Det är inte ovanligt att modern får ont i ryggen eller bäckenet i det här stadiet. Anledningen är att ligamenten och musklerna i korsryggen har mjukats upp av graviditetshormonet relaxin. Även barnets tyngd påverkar bäckenet att vidga sig inför förlossningen. Brösten är nu tyngre och bröstvårtorna blir större.

Ditt barn är omkring 33 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,6 kg. Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga. Risken för andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några veckor sedan. Nittio procent av alla barn som förds i denna vecka överlever utan några allvarliga men. Nu börjar barnets armar och ben bli knubbiga och fina. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme så det fyller ut nästan hela livmodern och tvillingar är ännu mer trångbodda.

källa: http://www.gravid.se/8_calendar/index.htm

---

 Nu börjar det kännas riktigt ordentligt i hela kroppen. Vaknade inatt av starka sammandragningar, försökte göra som de tipsat och andas genom värken. Vet inte om det funkade så värst bra, jag behöver nog öva mer på själva andningen. Har ständig huvudvärk nu men jag tror inte det beror på graviditeten utan på min whiplash som ger sig till känna. Mina axlar är stenhårda och det ständiga mösstrycket runt skallen har ökat. Samt trötthetsvärken i slutryggen är ju mycket mer påtaglig nu och konstigt vore väl det om det inte skulle kännas alls. Det är okej, jag behöver mer vila mellan varven bara.
Ska sätta mig en stund med TENSEN och se om det hjälper lite. Sen blir jag andfådd hur lätt som helst och ett liknande tryck över bröstet kommer emellanåt. Vet inte om det kanske kan vara att barnet nu trycker mot lungorna, blir svimfärdig iallafall.

Tänker på att äta regelbundet och med lite extra mellanmål så att jag håller blodsockret i balans och blodtrycket. Nu har ju mina värden varit bra under så gott som hela graviditeten och det känns ju skönt.

Inatt drömde jag att bebisens lilla hand greppade tag om mitt finger genom magen. handen var pytteliten och rynkig precis så som de ser ut i verkliga livet. Vilken fantastisk känsla. Skum dröm men en fin sådan. Jag känner alla rörelserna hur tydligt som helst nu. Man kan tom urskilja vilka kroppsdelar som ligger var. Nu hjälpte det ju till med att vi fick se hur bebisen låg under Ultraljudet förra veckan. Tänk nu är det bara 5 veckor kvar och 4 dagar kvar tills miraklet ligger utanpå min mage istället för inuti. Åh, så spännande det ska bli.

Tjingeling