Samtal hos psykologen på ivf

Nu sitter jag här och väntar på att åka till Sahlgrenska för att tala med psykologen på ivf-mottagningen. Det ska bli skönt och jag behöver det verkligen. Men ändå känns det lite tungt och jag har en klump i magen. Det är för att jag vet att jag kommer bli ledsen. Tårarna ligger så nära hela tiden och den ständiga oron inom mig håller på att ta kål på mig. Jag oroar mig för allt tom saker som är näst intill ömöjliga att ske. Usch! Jag måste sluta stressa upp mig. Så ett samtal där är väl på sin plats, kanske lättar oron och alla funderingar ett tag då. Hoppas på det.

Än så länge så har ingen mens kommit och mina bröst känns ömma, häromdagen kände jag ett stick i livmodern, jag hoppas att det var att embryot borrade in sig i livmoderväggen. Har mått lite illa till och från, till och med lite yrsel. Jag har fått en massa finnar i hela ansiktet och det brukar jag inte ha, så det hör väl i hop med en hormonförändring. Molande mensvärk till och från,det är jobbigt ,även om jag vet att det kan kännas så även när man är gravid. Men jag fasar ju för att det är den riktiga mensen som ska komma. Vågar knappt gå på toaletten för att jag är rädd för att vattnet plötsligt ska färgas rött. Det får det inte göra. NU SKA JAG BEHÅLLA DEN HÄR KNODDEN!!
Jag ser till att äta alla nödvändiga vitaminer med extra folsyra, bidrottninggelé, nattljusolja m.m, tar progestron vagiatorerna tre gånger om dagen. Jag lyfter inga tunga lyft och jag försöker ta det lugnt och inte stressa upp mig. Vilket är svårt men jag anstränger mig verkligen för att inte stressa.

Min mamma följer med mig till Su idag så att jag slipper åka dit själv, min sambo arbetar ju. Efter att vi varit där så ska vi åka till Liseberg och bara gå och strosa.Inte åka några karuseller inte men vi ska ta en himla massa lotter. Det är viktigt att splittra alla jobbiga tankar med något roligt.

Ni bara MÅSTE läsa det här inlägget ; " Det mest osannolika"

http://hoppetslaga.blogspot.com/

fruktansvärt, att jag inte hittar ord för det. Stackare. Det finns ju inget som kan gottgöra allt det som de stackarna nu fått genomlida. Allt tid, allt man utsatt sin kropp för ,ekonomin, alla förväntningar och vem vet hur nästa behandling blir..man kan ju aldrig veta det. Det är våra kommande barn som de förvarar på kliniken, hur ersätter de alla de embryon som dött. Det går ju inte. Sånt här får ju bara inte inträffa. Skandal!
Samma dag dessutom som vi fick vårat embryo tillbaka. Det kunde lika gärna varit vi. Efter att jag läste det inlägget så börjar mina tankar att rulla. Tänk om det var på grund av fel på ugnen som våra fyra embryon inte klarade upptiningen. Läkarna kunde ju inte förklara vad som hänt den gången och det tyckte att det var ytterst konstigt. Sen tänker jag tillbaka på hur insättningen gick till den första gången. Då höll de ett U-ljud på magen så att vi fick se när de sprutade in embryot i livmodern. Men nu den här gången så använde läkaren inget U-ljud alls. Tänk om hon bara fejkade att de satte tillbaka ett. För att det inte skulle komma ut att det blivit ännu ett fel....Min sambo tycker att jag är löjlig som tänker så här. Att de aldrig skulle kunna göra något sådant. Men i  mitt huvud så finns tanken redan där och den är väldigt svår att släppa. Jag hoppas att psykologen lugnar mig idag.
Sådär nu är jag hemma igen efter att ha varit på samtal hos psykologen på ivf-mottagningen och på Liseberg med min mamma efteråt. Där vann vi båda direkt på lotterierna. Vi hade inte ens hunnir vara inne i en halvtimme förrän jag stod där med två första vinster och mamma två stycken hon med. Det var verkligen skönt att bara gå omkring där och bara njuta av det fina vädret och skingra tankarna.

Psykologsamtalet................Tja vad ska jag säga. Hon talade om för mig att jag gått över min kritiska stressgräns och nu MÅSTE jag varva ner. Hur då? är den stora frågan. Jo jag ska börja föra scheman över hela veckan. Gärna tillsammans med min sambo. Varje vaken timme varje dag ska jag ha planerat in vad jag ska göra och när. För att få struktur på mitt liv. Jag måste börja tänka tvärtom mot vad jag gjort. Istället för att tänka på vad jag måste göra för att må bra så ska jag istället bara planera in små saker som ett 2-timmars pass med dvd - film. 30minuters vila, 1timmes promenad, 1,5timmes bokläsning , veckoschema på middagsmat, inhandlingstid, samt matlagning etc..etc.
Det är när jag tänker att jag måste varva ner och istället tänka på att ta det lugnt inte göra någonting, som det blir fel. Det blir ännu en stressfaktor i mitt liv. Jag blir ju ännu mer stressad av att inte göra någonting så då är det bra med sådana här triviala aktiviteter sa psykologen till mig. Det är ju bara under en väldigt koncentrerad tid som du måste tänka såhär. Boka inte in möten och träffar med vänner eller andra roliga aktiviteter som kräver planering, under den här tiden. Det blir en stressfaktor för dig att ta dig till dessa ställen, samt att komma ihåg dem...
Så långt har det alltså gått nu. Suck! Men det första jag gjorde när jag gick därifrån var att boka in en träff med mina bästisar imorgon. Jag behöver träffa dem även om det innebär att jag får stressa direkt från mötet på jobbet och åka ut till L. Men det är värt det. Jag har försummat dem länge nog nu. Men det var som jag sa till psykologen att just de här vännerna vet jag ändå kommer finnas kvar även om jag försvinner ett tag. För de känner mig och vet varför jag är som jag är. Och jag är så tacksam för den vänskapen.
Jag har skrivit kom ihåg lappar, plus att jag skrivit in det som en påminnelse med alarm i mobilen och talat om det för min sambo så att han kan påminna mig att jag ska ut till L efter jobbet. Hoppas nu att jag kommer ihåg att jag ska jobba dag imorgon nu med. Suck! Känner mig helt slut i knoppen. 

Så nu blir det in i den lugna lunken...JAG MÅSTE JU IN I LUGNET!! JAG MÅSTE!
If i wanna here from an asshole, i fart!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0