Funderar en hel del, på mycket och på många olika saker. Ibland känns det som att hjärnan aldrig får vila, det snurrar ständigt av tankar och krav. Varför blev det si eller så, vad gjorde jag, vad gjorde de, hur skulle jag gjort, kunde jag gjort annorlunda, hur ska jag tänka, kommer jag hinna, grejar jag det här, orkar jag....Hela tiden..surr-surr-surr!!

Var på Previa igår och pratade med min handläggare där. Hon gav två för mig "Tuffa" uppgifter till nästa gång.
1. Låt saker och ting falla, plocka inte upp efter alla andra där jag själv inte varit delaktig, sluta städa upp runt omkring. Alltså ungefär som när jag var 19år och bodde tillsammans med min dåvarande pojkvän. Vi hade ständiga diskutioner om vem som skulle ta disken och vi delade tillslut upp dagarna i diskdagar. Men då kom nästa problem..min kille ansåg att han ALLTID fick de stooooora diskarna. Hm, konstigt det berodde ju på att han inte diskade undan sin disk den dagen han skulle utan lät det ligga kvar till dagen efter. Där är svaret till det problemet. Tills slut orkade jag inte med att alltid plocka upp efter honom. Så jag bestämde mig för att strunta i disken totalt, bara låta berget växa tills han tog tag i den. I två veckors tid växte berget där inne i köket. Det var så äckligt och jag vägrade att ens gå in där om jag inte absolut var tvungen. Tills slut så tog han den och sedan efter den gången så klagade han aldrig mer på disken utan diskade på sina diskdagar. Min handläggare tycker att jag ska använda mig av den här metoden på mitt arbete...hm, behöver jag säga att jag arbetar med bara karlar. Alla är dock inte skitgrisar, men vissa verkar inte ens veta vad en disktrasa är och defenitivt inte hur en diskmaskin fungerar. Ha,ha sorgligt. Jag tycker om dem ändå men nu slutar jag att städa upp efter dem. Herregud det kommer bli svårt...kommer väl klia i fingrarna för att inte tala om hur irritationen kommer växa. Ska verkligen försöka att inte bry mig och bara låta det bero. Jag måste ju......Hemläxa 1 var det.

2. Dra ut på ambitionerna, inte ha så bråttom och inte vara så intensiv i det jag företar mig. Jag ska försöka tänka som så att det istället för på en veckas tid ska bli gjort, dra ut på det så det tar månader istället. Det här är nödvändigt för att jag inte ska gå in i väggen. Mina whiplashskador tillåter mig inte att arbeta i det tempot jag gör. Jag måste låta saker och ting ta sin tid även om det är frustrerande. Måste acceptera att jag är sjukpensionär och kanske aldrig kommer klara av ett 100% arbete igen. I dags läget ska jag vara glad att jag klara 50%, ibland inte ens det. Men jag är envis som få. Kanske därför jag tidvis ligger nedklubbad av värk och stress. Hemläxa 2 alltså!

Har funderat på vad jag ska lägga pengarna för tavlorna någonstans. Jag tror att de kommer gå till "barnakassan" vi sparar pengar för den dagen vi eventuellt får barn. Det kostar ju med alla inköp och oförutsedda utgifter. Känns bra att ha en pott där som är bara till barnet. Kanske om vi inte får egna barn så kostar det väl med adoption och då kommer pengarna väl till pass. Hm, ja så får det nog bli. In i barnasparandet!

Nu måste jag ila..ska träffa min kära vän "Kexet", ska visa henne mina tavlor.

Tjingeling!