Då var den här. Vernissage dagen!
Ska bli spännande att se om det kommer något folk. Jag vet ju om några som ska komma idag och några till helgen. Men förutom dem. Förra utställningen slog vi rekord i besökare. Då ställde jag ut tillsammans med min gode vän Möla. Men då lade vi ner extremt mycket energi på reklam. Vi var med på radion, i två dagstidningar samt affishering, foldrar, privata inbjudningar, röda mattan m.m.

Den här utställningen är raka motsatsen till den förra. Det hade kännts fel att göra reklam för "RESAN".
Den är så personlig, det är ju mina innersta tankar, känslor som jag målat sen dessutom så är det självporträtt, och jag har målat av mina egna händer i tavlorna. Den här utställningen känns så sårbar. Men den hade kunnat vara mycket djupare än så här. Men jag har tagit hänsyn till att det är på ett bibliotek jag ska hänga ut. Där barn befinner sig. Annars hade det kommit med mer tavlor inom ämnet farhågor, smärta och depression.

Jag var tvungen att höja priserna på mina tavlor, det kändes som att jag reade ut mig själv och det är fel. Dessa tavlor består så mycket av min själ. Jag har verkligen blivit ett med nästan alla tavlorna. Så om de inte blir sålda pågrund av priset så har jag dem kvar och känslan av att bli bortread existerar inte. Vet inte ens om jag vill sälja dem. Några kanske. Hm, svårt har ju liksom ingen mer plats här hemma. :)

Efter den här utställningen går jag in i nästa fas - Vårsaloong.