Igår var jag hos min BM (barnmorska). Jag berättade om klådan, huvudvärken, yrseln, värken bak i ryggen och tröttheten. Men det mesta berodde dock inte på min graviditet och det känns ju skönt. Klådan och de små röda utslagen som jag trodde eventuellt kunde vara värmeslag som jag vet att man kan få; Eh, de beror nog på att min kära sambo har hand om tvätten nu för tiden och överkonsumerar sköljmedel. Kläderna har väl aldrig luktat så gott och varit såååå mjuka som nu men OH, my god vad det kliar. Det blir till att köra en sköljning på all den rentvätten innan jag kan använda dem igen.
Huvudvärken och den dåliga synen kan ju bero på min whiplash och just nu är jag stelare än någonsin i axelpartiet och nacken. Ska vänta tills efter förlossningen och göra en ny synkontroll - behöver nog uppgradera styrkan på mina glasögon. Det kan ju bli att synen förbättras något när jag blir lite mindre spänd och eventuellt kan ta någon värktablett. Det går ju bra om jag först pumpar ut mjölk för ett dygn. Ah, det ger sig väl. Har jag klarat mig så här länge utan att ta värktabletter så ska jag klara mig ett tag till.
När foglossningen släpper kan jag ju börja träna igen och det förbättrar ju hela mitt hälsotillstånd. Åh, jag längtar efter att få börja träna och gå ut och gå långa promenader igen. Det är ju inga problem att träna med en bebis, kanske inte de första veckorna men sen är det ju bara att ta med vagnen in på gymmet. Inga bortförklaringar där inte!!
Men däremot trycket jag känner runt huvudet släpper inte och den värken känner jag inte igen. Det känns som om jag skulle ha pumpat in en massa luft i huvudet och sedan går det inte att lätta på trycket. Vi ska ha lite koll på det. Yrsel är ju naturligt i den här sista månaden men sen pratade jag med en aporekare som informerade mig om att Novalucol och novalucid slår ut järntabletternas verkan om man tar dem samtidigt. Det måste gå minnst två timmar dem emellan för att de ska verka. Jag har ju så gott som "halsat" i mig dessa novalucol/novalucid regelbundet under hela dygnets timmar, jag har sådana grymme halsbrännor och sura uppstötningar så jag tror jag blir galen. Inget hjälper och det kanske inte är så konstigt då. Jag köpte Losec istället och de verkan i 24timmar. Apotekaren rekomenderade dem där vanliga tabletter inte hjälper.
Sen att jag är så trött kan ju bero på att jag är höggravid men även kanske då att tabletterna tagit ut varandra och järnet jag tar inte riktigt räckt till. Värken bak i ryggen beror nog på att jag legat ner så mycket att det liksom trycker på revbenen.

Mitt blodtryck låg nu på 125/75
sedan jag var hos bm förra gången så har jag gått upp mellan 1-1,5kg till vilket inte är speciellt mycket. Sammanlagt 9kg enligt bms beräkningar.
Vi mätte fundusmåttet som även denna gång var svårt att få en bra mätning på. Två barnmorskor mätte och sedan tog vi måttet mitt emellan deras och det låg då på 33. Vilket innebar att jag nu åter ligger på normalkurvan och att bebisen växt sedan sist. Det är ju lite klurigt att mäta rätt när barnet ligger på sidan.
Barnets hjärtljud: 128slag/minut
Mitt urinprov visade ingenting så det var ju skönt och jag tror att mina andra blodvärden var normala annars hade nog bm ringt upp mig och informerat mig.
Jag berättade för Bm att jag knappt kännt några fosterrörelser de två senaste dygnen och det oroade mig för bebisen brukar vara jätterörlig och bökar omkring så hela magen min deformeras emellanåt. Bm kände på magen så att hon kunde konstatera att huvudet låg nedåt och sedan försökt hon störa bebisen och tryckte mot h*n så att man skulle få ett gensvar. Vilket alltid brukar hända; en fot trycks ut eller en hand men inte en reaktion fick vi hur vi än försökte. Min Bm gick ut och konsulkterade med läkaren och de ringde upp till förlossningsjouren för att se till så jag kom in på en undersökning där de kollar ctg-kurvan och tillströmmningen från min moderkaka till barnet och om barnet rör sig "normalt" genom U-ljud och där de även mäter mängd fostervatten som finns kvar runt bebisen.

Usch! det var med nervösa steg vi begav oss upp till förlossningen och där möttes vi av surkusar igen. Vad är det här. De frågade varför vi kommit? och jag förklarade att min BM ringt upp och ville att de skulle kontrollera så att allt stod rätt till. Det positiva den här gången var ju att vi slapp vänta i timmar innan de satte igång undersökningarna. De satte ctg-kurvan en som kollade barnets hjärtrytm och en som mätte om jag fick sammandragningar. I en halvtimme kollades detta. Älsklingen fick då sitta och hålla dosan som kollade bebisens hjärtljud mot min mage under hela den tiden. Verkade lite konstigt att man ska behöva sköta det där själva. Men det gick bra. Allt såg fint ut. Sedan gjorde de u-ljud och kollade så att barnet rörde sig och mängden fostervatten vilket också var okej. Vi blev lite oroliga när läkaren koncentrerade sig väldigt länge med att kolla runt på huvudet och skulle mäta det osv. Vi förstod ingenting och läkaren - Tja, vad ska vi säga om henne. Katastrof. Har de betalt för att inte le och inte vara trevliga på det där stället? Om man kan rekomendera tvångskurser till personal så borde deras bli en charmkurs och en i hur man bemöter männsikor. Bara tanken på att de ska förlösa vårat barn gör oss mörkrädda. Vart finns alla de gulliga barnmorskorna vi hört talas om ? De finns där inne i gömmorna tydligen hoppas att de jobbar där när det är dags för oss.
Läkaren sa att allt såg normalt ut men att vi ska återkomma för en ny kontroll om tre dagar om jag inte känner några fosterrörelser alls eller om de fortsätter att vara så här svaga. Som tur är så har barnet rört sig idag. Inte lika vild som h*n brukar vara men mer än de senaset dagarna iallafall.

Föräldrarkurs:
Imorses var vi på den sista föräldrarkursen. Den om förlossningsförloppet och smärtlindringen. Det var den bästa av alla de teman vi gått på. Innan vi gick dit så hade Bm och jag bestämt att vi (jag och min sambo, alltså ) skulle gå på samtal hos Auroragruppen för vår förlossningsskräck. Men både jag och älsklingen känner ett lugn nu och för första gången och riktigt ser fram emot förlossningen, så jag ska höra med BM om jag verkligen behöver samtal längre. Nu vet jag vad jag kan få för bedövning, hur det går till etc. Jag har ju läst om allt det här innan med den barnmorskan som höll i den här kursen lugnade mig såpass att vi tom satt kvar och kollade på förlossnigsfilmen i slutet. Normalt sätt gråter jag hejdlöst under sådanda filmer men inte idag. Jag kände mig bara lugn och redo på nåt sätt. Men visst ryckte det till i tårkanalen, det erkänner jag men flera av de andra kvinnorna snyftade sig igenom filmen särskillt i slutet då bebisen kom ut och då torkade tom några av papporna snabbt bort lite tårar. INte en känning av panik kom, skönt.
Men däremot fick jag ju givetvis sammandragningar och blev helt svimmig där inne i det kvava rummet. Men jag dolde det väl och drack lite vatten och gick ut och hämtade lite luft.
Känns ju lite sådär att sitta och titta på förlossningsskeden och så ha sammandragningar samtidigt :)

Jag har bestämt mig för att ta det som det kommer. Jag vet att jag inte kan få EDA, men lustgas, bad, TENS, akupunktur, värme/kyla, massage,  västerviksbedövningen, morfin, samt de berömda kvaddlarna och en bedövning till som jag just nu inte kommer ihåg vad den heter. Ja, så det finns ju bedövning till mig om jag behöver. Vilket lugnar mig! Kanske räcker det med lustgas kanske inte. Men jag oroar mig inte längre för den delen. Tack vare den mysiga barnmorskan idag. Måste säga att de är fantastiskt rar och omtänksamma på den mödravården jag går. Outstanding! Jag hade kännt mig tryggare att föda hos dem än hos surkartarna uppe på förlossningen.
Jag vet att jag vill bada och ta lustgas, kanske att jag testar kvaddlarna. De sätter dem annorlunda nu - lite djupare så det känns inte lika mycket som innan när de satte dem ytligt under huden. Sen kommer jag ha med mig musik och det viktigaste stödet av dem alla är väl min älskling.
Bm sa attvisst testa ni pappor lustgasen men sitt då ner och tänk på att inte ta så många andetag. Lustgasen ger en starkare verkan när man själv inte känner smärta.

Efter att vi kom hem från kursen vid 10-tiden i morses så har jag sovit fram till kl 15. Jag var så trött. Sammandragningarna kommer till och från hela tiden och den molnande mensliknande värken har tilltagit något. Jag hoppas verkligen inte att förlossningen sätter igång ännu. Men det är klart att både jag och min sambo har min mammas "15 januari kommer bebben ut" i bakhuvudet. Det är den 13:e idag så jag ska vila och vila och vila. Så att sammandragningarna dämpar sig lite. Jag hoppas att jag kommer gå tiden ut. På vägen hem stannade jag till och handlade lite saker till BB-väskan och däri två ursöta små dressar i s t50 plus en liten söt bomullsmössa.

Nu ska jag försöka göra mig iordning lite och åka och köpa en vetekudde.
Så ha det så gott!

Tjingeling!