Vilken underbar kväll vi hade igår lillan och jag. Vi satt framför den sprakande elden och bara njöt. I bakgrunden hade vi på lugn musik. Picasso låg i närheten och njöt även han (Picasso det är katten alltså, för er som inte vet). När jag satt där med Alva i knät gungandes i stolen och såg in i de flammande lågorna då kände jag en sådan lycka komma över mig. Tänk här satt jag och ammade mitt älskade lilla barn. Kan livet bli så mycket bättre än så här. Tänk så många gånger jag drömt mig iväg efter en stund som den här och tänk ledsamt för mig själv att: tja, det kommer aldrig bli verklighet....men det blev det. Så till alla er som just nu genomgår ivf-behandlingar till er vill jag bara säga att: ge inte upp!! En dag blir det eran tur. På ett eller annat sätt.

Kvällarna och nätterna har blivit mycket bättre nu. Alva vaknar med ca 4 timmars mellanrum och vill äta. Sen somnar hon om och vi också. Det är ju riktigt lyxigt att få sova dessa timmar. Hon skriker inte så mycket längre på kvällarna. Antar att hon magknipen har klingat av lite. Men hon är fortfarande lite förstoppad och stönar och stånkar mest nätterna igenom. Tycker så fasligt synd om henne när hon stånkar och tar i i sömnen. Önskar att hon kunde få sova lugnt och fint. Men det kommer , det har ju redan börjat bli bättre och det känns såååååå bra. 
Har letat och letat efter någonstans i Sverige där de säljer Gripe water men inte hittat nån sida på nätet. Jag tror det funkar, vore spännande att pröva.
Igår sov vi middag i nästan 3 timmar och efter den välbehövliga tuppluren kunde jag till och med urskilja mina ögon bakom de svullna påsarna som bosatt sig i mitt ansikte.. Ska verkligen försöka vila oftare när hon vilar. Men då hinner jag inte med allt annat som måste fixas här hemma. Hm, men jag omprioriterar...bättre för Alva att ha en någolunda pigg och allert mamma en en utsliten zombiemamma i ett städat hem.

Nu öser regnet ner här och snart så är väl snön borta. Jag skulle så gärna vilja ta på mig regnstället och så gå ut och gå en lång promenad med lillan men foglossningen gör att jag får hasa mig fram emellanåt så några långa turer blir det inte. Som tur är så har älsklingen tagit med henne ut på längre promenader än de korta jag för tillfället förmår. Jag vill inget hellre, men vad ska jag göra. Jag går omkring med bäckenbältet här hemma och jag kan inte göra så mycket mer än att försöka mjuka upp min stela kropp. Funderar faktist på att ta mig till gymmet och träna power platen. Den borde ju funka när jag inte kan köra löpbandet. Jag är så sugen på att dra dit, jag kan ju ta med lillan det spelar ju ingen roll. I längden mår ju hon bättre av att ha en mamma som kan röra sig än tvärtom. Jag måste träna upp min rygg och nacke om jag ska fixa det här. Kruxet är bara den att jag antagligen fått inflammation igen i ena axeln och i nacken. Har ju som sagt inte varit så här kass i kroppen sedan jag blev påkörd. Men Alva ska inte behöva lida för att jag har ont, jag får bita ihop. Jag vägrar bli en tråkmåns till mamma. Jag ska göra allt för att bli så bra som möjligt.

Nu ska jag och Alva gå till tvättstugan och tvätta hennes kläder som hon fått. Jag var iväg häromdagen medans älsklingen gick ut med Alva och inhandlade lite strumpor, strumpbyxor och en jätte fin vårklänning. Sedan har hon fått hur mycket fint som helst från kollegor, vänner och familj. Önskar att jag hade tid att visa allt men just nu känns det som en omöjlihet - rent tidsmässigt.


Den här ursöta dressen fick Alva från Malin..favoriten. Ska visa de andra fina kläderna som hon fått så fort jag hinner.


"Jag är inte besvärlig..Jag är kreativ"
Body från farmor och farfar - underbar!