Vårat lilla mirakel.

Våra mornar är magiska.
Efter att klockan slagit 06:13 vaknar Alva och vill äta. Jag lyfter över henne till våran säng och ammar henne. När hon är mätt och belåten lägger jag henne emellan oss. Hon ler, så där stort och vackert som bara hon kan. Våra hjärtan smälter. Hon vänder sig om och tittar på sin pappa. Skrattar och ler och pratar lite grann. Sedan vänder  hon sig till mig; skrattar och ler lite, pratar och jag ser att hon igentligen skulle vilja sova lite till men  hon anstränger sina två blå till det yttersta.
Sen lägger hon sig på sidan, tar tag i mina fingrar och drar handen åt sig. Borrar in sitt fina lilla ansikte i min hand. Hon tittar undersökande och kärleksfullt rätt in i mina ögon. Där ligger vi nu och bara tittar varandra rätt in i ögonen. Jag är sååå lycklig att jag äntligen, äntligen blivit mamma. För den här tiden med vår dotter den är magisk. Hela hon är magisk och skänker vårt liv så mycket kärlek.

Jag vill stanna tiden, för alltid befinna mig just nu och här i våran egna lilla värld. Att vi inte längre sover hela nätter bekommer mig inte längre. Jag har vant mig och gärna byter jag bort de sovtimmarna mot den här stunden på morgonen. För den stunden den är bara våran. Våran lilla familjs egentid.