Slog i huvudet och vaknade inte.

Usch, igår var en mardrömsdag. Den började så bra. Jag och lillan badade och hade babymassage för at senare delta i en sångstund på bibblan. Efter sången så lekte vi mammor med våra barn. Barnen var superlyckliga över att kunna klättra och dra sig framåt med hjälp av stora fyrkantiga mjukkuddar. Alva fick en skrattattack åt en flicka där som busade med henne.

Men sen så PANG sa det.
Alva halkar till och faller i golvet med pannan före.
Som tur var bara från hennes egen knähöjd och ner på parkettgolvet men ändå.
Ett stort rött märke i pannan och bulan var på väg.
Jag skyndade in på toaletten och sköljde en handduk kallt och höll mot för att lindra svullnaden.
Det verkar ha hjälpt för idag har hon ingen bula, bara ett litet blåmärke.
Alva tappade inte andan utan grät direkt efter fallet och efter en stund så verkade allt som vanligt. Men jag bestämde mig för att ringa upp till barn för säkerhetsskull.

När jag spännt fast henne i bilstolen så somnar hon.
Det var ju inte bra tänkte jag. Inte sova direkt efter att man slagit i huvudet.
Jag försökte få väckt henne, men det gick inte.
Paniken kom och tusen miljarder av farhågor rusade igenom mitt huvud.
Jag klappade henne på kinden, ville inte ruska om huvudet som ni säkert förstår, jag skakade på hennes armar och ben, ropade Alva,Alva, stoppade in mitt finger i hennes mun men hon vaknade inte. Hon andades men var helt väck. Jag ringde till barn och de sa att jag skulle åka upp till akuten. De skulle ringa i förväg och säga att vi var på väg. Jag hann ringa till älsklingen och säga att han skulle komma dit.
Jag körde "lite" fort genom stan samtidigt som jag försökte få väckt lillan. Höll på att köra på en mopedist mitt i rondellen precis utanför akuten. En mopedist som kör i 20km/h jag menar hur vanligt är det. Nu var jag ju 1,5 meter bakom men hade han inte flyttat på sig så hade jag nog kört om kull honom.
När jag kom fram till akuten fanns det givetvis ingen parkering så jag fick ställa mig längre ifrån. Jag frågade några damer om snabbaste vägen till akuten och de pekade. Jag sprang med lillan i famnen som inte vaknade trots tumultet.
Damerna kom åkandes i bilen och sa -hoppa in vi kör dig.
Även om det bara var några meter så kändes det otroligt skönt. Jag sprang in med Alva genom akuten, en sköterska mötte mig, jag sa- hon ramlade .slog i huvudet och nu vaknar hon inte.
Sköterskan tog Alva i sin famn men Alva hon bara sov vidare. Till slut när hon läggs ner på britsen, då vaknar hon och kollar på oss som om inget skulle ha hänt. Jag kände hur hela jag bara skakade och de sa åt mig att sätta mig ner. Älsklingen kom, han hade kört formel ett genom stan. Så han kom dit nästan samtidigt som vi.

En läkare kollade på hennes ögon och kollade hennes reflexer och allt var precis som det skulle. Ingen påverkan alls. Kanske att hon fått en liten hjärnskakning men de trodde att hon bara sovit väldigt tungt, men jag vet att hon sov inte bara. Hon är super lättväckt i vanliga fall. De lugnade oss och sa att fallet inte var så stort och vi behövde inte oroa oss. Vi skulle ha henne under uppsikt och se så hon åt ordentligt och inte kräktes. Sen om vi kände oro så kunde vi ha henne mellan oss under natten. Vilket vi också hade.

Idag är hon precis som vanligt, syns knappt ett märke. Men herregud så rädd jag blev. Vet inte vad jag skulle ta mig till om något händer henne.
Samtidigt så måste man ju låta dem röra sig, testa sina gränser för att lära sig gå. Jag kan ju inte vaddera in henne, då skulle jag bara hämma henne. Även om nu detta fallet inte var så stort så kändes det hemskt och visst kommer det sitta i och jag kommer vara som en hök på henne nu i några dagar men sen så måste jag ju låta henne få ramla, resa sig upp och försöka igen. Det är ju så dem lär sig, livet fungerar ju så.
Men vilken dag!!
Fya!! :/
If i wanna here from an asshole, i fart!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0