Ja, då var det gjort. Sista sprutan tagen och för hoppningsvis för sista gången. Prick klockan 22:00 som bestämt.
Det tar på krafterna och psyket att mixtra med kroppen så här. Det kändes konstigt att inte ta någon spruta alls igår och inget spray alls idag. Man vänjer sig verkligen snabbt. Jag har gått omkring med känslan av att jag glömt något viktigt nu i två dagar. Kontroll läst all fakta och planeringsschema hundra gånger. Men allt stämmer.
Jag har så j..la ont i magen nu så jag tror jag kreveeeeerar.
Men det är ändå okej, jag kan gärna stå ut med värken men inte den här oron. Det känns som att jag har ägglossning nu men det är ju teoretiskt sätt inte möjligt då jag sprayat med Synarelan hela tiden för att det inte ska bli någon ägglossning i för tid. Men det känns så..det blir ju extra sekret (ja, vet äckligt att prata om men jag gör det ju faktist i rätt kategori) och då inbillar jag mig att det är en följd av att äggen lossnat av sig själv i förtid. Sen den här mensvärken, tar den aldrig slut? den stegrar sig bara hela tiden. Men det kan ju kanske bero på att det faktist är mellan 16 och 20 äggblåsor där inne och att det växer - det kanske blir så här då. Men tänk om min största fasa stämmer att nåt är fel.Men jag har säkert fel och all min oro är kanske helt i onödan. Men nu är det så nära och jag är så rädd. Inte för ingreppen utan för att något ska gå fel. Tänk om...ja,tänk om OM inte fanns så skönt det hade varit att bara kunna tänka på det som är just nu. Men Nej då inte jag. Jag gråter och går fram och tillbaka hela tiden. Jag försökte mig på att måla lite men jag hade så ont i magen så det gick helt enkelt inte att koncentrera mig. Så jag la undan duken igen. Hann bara skissa lite lätt.