Så mycket känslor inom mig som bara vill ut. Mest tårarna som kommer.
En dag ska jag berätta min livshistoria men inte nu.
Men en dag... en dag ska jag berätta hela sanningen, utan censur. 
Inte nu , nu skriver jag ner allt och sparar det på en säker plats, för att en dag plocka fram. Kanske kommer aldrig den dagen, kanske kommer den om 5år, 10år eller när jag blivit 50+ eller kanske efterlämnar jag mig den när jag dör.

Kroppen är otrolig igentligen som kan hålla inne på så mycket känslor, sorg, skräck utan att fullständigt braka samman. Kroppen släpper inte fram mer sorg än man för stunden klarar av att hantera. Men ibland blir smärtan en övermäktig och tankarna och känslorna blixtrar fram som klara minnen. Alldeles för klara för att lyckas förtränga dem igen och då gör det så ont.
Så jävla ont.
Nästan oumbärligt.

Sådana minnen plågar mig emellanåt.
Idag är en sådan dag.
Saker har hänt som gör att minnen väcks till liv. Minnen jag önskar inte fanns.

Om en film skulle göras om mitt liv så hade det blivit en långkörare, en drama/thriller/komedi och ärligt talat så vet jag inte enda människa som riktigt skulle förstå att allt detta verkligen har hänt på riktigt. Man vet inte om man ska skratta eller gråta och det är lite så jag blivit: jag skrattar åt eländet för att orka genomleva det. En ironisk överlevnadstaktik. Frågan är väl igentligen hur jag kunnat genomlida allt utan att hamna på dårhus, blivit narkoman eller begraven i en kista. Visst det som inte dödar härdar. Jag har blivit stark men är fortfarande svag. Hur reparerar man det som fallit i tusen bitar. Hur fyller man tomrummet inom sig. Hur får man ljuset att brinna i ett stort mörkt tomrum?

Kan du svara mig på det?


Ett nytt kapitel är på väg att skrivas i mitt liv.
En egen familj.
Mitt barn som växer sig allt större inuti min mage fyller samtidigt upp tomrummet inom mig. Så mycket kärlek! Genom mina prövningar ska jag vägleda dig mitt barn. Aldrig ska du behöva utsättas för det som jag har gjort. Jag ska hjälpa dig finna styrkan i dig själv, stärka din självkänsla och ge dig självförtroende. Världen är inte ond men man måste lära sig var godheten finns. Jag och din far kommer alltid finnas vid din sida.
Du, vårt efterlängtade barn kommer aldrig vara ensam.