Tänk om det aldrig blir något barn?
Vad gör vi då? Hur överlever man den sorgen? Försöker tänka positivt och på ALLT annat än barn, men ibland kommer verkligheten ifatt mig och tiden tickar allt fortare och allt högre. SKYNDA.SKYNDA.SKYNDA innan det är för sent.
Bli inte för gammal och om ni inte kan få egna barn kan ni adoptera men bara om ni är gifta och varit det i si och så många år, ej vara 40+ och bla,bla, bla. Om vi inte blir gravida genom ivf eller på naturligt vis så måste vi ju gifta oss snart så vi hinner varit gifta i ex antal år innan vi är 40. För då är det försent. och...och...och...Usch! Vilken mardröm det här är. Vill bara vakna.






Väck mig någon...........................!!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Snön faller i stora flingor och har så gjort nu i säkert två timmar. Det blir till att gräva fram bilen när jag ska åka till jobbet ikväll. Eller igentligen borde jag faktist gå dit, hm får se har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ut på shoppingtur innan jobbet. Vaknade imorses med huvudvärk igen. Kan jag aldrig få en enda smärtfri dag? Det är så påfrestande.

Tanken på Barn känns rätt så avlägset just nu, vet inte varför igentligen. Det är ju ändå inplanerat  för insättning av fruset embryo. Kanske beror det på att jag inte vågar hoppas på nåt längre eller för att jag ändå inte kan göra något för att påverka resultatet. Iallafall så är det långt kvar till dess. KÄnner mig lite låg idag, ska försöka rycka upp mig. Nu ska jag fixa lite middag och sedan ta en meditation till efterrätt.
If i wanna here from an asshole, i fart!!


Vilken besynnelig dröm jag haft inatt. Så kraftfull och jag känner mig fortfarande helt påverkad av den. Jag drömde att jag stod i en ring omsluppen av en massa kvinnor som skulle hjälpa mig bli gravid. Få bort hindrena som stod i vägen på nåt sätt. Helt plötsligt förvandlas kvinnorna till nåt som mer liknar en blandning av schaman/häxa och ande. Ögonen blev vita och kvinnan som stod mitt framför mig liksom svävade framför mig,  och rabblade en massa ramsor och drog ut nåt ur mig och föste nåt annat emot mig. Jag var livrädd samtidigt som jag i drömmen intalade mig att det är inget att vara rädd för, låt det bara ske. Men jag skrek, högt och primalliknande. Jag måste ha skrikit högt, nu får jag inte veta det för min sambo hade ju redan gått till jobbet när jag vaknade. Detta var en av de kraftfullaste drömmar jag haft på sista tiden. Jag tänker defenitivt måla ner den...Undra vad den betyder. Mamma tror det har att göra med att jag släpper all rädsla inför mina farhågor angående barnafrågan. Kanske har hon rätt men det känns som att det är nåt annat också. Men vad?
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Jag rår inte för det...mina tårar rinner. Jag känner sorgen inom mig och den bubblar upp i vågor. Jag kan inte värja mig från smärtan som det för med sig. Jag försöker vara glad och tacksam för det jag har. Men du fattas mig. Mitt barn varför vill du inte komma? Är jag inte värdig dig eller vad krävs för att du ska komma? Jag bara undrar.// M.a
If i wanna here from an asshole, i fart!!


 

1 tablett Femibion® 800 Folsyra Plus Metafolin® innehåller följande näringsämnen:

  • 800 µg Folsyra samt motsvarande mängd Metafolin®
  • samtliga B-vitaminer
  • Vitaminen C och E
  • 150 µg Jod

Genom att tillföra både folsyra och Metafolin® säkerställs behovet av folat, hos alla kvinnor oberoende av enzymaktivitet. Det gör också att man når den optimala nivån av folat/folsyra i cellerna och vävnaderna efter cirka 4 veckor regelbundet intag. Det är därför bra om tillförsel av folsyra och Metafolin® säkerställs redan när en graviditet planeras, för att möta de ökade kraven redan från början.

Så tidigt som 22-28 dagar efter befruktning börjar hjärnan och ryggmärgen att utvecklas och neuralröret att slutas. I detta tidiga stadium vet många kvinnor ännu inte om att de är gravida. Därför innehåller Femibion® 800 Folsyra Plus Metafolin® 400 µg folsyra och motsvarnde mängd Metafolin®, för att säkerställa en optimal tillförsel redan från början - även för kvinnor som har reducerad möjlighet att omvandla folsyra..



Innehåller en tablett och 1 kapsel

 

1 tablett Femibion® 400 Folsyra Plus Metafolin®
innehåller följande näringsämnen:

  • 400 µg Folsyra samt motsvarande mängd Metafolin®
  • samtliga B-vitaminer
  • Vitaminen C och E
  • 150 µg Jod
 

1 kapsel innehåller 200 mg av den essentiella fettsyran DHA


Femibion® 400 Folsyra Plus Metafolin® + DHA är en kombination av 200µg folsyra och motsvarande mängd Metafolin®, för att möta de ökade kraven och säkerställa optimal tillförsel under senare delen av graviditeten samt under amning. Även för de kvinnor som inte på ett optimalt sätt kan metabolisera folsyra. Dessutom innehåller produkten andra viktiga näringsämnen som är av stor betydelse både för mamma och foster. Även under amningsperioden är det mamman som förser fostret med näringsämnen, via bröstmjölken.

Den fleromättade fettsyran DHA (Dokosahexaensyra) tas upp av fostret under andra hälften av graviditeten för att bidra till utvecklingen av: hjärna, nervvävnad samt ögat.

Eftersom det till största del är feta fiskar som innehåller höga doser av fettsyran DHA, får kvinnor ofta i sig för små mängder under graviditeten och amningen. Tillförsel tidigt i graviditeten bidrar till att modern kan fylla på sina depåer, vilket bidrar till att ditt barn får en optimal tillförsel.

Femibion® 400 Folsyra Plus Metafolin® + DHA innehåller 200 mg DHA av högrenad koncentrerad fiskolja. Den utomordentliga och nästan luktfria kvaliteten garanteras genom en noggrant kontrollerad tillverkningsprocess.

Källa: http://www.maxmedica.se/

Finns att köpa på Apoteket.

If i wanna here from an asshole, i fart!!
SF Bio: Valkyria

Under mitten av andra världskriget återvänder överste Claus von Stauffenberg till sitt hemland för att ansluta sig till den grupp militärer som konspirerar för att mörda Hitler och befria Tyskland från diktatorskap. I en tid där ingen går att lita på tvingas Stauffenberg leda operationen och spela ett dubbelspel för att sedan själv döda Hitler.

Bra film! Alltid speciellt att se en film gjord på verkliga händelser. DEtta blev alltså min och min kära sambos första bio film tillsammans. Ha,ha jag vet! Helt sjukt att vi inte gått på Bio innan. Vi som båda älskar att kolla på film. Åren har liksom bara förflutit och många dvds senare - biofilm alltså!
Det här kommer vi defenitivt fortsätta med. Det är en speciell känsla att se film på en stor duk, ljud och alla intryck förstärks. Vi kände väl båda två att vi måste börja hitta på lite saker så vi kommer ifrån allt jobbigt som varit den sista tiden. Vi får börja uppvakta varandra igen och bara rå om varandra i väntan på att barn ska komma. Vilket inte alls är säkert att det gör - någonsin. Men tills vi vet så måste vi fortsätta leva och njuta av vår tid tillsammans.
VIKTIGT!!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Funderar en hel del, på mycket och på många olika saker. Ibland känns det som att hjärnan aldrig får vila, det snurrar ständigt av tankar och krav. Varför blev det si eller så, vad gjorde jag, vad gjorde de, hur skulle jag gjort, kunde jag gjort annorlunda, hur ska jag tänka, kommer jag hinna, grejar jag det här, orkar jag....Hela tiden..surr-surr-surr!!

Var på Previa igår och pratade med min handläggare där. Hon gav två för mig "Tuffa" uppgifter till nästa gång.
1. Låt saker och ting falla, plocka inte upp efter alla andra där jag själv inte varit delaktig, sluta städa upp runt omkring. Alltså ungefär som när jag var 19år och bodde tillsammans med min dåvarande pojkvän. Vi hade ständiga diskutioner om vem som skulle ta disken och vi delade tillslut upp dagarna i diskdagar. Men då kom nästa problem..min kille ansåg att han ALLTID fick de stooooora diskarna. Hm, konstigt det berodde ju på att han inte diskade undan sin disk den dagen han skulle utan lät det ligga kvar till dagen efter. Där är svaret till det problemet. Tills slut orkade jag inte med att alltid plocka upp efter honom. Så jag bestämde mig för att strunta i disken totalt, bara låta berget växa tills han tog tag i den. I två veckors tid växte berget där inne i köket. Det var så äckligt och jag vägrade att ens gå in där om jag inte absolut var tvungen. Tills slut så tog han den och sedan efter den gången så klagade han aldrig mer på disken utan diskade på sina diskdagar. Min handläggare tycker att jag ska använda mig av den här metoden på mitt arbete...hm, behöver jag säga att jag arbetar med bara karlar. Alla är dock inte skitgrisar, men vissa verkar inte ens veta vad en disktrasa är och defenitivt inte hur en diskmaskin fungerar. Ha,ha sorgligt. Jag tycker om dem ändå men nu slutar jag att städa upp efter dem. Herregud det kommer bli svårt...kommer väl klia i fingrarna för att inte tala om hur irritationen kommer växa. Ska verkligen försöka att inte bry mig och bara låta det bero. Jag måste ju......Hemläxa 1 var det.

2. Dra ut på ambitionerna, inte ha så bråttom och inte vara så intensiv i det jag företar mig. Jag ska försöka tänka som så att det istället för på en veckas tid ska bli gjort, dra ut på det så det tar månader istället. Det här är nödvändigt för att jag inte ska gå in i väggen. Mina whiplashskador tillåter mig inte att arbeta i det tempot jag gör. Jag måste låta saker och ting ta sin tid även om det är frustrerande. Måste acceptera att jag är sjukpensionär och kanske aldrig kommer klara av ett 100% arbete igen. I dags läget ska jag vara glad att jag klara 50%, ibland inte ens det. Men jag är envis som få. Kanske därför jag tidvis ligger nedklubbad av värk och stress. Hemläxa 2 alltså!

Har funderat på vad jag ska lägga pengarna för tavlorna någonstans. Jag tror att de kommer gå till "barnakassan" vi sparar pengar för den dagen vi eventuellt får barn. Det kostar ju med alla inköp och oförutsedda utgifter. Känns bra att ha en pott där som är bara till barnet. Kanske om vi inte får egna barn så kostar det väl med adoption och då kommer pengarna väl till pass. Hm, ja så får det nog bli. In i barnasparandet!

Nu måste jag ila..ska träffa min kära vän "Kexet", ska visa henne mina tavlor.

Tjingeling!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Vaknade av ett sms ljud. En önskan om att jag skulle höra av mig när jag vaknat. Jag var klarvaken, ringde och vad händer. Jo, jag får sålt en av mina dyrare tavlor. TJOHOO!!
Framförallt!! Till rätt person. Känns viktigt vem som vill köpa den och varför.

Vilken morgon.
Ännu en pricksäker kortläggning av dagens kort av
http://trollpackan.se/
Ni måste kika in på hennes underbara blogg. Ett tips!

Ser fram emot resten av dagen. Upptäckte att jag nu gått ner ytterligare 3kg. Sammanlagt 6kg på 2,5 vecka. Antar att IVF-behandlingen gjorde så att jag ökade så mycket i vikt. Kroppen börjar infinna sig i sitt rätta element igen. Jag mår bättre, känner mig lättare båda fysiskt och psykiskt. Konstigt med tanke på att försöket misslyckades och att jag fortfarande inte är gravid. Men det var inte meningen ännu , jag måste tänka så. Annars går jag under. Kämpar fortfarande med att varje dag försöka tänka positiva tankar om mig själv och omvärlden. Jag ska lyckas. Det får vara slut på elände nu.
Men med tanke på att pappa meddelade mig igår kväll om att min farbror nu ligger inlagd på sjukhus pågrund av hjärtinfarkt så återstår det väl att se hur länge jag lyckas hålla energierna uppe.

Önskar er alla en jättemysig dag.

Tjingeling
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Insåg att jag lätt skulle kunna falla ner i mörkret och bara beklaga mig för hur orättvist allt är. Men, blir jag lyckligare av det? Svar: NEJ. Jag vägrar hamna där igen. Jag måste rycka upp mig och ta tag i mitt liv. Få upp energin igen. Ladda om batterierna, komma tillbaka till livet igen. Jag har bestämt mig för att köra en Detox. Börja träna regelbundet igen, promenera oftare, meditera varje dag, äta riktigt, köra en reningsfasta, tänka positiva tankar om mig själv varje dag. Ja, jag vet det är inte gjort i en handvändning men jag kan inte sluta leva bara för att saker och ting inte går som jag önskar. Jag var väl inte redo ännu, helt enkelt. Min tid kommer när det är meningen och jag kan ingenting annat göra än att fortsätta leva under tiden. Ta hand om mig själv. Bli av med alla dessa spänningar och all stress, inre som yttre. Prioritera vad som känns viktigt just nu och leva efter det sen. Jag ska varje dag skriva minst tre positiva saker med dagen. Det är bevisat att det hjälper hjärnan att omprogramera sig till ett mer positivt tänk. Så från och med nu, ska jag skärpa till mig. Jag ska mota bort alla dystra tankar, jag blir inte hjälpt och inte lyckligare av det. Jag har i mitt liv gått igenom mycket värre saker än det här och jag sitter ju fortfarande här. Det som inte skälper mig, härdar mig. Jag ska gå stark ut ur det här. Komma tillbaka som en starkare Maria. Jag väljer att leva mitt liv, inte låta livet rulla på vid sidan om, utan mig. Så här kommer mina tre positiva punkter med dagen.
1. Solen skiner ute
2. Jag är inte ensam, jag har många omkring mig som älskar mig.
3. Jag har gått en långpromenad

Bilder tagna från min promenad.




If i wanna here from an asshole, i fart!!

Nu har vi lagt upp en ny planering, men då med ett fryst embryo. Vi har haft en sagolik tur som lyckats få fyra ägg till frysen, särskillt när man blivit överstimulerad, bm sa att vid 16ägg eller fler är det ovanligt att man får mer än ett ägg till frysen. De plockade ut 22ägg på mig och lämnade tom kvar två st på vänster sida. Jag antar att de ansåg att de inte behövde pina mig mer än nödvändigt. Jag känner mig lättad att slippa gå igenom den mardrömmen med ÄP nu igen. Hoppas att jag aldrig behöver göra det igen. Utomkvedshavandeskapet är den värsta smärtan men efter den blir det ÄP. När jag fick mitt utomkveds hade jag gått omkring i två månaders tid....äggledaren hade spruckigt på flera ställen och gick inte att rädda. Jag åkte in akut med fruktansvärda smärtor, det gick inte att stå upp, inte att sitta. Så det känns ju lite befriande att embryot placeras in direkt i livmodern. Då slipper man den oron. Risken att den skulle simma in i min enda äggledare är ju ganska minimal. Men vem vet. Med min tur så kan väl allt hända. Nu måste jag vänta in vanlig mens innan vi kan gå vidare..Så det dröjer ju ett tag.


Citat:
"nedfrysta embryon ("kryokonservering")

Om det finns befruktade ägg över efter embryotransfern kan de eventuellt frysas ned i laboratoriet. Det är bara möjligt att frysa embryon av hög kvalitet. Embryona måste kunna frysas ned, tinas upp och flyttas tillbaka i livmodern under en senare cykel. Därför genomgår dessa embryon en sträng urvalsprocess och endast 10-15 procent av de embryon som återstår är tillräckligt bra för att kunna frysas. När det sker tecknar du ett "kryokonserveringskontrakt" med laboratoriet, där villkoren för förvaringen anges. I början av IVF-behandlingen tas blodprover på dig och din partner för att kontrollera om ni har vissa infektionssjukdomar. Om du eller din partner har en infektion, kommer man inte att frysa era embryon på grund av smittorisken.

De nedfrysta embryona kan tinas och flyttas in i livmodern i en vanlig menscykel, eller en så kallad "kryocykel", där kvinnan får hormontabletter för att förbereda livmodern på en eventuell implantering. Men du måste betänka att embryona inte är lämpliga att flyttas tillbaka om det visar sig att de inte håller tillräcklig kvalitet när de tinats.

Statistiskt sett leder frysta embryon till färre graviditeter än "färska" embryon, men det ger ändå en god chans med minimal belastning för kvinnan."

Källa: Fertilitetsguiden.nu - Steg för steg - fertilitetsguiden

If i wanna here from an asshole, i fart!!


Fruktansvärd menssmärta hela natten och i morses kom den, mensen.
Om det ändå hade varit en vanlig mens så hade det inte kännts så
ledsamt och obehagligt.
Men det är vetskapen om att i allt det här blodet ligger embryot
som skulle bli vårt barn....................
Alla förhoppningar vi hunnit få, att nu kanske det äntligen ska bli vår tur.
Men nej, det var det inte! Det känns så jobbigt det här.
 Vet inte hur jag ska orka gå igenom fler liknande prövningar.

Ska ringa till Su och höra hur man går vidare...................:(
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Happ! sitter tyst och uppgiven efter att ha varit på toaletten och precis upptäckt en liten brun blödning( flytning) Kalla det var du vill. Gammalt blod. Inte mycket men ändå. Fortfarande feber, huvudvärk, molande värk i magen.
Så jag antar att testet visade alldeles riktigt och att jag nu bara kan invänta mensen och missfallet är fullbordat.
Verkligen jätte uppmuntrande!! verkligen INTE!!

Är så jävla trött på allt det här nu. All stress runt omkring har säkert orsakat det här förbannade missfallet!
Jobbet! Hm kan inte ens uttrycka i ord hur besviken jag är på mig själv som inte bara kunde låta jobbet sköta sig själv utan min medverkan. För en gång skull!!
Sen att samtidigt vid sidan om jobbet haft högskolestudier, det extra jobbet som jag fått sköta på min andra halvtid som sjukpensionär...............................stress, stress, stress, stress JAG FÅR JU INTE GLÖMMA STRESSEN MED ALLT MÅLANDE INFÖR UTSTÄLLNINGEN NÄSTA VECKA.
NÄEH, MEN DET SKA BLI SÅ TREVLIGT OCH UPPPIGGANDE ATT VISA UPP ALLA DESSA GRAVIDA KVINNOR, FOSTER OCH BEBISAR JAG HITTILLS HAR HUNNIT MÅLA. Se in i allas ögon och förklara att nej, jag är inte gravid. Nej, tyvärr så är min kropp helt Fucked up!! Men visst är de fina tavlorna..Särskillt den mörka den med alla tårarna ovh förtvivlan för att inte glömma det brustna hjärtat, mina brustna förhoppningar. Självklart ska jag fläka ut mig själv på konstväggen. Se här är jag: Den misslyckade mammawannabeen.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Gick till jobbet....Bröt ihop! Alla frågande blickar och frågor blev för mycket.
Satt en jättelång stund med en kollega till mig och bara grät. Han lyssnade och förstod, tyckte att jag skulle ta ledigt ett tag och bara sköta om mig själv. Stressa ner , sluta bry mig om alla andra utan mig själv.. Men jag fixar inte att vara hemma, ensam och bara tänka. Ville bara vara hos min älskade sambo, vara i hans armar så vi kan trösta varandra. Men han jobbar och jag jobbar.

Väl på jobbet kommer en av ungdomarna och ropar ut högt till de andra på gården:
- Mia är gravid!!
- Va?! alla tittade på mig.
-Nej inte längre, svarade jag nedstämt.
-Men ,men, undrade han, när fick du veta det?
- Imorses, svarade jag och försökte mig på ett falskt litet leende.
Han kramade om mig.
Jag gick därifrån åkte iväg till Ikea och inhandlade saker till jobbet. Jag fixar inte alla dessa blickar och frågor.
Känner mig oduglig och jätte tom. Varför?! Miss hopeful förvandlas genast till Miss empty.
Ett tag tänkte jag att näeh, testet visade säkert fel och jag ska ta ett till. Så jag bestämde mig för att fortsätta med gelen och testa igen om några dagar.

Men sen................varför till vilken nytta då? Jag är ju inte gravid! Inse fakta!!




Jag kanske aldrig kommer att bli det.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Gjorde testet och det visade negativt. Har inga ord att säga mer igentligen. Tom, tom,tom!!!
Fortfarande ingen mens, men det beror på gulkroppsämnena i Crinone säger BM på su.

Vissa människor går igenom livet som i en dans, inga större bekymmer och inga sorger. Men jag, jag får fanimej gå igenom ALLT!! Varför?????????
Det tar aldrig slut.................................................................................................................................................................
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Blir nervös av att bara titta på pregtestet. Hur många gånger har jag inte gått över tiden och gjort ett sådant test.
Svar: ALLDELES FÖR MÅNGA!!
Besvikelsen blir alltid lika total. Sista gången hann jag inte mer än att kissa på stickan, lägga undan den invänta de tre minuterna som det ska ta....jag hann inte ens få svaret på gravtestet förrän mensen kom. Den kom alltså samtidigt som jag väntade på svaret. Det känns som att , ja, visst jag kanske är gravid just nu men så fort jag gjort det jäkla testet så kommer jag få mens....USCH! Känner mensvärken av och till hela tiden. Önskar verkligen inget annat än att stickan kommer visa positivt imorgon.
If i wanna here from an asshole, i fart!!

Känner mig febrig och konstiga saker kommer ut. Vill inte total äckla er med intima detaljer. Men jag har då aldrig skådat nåt sånt här förut. Kanske är det Crinone gelen som utsöndrar någon substans efter ett tag eller vad är det här? Ringde till Su men de kunde inte svara utan bad mig ringa till IVF mottagningen tidigt imorgon bitti. Så länge det inte kommer någon mens så är ju embryot iallafall kvar. Men mensvärken sitter fortfarande i. Men det har det ju å andra sidan gjort när jag varit gravid också. Hoppas, hoppas nu på det bästa. Bara 7 dagar kvar tills jag ska testet. Ska verkligen försöka hålla mig tills dess även om det nu hade blivit en alldeles underbar födelsedagspresent den 8:e. Men om det skulle visa på ett negativt svar så skulle jag gå under jorden och inte titta upp förrän mardömmen tog slut.

Idag blev jag klar med högskolautbildningen. Fy faan vad skönt. Känns helt underbart. Nu kan jag koncentrera mig på utställningen, mediala utbildningen samt mitt vanliga arbete. Ja förutom sambolivet och bebisbestyret.

Tar två panodil och går och läger mig en stund.
Tjingeling.

Nu har jag pratat med IVF och barnmoskan tror nästan helt säkert att det är Crinone gelen som kommer ut. Men jag behövde inte vara orolig för det viktiga ämnet har ändå kommit fram och gelen utfört sin uppgift. Kan vara att jag inte rört på mig tillräckligt och då klumpar det ihop sig. Tycker att jag rört mig men i och försig inte som jag brukar då jag haft såna kramper. Inte idag dock. Känns skönt.

If i wanna here from an asshole, i fart!!

Känns som att mensen ska komma vilken sekund som helst. Imorses  vågade jag knappt gå på toaletten för rädslan  att den skulle komma var så stor. Men det gjorde den inte. Skönt!
Dessutom är det ju alldeles för tidigt. Ska fortsätta att ta det lite lugnt men har ju en hel del arbete som väntar, redovisning av vårt projektarbete på Högskolan, arbetet på mitt arbete, måla klart tavlorna till utställningen samt städa upp här hemma. Det ser för tillfället ut som ett bomnedslag. Har inte haft orken att hålla tipp topp nu när jag mått såhär och det är väl okej ändå. Även om jag grämer mig och går och småsvär över mig själv på grund av det, emellanåt.
Vikten står idag än så länge still - samma som igår (alldeles för mycket), ingen feber men fortfarande svullen och lite värk främst vid högra äggstocken. Det var ju den som var allra störst så det är väl naturligt kanske. Brösten är också svullna och ömma särskillt bröstvårtorna. Får se till att ha mjuka bhs på.

Idag kommer min älskling hem från sin kära mor. Ska bli skönt att få kramas med honom igen. Det är tomt här hemma utan honom men samtidigt var det nog det jag behövde. Att få vara hemma själv , för nu har jag ju börjat att måla. :)

Nu ska jag ta fram dammsugaren, så det blir lite fräschare här hemma iallafall. Idag ska jag ju fika med min vän Katrin och sedan så ska jag och Moa planera redovisningen.

Tjingeling!

If i wanna here from an asshole, i fart!!

Vågen visade + 2kilo i morses...Inte bra alls. Hoppas verkligen att det inte fortsätter så här....
Ena dagen ner och andra upp. Skumt.
Blir till att stanna hemma från jobbet idag med då. :/
Har ändå mått ganska hyfsat idag men har tagit det väldigt lugnt. Var iväg på kalas en stund bara men började känna av småkramper så jag åkte hem och vilade på soffan. Har varit dålig med vattendrickandet idag, måste skärpa till mig. Har ju ingen lust att hamna med dropp bara för en sådan sak. Har inte tagit tempen ännu, men ska göra det innan jag går och lägger mig, så har jag ialla fall kollat det idag.
Magen är fortfarande svullen som en spärrballong, kan inte ens knäppa vissa byxor. Hm...Dessutom har jag kännt mig lite smått andfådd idag utan att jag ansträngt mig. Konstigt..

Fortsätter vilandet och hoppas på det bästa. Om det inte avtar så är det ju bara att åka till lasarettet igen. På måndag kommer ju dr Janos Amosi tillbaka så då tar jag mig nog en tur dit så att han kan kolla igenom mig.

If i wanna here from an asshole, i fart!!
Kramper i natt också men inte lika ihållande, under dagen endast ett par dragningar av krampkänsla. Men känner mig lite febrig, tog tempen men den visade 37,5. I och för sig efter två panodil men jag tror nog att det är ok. Magen megasvullen, äggstockarna ömmar, känner mig nästan lite andfådd fast att jag inte ansträngt mig alls. Känslan av illamående kommer och går det känns ungefår som när man ätit alldeles för mycket mat. Kissar normalt och jag har inte gått upp något. Igår hade jag gått uåå ett halvt kila men idag hade jag gått ner två så det bådar ju gott.

Träffade min läkare angående min whiplash idag, berättade vad jag precis gått igenom och berättade hur jag känner mig idag. Hon visste ju givetvis inte så mycket om just det här med överstimulering så jag beslöt mig för att gå upp till Janos Amosi efter läkarbesöket hos dr Fölsch. Sagt och gjort väl på Amosis klinik pratade jag med en sekretarere/sköterska där (Amosi var på operation,återkommer först på måndag) jag berättade hur jag mådde och hon sa att så ska jag inte känna mig. Hon tyckte att jagskulle ringa till Sahlgrenska och höra med dem om hur jag ska gå till väga. När jag kom hem ringde jag till IVF på SU och fick prata med en jätte trevlig sköterska där. Jag berättade allt och hon lät lite orolig och hörde sig för med doktorn. Hon tyckte att jag apsolut inte ska jobba idag utan bara försöka vila och dricka mycket vatten. Om kramperna återkommer och blir mer ihållande så måste jag in akut - antingen till SU eller till akuten i Borås. Åhh, är ju så trött på lasarett just nu, så jag bestämde att det kanske räcker till en början att vila och dricka mycket. Men om kramperna kommer igen så åker jag till akuten.
Det kändes ändå skönt att det inte är någon fara för embryot utan "bara" min egen hälsa. Men jag ska inte ignorera symtomen utan jag håller koll och antecknar både viktförändringar, temp m.m. Min sambo har åkt till sin mamma så jag är helt allena denna helgen. Behöver jag åka upp och inte vill göra det ensam så följer säkert min syster med mig. Det brukar hon göra. I värsta fall blir jag inlagd med dropp eller i mycket ovanliga fall tömmer de ut vätskan som fyller ut buken till en spärrballong. Hoppas att det räcker med vila för min del. Svullnaden ska vara på väg tillbaka redan så hon, men det har snarare blivit mer svullet. :/

För en stund sedan så ringde sköterskan från SU tillbaka till mig och hörde sig för om hur jag mår och om jag fått några nya kramper sedan vi talades vid sist. Om det inte blir bättre så måste då kontakta akuten sa hon. Vad gulligt att hon ringde tillbaka för att kolla läget. De är verkligen hur trevliga som helst på IVF på SU. Det känns tryggt att ha med dem att göra.

Så då återstår det väl bara för mig att vila lite till då....hm, jag som verkligen ville arbeta....Det fick bli en sjukdag idag och en till imorgon. Ha det gött.

Tjingeling!
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Dagen började snurrigt. Uppe med tuppen - fixa med gelen. Lite bök och kletigt men det funkar ändå bra. Fortfarande öm och jätte svullen men antar att det är så. Har inte gått upp mer i vikt iallafall sen insättningen. Men sammanlagt har jag nog gått upp en 4-5kilo sedan jag startade med IVF-behandlingen. Det är väl bara att gilla läget antar jag. Jag har inte ont av att magen kommer att växa (förhoppningsvis) det är bara vackert. Men rumpan, låren och brösten. De är tillräckligt välutvecklade..ha,ha
Iallafall, jag hade tid hos min läkare på vårdcentralen idag, angående invalidintyget på min senaste Whiplash. Klockan 08:00 stod jag där och skulle betala de 1000kr som det kostar och får då till min stora förvåning veta att det är först imorgon jag ska vara där.hm, lite väl tankspridd nu för tiden.

Var och handlade och när jag kom hem så bröt det loss. Fruktansvärda kramper i underlivet. Det kändes som om äggstockarna kramade sönder allt där inne. Det strålade ända nere från "öppningen" till mellangärdet. Jag kunde knappt stå upp, kände hur tårarna automatiskt var på väg. Men lyckades stoppa dem. Inga mer tårar nu. På med en varm vetekudde, i med två panodil och fosterställning. Det är det som gällde. Min sambo låg och smekte mig på ryggen och i håret tills jag till slut somnade till en stund. Nu har kramperna slutat men det värker fortfarande. Ska be min läkare ta sig en titt imorgon bitti. Jag har ju inte en aning om vad som är normalt att känna och jag är ändå rätt så tålig när det kommer till smärta. Är det normalt med sådana här kramper eller beror det på överstimuleringen. De sa att jag skulle åka till akuten om jag fick plötsliga buksmärtor..men nu är de ju inte sååå farligt längre. Borde räcka att jag kollar upp det imorgon bitti. Är så trött på lasarett nu.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Tidigare inlägg Nyare inlägg

Bloggtoppen.se Denna blogg är listad bland Sveriges bästa bloggar Personligt Topplista Favoritlistan.se Lägg till Blogg BloggRegistret.se