Äntligen!
Idag bestämde jag mig för att trotsa foglossningssmärtorna. Det har kännts som att de börjar släppa lite grann. Jag längtar ut så jag tror jag kreverar. Vill ju gå ut och gå underbara långa promenader i sol och regn med min vackra lilla dotter. Inte bara de ynkliga småpromenader jag hittills lyckats prestera...
Så idag när jag med små små steg långsamt tog mig framåt i den värmanded solen så bestämde jag mig..jag testar att gå lite till och lite till. Till slut hade jag varit ute i över en timme. Visst värker det fortfarande och nu har jag lite svårt att gå men det var värt det. Om jag kan så ska jag göra det imorgon också.

Men ingen ro och ingen vila...Nu ska jag ta på mig bärselen och gå ner till tvättstugan. Skulle behövt handla idag med men det får nog vänta tills min kära sambo kan följa med.



Mammas lilla tjej. :)


Tjingeling!