Igår fyndade vi en ny vagn åt lillan. En svart Emmaljunga edge duro combi, blev det. För endast 1500kr. Rena fyndet!! En ny kostar runt  7300kr, kan variera lite beroende på vart du köper den. Nu känner jag ju visserligen dem som sålde vagnen så kanske att jag fick det lite billigare på grund av det. Men vi är jätte glada och tacksamma för det. Känns jätte skönt med en ny fin vagn som är lite lättare än Briovagnen vi haft hittills. Visst den här vagnen är också stor och är väl inte jätte lätt men jämfört med den gamla så tycker jag den här är superlätt. Det roliga var att hon som sålde den till oss delvis ville byta vagn för att hon tyckte att den var för tung men när jag lyfte den så blev jag glatt överraskad :)
 Vagnen är svart och rymlig vilket jag föredrar. Jag vill inte att Alva ska behöva ligga som en packad sill i sin vagn utan ska kunna röra sig där i och ha lite gosedjur och sånt med sig. Visst små vagnar är lättare och behändligare men säkerhet och bekvämligheten för lillan är det viktigaste för oss.

Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i hans ögon.
Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät.

När jag gav honom glasögonen sa jag: 'De där killarna är töntar, de skulle ha en omgång'.

Han tittade på mig och sa: 'Tack så mycket'. Han log med hela
ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte
honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde.

Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför jag inte hade sett honom förut.

Han sa att han hade gått i privatskola tills nu.

Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker.

Han visade sig vara en riktigt reko kille.

Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner

Han sa ja.

Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.

Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker igen.

Jag stoppade honom och sa: 'Gissa om du kommer att bygga feta muskler om du ska bära den högen varenda dag'.

Han bara skrattade och gav mig halva högen.

Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner.

När vi skulle sluta high school började vi planera för college.
Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till
Duke.
Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet
skulle inte bli något problem.

Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag
hade fått ett fotbollsstipendium.

Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass.

Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst.
Han måste förbereda talet på examensdagen.

Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla
tal.

På examensdagen såg jag Kyle. Han såg verkligen bra ut.

Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under high school tiden.

Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon.

Han träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen.

Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk.

I dag var en av de dagarna.

Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag
klappade till honom på ryggen och sa: 'Hej snygging, du kommer att göra bra ifrån dig!'

Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log.
'Tack', sa han.

När han började, harklade han sig först och började sen prata.
'Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig
igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon,
kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner..

Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän
med någon är den finaste gåva du kan ge någon.  
Jag ska berätta en historia'

Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den första dagen, då när vi träffades.

Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet.

Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans
mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor
på väg hem.

Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. 'Som tur var, räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara'.

Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre,
populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick.

Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma leende.
Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det
leendet.

Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du
ändra en människas liv.

Till det bättre eller till det sämre. 


Det är Vänskapens Vecka. Visa dina vänner hur mycket du bryr dig om
dem.

foto: Aftonbladet


Ja Daniel du har så rätt. Störst av allt är kärleken.
Vilket vackert tal han höll för våran kronprinsessa Viktoria. Helt otroligt gripande faktist.
Vet inte om det beror på alla extra hormoner jag fått, men visst tårades mina ögon ett flertal gånger under gårdagens bröllop mellan kronprinsessan Viktoria och hennes prins Daniel.
Jag trodde inte att jag skulle bli så berörd men satt som förstenad framför tvn så gott som hela dagen och kvällen igår. Älsklingen min var inte lika imponerad..ha,ha men lät mig snällt hållas. Några suckar över att han missade vmfotbollen men annars inte något klag. Han satt uppe och höll mig sällskap ända in på småtimmarna. Det är min man det :)
Givetvis så hade vi ordnat en tiara till Alva och svenska flaggan var framme. Ett prinsessbröllop ska firas. Även om jag nu inte tror på Monarki som statsskick så är jag ändå stolt över att vi har vårt kungahus.
Ja, visst fick vi skattebetalare stå för en del av det här pampiga bröllopet men jag tänker se förbi det just nu och bara njuta av allt glitter och glamour. För hur gärna jag än skulle låtsas att jag inte brydde mig så gör jag det. Jag är barnsligt förtjust i vackra klänningar och håruppsättningar och alla fantastiska smycken med historiska bakgrunder. Jag älskar det! Som en saga jag gärna drömmer mig in i. Ialla fall för ett tag kan jag förtränga all fattigdom och orättvisa runt om i vårt land och runt om i världen, för att bara för en stund få dras in i deras sagobröllop. Så för en stund låter jag mig förtrollas av denna overkliga värld.

Det syntes så tydligt att det här verkligen är kärlek på riktigt inte bara ett ihoptussat giftemål för sakens skull. Här har kronprinsessan verkligen valt sin man av folket. Och vilken resa han gör, tänkte på det igår när han gick in i kyrkan var han en enkel man från Ockelbo vid namn Daniel Westling, ut ur kyrkan kommer han som man till Kronprinsessan och med titeln Prins Daniel av ätten Bernadotte, hertig av Västergötland och riddare. Inte illa. Snacka om en klassresa.



Våran lilla Alva, vår egen lilla prinsessa.

Jag satt som förstenad framför tvn och ville inte missa något, det kändes att det var något alldeles extra. Från början hade jag bestämt att det var några speciella händelser jag helst inte ville missa med detta bröllop och det var: Själva bröllopsakten, kortegtåget, Talen från Viktoria till folket, Kungen, Daniels pappa och från Daniel själv och brudvalsen. Jag såg allt och mycket till. Det var slående hur personligt och hur välskrivna talen var, det kändes att det var äkta. Att Kungen dessutom uppmärksammade sin drottning på deras 34e bröllopsdag gjorde ju inte saken sämre. Men bäst av allt var ändå Daniels tal, så vackert skrivet, han är som gjord för att hålla tal. Att vi dessutom fick ta del av deras personliga leverne ,när Daniel berättade att Viktoria skrivit 30 stycken kärleksbrev till honom och lagt i en ask för honom att läsa när hon skulle resa till china i 30dagar...det är kärlek...på riktigt! Roligt också att få veta nåt så personligt och en ny förståelse för deras gemensamma liv uppkom. Det kändes så äkta och det är ju det bröllop handlar om, för mig ialla fall. En hyllning till kärleken - den vackraste av alla känslor.

Att de älskar varandra på riktigt det kunde ingen undgå att se och därför tänker jag fortsätta vara stolt över vårt kungahus. För att jag tycker om dem som personer. Ja, det lilla jag hört och sett vill säga. De arbetar och bryr sig verkligen om alla människor och gör mycket hedersfyllda uppdrag för mänsklighetens skull. Det är beaktningsvärt. Fast att jag emellanåt stör mig på orättvisan som det här landet allt mer visar på, tänker jag aldrig vända ryggen till kärleken. Även om den nu är hos royalister och höginkomstagare så visar dessa människor sig åtminstonde ha hjärta stort nog för att även bry sig oim dem mindre lyckligt lottade.
Visst jag är en vänsterkvinna och detta kanske låter som dubbelmoral, men det står jag för. Att Lars Ohly gjorde en sak av det hela tycker jag faktist var otroligt barnsligt, fast kredd till honom för att han inte lät sig duperas av dubbelmoralen... :)


Ja, även Picasso var delaktig i bröllopet :)

Vårat lilla mirakel.

Våra mornar är magiska.
Efter att klockan slagit 06:13 vaknar Alva och vill äta. Jag lyfter över henne till våran säng och ammar henne. När hon är mätt och belåten lägger jag henne emellan oss. Hon ler, så där stort och vackert som bara hon kan. Våra hjärtan smälter. Hon vänder sig om och tittar på sin pappa. Skrattar och ler och pratar lite grann. Sedan vänder  hon sig till mig; skrattar och ler lite, pratar och jag ser att hon igentligen skulle vilja sova lite till men  hon anstränger sina två blå till det yttersta.
Sen lägger hon sig på sidan, tar tag i mina fingrar och drar handen åt sig. Borrar in sitt fina lilla ansikte i min hand. Hon tittar undersökande och kärleksfullt rätt in i mina ögon. Där ligger vi nu och bara tittar varandra rätt in i ögonen. Jag är sååå lycklig att jag äntligen, äntligen blivit mamma. För den här tiden med vår dotter den är magisk. Hela hon är magisk och skänker vårt liv så mycket kärlek.

Jag vill stanna tiden, för alltid befinna mig just nu och här i våran egna lilla värld. Att vi inte längre sover hela nätter bekommer mig inte längre. Jag har vant mig och gärna byter jag bort de sovtimmarna mot den här stunden på morgonen. För den stunden den är bara våran. Våran lilla familjs egentid.

Kan jag känna mer än så här för dig mitt barn?
Aldrig hade jag i min vildaste fantasi ens kunnat gissa mig till, att det fanns så mycket kärlek inom mig.
Du ler mot mig, ser in i mina ögon med en längtan efter närhet,
jag håller om dig och kysser varsamt din panna.
Jag viskar högt och lågt inom mig: JAG ÄLSKAR DIG!!
Jag säger det om och om igen till dig.
Du berör mig till tårar med bara din närhet, ditt väsen.
Min dotter, min älskade lilla vackra dotter,
aldrig hade jag väl kunnat föreställa mig en sådan lycka som den som du ger mig. 
Varje dag sker nya under, du utvecklas så fort och jag är rädd att missa ett enda av dem.
Jag vårdar dem ömt i mitt hjärtas arkiv. 
Där inne ligger de och dit kan jag sedan gå när du blivit stor och vill klara dig själv. 
När du sover tungt mot mitt bröst och jag känner ditt lilla hjärta slå emot mitt,
ja då vet jag att det är det här, som är LIVET.
Det här är vad jag väntat så länge på.
Nu fick mitt liv en mening.
Jag ska aldrig lämna dig, jag kommer alltid finnas vid din sida.
Även den dagen jag inte längre andas samma luft som du i den här världen,
då kommer jag ändå envist stå vid din sida och skydda dig.

 / din mamma