KÄnner mig ledsen, orolig, glad och harmonisk. Hur går det här ihop? Det är både skrämmande och förväntansfullt att vänta barn. Längtar tills magen blivit lite större. Igår på mödravården såg jag flera stora magar och det är ju så vackert. Enda kruxet är brallorna...måste fixa större - det går knappt att knäppa dem längre. Trycker ju för hårt mot magen. Men jag tycker inte att jag hittat så mycket roliga mammakläder. De flesta affärerna har ju lagt ner sin mammaavdelning. Hur tänker dem? Men mamma ska ju hjälpa mig att sy lite roliga kläder. Visst jag kan sy själv men hon är så grymt duktig så jag föredrar att bära hennes klädesplagg framför mina egensydda. ha,ha Än så länge så funkar det ganska bra med vanliga byxor om jag knäpper upp översta knappen. Men snart så blir det kassler varning på kläderna. Jag tittade på en sida på nätet igår där man kunde räkna ut på ett ungefär hur mycket jag kommer att gå upp i vikt under graviditeten och enligt den tabellen så ska jag öka 22 kg. Oh, my god! Dags att börja motionera mera. Det kommer bli tungt.

Nu ska jag packa väskan igen. Nu åker vi ner till stugan i Olofsbo. Precis hemkommen från Härjedalen och så på nästa resa igen. Men ska inte klaga det är väl få förunnat att ha två stugor att åka till. En i HÄrjedalen och en i Olofsbo. Så skillda ställen. Stugan i Härjedalen är en timmerstuga utan el och indraget vatten med utedass, Björnar runt omkring och sjötomt. Ska sätta ut lite foton sen så ni får se.
Sen är det stugan i Olofsbo med el, vatten, dusch, stor trädgård och endast 3minuters gångväg ner till havet. Fantastiskt.

Bäst jag sätter igång, så vi hinner få lite sol på våra bleknande kroppar, innan regnet tar över igen.
Ha det så himla bra.

Tjingeling
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Japp, då var vi hemma igen. Tidig morgon för oss då vi redan klockan 08 i morses skulle på vårat första besök på mödravården. Vi fick en jättemysig (BM) barnmorska Helen heter hon. Ganska ung, tänkte mig nästan att de flesta BM skulle vara 45 plus. Hon kändes som en förstående person. Vi har ju gått igenom en lång IVF-resa för att få sitta här idag. Känns nästan helt overkligt att vi äntligen är gravida.

Jag fick fylla i en lapp om mitt alkoholintag de senaste halvåret och det var ju inte så svårt, ha,ha jag har ju inte druckigt något. Ingen rökare är jag heller och ingen av oss har några sjukdomar i familjen som kan ärvas vidare till barnet. Vi gick igenom vilken mat som är bra att äta och mitt Folsyraintag. Där har jag ju total koll, inte så konstigt när man plnerat att bli gravid så pass länge. Sen kom vi till de svåra i allt det här och det är valet om man ska göra fosterdiagnostik eller inte. Fosterdiagnostik är ett sammanfattande begrepp för medicinska undersökningar av den gravida kvinnan och det foster hon bär på. Med tidig fosterdiagnostik brukar man mena undersökningar som görs före 22 fullbordade graviditetsveckor, men de flesta undersökningar utförs betydligt tidigare än så. Om man genomgår fosterdiagnostik måste man vara medveten om att undersökningarna kan leda fram till en misstanke om att fostret har en kromosomavvikelse och/eller annan missbildning. Man får då ta ställning till om man vill gå igenom ytterligare undersökningar och i vissa fall även om man vill fortsätta eller avsluta sin graviditet. Om man känner sig osäker på detta så bör man fundera över om man verkligen vill genomgå fosterdiagnostik. Det är också viktigt att komma ihåg att vissa tillstånd inte går att upptäcka med fosterdiagnostik. Även om allt ser normalt ut vid undersökningen kvarstår det en liten risk att det ändå kan finnas avvikelser som inte går att upptäcka.


KUB
KUB betyder "kombinerad ultraljuds- och biokemisk undersökning". Det är en metod som beräknar sannolikheten för att fostret har en kromosonavvikelse bestående av en extra kromosom (trisomi). Med KUB kan man beräkna sannolikheten för att fostret har kromoson 21 (Down syndrom) eller ett par andra, mer sällsynta men allvarligare kromosonavvikelser (trisomi 13 och 18). Men KUB är inte ett sätt att säkert konstatera en trisomi. KUB erbjuds alla kvinnor som fyllt 35år. Nu är jag ju 34år men BM lyfte ändå upp frågan eftersom jag ligger precis vid gränsen till 35år.
När man gör ett KUB test så tas ett blodprov i graviditetsvecka 10+0 av den gravida kvinnan för att mäta halterna av två blodproteiner. Ett ultraljudsundersökning där man mäter bredden av en vätskefylld spalt i nacken på fostret (nackuppklarningsmätning, "NUPP") utförs därefter i vecka 11+0 - 13+6. Resultatet av dessa undersökningar vägs samman med kvinnans ålder och graviditetslängden till en kvot som anger sannolikheten för att fostret har en trisomi. Kvoten presenteras för kvinnan i nära anslutning till undersökningen.

Rutinultraljud
-avgör hur långt gravidieteten har kommit och beräknar datum för förlossning
-ser hur många foster som finns i livmodern
-undersöker fostret för att kunna upptäcka allvarligare missbildningar

Gravdia kvinnor som inte önskar genomgå undersökningar för att upptäcka missbildningar kan istället erbjudas möjlighet att enbart fastställa graviditetslängden och antal foster. Denna undersökning görs lämpligast i vecka 12 - 13.

Fostervattenprov / moderkaksprov
Den här undersökningen innebär att en tunn nål förs in genom bukväggen och en liten mängd celler från moderkakan eller en liten mängd fostervatten hämtas ut. Man kan sedan analysera kromosmerna i de celler som funnits i provet på olika sätt. Om en av dessa undersökningar blior aktuell så får man mer information.

-fostervattenprov kan göras tidigast i graviditetsvecka 15+0
-Moderkaksprov kan göras ännu tidigare i graviditeten.
Fostervattenprov och moderkaksprov innebär en riskökning för missfall på ca 0,5 - 1%.

Sent blodprov - kvadrupeltest
Den här undersökningen utförs oftast om kvinnan önskar fosterdiagnostik och kontaktar mödravården för sent för ett KUB-test (senare än vecka 13+6). Metoden kallas för kvadrupeltest och innebär ett blodprovdär man analyserar halterna av fyra blodproteiner. Resultatet presenteras även här som en "sannolikhetskvot" för att fostret skall ha en trisomi.

Jag och min sambo har väldigt olika uppfattning angående just det här. Eller igentligen inte. Han anser att vi ska göra de här testen för han vill inte få ett barn med kromosomavvikelse och det vill ju inte jag heller. Vem vill det igentligen. Men sen är jag övertygad om att man kommer att älska det barnet precis lika mycket som om det vore ett "friskt" barn. Jag vill ta det här testen men är så rädd för att man tar fel. Att man kanske får ett missvisande resultat och kanske väljer att avbryta sin graviditet och sen visar det sig att det igentligen var helt friskt utan avvikelser eller att man utsätter sig för dessa riskerna som testerna ändå medför och man kaske får svaret att barnet är friskt och sen får man missfall fpå grund av testerna. Usch! Jag vet att man har noga koll på Sahlgrenska vad gäller tillbaka sättandet av embryon. Det är ju en jättekontroll  på vilka befruktade ägg som håller den höga kvaliteé som krävs för att de ska sättas tillbaka in i livmodern. Men det är klart att avvikelser kan tillkomma ändå.
Nu röker, dricker jag inte och utsätter mig inte för några risker vad gäller matintaget heller. Det är väl fördelen med att veta när exakt man kommer bli befruktad, då kan man ju ha fullständig kontroll på vad man får i sig och utsätter sig för. BM rådde oss att ta kontakt med specialistmödravården för samtal med läkarna där angående de här testerna. Då vi vacklar av och till. Ska vi eller ska vi inte. Vi har ju kämpat så hårt för att bli gravida och utsatt min kropp för en hel del påfrestningar. Om vi skulle välja att genomföra dessa testerna så skulle det samtidigt innebära ännu mer inre stress och oro över resultatet. Hur mycket mer orkar vi/jag att gå igenom? Jag vet ärligt talat inte det. Jag ska ringa till specialmödravården idag tänkte jag. Alla går ju på semester nu även vår BM. Så det är ju lite klurigt att få till en besökstid.

Nästa tid hos BM är inplanerad i graviditetsvecka 20, alltså tisdagen den 18/8 kl 13.30. Då har jag gått halva graviditeten och det är dags att ta blodprover och urinprov. Jag har ju haft en hel del urinvägsinfektioner så vi ska ha extra koll på mig nu under graviditeten. Oj, just det ja, jag ska ta med mig ett rör med morgonurin, det glömde BM att ge mig idag. Jag får kila in på vårdcentralen och hämta ett sen. Undra när vi ska få göra ultra-ljudet? Känner mig smått förvirrad över all information. Vi frågade angående vaccinet för svininfluensan och BM visste inte hur det skulle bli med det men hon trodde inte att ett levande vaccin får ges till gravida kvinnor då det överförs direkt till barnet i magen. Hm, men hon skulle kolla upp det med överläkaren och sedan meddela oss. Nästa gång ska jag få mer information angående profylaxen och taktil massage. Eftersom jag givetvis har förlossningsskräck så kommer jag antagligen få gå på AURORA kurser uppe på specialistmödravården. Hm, det är mycket nu, herregud jag kan knappt fatta att jag är gravid allra minst ta in att jag om några månader ligger på en förlossningssäng. Jag vågar fortfarande inte känna total lycka över graviditeten, för jag är så rädd att något ska gå fel. Men jag måste våga njuta av min graviditet inte bara titta på den lilla utbuktningen till mage och tänka att det skulle vara på grund av för mycket godsaker som den vuxit utan för att det faktist växer ett litet mirakel där inne. Vårat lilla mirakel. som idag är hela 3cm långt. ha,ha bara 3cm. fantastiskt! och ändå har ett hjärta som slår och armar och ben.
Tänk om det fanns ett namn som betyder mirakel...hm, det måste jag kolla upp. Näeh nu ska jag ta och ringa till Specialistmödravården.

Tjingeling så länge.
Nu har jag ringt specialistmödravården och fick en tid på tisdag kl15 nästa vecka för samtal med en läkare där angående fosterdiagnostiken. Jag vägde mig idag igen och har endast gått upp 1,3kg sen jag blev gravid. Med all säkerhet så kommer den siffran mångdubblas. Jag hoppas dock att jag slipper gå upp 25-30kg som min syster gjorde. Usch, vad jobbigt. Jag ska ta kontakt med sjukgymnasten igen efter semestern för att få hjälp med lämplig träning nu under graviditeten. Måste ju bygga upp rygg och axlar så jag fixar av graviditeten. Det kommer med all säkerhet bli jobbigt då jag både är stelopererad i ryggen samt har två whiplashskador....men jag tänker inte klaga över det för jag är så lycklig över att få bära detta mirakel i magen.

Sitter och planerar hur och var vi ska ha barnrummet och lite idéer på hur inredningen kan se ut. Hur vi ska få plats och massor av förberedande tankar och bestyr tar allt mer över mina tankar och det gör mig lite stressad över hur allt kommer att lösa sig. Visst, vi får mycket hjälp med materiella ting men vi måste ju tex byta till en kombi och lite sånt. Öppna ett sparkonta till den lilla. Detta vill jag helst göra redan nästa månad. Så vi har pengar till allt som behövs för att den lilla ska få det så bra som möjligt. Det räcker ju inte bara med våran oändliga kärlek till barnet även om det räcker bra långt.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Min gravidmage.



8veckor + 4dagar

Magen börjar växa, men jag går inte upp i vikt. Precis i  början, de första 6veckorna gick jag upp kanske två kilo men nu går jag ner istället. Jag mår ju illa hela tiden men äter ändå. Jag försöker äta var tredje timma, små portioner. Äter jag inte så mår jag illa för det och äter jag för mycket så funkar inte det heller. Det enda suget jag fått hittills är lättmjölk. Jag slukar lätt 1,5 liter/dag. Det brukar jag inte göra men nu är det såååå gott och jag mår inte illa av det. Godis och andra sötsaker intresserar mig inte längre och det är väl bra, kanske därför jag inte går upp i vikt. För att jag äter som man ska. Bebisen får ju i sig all näring den behöver ändå. Jag äter ju nyttigt och varierande plus att jag tar femibion varjedag.
Ett kosttillskott med folsyra speciellt upp till 12 veckan.
Sen byter man till den andra Femibion, den som ska vara under resterande av graviditeten samt under amningstiden.
If i wanna here from an asshole, i fart!!

Nu har vi inhandlat den första "bebisboken", Det är en bok där båda mamman och pappan skriver om sitt första år som förälder och i boken finns massor av roliga detaljer som man ska fylla i. Tex mamman fyller i sitt midjemått före graviditeten, under och efter och det samma gäller för pappan. Han ska också fylla i sina mått och kilon. Ha,ha dessutom står det att båda två ska fylla i vad det blev extra sugna på under graviditeten. Många fäder blir väl så gott som skengravida ;) det finns även plats för foton på hur man såg ut under det här första året.
Det ryms även en hel del annat roligt att senare komma ihåg. Vilka man först avslöjade sin graviditet till, hur vi föräldar reagerade när vi upptäckte att vi blivit gravida, vad man känner inför att bli mamma respektive pappa. M.m. En jättefin bok, jag rekomenderar er att kolla in den i bokhandeln.

Givetvis ska vi inhandla en "riktig" bebisbok också. Känns fantastiskt att få köpa dessa böcker/ tidningar till mig själv el oss förståss. Fast tidningen är inte älsklingen vidare intresserad av. Det finns ett jättefint mönster på en sparkdräkt i den här tidningen. Den ska jag be min mamma sticka eller om hon visar mig hur man gör. Hon har sagt att vi ska sy roliga mamma kläder till mig, då det bara finns några enstaka exemplar på H&M. Alla andra butiker har slutat med mammakläder. Det är ju fruktansvärt, männsikor slutar ju inte bli gravida för att modet varit som det varit. Visst kan man ha alla dessa fina tunikor men nertill då? Ska man gå naken eller hur tänker de. Nej, mamma berättade att när hon var gravid med min ena lillebror så fick hon gå mannekäng hos barnmorskan. För hon hade alltid sytt så fina mammkläder. Hon är duktig min mamma.
Jag ska också försöka men behöver nog lite specialisthjälp.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Idag blir det till att städa, tvätta, handla och packa inför tisdagens långa resa till Härjedalen. Vi ska hälsa på min älskade mormor och hennes gubbe. Sen bär det av till Vallen, stugan. En vecka utan el och vatten. Det är vedspis, utedass och sjön som kommer att gälla. Det ska bli så skönt att komma upp dit. Men resan är lång. En sådan resa innefattar ca 200mil och det kommer kännas extra jobbigt nu då jag redan är åksjuk plus graviditetsillamåendet. Men det är värt det. Min mormor är gammal nu och vi ska hjälpa dem klippa gräset i deras hus samt göra iordning stugan. Det kommer bli mycket fiske och vi ska även gå och kolla in Isbjörnarna som kommit till Orsa. Det ska bli spännande att se dem live.

Hade inte tänkt skriva det här, men jag måste för att kunna släppa och gå vidare.
Mycket tråkigheter har hänt hela detta halvåret så vi behöver verkligen vila upp oss och komma ifrån lite. I dagarna har jag dessutom fått veta att en nära släkting till mig och hennes man suttit och pratat skit om mig och min sambo. De har sagt att vi kommer bli dåliga föräldrar att det aldrig kan sluta väl när två fritidsledare skaffar barn. Att de ser fram emot att se hur jävlig vårat barn kommer bli. Att det inte är samma sak som att jobba med ungdomar som att ha egna barn. Nej, vem fan har påstått det då? Jag har aldrig påstått att det är lätt att ha barn, eller att inte tonåringar är jobbiga. Det är klart att de är, det hör till deras utveckling. Det är normalt inom vissa gränser. Jag själv var urjobbig som tonåring men visste alltid vad som var rätt och fel. Det är något som föräldrar måste lära sina barn. Poliser, socialen är inte ens ovänner utan de finns för att hjälpa. inte stjälpa.
Men däremot har jag poängterat att jag tycker det är viktigt att man lär sig ta konsekvenserna av sitt handlande och att man inte gör sina barn björntjänster genom att backa upp deras dumheter.

Vad ger dem rätten att säga sådana saker om oss?
Det är inte mitt fel att deras ungar inte kan anpassa sig efter samhället och hålla sig på rätt sida lagen. Det är verkligen inte mitt fel och jag kommer aldrig acceptera att någon beter sig som psykopaten (ak5an) gjorde. Å ,varför skulle jag göra det? det borde inte dem heller göra. Det spelar ingen roll hur mycket skit dem pratar och på hur många av pojkens lögner de väljer att tro på. För jag vet sanningen. Så om kombinationen två fritidsledare innebär dåligt föräldrarskap så undrar jag om det är en bättre kombination när två arbetskygga tonåringar skaffar barn?

Häromkvällen så sa min sambo till mig att nu måste du lugna ner dig annars kommer du få ett missfall. Jag var arg, omskakad, upprörd och jätteledsen i hela två dygn för att komma ner i varv igen. Hade jag fått ett missfall pågrund av dem, ja då jävlar hade det blivit synd om den patetiska familjen.
Kan dem inte ta att någon säger emot dem, ja då kan det fanimej kvitta.

Vem vet, om vi en dag blir hittade skjutna, så vet ni vem den skyldiga är.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Igår när vi skulle gå och lägga oss så mådde jag så illa att jag fick gå och lägga mig på soffan. Vill ju inte behöva väcka älsklingen med mitt pustande och konstanta vändande i sängen. Vaknade vid 05 i morses av att jag mådde så fruktansvärt illa, jag bara var tvungen att gå upp och göra smörgåsar och oboy. Efter att jag fått i mig maten så blev det genast lite bättre och efter många om och men så somnade jag om i 45minuter sen gick det inte att sova mer. Jag vaknar jätte tidigt nu på mornarna och så gott som stupar i sängs på kvällarna om jag ens hinner komma in till sovrummet. Oftast brukar jag somna i min älsklings knä framför tvn. Det är så rogivande när han smeker mig på huvudet och pillar i mitt hår. Han är verkligen en underbar man, min F. Jag är så lycklig att han är min :).

Nu mår jag illa igen och är jättetrött. Men jag måste inhandla en spann idag för våran var tydligen sönder med hål i botten. Inte så mysigt om jag skulle kräkas i den då..Nu har jag än så länge inte behövt kräkas men det är väldigt nära hela tiden. Men jag kan må illa i nio månaders tid ,det gör mig ingenting. För jag är så lycklig att vi äntligen blivit gravida. Vad är väl lite illamående och värk jämfört med allt det andra vi fått genomlida för att komma hit.

Jag ska försöka ta bilen till verkstan i dag för att kontrollera så att allt ser bra ut inför vår 200mils resa. Inga onödiga risker nu. Vi ska ju bli mamma, pappa, barn!!
Kan knappt förstå att det är sant.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Igår kväll blev jag ordentligt orolig och kalla kårar gick längs ryggraden. Jag började få värk i magen. Visst har jag kännt av växtvärken under hela graviditetet (8veckor) den som liknar menssmärta men nu kändes det annorlunda. Inte kramper men på vänster sida av magen. Jag försökte att ignorera värken och intyga mig själv om att allt var precis som det skulle. Kanske kunde det vara tarmarna som spökade. Men så gick jag på toaletten och upptäcker bruna flytningar i trosan. NEJ! Usch, skulle jag få missfall nu? Oron var total och jag sa till min sambo att varför har jag blod i trosorna? Nej ropar han. Jag visade honom men han försökte lugna mig med att säga att det inte såg ut som blod utan mer som en flytning. Jag såg på honom att han blev lika rädd som jag blev men han försökte inte visa det. Utan sa att det är nog ingen fara. Kvällen gick och det var dags att gå och lägga sig, jag höll handen på magen och smekte den försiktigt. Tusen tankar for genom huvudet. Skulle det misslyckas nu, igen. Hur mycket mer orkar jag/vi gå igenom. Jag undrade om det hade att göra med att jag blev så himla ledsen och upprörd på jobbet innan, kunde det ha orsakat fram ett missfall. Gud nåde den personen isådana fall.
Morgonen infann sig och jag vågade knappt gå på toaletten för rädslan att det skulle kommit mer flytningar/blod  var så stor. Men jag var ju tvungen och givetvis - där var det. Det hade kommit mer, inte så mycket men ändå.
Jag ringde till mödravården för att skriva in mig samt rådfråga om det inträffade. BM tyckte att jag skulle vänta ett tag och se om det stannade upp eller blev mer. Hon kunde inte kolla det. Nej, de gör inga ultraljud förrän tidigast i vecka 17. Du har ju redan gjort ett ultraljud så det behövs inte. Jag förklarade allt jag gått igenom och att mina nerver inte klarar av att leva i ovisshet och rädsla mer. Men Nje hon satte upp ett samtal med en barnmorska till mig i nästa vecka och den träffen inkluderar inte någon undersökning utan enbart samtal. Vilken kärring! Men då bestämde jag mig för att ta kontakt med kvinnokliniken på lasarettet. När jag tillslut kom fram och förklarat hela proceduren en gång till och verkligen påpekat att jag inte kan åka till Sahlgrenska för de har semester och Dr Amosi har även han gått på semester och jag fixar inte att inte få veta hur det står till med barnet. Efter att Bm rådfrågat andra läkare där så sa hon att eftersom du är i ett så tidigt skede så får du ta kontakt med gynmottagningen på lasarettet. Jaha tänkte jag och slog numret dit. Men då har de ingen telefon tid förrän imorgon, så då ringde jag upp växeln och berättade hela historien en gång till och då kopplade hon mig till jouren på gynmottagningen och när jag väl talat med dem fick jag åka upp på en gång. Min mamma följde med. Läkeren ställde en massa frågor och vi gick igenom hela proceduren och min bakomliggande historia, sen så undersökte han mig väldigt noggrant. Han sa att han inte såg några fler flytningar och inget blod, allt såg jättefint ut. De bruna flytningarna som kommit ut är rester efter ingreppet och har inget att göra med barnet. Skönt. Sen gjorde han ett VUL (vaginalt ultra-ljud) och även där var han jättenoga. Och där var det - hjärtat! Det slog lika fort som för några dagar sedan och har nästan vuxit sig dubbelt så stor på mindre än en vecka. Allt såg jättebra ut och läkaren lugnade mig och sa att jag skulle sluta oroa mig och försöka njuta av min graviditet. Han var fantastiskt sympatisk och professionell. Sen säger han att du får jättegärna höra av dig igen om det skulle inträffa något eller om jag bara känner oro, så kollar dem upp mig igen. :) Vilken läkare, vilket bemötande. Det var annorlunda från mödravårdskvinnan det. Hoppas verkligen att min bm  inte är som hon i telefonen. Jag berättade på en gång hur allt hade gått för min älskling och då erkänner han att han varit jätteorolig men inte vågat visa det för mig, för att inte skrämma upp mig mer. Min älskling, alltid tänker han vad som är bäst för mig. Sann kärlek.

Frågan är nu om jag kanske måste byta BM tid nästa vecka, vi ska ju åka upp till Härjedalen då. Hm, jag får se hur vi löser det här. Nu känner jag mig jättelugn och trött. Ska nog ta och vila lite grann.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Nyare inlägg

Bloggtoppen.se Denna blogg är listad bland Sveriges bästa bloggar Personligt Topplista Favoritlistan.se Lägg till Blogg BloggRegistret.se