Jag känner mig lättad..
Öppnade posten från centrumhälsan och där stod det att mina hormonprover var normala.
Så skönt, nu väntar vi på spermieprovet....Hoppas allt är ok.
Jag försöker intala mig att allt ordnar sig men är så nervös att det inte ska lyckas.
Vill inte vänta för länge.. Jag har längtat efter att få bli mamma sedan jag var 19år gammal. Då köpte jag jeanshängslebyxor i st 52. Bara för att ha den dagen drömmen skulle bli verklighet.

Jag blev gravid när jag vart 22år gammal fast att jag åt p-piller. Jag såg det som ett tecken på att det var menat och kunde verkligen inte tänka mig att göra abort. Men som sagt man är två om att skaffa barn och fadern till barnet ville absolut inte ha någon unge. Han skällde ut mig och tvingade mig mer eller mindre för att göra abort. i 10 veckan..

Jag minns det fortfarande...jag satt i badkaret och smekte min mage och grät. Det var hemskt. Dessutom hade jag sett ultrabilden på fostret, pgav att jag hade så svårt att bestämma mig. Men han fick som han ville. Dagen kom och han följde med mig och var hos mig hela skrapningen. Han försäkrade väl sig om att jag verkligen skulle genomföra det.

Veckan efter aborten damp det ner reklam med en stor bild på ett foster i 10veckan. Det var hemskt.
Samma vecka när jag var på jobbet började jag att frossa och blev yr så jag gick på toaletten och då plötsligt forsade ut en massa blod. Jag åkte upp till lasarettet och då hade de missat att skrapa bort allt. En bit av fostret vart fortfarande kvar. Jag fick göra en ny skrapning. Han hörde aldrig av sig, han åkte hellre iväg med sina kompisar. När jag frågade varför han inte ens ringde och frågade hur jag mådde, svarade han bara att vad faan kunde han göra åt saken!!
Jag kan inte fatta att jag ödslade nästan tio år av mitt liv på det egoistiska svinet. Efteråt fick jag veta att medans jag log på operationsbordet så raggade han brudar...Idag blir jag inte förvånad men då krossade han mitt hjärta ännu en gång.

Flera år senare var jag tillsammans med en annan kille, han var jättegullig på alla sätt. Då blev jag gravid fast det blev ett sk utomkvedshavandeskap. Jag var gravid i två månaders tid innan det upptäktes. Då hade äggledaren spruckigt på två ställen och gick inte att rädda..Antagligen hade äggledaren blivit skadad efter den första aborten...
Så nu har jag bara en äggledare kvar...Jag vet att det går att bli gravid ändå men det kan ta lite längre tid..Men nu har vi försökt bli gravida i över ett år och ingenting händer..Så vi tog kontakt med en privatläkare på en infertilitetsklinik och är nu under utredning. Tre månaders väntetid...sen blir det provrörsbefruktning...Jag önskar av hela mitt hjärta att det kommer att funka. Jag har funnit mannen i mitt liv och vill bilda familj med honom. Han kommer bli världens bästa pappa. Det är jag övertygad om, han har så mycket kärlek inom sig och är en underbar MAN.
Jag älskar dig!.