Genomförkyld.



Jag har blivit genomförkyld nu. Feber, snor,värk i lederna och retningar i halsen. Det kommer verkligen inte passande, vill ju vara frisk när vi ska till förlossningen och att min sambo håller sig frisk också. Det kanske hinner försvinna på en vecka, vi får hoppas på det.

Idag ska vi städa och jag ska försöka hjälpa till så gott jag kan. Vill ha det rent och snyggt här hemma. Vet inte hur jag ska göra med min 35års dag som är på måndag. Alltså 2 dagar innan beräknad förlossning. Orkar jag ens bjuda på kaffe? kommer jag hinna bli frisk till dess? Antar att jag får ta det lite som det kommer.

Jag sitter/ligger här hemma som ett kolli och glor i vägg och tak dagarna i ända. Jag är så fruktansvärt trött på att inte kunna röra mig. Blir ju deprimerad och det hjälper inte att sitta och glo på tv eller en massa filmer när man näst intill har fått liggsår av allt stillasittande. Snart så är det över, jag försöker tänka så. Snart så kan jag börja röra på mig igen. Jag ska inte klaga, det finns de som har det mycket sämre än jag just nu. Alla de ivf-are och andra ofrivilligt barnlösa som fortfarande inte fått sitt efterlängtade + på stickan t ex. Jag ska vara tacksam för det jag har, vad spelar det för roll om jag är genomförkyld eller inte. Ingenting kan ta bort den största lyckan. Snart ska vi bli föräldrar: på riktigt!
Om lite mer än en vecka bara om jag nu inte tvingas gå över tiden förståss. Samtidigt som jag känner mig otroligt tacksam och lycklig över att jag blev gravid, så finns tankarna kvar hos dem som fortfarande väntar. Jag vet hur ont det gör att höra om andra pars lycka när det kommer till bebissnack. Så jag är väldigt försiktig nu för tiden med hur jag säger vissa saker och fasar samtidigt lite för att berätta den dagen när bebisen anlänt till dem som fortfarande inte lyckats. Det gör ont i mig och jag vill inte bre på deras smärta. Samtidigt som jag vet att de människorna som jag tänker på verkligen blir glada för våran skull, men jag VET hur taggen känns oavsett. Jag har varit där själv alldeles för många gånger. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni som fortfarande väntar på erat + att det här året blir det år då era drömmar också slår in.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Kommentarer
Postat av: Linda L-Å

Planera inget speciellt på din 35-årsdag. Gör som jag gjorde, jag var ju oxå planerad till min 30-årsdag, jag sa att vi gör nåt kul sen, om inget har hänt så bjuder jag på fika den dagen. Jag gick med småvärkar hela kalaset/dagen, Klockan 20:00 gick sista gästerna o sen kunde jag inte hålla mig mer... 23:15 föddes hjärtat. Alltså ta dagen som den kommer! Love U

2010-01-31 @ 14:27:16
Postat av: Hoppets låga

Va tråkig med förkylning. Nu vill man ju vara laddad som tusan. Men vi kan hoppas att bebben håller sig inne tills ni tillfrisknat.

Håller så med dig angående de som kämpar för +:et. Fast man har ont å smärtor så är man ju ändå så OTROLIGT tacksam att man kommit såhär långt. Det e ju ett mirakel. Och det var absolut värt väntan att nå hit.

Vila, drick mycket vätska å (hur jobbit det än e) ta det lugnt, så blir du snart frisk.

Krya på dig,

kram kram :)

2010-01-31 @ 20:22:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0