Nu har jag kommit hem igen efter tillväxtkontrollen på specialistmödravården.
Det är fullt upp inne på förlossningen, kvinnor som kom för att sättas igång fick sina tider framskjutna med några timmar för att komma tillbaka senare då det kanske hade hunnit jobba undan lite...(deras egna ord)
Själv fick vi vänta på vår tur och givetvis med en tidsöverskridning från vår bokade tid. Vad annars?
En utländs kvinnlig läkare kommer och ropar upp oss. Hon verkar ha hiskeligt bråttom , jag hann knappt resa mig upp från väntestolen innan hon var inne i undersökningsrummet. Vad tror hon att jag kan gå lika snabbt som hon eller? Suck!
Väl där inne får min sambo hjälpa mig ner på britsen.
- ja lägg dig ner så ska vi kolla, stressar hon.
Jag försökte så fort som möjligt göra henne till lags.
Hon kletar på gelen och kollar och kollar och försöker hitta bra mått. Men det är svårt när barnet är så stort och man är så långt gången som jag är.Jag ställer några frågor men hon svarar inte. Vet inte ens om hon hörde mig eller om hon bara ignoreradei mig. Jag och sambon tittade på varandra och skakade på huvudet. Vilken otrevlig typ. Finns det ingen där som beter sig humant?! Jag bara undrar.
Hon frågar när det är beräknat och jag svarar den 10feb men att jag redan nu har sammandragningar och att det var lite blod i trosan i morses.
-jahapp, svarade hon kort.
En annan läkare knackar på dörren.
-10sekunder, sen är jag klar här ,vänder sig läkaren om och säger till den intittande sköterskan. Sen kastar hon till mig en handduk och jag hinner inte ens torka av min mage innan hon manar på att jag ska skynda mig upp och därifrån. När Älsklingen lyft upp mig från britsen och jag med yra steg och tårar i ögonen pågrund av foglossningssmärtorna väl kommer ut i rummet är hon som bortblåst. Vi finner henne sittandes i ett rum två dörrar fram.
-Kom med här, säger hon barskt åt oss, så ska vi se varför du blödit. Hon går med raska steg vidare in till förlossningssidan och snabbt in i ett undersökningsrum.
-Sådär ta av dig dina kläder ,säger hon åt mig och försvinner sedan ut genom dörren.
Jag klär av mig och står sedan och väntar på att hon ska behaga komma tillbaka in. När hon kommer så pekar hon att jag ska hoppa upp i gynstolen. Kvinnan kan ju aldrig ha haft foglossning tänker jag eller så är hon dum i huvudet. På helspänn ligger jag nu där med benen i vädret. Läkaren är hårdhänt mot mig och utan förvarning kör hon in ett verktyg. Det går knappt, jag är så spänd och det väcker sådana hemska minnen till liv. Minnena från när jag blev våldtagen (för 3år sedan). Samma känsla att bara bli utsatt för något mot min vilja. Jag menar andra gynläkare jag haft har försökt lugna ner mig innan de påbörjat undersökningen men den här kvinnan suckar lite och säger att det är hopplöst att undersöka gravida kvinnor för de är så känsliga.
Vad faan vet hon om vad jag blivit utsatt för. Kärringjävel! Jag stålsätter mig för att inte låta tårarna komma och jag försöker verkligen slappna av men hon drar och sliter i mig, det gör ont sen tar hon ut verktygen och kör in den vaginala ultraljudsstaven utan att förbereda mig speciellt. På någon minut var hon klar. Hon konstaterade att
-ja din livmoderhals är bara 2cm och normalt är den på 4cm så det är nog något på gång. Du kan bli förlöst imorgon eller om 10dagar vad vet jag säger hon. Sen går hon mot dörren och säger att hon är klar.
-Tillväxten visar -9 och det är normalt så allt ser bra ut. Du kan klä på dig sen gå ut genom förlossningsdörren. Min sambo påpekar att jamen våra jackor hänger ju inne hos er.
- Ja då får ni gå runt och in från andra hållet och hämta dem. Sen försvann hon.

Helt paffa stod vi där, älsklingen hjälpte mig på med kläderna och så fort vi steg ut ur rummet stod det ett annat par och väntade på att få gå in.

När vi kom till bilen började jag gråta.
Vad är det här? Här på det här stället med sådan här stressad och otrevlig personal, ska jag förlösas.
Det gör ont också efter att hon varit så hårdhänt mot mig. Usch! hur ska jag fixa att någon ska kunna undersöka mig på det här viset igen. Det känns som ett nytt jävla övergrepp. Var finns alla de gulliga ömsinta människorna? Jag funderar på att ringa till min barnmorska och berätta om hur hon betedde sig mot mig. Jag vill inte ha en sådan läkare igen.