Säng säng säng soooova sooova säng säng säng!!
Vilken utopi!
Vem kan sova med en bebis som har magknip nätterna igenom? I förrgår natt fick jag sova 1 timme och igår natt kanske sammanlagt tre. Varken sempers magdroppar eller minifom har hjälpt hittills. Inatt däremot har lillan sovit jättebra och endast vaknat var tredje timme för att ammas. Jätteskönt - inget gnäll, knappt ens igårkväll. Kanske börjar dropparna ändå ge resultat. Hoppas det.
Vad ska jag annars göra? Kanske borde kolla upp akupunkturen. Har hört att det ska hjälpa men jag tycker det ser så hemskt ut när de sticker så små barn. Nu har jag själv fått akupunktur och vet att det inte gör så värst ont ialla fall inte på de flesta ställena.

På dagarna går allt jättebra. Lillan sover långa pass och äter bra och ganska regelbundet och blir igentligen bara arg när vi byter blöja på henne. Ibland verkar det vara det bästa av allt att få ligga på skötbordet men så kommer de där hjärtskärande skriken och man känner sig totalt maktlös.

Häromdagen när hon låg på skötbordet bajsade hon ner hela sin blöja, sina kläder och sen så kom det kaskadbajseri som fullständigt sprutade ut säkert en halvmeter ut på golvet. Ha,ha Älsklingen fick hämta moppen och jag torkade rent lillan, skötbordet, dörrarna, handtagen...ha,ha stackars liten. Hade inte en aning om att det kunde rymma så mycket bajs i en sådan liten kropp. Igår kväll när jag precis hade tvättat rent henne och skulle smörja in rumpan med salva , ja då bajsar hon på mitt finger precis när jag skulle lägga på salvan. ha,ha sicken liten rackare. Men det är bara bra att hon får ur sig det.

När vi mätte och vägde Alva på BVC så hade hon ökat ännu 300gr vilket är jättebra och ca 1 cm längre. Det märks att hon får i sig tillräckligt med mat, vilket känns otroligt skönt. På tisdag ska vi dit igen, det ska bli spännande och se hur hon har vuxit sedan sist.

Jag känner mig inte vidare fräsch nuförtiden. Trött, svettig och sliten, nerspydd, nerbajsad och med ständigt rinnande mjölk från brösten. Det är väl såhär det är att vara småbarnsförälder antar jag så det är bara att acceptera. Åh, visst är jag lycklig och den mesta tiden går faktist åt till att bara sitta och beundra min dotter. Så fin och perfekt är hon. Allt jag någonsin önskat mig.


Våran underbara dotter på sin första promenad i barnvagnen.

I förrgår var vi ute för första gången och promenerade med barnvagnen. Det var skönt men samtidigt gjorde det helvetiskt ont i fogarna. Tyvärr har det inte släppt ännu och mina tre avdomnade fingrar sover fortfarande och det har de gjort sedan förlossningen. Kommer inte ihåg vad det kallas. Men det beror på att jag är svullen på armarna och händerna och svullnaden trycker på någon nerv. Men det ska ge med sig jag får ge det lite tid bara.

Jag har ingen ork men försöker få ihop lite snabb återhämtningstid när jag tar bilen och åker och handlar. Är väl borta högst 30 minuter med en ständig stress känsla inombords för att inte tala om ångesten jag får över att lämna henne. Men älsklingen tar ju henne och jag vet att det går bra men ändå finns känslan där. Hon finns alltid i mina tankar.


Picasso vakar över Alva.

Katten våran har full koll på Alva. Han nosar henne i huvudet och letar efter henne om han inte ser henne och såhär fint sitter han och vakar över henne när hon sover i sin säng. När min svärmor och svärfar var på besök så gick han först emellan dem som om han ville skydda Alva. Så sött! Det har gått hur bra som helst. Men vi är noga med att ge honom gos och uppmärksamhet så atthan inte ska känna sig utanför. Igårkväll så dansade jag med Alva på vänsterarmen och katten på högerarmen. Där stod vi tre och gungade av och an. Jättemysigt :)

Nu känns det som om vi börjar få in liiite mer rutin på vardagen och mina egna krav på att jag ska hinna städa, laga mat, tvätta och allt annat som man i vanliga fall hinner, börjar så sakteligen klinga av. Jag hinner verkligen inte och om jag inte orkar ta emot besök så säger jag till. Det hade jag nog inte gjort om inte min sambo och jag hade tänkt likadant. Huvudsaken är ju att vi orkar och hittar tillfällen för att hämta in lite energi. Den viktigaste uppgiften vi har är ju att vara så bra föräldrar som möjligt åt vårat lilla mirakel. Där lägger vi ner all vår kraft och kärlek. Vi kan knappt se oss mätta på henne, tänk att det är vår dotter som liger där. Den här lilla söta flickan har legat inuti min mage. Helt otroligt!!

Idag lyser solen och det ska bli en kort runda med barnvagnen. Måste ju komma ut lite. Längtar tills jag kan röra mig som vanligt igen utan att ta helt slut och få sån värk att jag knappt kan röra mig. Lååånga sköna vårpromenaader - åh så skönt!

Idag är lillan med i dagstidningen - tänk att vi äntligen fick äran att sätta ut en annons där man firar sitt barns födelse. Det hade ingen av oss trott på för bara ett år sedan. Vi har fått många presenter av familj, vänner och från besökare från mitt jobb, och från älsklingens ena jobb fick vi massor av kläder och gosedjur. Man blir så rörd när de tänker på oss. Annars har det bara varit vi som fått lägga ut pengar till andra när de fyllt jämnt, fått barn, gift sig osv. 

Näeh ,nu ska jag ta och förbereda middagsmaten. Vad det nu blir..

Tjingeling.