Japp då var det dags igen. Pratade i eftermiddags med BM (barnmorskan) angående min vidare behandling. Mitt Östradiolprov var bra nere på 0,10 och det var tydligen ett bra resultat så då var det dags att starta med sprutorna samtidigt som jag ska fortsätta spraya med Synarelan fast endast 2ggr per dag istl för 3ggr. Min Gonal-F startdos ligger på 112,5 i tre dagar sen går jag ner till 75 i två dagar innan det är dags för ett nytt Östradiol prov för att se hur mina värden ligger till och bestämma vidare dos.
Till skillnad från förra IVF-behandlingen så har jag nu en mycket lägre dos med Gonal-F. Efter som jag blev kraftigt överstimulerad sist, så startar vi med en lägre dos redan från sprutdag nr ett.

Många tankar flyger genom huvudet nu....kommer dosen räcka till och blir det några äggblåsor med så låg dos?...kommer jag bli överstimulerad igen?....kommer nåra äggblåsor bli befruktade och blir det några fina? hamnar några i frysen och om nödvändigt - kommer de i sin tur överleva en upptining?.... Innan jag genomgått försöket med ett färskt embryo så oroar jag mig redan för att det inte kommer funka med de frusna....suck! Jag är så less på den här oron hela tiden. Jag undrar om de sätter in två embryon nu istället förendast ett då våra embryon kanske inte klarar frysen? Kan man kräva det?

Jag har tagit ut två veckors semester från och med ÄP (äggutplock) och ET(Embryo tillbaka). Så att jag hinner komma ner i varv innan uttaget och bara ta det lugnt efter ET. Jag vill inte att stressen ska påverka mig den här gången. Nu ska jag tänka på mig själv, att bara ta det lugnt. Ingen stress, varken inre eller yttre.
Bara vara. Så skönt.
Mina chefer har båda två sagt att jag kan ta ut mina extra semesterdagar som jag fått för avklarad högskolautbildning (16 extra dagar) redan imorgon om jag skulle vilja det. De stöttar oss till fullo i det här barnprojektet. Men jag känner att jag vill ta det närmare själva ingreppet. Just nu är det bara bra för mig att slippa tänka så mycket på det som komma skall.

Klockan 20.00 var det så dags för den första injektionen i magen. Kändes lite nervöst faktist. Minnet sviktade och helt plötsligt kom jag inte ihåg vart jag skulle ta sprutan om det var vid sidan av naveln eller lite under. Men det ordnade sig så snart jag tagit några djupa lugnande andetag. Själva sticket kändes inte ens och jag känner mig faktist lite stolt över mig själv. :)