Oj,oj så mycket det är att hålla koll på när man ska till att döpa sitt barn. Nu har vi iallafall skickat ut inbjudningarna till den närmaste skaran. Skulle velat bjuda fler men av ekonomiska skäl så stoppade vi vid 70 stycken. Nu tror jag inte att alla 70 kommer att komma men ialla fall.
Vi tänkte bjuda på pastasallad och fika/tårta. Men vi har inte riktigt bestämt oss ännu för vilka sallader vi ska ha. Igentligen vore det så mycket smidigare att bara bjuda på kaka och tårta. Men eftersom dopet är vid lunchtid och vissa av gästerna åkt en bra bit så passar det bättre med en lunch än fika vid den tiden och ärligt talat så är det så mycket godare med mat än bara fika. Men jag måste baka kakor och eventuellt bröd (får se om jag bakar brödet eller köper), vill att allt ska bli perfekt. Helt sjukt igentligen vilka krav jag sätter på mig själv nu när jag blivit mamma. Varför?! Alva struntar väl i det...hon är ju glad om jag bara finns nära.
Jag tänker på allt som ska förberedas, maten, fikat, klänningen, inbjudningarna, bakningen, handlingen, dukningen, tidsbristen...samtalen som måste göras...osv osv.
Jag har så många fina ideér på hur jag skulle vilja ha det men inser att jag nog får sänka ribban och bara försöka ta det lite mer som det kommer. Vi har inte riktigt bestämt oss för vad vi själva ska ge för dopgåva. Men jag skulle gärna vilja att vi öppnar en fond till henne och sätter in pengar där och sen ge ett smycke som en liten extra grej vid sidan om. Men vi får se. En massa tennprylar känns ju som att det gått ur tiden lite. Fast det är klart en del grejer är rätt söta ändå. När folk frågar vad hon önskar sig så svarar jag att det inte spelar någon roll..att det ska komma från dem själva, från hjärtat. Vem är jag/vi att bestämma deras gåva till Alva. Det är ju så himla personligt.

Idag provade vi dopklänningen som min mamma så snällt sytt.
Den är i siden och den är helt ljuvligt vacker. Vi har utgått från ett 70-talsmönster och sedan gjort om den lite till vår egen modell med spetsval, tyg osv. Mamma är så fasligt duktig på att sy, jag blir så imponerad..önskar att jag kunde lära mig bli lika duktig. Vi valde tyg av kvalitée för jag vill att dopklänningen ska gå i arv.

Alvas namn står inbroderat med dopdatumet under i rosa. Så nästa bebis som döps i den blir kanske alvas eget. Det finurliga med den här klänningen är att man kan byta ut det rosa sidenbandet i spetsen på klänningen och i mössan. Så om det är en pojke som ska döpas så väljer man ett blått band istället. Och broderar in namnet i blått.






Mitt hjärta..mitt allt.