. Nu går tiden långsamt och samtidigt fort. En jättemysko känsla. Samtidigt som jag längtar tills dess att barnet är fött så känns det ändå mysigt och tryggt att ha h*n inuti min mage. Jag kommer sakna tiden som gravid fast att jag haft otur med foglossning, ichias m.m. Men det har varit en fantastisk känsla att känna hur en annan liten människa livnärt sig och vuxit sig stor inuti min kropp. Ett mirakel, verkligen!
Idag har jag mest sovit faktist, känner mig fortfarande hängig och är lite småförkyld. Men efter att ha sovit middag i ca 4 timmar så satte jag på partymusik och fylldes då av en kraftig lust att dansa. Jag fick sådan energi av musiken att jag tog upp katten och dansade med honom. Ha,ha låter flummigt men han tycker om det. Har gjort så ända sedan han var en liten kattunge. Både tryckare och mer fartfyllda danser. Sådär hoppar vi omkring; katten, bebben i magen och jag tills jag slutligen känner av att jag inte längre är så smidig. Jag är ju faktist höggravid. Jag satte mig frustrerad ner i soffan och tänkte att det skulle vara roligt att möblera om i vardagsrummet, men inser snabbt att NEJ!! icke sa nicke..det får jag inte göra nu. Så jag tar förnuftigt fram ett block och försöker rita ut olika positioner för soffan. Hm, blir snabbt uttråkad och tänker att liiite granna kan jag allt fösa soffan för att bara se lite sådär hur det skulle se ut på en annan plats och liiite pött på bordet bara. Så det gjorde jag, men det får inte min kära sambo veta han skulle bli galen på mig. Han tror att jag hållt mig helt till ritblocket. Tja, nästan jag flyttade inte soffan många meter. Bara ut från väggen en bit. Mer blev det inte. Jag lovar, jag känner av min begränsning och vill ju inte riskera att förlossningen startar redan nu. Några dagar till får bebben allt vänta. Så jag pötte tillbaka soffan och bordet till sin ursprungliga plats och satte mig sen tillrätta med mina goda gröna kärnfria vindruvor istl. Nu har jag suttit och tittat på Let´s dance och på Solsidan. Väntar på att älsklingen ska komma hem från jobbet. Är så uttråkad nu. Men jag tänker inte låta saxen röra mitt hår ännu en gång. Nu får det räcka. Nu ska jag odla ut håret igen. Huvudsaken är ju att det är friskt. Inte en kluven topp kvar ialla fall. ;)
If i wanna here from an asshole, i fart!!
v.39
Barnet väger nu ca 3,5 kg och är omkring 37 cm långt från huvud till stjärt. Fostervätskan förnyas var tredje timme och det mesta av lanugohåret har fallit av när födseln nu är nära. Barnet sväljer hårstråna tillsammans med andra utsöndringar och allt hamnar i matsmältningsapparaten. Det kommer ut som barnbeck vid första tarmtömningen. I lungorna ökar produktionen av ytaktivt medel ytterligare, samt lungmognaden. Navelsträngen är omkring 51cm lång och är ungefär lika lång som ditt barn från topp till tå. Nu kan det vara svårt att märka barnets alla rörelser.
Källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Ingen GBS-tillväxt den här gången.
Barnmorskan kollade upp om det står något om att de tänker sätta in antibiotika vid förlossningen och det gör det. Det är tydligen väldigt vanligt att de sätter in det när man behandlats för gbs under sin graviditet. Nu vet jag att de kommer hålla ett extra öga på mig och bebisen under hela förloppet och även efteråt och det känns tryggt.
Värken i magen och i slutryggen har lagt sig något och har istället bytts ut mot feber,lite halsont
och småvärk i lederna istället. Givetvis så har jag gått och blivit förkyld lagom till förlossningen. Jag som knappt träffat några människor under den sista tiden i husarresten. Det måste vara min kära sambo som dragit med sig nåt hem. Min vän L sa att kroppen känner av att jag inte är tillräckligt stark och frisk nu för att en förlossning ska sättas igång, kanske var det därför förvärkarna avtog. För som det kändes igår så trodde jag nämnligen att det skulle starta igång under kommande natt men det gjorde det inte. Det avtog och jag fick lite undertemp istället. Och så svampinfektion såklart. Åtminstonde trodde BM det så nu blir det Pevaryl så det ryker om det. Hoppas verkligen att det underlättar, sprringer fortfarande var och varannan minut på toaletten. Inatt vaknade jag av att jag kallsvettades och ett tag blev jag alldeles svimfärdig. Riktigt obehagligt faktist. Men nu är det inte långt kvar.
Jag följde med älsklingen till stan igår eftermiddags och inhandlade present till min systerdotter som fyller 9år i dag, och så en vända till apoteket sedan var jag helt slut. Jag vankade fram i 1km i timmen ungefär och pustade och stånkade. Ha,ha människorna som gick förbi oss måste ha trott att jag var på väg att föda..där på plats.
Hade tänkt orka greja lite idag men känner mig jättehängig. Det får nog bara bli en snabbrunda till affären med älsklingen. Sedan back to bed.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Snöstorm på G.
Men har hört av andra att det kan kännas så här i upp till 10dagar innan det är dags. Men jag undrar det ja. Det känns som att det skulle kunna sätta igång vilken sekund som helst nu.
Har varit vaken sedan 4 i morses, det gick inte att sova. Jag har mått små illa hela natten.
Nej, nu måste jag bege mig ut i snökaoset innan det fullständigt bryter ut. Jag måste hinna med några ärenden till innan bebben får komma. Så jag återkommer, nu ska jag ut och skrapa fram bilen för min sista egenkörda biltur. Sedan vågar jag inte köra ensam mer.
Ja, hej så länge!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Misstänkt GBS tillbaka.
Precis som jag kände på mig så skulle det inlämnade morognurinet påvisa något i urinet. Som jag tidigare skrivit så känns det precis likadant som när jag fick beskedet att jag hade GBS. Det är ju vanligt att det kommer tillbaka. Provet är nu inlämnat till labb och på torsdag får jag veta om det är gbs, urinvägsinfektion och om jag då ännu en gång ska behandlas med antibiotika. Läste att om man behandlats för gbs under graviditeten så ska man igångsättas 8 timmar efter det att fostervattnet har gått. Jag vet ju att jag antagligen kommer få antibiotika genom dropp minst fyra timmar innan barnet ska komma ut. För det är vad det tar för antibiotikan att gå runt i hela kroppen. Usch! Nu blir jag nervös att bebisen kommer smittas och att h*n blir sjuk eller ännu värre...Tänker inte ens ta de orden i min mun.
Varför , varför, varför kan ingenting få gå lite smidigt nån gång. Vad är det här?
Mina andra värden såg ialla fall bra ut.
sammanlagd viktuppgång: 10kg
Fundusmåttet låg på 35
blodtrycket låg på 125/80
Blodvärde:4,9
Barnet ligger fixerat med huvudet nedåt precis som den ska och hjärtljuden låg idag på 145slag/minuten. Både BM och jag tror att det är en pojke där inne. En livlig sådan :)
Ja, snart så får vi veta.
Hoppas nu bara att allt går bra!
Bm tyckte min födelseplanering var såoass bra att hon skrev i journalen att jag tar med mig min egna till bb. Så nu ska jag bara plita ner det på data så att bb-personalen slipper gissa sig igenom mina kråkfötter.
Jag hittade en bra på LIberos hemsida som jag använde mig av.
Om tre timmar ska jag på min mediala utbildning. Idag startar vi igång steg 3. Det ska bli roligt att träffa alla igen och meditera lite. Gudarna ska veta att jag behöver den vilan som en meditation ger kroppen. För jag är såååå trött nu för tiden.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Nu har det hänt!
Efter en sömnlös natt med ett evigt springande på toaletten och vridande i sängen så var det dags att gå upp och börja ännu en dag. Jag tittar mig i spegeln och nu har det hänt: NÄSAN har börjat svullna. Ja hela ansiktet faktist men just den svullna näsan är ju något jag lagt märke till att kvinnor som är i slutskedet och endast har runt en vecka kvar till förlossningen får. Så det stämmer ju, ska bli spännande att se om jag föder om ca 1vecka - 1,5 vecka. Jag tror inte att jag kommer gå över tiden. Vi ska se om min teori stämmer. Jag berättade min upptäkt för min sambo som genast blev nervös.
- Nu ser du till att hålla bebisen inne till den 10 februari, svarade han. :)
Som om det skulle gå!! ha,ha vill h*n ut så kommer h*n ut oavsett om jag skulle försöka mig på några tafatta knipningar eller inte. Ha,ha
Så idag är det jag som får se till att måla klart tavlan som jag tjatat om att jag ska måla till bebisen. Motivet är ett av Elsa Beskows alla tomtebobarnsmotiv. Jag älskar den boken. Så det är bara att sätta mig ned med min svullna näsa och börja måla. 
Snart så vet vi om det är en pojke eller flicka som levt inuti min kropp i nio månaders tid. Det ska bli så spännande. Under nästan hela graviditeten har jag varit säker på att det är en pojke och med tanke på mina återkommande drömmar om den här lilla mörkhåriga pojken så ska det verkligen bli spännande och se om de drömmarna faktist stämmer. Men vem vet, det kanske kommer ett litet flickebarn. Det spelar absolut ingen roll. Tänk!! Vi ska få ett barn. Ofattbart, kan fortfarande inte förstå att det här faktist är verklighet.
Känns som en underbar dröm.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
orolig.
Kommer inte kunna släppa oron över det här förrän jag vet svaret och får höra från BM att allt är under kontroll och ser bra ut.
Det ordnar sig säkert.
Min kropp sväller över, herregud vilka svullna ben jag får nu för att inte prata om mina händer. Det riktigt värker i dem nu. Skönt att jag slipper gå omkring sån här i flera månader ialla fall.
Idag har min ena bror och hans fästmö hälsat på oss. Det var nice :)
Näeh nu är nog den tråkiga pausen färdig och jag ska återgå till Johan Falks serie. Fantastiskt bra!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
orolig.
Kommer inte kunna släppa oron över det här förrän jag vet svaret och får höra från BM att allt är under kontroll och ser bra ut.
Det ordnar sig säkert.
Min kropp sväller över, herregud vilka svullna ben jag får nu för att inte prata om mina händer. Det riktigt värker i dem nu. Skönt att jag slipper gå omkring sån här i flera månader ialla fall.
Idag har min ena bror och hans fästmö hälsat på oss. Det var nice :)
Näeh nu är nog den tråkiga pausen färdig och jag ska återgå till Johan Falks serie. Fantastiskt bra!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Jag fixade det!
Med svullna ,ömma ben, fötter och svullna armar och prinskorvar till fingrar sitter jag då åter här hemma igen. Jag trotsade hela min kropp och begav mig till Ikea med min syster Yster. Vi var båda två i stort behov av mer värmeljus och att hitta på något utanför hemmets trygga vrå. Det gick men emellanåt var det tufft, det medger jag. Men det var ändå skönt att bara strosa omkring där. Vi handlade inte mycket och vi bestämde oss för att bara plöja oss igenom undervåningen och hoppa över hela övervåningen. Trots att det är där uppe alla bebisgrejerna finns. Men nu har vi ju redan inhandlat det mesta vi behöver.
Det var åtminstonde tänkt så att vi inte skulle gå igenom övre plan. Men efter att vi ätit middag (torr kyckling, pommes och bearnaise) så låg ju bebiavdelningen precis vägg i vägg med restaurangen så vi gick en runda där ialla fall. Men inte en pinal köpte jag därifrån.
Utan dagens skörd blev 2st oranga pallar ala 80-tal, värmeljus, stora värmeljus, doftljus, blomsterblad, gröna underlägg, en nattlampa till bebisängen (en måne), glödlampor och en golvlampa till vardagsrummet. Ja, det var alltsammans. Det blev billigt idag :)
Nu har jag redan satt ihop golvlampan och pallarna är redan klara så nu ska jag bara luta min ömma kropp mot soffkudden medans älsklingen min lagar käk.
Sen blir det nog ps2 för hela slanten fram till Robinson, fick låna syrrans alla 20spel. Gissa vem som blev överlycklig för den gesten? Mm min kära sambo. Om jag inte varit så öm i mina händer och svullen så hade jag nog kunnat måla tavlan till bebisen ikväll medans han spelar men nu går det inte. Jag ska lägga händerna i kallt bad för att se om svullnaden kanske går ner något.
Jo, föresten när vi gick där på Ikea så gick det en kvinna bakom mig som beklagade sig över hur man kunde gå på Ikea när man var höggravid...Jag vände mig om surt mot henne och vrålstirrade henne ett kort tag rätt in i ögonen tills dess att hon förstod att jag hörde henne och hon skamset vände bort sin blick.
Ha, vad har hon med det att göra om, vi nu vill fördriva vår väntan med några rundor på Ikeas golv. Jag menar vi klagar ju inte över hennes feta röv som skumpar omkring där och näst intill får oss att febrilt leta upp närmaste papperskorg för att avlägga en spya av ren avsmak. Jag menar hur många rundor hade inte hon gått i bakelsekön. Kanske därför hon kände sig hotad av oss gravida kvinnor som kommer dit och stjäl alla bakelser ifrån henne. Hm, sån skit tolererar jag inte. Sköt dig själv och skit i andra.
Das was alles. Tjingeling!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
v.38
Barnet är ca 36 cm från huvud till stjärt och vikten ungefär 3,2 kg. Barnet vikt ökar snabbt. Det kan växa med upp till 28 g om dagen. Barnet rör sig mindre nu. De stora kroppsrörelser du kände tidigare är små stötar från fötter och knän. Alla inre organ är färdigbildade och i tarmarna finns en grönsvart, klibbig avfallssubstans som kallas barnbeck eller mekonium. Det består av utsöndringar från matsmältningssystemet blandat med lanugohår, gallpigment och celler från tarmväggen. Barnbecket kommer att tömmas ut antingen före eller efter födseln.
Vid det här laget kan din barnmorska förmodligen säga på ett ungefär hur stort barnet är. Men glöm inte att det bara är en uppskattning. Exakt hur stort barnet är kan ingen säga innan det föds. Nu börjar moderkakan åldras och dess uppdrag att förse ditt barn med näring är snart avslutat. Då den blir sämre på att överföra näringsämnen så kan det finnas blodklumpar och förkalkade fläckar på dess utsida.
Källa:http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm
If i wanna here from an asshole, i fart!!
37 veckor +1 dag (min gravidmage)
Visst har magen vuxit?! Den har börjat sjunka nu med och det trycker på ordentligt. Tom mina gravidtröjor börjar bli för korta. Ha,ha men se så fin den är ändå. Min efterlängtade gravidmage. I den ligger vårt lilla mirakel som vi väntat på så länge och snart så ligger du utanpå min mage istället för som nu inuti.
Fantastiskt!
Magen får knappt plats längre i kameralinsen :)
Kanske dags att sätta kameran på ett stativ så att hela kommer med.
Jag undrar hur mycket större jag kommer bli?
Känner det lilla miraklet så tydligt genom huden, det måste blivit bra trångt där inne nu.
Jag sover inte så bra, känner mig redigt trött hela dagarna i ända. Försöker vila på dagarna istället men har svårt att hitta en bekväm sovställning. Ikväll kommer det hem en kvinna som ska hjälpa oss att gå igenom alla våra försäkringar och se över vilken som är den bästa barnförsäkringen. Det skulle tyldigen göras innan barnet var fött. Så det är väl lika bra att få det gjort då. Ska se om jag kan hasa mig fram till köket och åtminstonde baka ihop en kaka som vi kan bjuda på. Ha, det gott så länge.
Tjingeling!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
v.37
Du fortsätter att gå på kontroll varje eller varannan vecka. Barnets vikt och position kontrolleras vid varje MVC-besök. Den här veckan är en lämplig tid att gå på studiebesök på den förlossningsavdelning där du tänker föda. Nu är det vanligt att känna förvärkar. Livmodern blir hård i ungefär 30 sekunder och sedan slappnar den av. Dessa sammandragningar ska inte göra ont. Ofta stiger nu känslan av spänning och förväntan ju närmare förlossningen du kommer.
Barnet är ca 35 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 3 kg. Nu betraktas barnet som fullgånget och är redo för sin resa till livet utanför livmodern. Om barnet ligger med stjärten eller fötterna först så erbjuds du kanske en yttre vändning nu. Det vill säga en läkare försöker genom mild massage att vända barnet så huvudet ligger nedåt mot bäckenöppningen. Får du värkar i denna vecka försöker man inte hindra förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar.
Under graviditetens större del har barnet förlitat sig på dig för att slippa infektioner, men under tiden har hon eller han också byggt upp sitt eget immunsystem. Efter födseln fortsätter detta att utvecklas och stärks även genom amning. Den första mjölken som kommer ur dina bröst kallas råmjölk och är rik på näring och antikroppar. Den egentliga modersmjölken kommer igång två - tre dygn efter förlossningen med hjälp av barnets aktiva sugande på brösten. Mjölken är näringsmässigt väl sammansatt, ger ett bra skydd mot infektioner och stärker barnets immunförsvar. Barnet brukar nu träna sig på att andas men eftersom det varken har luft i eller utanför lungorna resulterar detta ofta i fostervatten i strupen med hicka som följd. Detta är helt normalt och inget att oroa sig för.
Källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm
Nu har jag börjat svullna upp ordentligt emellanåt. Mina händer och fötter blir som små prinskorvar för att inte tala om benen. Sover väldigt dåligt och hittar ingen bra sovställning. Men nu slipper jag ialla fall vakna av halsbränna och sura uppstötningar, jag äter nämnligen Losec som fungerar i 24 timmar. Underbart! Men det är tur att jag inte åt dem tidigare för de har nämnligen bidragit med att jag nu kan äta godsaker utan att få halsbränna...Farligt farligt, men jag försöker att inte proppa i mig en massa onyttigt. Det är ju bara jag som blir lidande av det i slutändan. Däremot så ser jag till att äta extra mycket potatis och pasta. Man ska ju kolhydratladda nu inför det kommande "maratonloppet".
Trots att jag lider av konstant sömnbrist så får jag stunder av obeskrivlig energitillförsel. Som igår t ex då hittade jag på saker hela dagen och kvällen. Jag gick i knalleland - hälsade på min kära Lindis som börjat arbeta igen efter sin mammaledighet, sen umgicks jag med en av mina "små" bröder (29år), vi lagade käk och satt och skrattade länge med våran sura humor. Ha,ha jag skrattade så jag grät. Efter att jag skutsat hem honom så gjorde jag en visit på mitt arbete. Det var nice. Men det kändes samtidigt skönt att jag är ledig nu lite innan förlossningen för det var livat. Inte bråkigt men högljutt och stirrigt. Något som jag i vanliga fall inte reagerar på. Antar att jag blivit härdad, vet dock inte om det är så bra i det fallet. Toleransnivån kanske har blivit lite väl hög. Ja,ja nu får mina kära kollegor ta den biten. Jag blev positivt överraskad när jag kom dit igår kväll. Det såg så städat ut och jag vet varför. Nu när jag blivit mammaledig så har de äntligen anställt fler kvinnor. Hoppas verkligen att de stannar kvar när jag kommer tillbaka. Sååå skönt med ordning och reda. Mina manliga kollegor
är jätteduktiga på alla sätt men inte med städningen.
Det trycker på nertill nu riktigt ordentligt men jag kan ta mig framåt än så länge. Det går inte fort men det går.
3 veckor kvar. Sen så Äntligen!
Idag ska jag försöka städa ur bilen så den är ren och fin tills bebben kommer.
Ha det gott så länge.
kram
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Molande värk
Idag ska här städas och jag ska försöka dammtorka lite grann och kanske skura skafferiet. Älsklingen får ta det stora lasset nu för tiden. Jag orkar helt enkelt inte.
Nu är det inte långt kvar och det känns i hela mig. Jag är sååå trött men kan ändå inte sova ut riktigt. Vaknar ju tusen gånger per natt och måste gå upp och kissa. Läste att man ska börja ladda upp sitt kolhydratsförråd. Så nu blir det mycket pasta och potatis. Det känns ungefär som att ladda inför ett lopp. ha,ha
Men det är väl som de säger: att föda barn är som att springa ett maratonlopp rent energimässigt.
Så halvtomma batterier funkar ju inte.
Bäst att fylla på ordentligt.
Varje gång det kommer en smärtsam sammandragning hör jag barnmorskans ord i bakhuvudet:
"För varje sammandragning/värk så kommer du närmare ditt barn. "
Försöker tänka så, för det blir så mycket lättare att hantera då och fokuset ligger på målbilden istället för på smärtan.
Jag känner mig stark och samtidigt lite svag. Herregud! vilket uppgift jag har framför mig...Så många olika känslor och tankar som yr omkring just nu. Jag skriver ganska mycket, många brev till bebisen och igår kväll fick jag tummen ur och satt och målade lite grann igen. Det har varit stiltje på det planet nu - alldeles för länge.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Baknoja
Receptet hittar du på: http://www.recepten.se/
Fast jag hittade på en egen fyllning som bestod av tomatpure i botten, pizzakrydda, svartpeppar, riven ost och strimlad skinka. Mycket god faktist.
Så här blev dem.
Perfekt att frysa in för stunder man inte hinner/orkar ställa sig och laga mat.
Efter Pirogbarkeriet fick jag för mig att baka en mjuk pepparkaka och fann ett magert recept på en sådan.
3ägg
3dl socker
3dl vetemjöl
2tsk bakpulver
2tsk vaniljsocker
1/2 tsk ingefära
1/2 tsk nejlika
1dl kokande vatten
Vispa samman socker och ägg i fem minuter så det blir ordentligt poröst.
Tillsätt mjölet som först blndats ut med bakpulver och tillsatserna.
Blanda försiktigt i det kokande vattnet.
Grädda i smord och bröad form
mittenfalsen i 175 grader.
ca 30-35 min
Klart!
Jag tyckte kakan blev något torr och föredrar nog att man har mjölk och smör i men älsklingen tyckte den var god. Och det är ett bra fettsnålt alternativ.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Barndomsminnen
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Från BM till förlossning
Huvudvärken och den dåliga synen kan ju bero på min whiplash och just nu är jag stelare än någonsin i axelpartiet och nacken. Ska vänta tills efter förlossningen och göra en ny synkontroll - behöver nog uppgradera styrkan på mina glasögon. Det kan ju bli att synen förbättras något när jag blir lite mindre spänd och eventuellt kan ta någon värktablett. Det går ju bra om jag först pumpar ut mjölk för ett dygn. Ah, det ger sig väl. Har jag klarat mig så här länge utan att ta värktabletter så ska jag klara mig ett tag till.
När foglossningen släpper kan jag ju börja träna igen och det förbättrar ju hela mitt hälsotillstånd. Åh, jag längtar efter att få börja träna och gå ut och gå långa promenader igen. Det är ju inga problem att träna med en bebis, kanske inte de första veckorna men sen är det ju bara att ta med vagnen in på gymmet. Inga bortförklaringar där inte!!
Men däremot trycket jag känner runt huvudet släpper inte och den värken känner jag inte igen. Det känns som om jag skulle ha pumpat in en massa luft i huvudet och sedan går det inte att lätta på trycket. Vi ska ha lite koll på det. Yrsel är ju naturligt i den här sista månaden men sen pratade jag med en aporekare som informerade mig om att Novalucol och novalucid slår ut järntabletternas verkan om man tar dem samtidigt. Det måste gå minnst två timmar dem emellan för att de ska verka. Jag har ju så gott som "halsat" i mig dessa novalucol/novalucid regelbundet under hela dygnets timmar, jag har sådana grymme halsbrännor och sura uppstötningar så jag tror jag blir galen. Inget hjälper och det kanske inte är så konstigt då. Jag köpte Losec istället och de verkan i 24timmar. Apotekaren rekomenderade dem där vanliga tabletter inte hjälper.
Sen att jag är så trött kan ju bero på att jag är höggravid men även kanske då att tabletterna tagit ut varandra och järnet jag tar inte riktigt räckt till. Värken bak i ryggen beror nog på att jag legat ner så mycket att det liksom trycker på revbenen.
Mitt blodtryck låg nu på 125/75
sedan jag var hos bm förra gången så har jag gått upp mellan 1-1,5kg till vilket inte är speciellt mycket. Sammanlagt 9kg enligt bms beräkningar.
Vi mätte fundusmåttet som även denna gång var svårt att få en bra mätning på. Två barnmorskor mätte och sedan tog vi måttet mitt emellan deras och det låg då på 33. Vilket innebar att jag nu åter ligger på normalkurvan och att bebisen växt sedan sist. Det är ju lite klurigt att mäta rätt när barnet ligger på sidan.
Barnets hjärtljud: 128slag/minut
Mitt urinprov visade ingenting så det var ju skönt och jag tror att mina andra blodvärden var normala annars hade nog bm ringt upp mig och informerat mig.
Jag berättade för Bm att jag knappt kännt några fosterrörelser de två senaste dygnen och det oroade mig för bebisen brukar vara jätterörlig och bökar omkring så hela magen min deformeras emellanåt. Bm kände på magen så att hon kunde konstatera att huvudet låg nedåt och sedan försökt hon störa bebisen och tryckte mot h*n så att man skulle få ett gensvar. Vilket alltid brukar hända; en fot trycks ut eller en hand men inte en reaktion fick vi hur vi än försökte. Min Bm gick ut och konsulkterade med läkaren och de ringde upp till förlossningsjouren för att se till så jag kom in på en undersökning där de kollar ctg-kurvan och tillströmmningen från min moderkaka till barnet och om barnet rör sig "normalt" genom U-ljud och där de även mäter mängd fostervatten som finns kvar runt bebisen.
Usch! det var med nervösa steg vi begav oss upp till förlossningen och där möttes vi av surkusar igen. Vad är det här. De frågade varför vi kommit? och jag förklarade att min BM ringt upp och ville att de skulle kontrollera så att allt stod rätt till. Det positiva den här gången var ju att vi slapp vänta i timmar innan de satte igång undersökningarna. De satte ctg-kurvan en som kollade barnets hjärtrytm och en som mätte om jag fick sammandragningar. I en halvtimme kollades detta. Älsklingen fick då sitta och hålla dosan som kollade bebisens hjärtljud mot min mage under hela den tiden. Verkade lite konstigt att man ska behöva sköta det där själva. Men det gick bra. Allt såg fint ut. Sedan gjorde de u-ljud och kollade så att barnet rörde sig och mängden fostervatten vilket också var okej. Vi blev lite oroliga när läkaren koncentrerade sig väldigt länge med att kolla runt på huvudet och skulle mäta det osv. Vi förstod ingenting och läkaren - Tja, vad ska vi säga om henne. Katastrof. Har de betalt för att inte le och inte vara trevliga på det där stället? Om man kan rekomendera tvångskurser till personal så borde deras bli en charmkurs och en i hur man bemöter männsikor. Bara tanken på att de ska förlösa vårat barn gör oss mörkrädda. Vart finns alla de gulliga barnmorskorna vi hört talas om ? De finns där inne i gömmorna tydligen hoppas att de jobbar där när det är dags för oss.
Läkaren sa att allt såg normalt ut men att vi ska återkomma för en ny kontroll om tre dagar om jag inte känner några fosterrörelser alls eller om de fortsätter att vara så här svaga. Som tur är så har barnet rört sig idag. Inte lika vild som h*n brukar vara men mer än de senaset dagarna iallafall.
Föräldrarkurs:
Imorses var vi på den sista föräldrarkursen. Den om förlossningsförloppet och smärtlindringen. Det var den bästa av alla de teman vi gått på. Innan vi gick dit så hade Bm och jag bestämt att vi (jag och min sambo, alltså ) skulle gå på samtal hos Auroragruppen för vår förlossningsskräck. Men både jag och älsklingen känner ett lugn nu och för första gången och riktigt ser fram emot förlossningen, så jag ska höra med BM om jag verkligen behöver samtal längre. Nu vet jag vad jag kan få för bedövning, hur det går till etc. Jag har ju läst om allt det här innan med den barnmorskan som höll i den här kursen lugnade mig såpass att vi tom satt kvar och kollade på förlossnigsfilmen i slutet. Normalt sätt gråter jag hejdlöst under sådanda filmer men inte idag. Jag kände mig bara lugn och redo på nåt sätt. Men visst ryckte det till i tårkanalen, det erkänner jag men flera av de andra kvinnorna snyftade sig igenom filmen särskillt i slutet då bebisen kom ut och då torkade tom några av papporna snabbt bort lite tårar. INte en känning av panik kom, skönt.
Men däremot fick jag ju givetvis sammandragningar och blev helt svimmig där inne i det kvava rummet. Men jag dolde det väl och drack lite vatten och gick ut och hämtade lite luft.
Känns ju lite sådär att sitta och titta på förlossningsskeden och så ha sammandragningar samtidigt :)
Jag har bestämt mig för att ta det som det kommer. Jag vet att jag inte kan få EDA, men lustgas, bad, TENS, akupunktur, värme/kyla, massage, västerviksbedövningen, morfin, samt de berömda kvaddlarna och en bedövning till som jag just nu inte kommer ihåg vad den heter. Ja, så det finns ju bedövning till mig om jag behöver. Vilket lugnar mig! Kanske räcker det med lustgas kanske inte. Men jag oroar mig inte längre för den delen. Tack vare den mysiga barnmorskan idag. Måste säga att de är fantastiskt rar och omtänksamma på den mödravården jag går. Outstanding! Jag hade kännt mig tryggare att föda hos dem än hos surkartarna uppe på förlossningen.
Jag vet att jag vill bada och ta lustgas, kanske att jag testar kvaddlarna. De sätter dem annorlunda nu - lite djupare så det känns inte lika mycket som innan när de satte dem ytligt under huden. Sen kommer jag ha med mig musik och det viktigaste stödet av dem alla är väl min älskling.
Bm sa attvisst testa ni pappor lustgasen men sitt då ner och tänk på att inte ta så många andetag. Lustgasen ger en starkare verkan när man själv inte känner smärta.
Efter att vi kom hem från kursen vid 10-tiden i morses så har jag sovit fram till kl 15. Jag var så trött. Sammandragningarna kommer till och från hela tiden och den molnande mensliknande värken har tilltagit något. Jag hoppas verkligen inte att förlossningen sätter igång ännu. Men det är klart att både jag och min sambo har min mammas "15 januari kommer bebben ut" i bakhuvudet. Det är den 13:e idag så jag ska vila och vila och vila. Så att sammandragningarna dämpar sig lite. Jag hoppas att jag kommer gå tiden ut. På vägen hem stannade jag till och handlade lite saker till BB-väskan och däri två ursöta små dressar i s t50 plus en liten söt bomullsmössa.
Nu ska jag försöka göra mig iordning lite och åka och köpa en vetekudde.
Så ha det så gott!
Tjingeling!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Familjerätten - faderskapsintyg
Idag ska vi till familjerätten och skriva på faderskapspapprena. Tycker det känns lite konstigt att man verkligen ska behöva göra det när befruktningen skett genom IVF. Det kan ju inte vara några andra föräldrar än vi, när det är våra spermier och ägg som befruktats. Men, men det är bara till att skriva på papprena och samtidigt att man ska ha gemensam vårdnad. Man kan välja att göra detta när barnet är fött men jag känner att jag vill ha gjort det mesta av alla pappersgöra innan barnet är här. För sedan kommer jag säkert bara kunna koncentrera mig på bebben den första tiden och totalt glömma av världen utanför :)Igår kväll fick jag många starka sammandragningar i en följd på kvällen och även några på natten. Imorses när jag vaknade så hade jag torkat blod på mina läppar, näsblod, ett tryck i huvudet, mår lite illa känner mig yr nästan lite svimmig sen känns det som om jag har mensvärk och jag hoppas verkligen inte att det är början på ett värkarbete.
Jag tar det jätte lugnt och har nu vilat med en varm vetekudde över magen och mammas varma Merino värmefilt över korsryggen. Jag har de senaste dagarna fått ont precis bak vid höger revben. Ett område på ca 10cm som ideligen värker. Kanske beror på att jag legat ner så mycket den sista tiden.
En månad kvar till den beräknade födelsedagen så VILA är det enda som står på mitt schema idag, förutom besöket på familjerätten då förståss. Jag tror nog att det är säkrast om min kära sambo kommer och hämtar upp mig så att jag slipper krångla mig in bakom ratten och själv köra ner dit. Jag kommer nämnligen knappt in på förarsidan längre och med tanke på yrseln så är jag väl inte direkt lämplig att ha körandes i trafiken.
Känns skönt att jag ska till min barnmorska imorgon.
Nu ska jag göra mig iordning.
Ha det gott.
Tjingeling!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Born of love and magic
Den är så vacker den här bilden och texten säger ju allt. Jag har tänkt att jag ska tatuera in den bilden på ryggen när jag ammat klart. Det har jag planerat i snart tre år tror jag. ha,ha. Fast på den tiden var det mest en önskedröm för jag visste ju inte om jag någonsin skulle lyckas bli gravid.
Den är så passande då jag själv är född i vattumannens tecken och det kommer även bebisen göra. Om det nu inte skulle vara så att jag föder de närmaste dagarna.
Om jag nu gör den här så vill jag få med mina ansiktsdrag och bebbens så att den blir personlig. Sen datum + namn på barnet. Tror jag gör den på skuldran eller mellan skuldrorna men den får absolut inte bli för liten, då är det ingen ideé att tatuera den. Enligt mitt tycke. Ska sägas att jag hållt mig hittills från att tatuera mig trots att jag velat göra det sedan jag var 13år. Men för mig är det viktigt att det blir precis rätt motiv och något personligt. Det får kosta vad det kosta vill men jag tänker inte göra det hos någon billig kvacksalvare , då är jag hellre utan. Jag ska ju ha den för resten av mitt liv så då är det lika bra att gå till den bästa. Även om det nu är månaders väntetid. Men har jag väntat så här länge så vad spelar det för roll.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
It´s not easy being cute.
Kolla in vilken söt liten docka. Underbar ju.
Pris: 598kr (samlarobjekt av Sherry Rawn)
För den som är intresserad , själv nöjer jag mig med att titta och beundra hur välgjord den lille dockan är.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Picasso
Kolla in hur vintersolen omfamnar lille Picasso mitt i hans fågelspan.
Det var älsklingen som tog det här fotot precis...våran egen lille jesuskatt. ha,ha
If i wanna here from an asshole, i fart!!
v.36
Har tappat räkningen på hur ofta jag sitter där på dass...ha,ha)
Nattsömnen blir ofta avbruten då du behöver ändra läge med kroppen. Det kan hända att du även drömmer mycket och att drömmarna är ovanligt livliga. Många är de tankar som du bearbetar inför förlossningen och den nya familjen. (eh, ja inte blir det mycket sömn här inte. Satt så gott som upp igår natt och försökte somna, trots halsbrännan och de sura uppstötningarna som aldrig verklade vilja avta.
Sen värker det i hela kroppen och snart har kan jag väl inte ligga på ryggen heller. Vore skönt med en säng med hål för magen alternativt rumpan så man kunde vila de ömma ställena lite :). Om jag väl lyckas somna så kommer de mest fantastiska drömmarna till mig eller bara en massa flaschbax av gammalt tjafs och bråk. Vill lägga allt gammalt bakom mig och bara tänka på det som betyder nåt nu. )
Barnet är i princip helt fullgånget och väger ca 2,8 kg. Längden är ungefär 34 cm från huvud till stjärt. De sista veckorna ska barnet äta upp sig för att klara livet utanför livmodern. Vid det här laget har du märkt att barnets rörelser har förändrats, vilket beror på att det är trångt i livmodern. Du känner antagligen bara benen och fötterna som sparkar, huvudet som studsar mot bäckenbotten och armarna med svagare rörelser. Dock brukar rörelserna upplevas som kraftfullare och tydligare. Ofta kan man se konturerna av en armbåge eller häl som putar ut mot huden. Även om rörelserna ändrar karaktär bör ingen dag förflyta utan några livstecken från barnet. Kontakta din MVC inom 72timmar om rörelserna minskar i antal. De sista veckorna kan vara tröttsamma. Ditt barn kommer att vara tre gånger så tungt vid födseln jämfört med vad det var i v.28.
(Ja, bebisen är livlig och jag känner alla rörelserna jätte tydligt. Ibland får jag stå raklång för att h*n sparkar mig rätt upp i revbenen. Men det gör ingenting - det är ju vårt lilla sagobarn (som Sänabänäna kallar h*n) som lever där inne)
Då födseln närmar sig snabbt, kan det vara bra att kontrollera vad som kan vara bra att inhandla innan födseln. Några enkla förslag på vad som kan behövas,
| Till mamman · Extra-stora bindor (Klart) · 2-3 amningsbehåar (klart) · Amningskupor (klart, ska införskaffa såna där bröstvärmare bara) |
||||
|
||||
|
||||
källa:http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Helt sjukskriven!
-ja, svarade jag idag är en bra dag jag kan ju gå och utan kryckor dessutom så det får jag vara tacksam för. Sedan så har jag dessvärre inga piggar till kryckorna så jag kan inte använda dem ute just nu.
-Men det måste du ju kunna få från vårdcentralen här nere sa hon. kolla där. Eller föresten jag kilar ner och kollar det åt dig. Sitt nu här och vänta på doktorn sa hon och log åt mig.
En sån raring, vilken snäll och go människa.
Läkaren på MVC frågade hur jag mådde, kollade blodtrycket och tryckte på mina ömma foglossningspunkter samt ichiaspunkterna. Hon frågade hur jag själv ansåg att jag klarade av mitt arbete med tanke på den värk jag har.
-Det beror på hur man ser det svarade jag. Idag är ju en jättebra dag, jag kan gå.
Då tittade hon förundrad på mig och sa tvekande - en bra dag?
-Ja vissa dagar kan jag ju inte ens gå svarade jag och förklarade hur min situation ser ut.
- Ja men hur tycker du att det funkar att arbeta då? Klarar du av att fortsätta arbeta, det är inte det att jag vill propsa på att du ska vara helt sjukskriven men jag ser ju hur du lider och hur svårt du har för att gå.
-Eh, hm, vred jag mig och svarade att tja, om du frågar utefter hur jag mår kroppsligt så skulle jag ju svara att Nej, jag klarar kanske inte av att arbeta så bra längre men om du frågar vad huvudet säger så är det att jajamen kör på - inga problem.
Jag skrattade och läkaren tyckte att det var anmärkningsvärt att jag så gärna vill arbeta trots att jag knappt kan gå, sitta eller stå. Hon förklarade att hon sjukskrivit kvinnor för bra mycket mindre än det jag har.
-Jaha sa jag men det är ju för att de är lata, sa jag skämtsamt.
Jag vet att det inte alltid är så, men ibland.
Sen är jag väl medveten om att jag är en idiot som utsätter min kropp för alla dessa påfrestningar. Men efter att ha tvingats lära mig leva med kronisk värk (Whiplashskadorna) så antar jag att jag blivit sådan här för att överleva och inte ge upp. En slags korkad överlevnadsinstinkt.
Efter ett tag så ville hon att jag skulle lägga mig på britsen så att hon kunde känna på magen och runt omkring.
-Javisst sa jag och försökte att så smidigt som möjligt komma upp på britsen. Men lite aaaaaaaaajj..aj och tårar i ögonen så var jag nere. Det gick ju "nästan" smärtfritt tänkte jag och log lite så hon inte skulle se hur ont det igentligen gjorde. Herregud då kanske jag inte kan gå och jobba mer och hur ska jag klara av det, tänkte jag.
Läkaren kände igenom mig och sedan så sa hon
-ja, då kan du komma upp igen. och så begav hon sig bort bakom skrivbordet.
Jag tog fart och försökte resa mig upp men kom ingen vart. Läget hade fastnat...igen.och det gjorde svinont. Det fanns ingen återvändo, jag skulle alltså bli tvungen att be läkaren lyfta upp mig från britsen------så pinsamt och dumt. Usch! jag hatar när jag inte klarar mig själv.
-Eh, du får komma och hjälpa mig upp jag kommer ingen stans sa jag lågmält.
Läkaren kom och det slutade med att hon försiktigt försiktigt försökte få ner mina ben på sidan av britsen för att sedan lyfta upp mig. Jag försökte le4 så stort jagkunde för att dölja hur j..la ont jag hade nu..tårarna avslöjade mig.
-Nej, jag sjukskriver dig helt, sa hon. Såhär kandu inte gå och arbeta. Du behöver vila dig.
-Jamen frågade jag, tror du inte att det kanske släpper liiite om jag bara får vila någon vecka och då kan jobba sista tiden.
-Nej, snarare kommer du få mer värk.
Jaha, så nu får jag ägna mig åt...vad? Måla tavlor, glo i taket, göra matlådor.
Det fanns inte så mycket jag kunde säga emot henne i det läget, jag visste ju att hon hade rätt.
Lite uppgiven reste jag mig och gick ut i korridoren. Jag såg inte den rara sjuksköterskan men tänkte att jaja hon ger väl piggarna till min barnmorska. Så jag vankade mig ner till bilen och då ringer min telefon. Det var den rara människan som bemödat sig till att springa ner till vårdcentralen och hämtad piggar till mina kryckor och sedan dessutom letat upp mitt telefonnummer för att fråga hur långt jag hunnit komma.
-jag är vid bilen nedanför er, svarade jag överraskad.
-ja. men då springer jag ner med piggarna till dig där..vänta där.
Sen kom hon ut till mig med ett jätteleende och överlämnade piggarna. Hon visade hur jag skulle sätta fast dem och sedan lyckönskade hon mig. Jag gav henne en bamsekram och tittade tårögt på henne..TACK!
Vilka underbara människor det finns!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
36 dagar kvar
Känns som att jag missat en massa jag borde ha gjort. Pappersgöra och liknande men känner mig total snurrig vet inte om jag har koll på alla kom ihåg lappar ens ;/
Ja,ja det ordnar sig väl. En kollega till mig ska kolla runt lite med sin man om en lämplig bra begagnad kombibil till oss. Han arbetar nämnligen på en bilfirma så han har ju koll på vad som är en bra bil att satsa på osv. Vi får klara oss med vår lilla bil så länge och det går väl bra men det blir lite knåp att få in allt bara. Men vi har iallafall bil.
Ett lugn inom mig börjar infinna sig ...Känner mig redo och jag och sambon pratar mer öppet med varandra om sånt vi funderar på, ser fram emot och kanske är lite nervösa inför. De sista mornarna har vi legat i minst en halvtimme ibland upp till en timma innan vi stigit upp ur sängen och bara kliat varandra på ryggen och kramats och gosats. Det känns lugnande och inger en slags härlig trygghet. Närkontakten känns mer behövlig nu än för bara någon vecka sedan. På kvällarna fortsätter vi gosa ända tills vi slocknar i varandras armar. Hoppas att det fortsätter så här det vore ju underbart. Tror aldrig vi har varit så här nära varandra som vi är just nu. Jag älskar honom verkligen och sista tidens käbbel verkar ha luignat ner sig hos oss båda. Det mesta har nog grundats i att vi båda varit fruktansvärt nervösa inför den stora dagen.
Det är ju såååå stort och underbart.
Vi har inhandlat både en ny dvd och en digitalkamera. Det måste vi ju ha. Problemet med kameran bara...är att den verkar ha nåt glapp för helt splirrans nya batterier tar slut efter endast tre tagna kort och så ska det ju inte vara. Måste försöka kolla upp detta i tid så vi eventuellt kan få en ny. Vore ju tråkigt att stå där med en obrukbar kamera på BB. Nope - det får inte inträffa!
Har äntligen fått tummen ur och köpt Ls baby respiration monitor och till den fick vi en badbalja. Suoperduperbra verkligen. Med den larmmattan under babyns madrass så kommer vi kunna slappna av på ett annat sätt än utan. Nu behöver vi inte oroa oss för att barnet kommer sluta andas för den larmar vid andningsuppehåll. Jag skulle ha jättesvårt att sova utan en sådan säkerhetsåtgärd. Kanske kan verka hysteriskt av många att ha en sådan. Men det är antagligen för att de inte själva upplevt plötslig spädbarnsdöd i sin närmaste krets. Det har jag och det var fruktansvärt. Häromkvällen var vi även hos familjen A och där fick vi ännu mer babysaker. Herregud nu har vi fått saker och kläder av dem för tusentals kronor tror jag och inget vill de ha betalt. Men jag vet nåt som de skulle uppskatta och det vore en mastodonttavla. Så när jag känner inspiration så ska jag sätta igång med att måla en tavla till dem. Måste ändå komma igång med måleriet om jag ska ha nåt att lämna in till vårsalongen och att hänga upp på min kommande utställning. Som jag för övrigt måste kolla upp datumet på idag. Kanske vore smartare att flytta fram det ett år. Ja,ja vi får se hur jag gör med den saken. I alla fall vi fick ett baby duntäcke plus en kudde (bra att ha extra i reserv) har ju redan inhandlat ett nytt. Sen fick vi en bröstpump. Det hade jag ju tänkt att köpa så det var ju en välkommen gåva. Nu kan vi spara undan de pengarna till annat som babyn kan komma att behöva.
Igår var min syster och hennes två döttrar hemma hos oss ända från morgonkvisten till sen eftermiddag. De lånade våran dusch för de hade inget varmvatten hemma. Stackare sen lagade syrran käket och vi andra myste framför brasan och kollade barnprogram. Jag har blivit så trött de senaste dagarna. Det riktigt svider bakom ögonlocken, kanske beror på att det närmar sig.
Idag ska jag till läkaren på Bvc - läkaren ska undersöka om jag börjat öppna mig. Jag undrar om hon kommer vilja sjukskriva mig helt nu. Min kropp skulle uppskatta det men mitt psyke skulle inte klara av att bara gå hemma och drälla. Det är en ständig kamp dem emellan.
Våran lilla katt Picasso verkar inte må så jättebra. Han har magrat av lite grann men äter precis som vanligt och dricker bra. Han nyser och har lite snuva tror jag. Han sover jättemycket. Men det senaste dygnet har han piggnat till lite. Ingen feber eller så. Vi har full koll på honom och om han inte blir helt återställd innan fredag så ska vi åka till Blå stjärnan och ta blodprover på honom. Vi har fått en tid där då. Det besöket kommer kosta oss över 2000kr, för en vanlig undersökning. Det är ju sjukt hur dyrt det är. Trots att vi har en bra försäkring kommer det kosta oss detta. Vill inte ens tänka på vad det skulle kosta oss utan Agriaförsäkringen. Antagligen skulle vi bli ruinerade.
Men det finns inget vi inte skulle göra för vår lilla håriga vän. Kanske har han bara varit lite förkyld men för säkerhets skull så kommer vi nog kolla upp honom.
Nu ska jag göra mig iordning för att åka till jobbet. Ni får ha det så himla bra så länge.
Tjingeling!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
- 20 grader
I morses var det - 20grader ute, solen sken och himmelen vart alldeles ljusblå. Allt var stilla och jag satt och tittade på Alpint på tvn när älsklingen plötsligt ropar på mig.
-Älskling! Kom skynda dig! Jag skyndade så fort jag bara kunde ut till vårt lilla datarum.
-Titta! pekade han.
Utanför kommer tre jättefina råddjur traskande över tomten. Ner till fågelträdet med all mat. De brukar komma emellanåt och varje gång blir jag så himla lycklig. De är så fina och det känns fantastiskt att ha dem intill husknuten. I vardagsrummet sitter Picasso på vakt och pratar och spanar med sina älskade små fåglar utanför. Vi har hängt ut en massa god mat till dem där.
Som små vykort..så vackert.
Lilla pippifågeln äter sig mätt på våran balkong.
Picasso spanar på fullt på sina älskade fåglar.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Min gravidmage 34v +3 dagar
Det börjar bli trångt nu!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Vilken underbar dröm.
Fast lite skum samtidigt. Jag drömde att bebisen tryckte sitt huvud så hårt mot magväggen att hela huvudet skymtades genom huden. Som en stor utbuktande bula.
En liten pojke...Jag ropade på älsklingen så att han skulle få se hur bebisen såg ut. Vi tittade och grunnade och helt plötsligt stod vi där med den lilla lilla bebisen i våra armar. Den hade liksom tagit sig ut genom magen på nåt vis. Vi tittade noggrannt på bebisen. Det var samma pojke jag drömt om förut. Mörkt hår på huvudet , ganska långt hår faktist och mycket och mörka fina markerade ögonbryn, jag tittade på de små ögonen men färgen var svår att avgöra men jag tyckte att de var lite åt det gröna hållet. Så fin liten kille.
Älsklingen torkade av nån gul smörja som kletade fast runt bebisens händer, fötter, rumpa osv.
Våran lilla pojke började gråta och då började jag sjunga på "Vargsången" för honom och då tystnade han först för att sedan sjunga färdigt hela låten själv. ha,ha han hade lärt sig den utantill medans han lyssnat på mig, inuti min mage när jag sjungt den. I drömmer log jag och var helt förvånad. Vilken liten krabat! Han var såååå fin och jag längtar mer än någonsin. När jag vaknade berättade jag för älsklingen vad jag drömt. Tänk om det blir en pojke som ser ut precis så här som jag drömt om nu så många gånger. Det ska bli spännande. I drömmen tyckte jag att pojken skulle heta Kim, vart jag fick det namnet har jag inte en aning för i vaket tillstång är det ett namn jag inte ens tänkt på, i drömmen tyckte min sambo att pojken skulle heta thomas. Inte heller ett namn vi tänkt.
Antar att det händer en hel del inuti mig själv nu. Både jag och älsklingen börjar bli rejält nervösa inför förlossningen, det är så stort och nytt. Nåt fantastiskt men samtidigt lite skrämmande. Vi kommer nog ta erbjudandet att gå på nåt samtal hos Auroragruppen. Ett ställe för förlossningsrädda. Kanske räcker det med ett besök och ett samtal för att vi ska känna att vi får lite mer information och liiite mer kontroll över det kommande.
Jag tror att det kommer hjälpa oss båda.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
v.35
Ditt barn är omkring 33 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,6 kg. Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga. Risken för andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några veckor sedan. Nittio procent av alla barn som förds i denna vecka överlever utan några allvarliga men. Nu börjar barnets armar och ben bli knubbiga och fina. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme så det fyller ut nästan hela livmodern och tvillingar är ännu mer trångbodda.
källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm
Nu börjar det kännas riktigt ordentligt i hela kroppen. Vaknade inatt av starka sammandragningar, försökte göra som de tipsat och andas genom värken. Vet inte om det funkade så värst bra, jag behöver nog öva mer på själva andningen. Har ständig huvudvärk nu men jag tror inte det beror på graviditeten utan på min whiplash som ger sig till känna. Mina axlar är stenhårda och det ständiga mösstrycket runt skallen har ökat. Samt trötthetsvärken i slutryggen är ju mycket mer påtaglig nu och konstigt vore väl det om det inte skulle kännas alls. Det är okej, jag behöver mer vila mellan varven bara.
Ska sätta mig en stund med TENSEN och se om det hjälper lite. Sen blir jag andfådd hur lätt som helst och ett liknande tryck över bröstet kommer emellanåt. Vet inte om det kanske kan vara att barnet nu trycker mot lungorna, blir svimfärdig iallafall.
Tänker på att äta regelbundet och med lite extra mellanmål så att jag håller blodsockret i balans och blodtrycket. Nu har ju mina värden varit bra under så gott som hela graviditeten och det känns ju skönt.
Inatt drömde jag att bebisens lilla hand greppade tag om mitt finger genom magen. handen var pytteliten och rynkig precis så som de ser ut i verkliga livet. Vilken fantastisk känsla. Skum dröm men en fin sådan. Jag känner alla rörelserna hur tydligt som helst nu. Man kan tom urskilja vilka kroppsdelar som ligger var. Nu hjälpte det ju till med att vi fick se hur bebisen låg under Ultraljudet förra veckan. Tänk nu är det bara 5 veckor kvar och 4 dagar kvar tills miraklet ligger utanpå min mage istället för inuti. Åh, så spännande det ska bli.
Tjingeling
If i wanna here from an asshole, i fart!!
