Igår tilltog smärtorna på högersida om magen och bakåt i ryggen så pass mycket att jag var tvungen att åka till förlossningen för undersökning. Saken är den att jag i fredags hade feber, jag har kännt hur det liksom dragit till i urinröret igen. Sen igår läckte det ut lite vätska och Nej, jag kissade inte på mig. Det var helt genomskinligt och luktade ingenting. Jag (vi blev jätteoroliga att det blivit läckage på fostervattnet. Sen fick jag så ont till slut att jag knappt kunde stå upprätt och vankade fram som en gammal tant i slutskedet. Jag menar foglossningen i sig är smärtsam men är ingenting jämfört med den här smärtan.

När vi kom in till förlossningen så fick vi sitta ner i väntrummet en stund och då hörde jag en kvinna skrika AJ,AJ,AJ och genast förvärrades min förlossningsskräck. Herregud vad har jag gett mig inpå? Ja,ja det är ju en naturlig del av livet säger dem. Men tänk om jag inte kan få epiduralbedövningen!! Hur gör jag då?
Hm, det får lösa sig då...om tre månader. Jag ska koncentrera mig på att det kommer bli den mest fantastiska upplevelsen i mitt liv..oavsett smärta.

Efter en stund kom det in en sköterska och visade in oss till ett rum. Hon satte på två remmar runt min mage för att mäta bebisens hjärtljud samt om jag hade några sammandragningar. (STI-kurvor).
Innan dess lämnade jag in ännu ett urinprov. För de misstänkte först att det kunde vara urinvägsinfektion. Men stickan visade sig vara helt blank och det var ju bra. För det innebär att jag åtminstonde inte har fått ännu en urinvägsinfektion. STI-kurvan hoppade väldigt ojämt ett tag på bebisen och varierade mellan 33slag/min upp till 200slag/min. Måste varit nåt glapp för så kan det väl ändå inte vara?
Men i snitt så låg hjärtslagen mellan 137-153/min vilket är bra. Bebisen mår bra. En underbar känsla att få höra bebisens hjärtljud slå och det var första gången älsklingen fick höra dem ordentligt. Första gången han hörde dem var igår morses när han låg med sitt öra min mage. Då hörde och kände han bebisens puls. Ni skulle sett hans min. Så lycklig. Det kändes skönt att han kände bebisen för jag hade inte känt några sparkar alls på ett dygn..vilket är väldigt ovanligt då kickern där inuti sparkar starkat och ofta i vanliga fall. Så när STI-remmen satt fast runt min mage och bebisens hjärtslag visades så blev jag lugn inombords. Det viktigaste för mig är att h*n mår bra, att jag har ont spelar ingen roll. Det tar jag gärna.

Efter tre timmars väntan på att läkaren skulle komma in till oss kom hon äntligen. Hon kände på magen och det gjorde för j..la ont, hon slog försiktigt bak på ryggen och även där smärtar det på höger sida. Hon lyssnade på mina andetag och det lät bra. Mitt blodtryck har ökat och ligger nu på 120/80 (förra veckan låg det på 120/75 och veckan dessför innan 120/70) men det var normalt sa hon.
Febertempen visade 36.7 vilket låg lite under vad jag normalt brukar ha, men var väl ändå ganska okej.

Sen gick vi vidare till Ultraljudsrummet, där jag först undersöktes med ett V-ul (vaginalt ultra-ljud) då tittade läkaren om fostervatten läckt ut, men det såg bra ut. Barnet har vänt sig nedåt och täpper till utgångshålet så där kan det inte läcka ut nåt sa hon. Livmodertappsöppningen var 3cm, vilket också var bra. (Hon måste väl ha menat 3cm lång eller tjock, för den kan ju inte redan ha öppnat sig. Det gör det ju inte förrän det är dags för förlossningen.) Sen kollade hon så att det inte var blindtarmen, eller att det fanns några cystor. Hon kunde inte hitta något fel. Så vi bytte över till ett vanligt U-ljud. Hon drog med ultraljudet över magen och moderkakan såg tjock och fin ut, Den sitter numer fram på magen och brer ut sig på sidorna. På det stället jag har som ondast, där finns det ingen moderkaka som skyddar. Det är därför jag känner bebisens sparkar så tydligt just där. För den ligger med knäna och fötterna på det stället där jag har som ondast. Bebisen sparkar precis på det stället. Vilken busig liten krabat :)
Rumpan ligger åt höger och när läkaren tryckte på min mage på vänster sida kände hon hur en fot flyttade på sig...Helt fantastiskt!
Då barnet hunnit bli så stort och moderkakan så stor och tjock var det svårt att få en helbild på bebisen. Men vi fick se en snabbis av profilen och en och annan arm och ben syntes till.
Läkaren log och sa att det var en livlig en du har där inne.
Ja, tänkte jag och skrattade för mig själv.

Antagligen kan det vara så att det är ligamenten som gör så ont och eventuellt att barnet trycker på en nerv nu när den vänt sig nedåt. Foglossningen har ju förvärrats och så nu det här på den smärtan. Hur ska jag kunna göra iordning allt som ska hinnas med innan förlossningen? Även om vi nu är två så kommer jag inte kunna göra alls så mycket som jag vill. Jag är tacksam om jag kan gå upprätt och att jag får sova ut ordentligt utan att behöva vakna av att det värker.

Vi skickades hem, fortfarande i samma smärta men åtminstonde lugnade av vetskapen att bebisen mår bra. Om jag får feber igen eller om smärtorna tilltar ytterligare så ska jag återkomma.
Så idag blir det inte många knop gjorda för min del. Bara vila.

FARS DAG!
Igår var det ju fars dag och bebisen ville så klart uppvakta sin pappa. Han fick ett urgulligt kort där det står..."pappa, jag vet att jag är liten...............men jag älskar dig så HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR mycket" Sen fick han en tablettask med "Världens coolaste pappa-piller"i, en handduk där det står "världens bästa pappa + en tvål som luktar ljuvligt" och slutligen en dubbel cd han önskat sig. Älsklingen hade inte räknat med att få något på fars dag så han blev glatt överraskad och rörd tror jag allt :)
Jag frågade hur det kändes att bli uppvaktade på "Fars dag" eftersom det är något vi båda längtat efter och förut trott aldrig skulle inträffa, han sa att det kändes riktigt bra, roligt. Och om ni såg hans stolta min så skulle även ni se vad det betyder för honom att äntligen ,äntligen bli pappa. Nästa Fars dag ska bli ännu roligare, med frukost på sängen och farsdags pussar av bebben själv. :)



Nästa gång vi åker till förlossningen blir det för att föda, alltså om tre månader.
Jag kämpar på.