Äntligen flyter det på. Gjorde klart en tavla jag haft stående ett bra tag. Den med älvorna som sitter i ett vin glas fyllt med hjärtan. Det var skönt. Får se om den ska med på utställningen. Men det ska den andra tavlan vara. En bebis i magen, blev det. Har dock inget namn på den ännu. Det kommer väl. Tar gärna emot förslag.

"Längtan"

Ikväll har jag äntligen blivit klar med första tavlan till utställningen om två veckor. Har dock inte döpt den ännu. Något förslag kanske? Först tänkte jag att jag skulle skänka den till IVF-mottagningen i gbg SU för att de varit så himla hjälpsamma där. Men jag har inte bestämt mig ännu. Har redan fått intressenter på den. Redan?! ingen mer förvånad än jag. Jag har valt att göra den i Akryl. Tycker om att skapa med Akrylfärg. Även om jag använder mig av oljefärg och torrpastell med.
Den här tavlan blev väldigt personlig. Jag har målat av mina egna händer. Men inte därför utan för att den symboliserar allt det som händer inuti mig just nu. Frågan är ju om jag kommer kunna släppa den ifrån mig. Endast till rätt person iså fall. Känns skönt att va på gång nu. Ska fortsätta på nästa tavla imorgon - förhoppningsvis.

Nu har jag skissat upp nya ideér på kommande tavlor och Ja, visst märks det att jag är inne i en speciell period i mitt liv. Bilderna som målas fram skapas från ingenstans. Jag startar med en blank sida sen börjar jag bara måla och har ingen aning om vad det skall bli förrän halva skissen är klar...Jag stänger av all tankar och lever mig bara in i bilden. Låter väldigt flummigt...ha,ha men det är faktist så det går till. Jag känner att det bubbler fram en massa bilder som bara längtar efter att få målas ner, så det är väl bäst att jag sätter igång medans inspirationen finns.




En djupare mening av den här skissen är ju inte så svår att förstå. I mitten ett foster med vingar som för mig symboliserar en gåva/hopp. Fostret är placerat inuti Ging &Gang - balansen mellan kvinnan och mannen (kärleken). Bakom fostert har jag även målat en åtta. Åtta symboliserar evigheten, kretslopp (man föds, dör och lever igen). Runt den stora cirkeln flammar det av liv.
Jag är inte färdig med skissen ännu och jag har planerat att måla den i torrpastell då det materialet bäst lyfter fram känslan i det här motivet.




Ja, ibland kan man undra vad jag går på kanske..ha,ha Svaret är Synarela....:)
Samma här att bilden målade sig själv. Fram kom månen som för mig är av stor betydelse och står för klokhet , kvinnlig kraft m.m, Kvinnan som i form av ett träd förgrenar sina rötter djupt ner i moder Jord. Nere i Jorden kan man urskilja hav och kanske är det för att jag själv är född i vattumannens tecken - vem vet? Håret på trädkvinnan är av eldslågor och kvinnan är gravid och i magen syns åter Ging & Gang. Den här skissen innefattar eld, jord, vatten, luft. Vilket även min livstro går ut på. Kvinnan är ett med naturen. Jag har inte riktigt bestämt om jag ska måla den här i akryl ,olja eller torrpastell....

Fick en fin gåva av min kära pappa häromdagen. En samling på 12 reproduktioner i färg av Zorn med text av Gerda Boëthius. Han har köpt in den här samlingen på en auktion och tyckte att jag kunde få den som en inspirationskälla till mitt egna måleri. Inte för att jag är i närheten av Zorn direkt..ha,ha Men Zorn är faktist en av mina favoritkonstnärer och jag avgudar hans verk. Här nedan kan nu se små 8st miniatyrfoton på reproduktionerna. Det fattas fyra st och om ni vet vart jag kan få tag på dem så vore jag ytterst tacksam. De 4st som fattas är: BRUDBOKEN,1183. FORS I SETTLE, YORKSHIRE, 1884. BRUDEN, 1886. TÖRNSNÅRET,1886.

Igår såg jag på tv 4 "Efter tio" med Malou. Temat för dagen var kärlek och hon hade bjudit in P-K Mahandia och hans fru Lotta. Deras kärlekssaga har jag hört sedan jag gick i första klass och fortfarande blir jag lika tagen av den varje gång jag hör deras berättelse. Med tårarna tryckta under ögonlocken sitter jag där som förstenad med ett fånleende.
Idag är jag 33år och jag kan ärligt talat säga att jag aldrig har träffat ett mer kärleksfullt par. Lotta hade jag som min första musiklärarinna i lågstadiet och P-K har varit min bildlärare i hela grundskolan. Jag har med åren hållt kontakten med främst P-k och bjudit in honom när jag haft mina konstutställningar. Han har varit som en mentor för mig vad gäller konsten. Han är ju en fantastiskt duktig konstnär och en ständigt porlande inspirationskälla.
Sista konstutställningen hade jag tillsammans med en god vän till mig och både P-k och Lotta kom dit och det syntes att han blev rörd av att vi påpekade att det till stor del är hans verk att vi fått en kärlek till måleriet.
Genom alla år ,ända sedan jag varit liten flicka har jag hänförts av hans berättelser och jag blir förvånad om hans liv inte kommer att bli till film och böcker kommer skrivas om denna underliga lilla man med ett hjärta gjort av guld.
Tänker på vad hans mamma sa till honom när han kom hem ledsen av att fått stenar kastade mot sig. "Alla dessa stenar kommer en dag att förvandlas till blommor". Idag när P-k återvänder till Indien överröses han av blommor från samma folk som förut kastat stenar på den orörbara "Kastlösa" pojken. Idag är P-K guvernör för sin by i Indien. Vilken fantastisk vändning på livet!
Man ska aldrig ge upp och har man en dröm så ska man våga tro på den och arbeta sig mot det målet. Då besannas drömmen en dag, så sluta aldrig tro och ge aldrig upp godheten inom dig.

En pytteliten tavla har jag lyckats åstakomma. Ja,ja "En liten en.." blev det.

Picasso ville som vanligt vara med när jag målar. Här satt jag och målade en tavla till Frejas dop.
Så här blev slutresultatet. Nu måste jag börja att måla till utställningen också ska försöka komma igång ikväll.

Tiden närmar sig utställningen och jag har fortfarande inte börjat att måla. Just nu har jag alldeles för mycket runt omkring mig för att få någon ro till att sätta mig ner. Ateljen är inte i ordning och arbetet kräver mycket av mitt engagemang och energi. Har för många bollar i luften just nu. Igår påpekade en vän till mig att jag såg trött och sliten ut och hon har så rätt. Det känns som att jag inte sovit ordentligt på flera veckor. Åter till konsten!!
Jag har det inom mig, det känner jag. Många ideer kommer fram och bilder visas i mitt huvud. Om jag ska göra allt det som jag kommit på krävs en mycket större utställningsyta än den jag ska ha. Ha,ha..
Den här utställningen kommer jag inte lägga ner så mycket kringarrangemang på som på förra. Ingen röd matta och vara med på radion och tidningen och sådär. Eller tidningen hamnar jag i varesig jag vill eller inte. Men jag kommer inte själv att annonsera så mycket inför vernissagen. Den här gången känns det verkligen som att den kommer att bli personlig. Speglingar av vad jag går igenom och kommer att gå igenom kommer att genomsyra nästan varenda tavla. Sen orkar jag helt enkelt inte lägga ner så mycket tid, eller rättare sagt jag hinner inte. Det är synd men jag får absolut inte stressa under den här tiden. Skulle aldrig förlåta mig själv om det skulle hända något på grund av att jag inte lugnat ner mig.
Jag vänder mig om och stirrar trött och förväntansfullt på stafliet. Det är en sådan härlig känsla när man väl är igång i skapandet. Men just nu....tar jag en paus!

Tjingeling!

Känner att min inspiration till målandet börjar komma. Det är en speciell process som jag måste gå igenom varje gång innan jag fullständigt kan gå in i måleriet. Jag håller just nu på att packa upp alla mina målarfärger, penslar, staflier, tavlor, skisser m.m. Herregud, vad mycket grajer jag har, det är inte klokt vad jag samlat på mig. Ändå har jag kaserat en hel del när vi flyttade. Men det känns så positivt att gå igenom alla olika material, det sätter igång fantasin. Vissa ideer till en eventuell tavla kan komma till genom att bara ta i ett visst material. En jättehäftig känsla. Oftast kommer bilderna till mig genom att jag sitter med en tom duk framför mig. Sen börjar jag bara att måla utan att jag igentligen har en aning om vad det kommer att bli. Inspirationen kommer liksom inifrån. Alla mina tavlor i Loveletters-serien kom till på det viset. Jag har en föraning om att det kommer bli mycket abstrakt konst och tavlor med en djupare mening den här utställningen.
Det är som ett litet barn som växer sig stor och stark i mammans mage, likadant är det med kreativitetsflödet. Det startar med en liten känsla i magen för att senare fullständigt blomma ut i färg och form.
Idag fyller min älskade sambo år och jag gav honom en tavla som jag målat på oss två. Han blev glad och det var ju huvudsaken. Det var andra gången jag målat porträtt på mig själv och första gången på min älskling. Första gången jag målade ett självporträtt var när jag gick i högstadiet. Jag kan ju bara säga att jag utvecklats sedan dess. Ha,ha.

Så här blev tavlan på mig och min älskling. Jag har gjort den i Akryl och använt mig av skuggteknik.

"Du & Jag"

Känner mig lugn, harmonisk och ledsen.
Ledsen! Hur hänger det ihop?
Har fastat klart, storstädat lägenheten, tänt ljus, rökelser och lyssnar på irländsk lugn musik...
Känner ett inre lugn..Men så ploppar sorgsenheten fram och jag blir ledsen.
Igentligen är det inte alls konstigt: Man känner inte mer sorg än man kan hantera,Kroppen släpper de inre spärrarna pö om pö..Fantastiskt igentligen.. Men samtidigt vill jag bara känna glädje och så blir det så här.
Glädjen utbyts mot ledsamhet.
Det ska bli så skönt när jag kommit över allt gammalt skroll som tynger ned mig.
Det kommer ju kännas som att flyga,,Så lätt!!

Igår sålde jag en till tavla; till en gammal tant som kom från Estland. Hon köpte "Alone", Hon sa att den tavlan utstrålar precis så som hon känner sig-Ensam.
Jag ville bara krama om henne, hon berättade sin barndomshistoria hur hon med sin familj flydde hit till sverige (Gotland) med en båt. De flydde för att slippa bli skickade till Sibirien. 1939. Krigets berättelser intresserar mig. Jag kände hur jag bara satt och lyssnade intensivt på allt hon berättade. Jag frågade om hon inte har skrivit ner sin historia. Men det hade hon inte, Men det borde du sa jag.
Hon berättade om hur det gick till när de var tvungna att lämna hemmet, hennes mamma ville stanna och låsa ytterdörren men då sa tantens pappa till mamman att vi har inget hem längre.
Så de lämnade utan att låsa efter sig. Mamman kunde aldrig släppa det där. Att hon inte fick låsa.
För några år sedan återvände tantan till Estland och till det här huset. Hon såg en man där i trädgården och hon gick fram till honom och presenterade sig och bad om att få ta kort på ytterdörren. Hon förklarade varför och han gick med på det. Så det gjorde hon, familjen bjud in henne för att se resten av huset, men tanten tackade snällt nej och sa att hon ville minnas huset som det vart.
Hon återvände till Sverige och till sin gamla senila mamma som knappt kom ihåg någonting vid det här lagret. Tanten höll fram fotot för sin gamla mamma och mamman utbrister- Men där är ju min dörr..Hon mindes och förhoppningsvis kunde hon sedan släppa taget om huset. En fantastisk historia.

Tanten berättade även om sin gamla väninna från Estland som brukade bli irriterad på tanten för att hon ständigt brukade ändra sig..och inte hålla sig till det som de först bestämt.
Väninnan höll sig alltid till det som hon först bestämt förutom den här gången,
 då hon skulle åka och hälsa på släkten och vännen i Sverige.
Vänninan ringde till tanten och berättade att jag har ändrat mig.
-Va! ropade tanten förvånat. Har du ändrat dig!
-Ja sa väninnan jag har ändrat så att jag far över två dagar tidigare.
Å det gjorde hon. Hon hade fått tag på en billig plats på nedervåningen. Väninnans bror följde henne till fartyget och vinkade av henne. Det blåste ordentligt den där dagen men han såg henne fara iväg..
Med Estonia... Hon som aldrig förr i hela sitt liv ändrat något men till slut gjorde hon det och det blev hennes död..Hon vilar på havets botten...

"Alone"