Det är allmänt känt att människor påverkas av de liv de levt och lever, vilket i sin tur väcker min nyfikenhet för de ungdomar som har emotionella och sociala svårigheter.
Dessa ungdomar är mer krävande och provocerande i sitt sätt att vara, kräver att personalen förhåller sig professionellt i sin yrkesroll.
Detta betyder att personalen släpper in känslor och engagemang på ett sätt så att professionaliteten inte hindras genom att känslor som aggression eller medkänslan tar överhand, utan istället ökar förmågan att se ungdomen klart.
Ungdomar med sociala och emotionella svårigheter kan ofta tyckas väcka upp de mest otillåtna känslor så som; vämjelse, vanmakt, osäkerhet och raseri när de står helt klart att just de kanske mer än andra behöver känna sig älskade och få sympati.
I sådana situationer kan det verka lätt att ta till snabba och kortsiktiga metoder för att lugna ungdomarna och skapa ro. Om man i det här skedet börjar tala om empati och förståelse kan personalen uppfatta det som direkt provocerande för den personal som befinner sig i en upphetsad situation.
Genom att öka självinsikten hos personalen kan detta leda till en större förmåga att förstå och hantera svåra situationer på ett mer konkret sätt.

Empati handlar inte om att lära sig en metod, ett bestämt uppträdande eller bestämda standardformuleringar.
Det handlar om att utveckla sina egna attityder, sin förmåga att förhålla sig till ungdomarna på ett sätt som kan hjälpa dem till ökad självinsikt.
Det handlar om att utveckla sin sensivititet och reflektionsförmåga både i förhållande till ungdomen och till sig själv.

Beteendet som dessa ungdomar med emotionella och sociala svårigheter uppvisar på fritidsgårdarna har vanligtvis sin grund utanför denna.
Därför tycker jag att det är av stor vikt att fritidsledare lär sig mer om empati och hur man kan använda sig av den på fritidsgården.
På fritidsgårdarna finns det möjligheter att hjälpa dessa ungdomar till en mer positiv utveckling och samverkan med andra ungdomar och vuxna.
Då ställs det krav på att personalen har både känslomässig och social kompetens,
det är ju här ungdomarna möter professionella vuxna som ska kunna hjälpa dem i det samspelet.

Jag tror att det är viktigt att hålla fast i sin övertygelse om att du som fritidsledare kan tillföra ungdomen nya positiva samspelserfarenheter.
Det har visats sig att oavsett hur dessa ungdomars olika reaktionssätt yttrar sig (utagerande, vägran, tillbakadragande) så klarar de sig bäst när en vuxen finns nära dem.
Jag menar inte att en fritidsledare ständigt ska finnas runt dessa ungdomar med sociala och emotionella svårigheter så som en "assistent", men att de ska finna den tryggheten på fritidsgården och hos ledarna, att de så småningom vågar tro på en ljusare framtid.
Man kan ju se betydelsen av närhet till en vuxen och jag tror att många av dessa ungdomar besöker fritidsgårdarna av just den anledningen.
Det kanske är den enda chansen de har att få träffa en vuxen som vill dem väl och som tror på dem.
Därför tycker jag att det är extra viktigt att fritidsledare får utbildning i empati.
Som fritidsledare är du en förebild för dessa ungdomar och om man lyckas hjälpa en endaste liten människa, så är det värt allt tänkbart slit detta eventuellt kan medföra.

Text tagen ur min uppsats:
Empati hos fritidsledare som möter ungdomar med sociala och emotionella svårigheter..