Vaknade tidigt idag. Magen skrek att den var hungrig så det var bara att masa sig upp ur sängen och ut till köket. Varm choklad och ostsmörgåsar fick det bli. Förstår inte att jag inte kan sova ut längre...eller jo det gör jag väl på sätt och vis. Kroppen ställer väl in sig på vad som komma skall.

Har fruktansvärt ont av foglossningen nu. Särskillt fram vid blygbenet. Kan knappt gå. Jag släpar mig mer fram. Hm, kryckorna hinner bli väl använda innan det är dags att lägga dem på hyllan. Jag ska väl inte klaga jag är ju iallafall gravid och jag skulle göra om hela smärtproceduren tusen gånger igen för att komma dit jag är idag. Det är värt det men efter månader av värk känner jag att jag blir mer och mer deprimerad. Jag borde ju ändå vara van vid smärta då jag lider av kronisk värk från mina whiplashskador men den här värker golvar mig. En annan slags smärta som jag inte hunnit vänja mig vid. Den andra har jag ju levt med i 12år nu. Ja,ja det blir väl bra.
Hade önskat att jag skulle slippa ischiasvärken åtminstonde men givetvis inte. Kan inte vända mig i sängen längre utan att det hugger till både av foglossningen och av ischiasen. Det känns som att någon vrider om med trubbiga knivar inuti min kropp. Men det som inte dödar härdar..så var det ju.

Var hos min barnmorska  Bm igår.
Jag berättade hur jag blev bemött i telefonen av förlossningspersonalen förra veckan, att de inte ville ta emot mig. Bm sa att hon mindes att de hade väldigt mycket att göra den dagen men det är ingen ursäkt för deras beteende. Precis som jag befarade så är det ju alldeles för sent att stoppa upp en förlossning om värkarna är så regelbundna som en gång i halvtimmen eller ännu värre en gång i kvarten. Bm sa att de måste ha missat i vilken vecka du var i.
Nej, sa jag det var det första jag informerade dem om.
Så om jag får fler stora sammadragningar eller värkar så ska jag åka upp och jag ska ha ordentlig koll nu under julhelgen.

Mina värden såg bra ut. Blodvärdet låg bra och jag ska fortsätta ta mina järntabletter ,två om dagen, blodtrycket låg på 120/75, blodsockret på 4,2, sammanlagd viktuppgång är nu 8 kg. Barnets hjärtljud var igår 127 slag/min (både bm och jag tror att det blir en pojk).
Fundusmåttet däremot..det stämde inte. Jag låg på 28cm och borde vid den här veckan legat åtminstonde över 30cm. Det behöver inte vara någon fara utan det kan bero på hur barnet låg just då i magen. Men nu kommer de köra regelbundna kontroller för att se så att det utvecklar sig åt rätt håll. Om fundusmåttet inte ökat till nästa vecka så kommer vi göra en tillväxtkontroll på bebisen för att se så att den mår bra och växer ordentligt. Om det nu mot förmodan skulla vara så att bebisen inte mår bra där inne då kommer vi bli tvungna att tidigarelägga förlossningen antagligen med kejsarsnitt. Men jag hoppas vid gudarna att det inte blir så. Bm sa att vissa gravida får mycket mage men lite bebis medans du har lite mage och mycket bebis. Jag har ju kännt att bebisen vuxit till sig och känner tydligt alla delarna genom magen. Sparkarna har blivit starkare och de små hälarna som putar ut emellanåt ser större ut. Så jag är inte så orolig, än så länge. Jag tror att det beror på hur bebben låg just då under mätningen som gjorde att fundusmåttet diffade. Två barnmorskor mäter fundusmåttet på mig nu för att vara på den säkra sidan.
Jag ska få gå på samtal hos deras psykolog, viktigt eftersom jag varit djupt deprimerad ett antal gånger och även nu är lite down. Det är bra att dem kollar upp mig så noga. Barnmorskorna har varit jättegulliga mot mig under den här tiden. Jag fick en läkartid den 5 januari på mvc för att göra ett Vul där. Jag går ju hellre dit än till surkartarna på förlossningen.

Idag ska jag hämta ut gratispaketet man får från babyproffsen. En blöjhink på köpet, det tackar man för. Gå in du med.
www.babyproffsen.se

Nu ska jag ta mig till duschen och sedan sy en ny sänghimmel till spjälsängen.
Tjingeling.