Mjölkkossan - det är jag det.


Oj, vad tiden rinner iväg. Känns inte som om jag gör annat än sitter och ammar och helt plötsligt är det dags att gå och lägga sig. När klockan är mellan 20 och 21 då är både jag och Alva redo att sova. Men då börjar hennes magknip. Alltid på kvällarna, jag förstår inte varför. Vi ger henne minfom innan varje ammningstillfälle eller nästan alla iallafall. Beror lite på hur nära inpå det kommer. Än så länge så är det lilla hjärtat som bestämmer ättiderna. Vi masserar hennes mage, kör lite gymnastik med benen och rapar henne efter varje måltid men det hjälper inte. Jag är noga med vad jag själv äter så att hon inte får ont i magen beroende på att jag stoppat i mig något som är gasbildande. Jag ammar liggandes på kvällarna/nätterna så att mjölken inte ska rinna till så fort. Ibland pumpar jag ut lite innan jag ger henne bröstet, bara för att hon inte ska sätta i halsen. För mjölk finns det, i mängder. Funderar på att skänka mjölk till neonatal. Istället för att bara slänga mjölken så kan ju något annat litet barn få den näringsrika mjölken. Det finns ju gott om dem som behöver få bröstmjölk från någon annan och om jag kan hjälpa någon mamma med det så känns det ju jättebra. :) Jag ska kolla upp detta lite närmare.

Så vi är helt slut på dagarna; alla tre. Älsklingen hjälper till så gott han kan, på nätterna tar han henne och rapar henne efter att jag ammat klart. Känns jätteskönt att han vill vara delaktig så mycket som möjligt. Men jag ser på honom att han är helt slut emellanåt och det är sannerligen jag också. Mina gråtattacker avlöser varandra och det kommer när jag minst anar det. Det är normalt säger dem men själv känns det inte okej att sitta och gråta när jag bara borde vara lycklig. För det är jag men jag känner mig totalt utmattad. Igår åkte jag iväg en snabbis till videoaffärn. In i bilen , hög musik och sen sjöng jag för fulla muggar...det tog inte ens en halvtimme men det hjälpte att bara få lite andrum för att energin skulle återkomma. i förrgår var min bror och hans fästmö hemma hos oss och då bröt jag ihop. Det slutade med att min kära svägerska tog med mig ut på en kort promenad runt kvarteret bara för att jag skulle komma ifrån lite och få lite luft och andrum. Det var skönt, och det känns fantastiskt bra att veta att vi har dem som gärna kommer och avlöser oss emellanåt. Så ni kan få äta ihop eller gå ut och gå eller vila, vi ställer gärna upp, sa dem. Skönt med allt stöd, syrran har varit här några gånger också och hon passar gärna Alva medans jag diskar eller när vi bara sitter och pratar lite. Det är inte det att jag inte vill men man hinner inte med städning och sådana där trivala ting med en nyfödd i huset.
Igår var farmor och farfar här och hälsade på lilla Alva. Deras ögon fullkomligt gnistrade när de höll henne. De har också väntat på den här dagen då älsklingen äntligen skulle få bli pappa. Det känns som en sten släppt från mitt hjärta har hans mamma sagt och att hon är så lycklig för hans skull nu och för sin egen också såklart.
Deras granne hade t o m köpt efina kläder till Alva - så himla snällt :)

Nu har Alva fått en massa kläder från alla håll och kanter. Det kommer dröja innan vi behöver köpa kläder nu. Först st 62, igentligen. Där har vi inte så mycket kläder ännu. Vi har inte hunnit träffa alla familjemedlemmar ännu och inte heller alla vännerna. Men det ger sig väl med tiden. Vi har ingen ork efter en så gott som sömnlös natt att vara så social och det förstår dem väl. Men nu börjar Alva faktist sova 3timmar i sträck på nätterna mellan ammningarna och det känns ju fantastiskt.

Näeh nu är det matdags för lillan. Jagåterkommer när tid finnes.

Kram på er alla från en lycklig men trött jag..
If i wanna here from an asshole, i fart!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0