Surkart bland förlossningspersonalen.
- Nej, det känner jag inte svarade jag.
- Du kan ju inte få EDA (epidural) men det finns två andra bedövningar som du kan få.
- Ja, du menar dem som håller mellan 1-2 timmar , det vet jag.
- ja, sen har du ju lustgasen men i ditt fall kommer det viktigaste vara att din sambo kan få dig att slappna av.
Hm, tänkte jag, vi som inte har tränat en endaste gång efter informationen angående avslappningsteknikerna. Typist, hur ska det här sluta? Jag börjar bli ordentligt nervös inför det här nu.
Först och främst över att bebisen verkar ha bestämt sig för att komma ut tidigare än beräknat och sedan att jag inte känner det som att vi hunnit förbereda oss på det stundade. Varken psykiskt eller med allt praktist runt omkring.
Jag ringde till älsklingen och sa att det inte blir någon massageinfo utan att vi nog får ta oss till förlossningen istället. Han blev nervös och var på väg hem sa han. Jag ringde upp till förlossningen för att bara kolla en säkerhets gång om de tyckte att jag skulle komma. Men Nej, du måste ju ha sammandragningar åtminstonde en gång i halvtimmen regelbundet, kanske till och med en i kvarten. Men för h-vete tänkte jag ..jag ska ju inte föda barnet nu!! Jag ska ju kolla upp så att jag inte håller på att öppna upp mig och om så är fallet så ska vi ju försöka stoppa upp värkarna med hjälp av medicin. Jag blev helt förvirrad och undrar ju vem jag ska lyssna på i det här fallet. Läkaren som gav mig stränga order och barnmorskan eller en stressad otrevlig typ på förlossningen som var väldigt noga med att förklara att det var lååånga väntetider och fullt där uppe. Det skiter väl jag i, tänkte jag. Huvudsaken är väl att jag inte håller på att öppna upp mig. Men Nej, hon tyckte inte att jag skulle åka upp dit ännu. Jag sa att Jag har väl inte heller någon lust med att bara ligga där uppe i timmar och glo i taket men nu var det ju läkaren som sagt åt mig vad jag skulle göra och att om så var fallet så skulle medicin sättas in och stoppa värkarbetet. Men nej, då int eenligt telefonisten på förlossningen inte.
- Jag ser att han skrivit om ditt beök här och han skriver även att livmodertappen var intakt och att den inte öppnat sig. Till mig sa han att han inte kände livmodertappen. Men skit samma jag orkar inte orda om vad han skrivit eller inte han sa åt mig att jag skulle åka upp och bli undersökt vid nästa sammandragning och nu så ringer jag ju till er precis så som jag ska göra. Men då vill de inte att jag ska komma upp. Inte tillräckligt regelbundna sammandragningar/värkar ännu.
Suck!
Kvällen blev minst sagt nervös för oss båda här hemma och älsklingen frågade mig ett antal gånger när han såg mig stå ihopvikt av smärta, om vi verkligen inte skulle packa och åka upp.
Men nej, det är ju ingen ideé enligt surkarten där uppe på BB. De har ju så fasligt långa väntetider och så mycket att göra. Dessutom så har jag ju inte förlossningen startat ännu.
Näeh! tro faan det och det ska den ju inte göra heller.
Jag ska ta och jobba mig med att ringa till min barnmorska och fråga vem jag ska lyssna på för så här vill jag inte bli behandlad. Jag vill inte sätta min fot på förlossningen nu, verkligen inte förrän det är dags att föda.
Finns det ingen annan stans där de kan kolla upp mig?
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Usch vad otrevligt, så vill man inte bli behandlad. Hon hade nog PMS eller nå't :)
Hoppas att du nästa gång inte ringer utan bara åker upp och säger som det är i dörren. sen är det upp till dom att kontakta din läkare. Puss på Er.
Malin
ja va otrevligt...
förstår att du blir förvirrad.
Om du/ni känner att ni vill åka in så tycker jag att ni gör det.Oavsett vad en tjur tant säger.skit i henne.
lycka till med allt!
Hej hej,
Vi känner inte varandra men jag råkade hamna på din blogg för en massa månader sedan och har sedan följt din resa lite till och från. Mycket för att vi är gravida i ungefär samma period.
Jag hatar egentligen när folk ger råd utan att man har bett om det, och nu kommer jag göra just det =)
Jag och min man har en tragisk historia bakom oss efter att vi fick en dotter alldeles för tidigt (vecka 23) som inte klarade sig mer än i några timmar. Hela den resan lärde oss massor, men det finns en sak som är speciellt viktig tycker jag. Något som jag får höra från många som varit i vår sits, dvs i händerna på den svenska sjukvården.
Då måste stå på dig! Lite på sig själv, försök inte vara duktig och typisk svensk och gå med på vad de säger alltid. Det är din kropp, ditt barn och ditt liv. STÅ PÅ DIG! KRÄV SAKER! Låt dem kolla 2000 ggr om du vill det - det är deras jobb.
Vi har träffat massor av barnmorskor som varit underbara, men även de som varit helt fel på det och otrevliga. Som ett exempel kan jag säga hur vi ringde in natten vår dotter föddes, jag hade värkar var 3:e min som jag inte fattade var värkar för det var så tidigt...vi fick rådet att ta två alvedon och stanna hemma. En timme senare stod jag inte ut av smärtan och åkte in, var öppen 6 cm, och födde en timme senare. Två alvedon??!! Barnmorskan som svarade var trött och ville hem. Vi mötte henne i dörren när vi kom in och hon skulle gå hem, såg lycklig ut och önskade oss glatt lycka till.
Lita inte på vården. Ställ krav - det är mitt råd. Det är så vi gör nu. Vi åker in om det är något. Ställer 10000 frågor tills vi är nöjda. Byter läkare om vi inte känner oss rätt bemötta eller trygga. Dyrköpt läxa, men det räddar oss nu.
Deras jobb på förlossningen är att kolla just sådana saker. Jag har varit inne flera ggr för koll där jag bor och det är inget konstigt. Det räcker att du har en sammandragning under mätningen egentligen för att de ska kunna kolla hur barnet reagerar på den (du behöver inte flera egentligen). Om du har börjat öppnat dig ser de med VUL, har inget med om du har sammandragningar just då att göra eller ej. Jag har åkt in för att kolla sammandragningar tre ggr hitintills och två av ggrna har de slutat sekunden jag kom innnaför förlossningsdörren. Inget konstigt med det =)
Tro på dig jälv och din kropp!
Hör gärna av dig om du vill veta mer eller om du bara vill prata av dig om detta. Jag vet hur det är att oroa sig.
Sophie
Tack för allt stöd.
Just nu har sammandragningarna lugnat ner sig. Men om de kommer tillbaka så ringer jag upp igen och säger att jag verkligen vill att de kollar upp mig. Jag står inte ut med den här oron och ovissheten. Den tar kål på mig och min sambo.
Om de inte kommer innan måndag så ska jag kontakta min barnmorska och säga vad surkarten på förlossningen sa till mig. Så här ska det ju inte få gå till. Jag ska lägga ner de idiotiska tankarna om att jag skulle vara jobbig och inbillningssjuk - det är ju vårt barns liv det handlar om.
Ni har rätt, ner med fötterna.
Tack!
Maria! Jag tycker inte ens att du ska behöva ringa dit och tala om att Ni kommer. Åk dit, ring på klockan tills de tar emot er. Håller med Sophie, man får stå på sig. Det ska verkligen inte vara så, men det ÄR så! Förstår att det är sjukt jobbigt och frustrerande. Och det jag skrev tidigare om att ett barn faktiskt har mycket stora chanser att klara sig om den föds i V.32, det var för att lugna dig lite. Du verkar stressad. Försök att njuta! Även när det är jobbigt, och du är orolig.. Du vet, andas. Lyssna på din kropp och känns det inte 100% rätt så åker du upp! Bara gör det.
Kram på dig/ Martina
