Igår fick jag ännu mera mammakläder från min vän "Grodan". Allt passade perfekt, nåväl allt förutom ett jätte sött linne. Där kom inte mina bröst plats men annars så. Två par jeans, ett par svarta finbyxor, ett par vita byxor, en snickarklänning, massor av tröjor och tunikor. Sen hade hon dessutom stoppat ner en babygunga och en bärsele. Om jag skulle varit tvungen att inhandla allt det här själv så hade det blivit dyrt. Nu har jag nästan allt jag behöver i klädväg. Behöver bara införskaffa några fler amningsbehåar, underkläder och skor. Köpte nyss ett par gympadojor, ett par vardagsskor men behöver några fler med bra sula. Måste tänka mer på min rygg annars kommer det bli olidligt.

Lånade en fin klänning av min syster igår, den kan jag kanske ha på bröllopet om jag(mamma) inte hinner sy färdigt något fint. När jag provade kläderna igår så slår det mig hur stor jag blivit redan. Jag har träffat en vän till mig som ska ha fyra dagar innan mig och på henne syns det inte ens. Konstigt hur det kan bli så olika. Igår var jag och fikade med min mamma och syster på café Bakgården och där arbetar det en kvinna som ska ha sin första bebis i november och vi var näst intill lika stora. Hon frågade mig när jag skulle ha: I början på februari, sa jag och då blev hon lite förvånad med tanke på magarna våra. Men det är väl så det är. Jag är faktist glad att det syns att jag är gravid, men ändå har jag sammanlagt bara gått upp två kg sen jag blev gravid. Känns som att det ska vara mer men är givetvis väldigt tacksam för att jag inte redan svällt upp. :) det lär nog komma i sinom tid.
Jag försöker träna bukmuskulaturen och kör mina knipövningar. Längtar tills jag kommit igång ordentligt med träningen igen, eller så gott det nu går med tanke på foglossningen. Men måste vänta tills jag varit hos sjukgymnasten för vidare instruktioner. Ska ju även börja med vattengymnastik, förutom styrketräningen och promenaderna. Jag har dock inte hittat gravidyoga ännu. Men ska fortsätta leta.

Snart, snart....åh vad jag eller vi längtar. På måndag ska vi på ultra-ljud och ska få se våran bebis igen. Nu kommer det bli helt annorlunda än förut då man inte kunde se annat än hjärtat som slog. Nu kommer man ju se hela bebisen :)..
Så spännande, jag tror nog att jag kommer börja gråta av lycka när vi får se och kanske höra miraklet där inuti min mage. Allt går så sakta men ändå så fort. Om en månad har jag redan gått halva tiden (20 veckor), det är inte klokt. Jag har blivit så "blödig" på sista tiden: jag kan börja gråta när jag ser på bröllopsfilmer, eller när någon säger eller gör nåt rörande på tv. ha,ha. Det är så jag skäms lite. torkar snabbt tårarna innan någon hinner upptäcka att jag lipat. ha,ha Men det är lyckotårar iallafall.
 
Varje kväll så sjunger jag godnatt sånger för bebisen i magen. Älsklingen smeker ofta magen och pratar till den lilla/e. När jag se honom ligga med sitt huvud  mot min mage blir jag alldeles varm inuti, så mycket kärlek och jag känner mig lyckligt lottad. Det är knappt jag kan förstå att detta faktist inträffar. Som om det vore en önskedröm som jag aldrig vill vakna upp ur. Äntligen är livet snällt mot mig igen. Jag önskar att alla fick känna sådan kärlek omkring sig. Även dem som jag igentligen föraktar, kanske hade de då blivit lite empatiskare som människor. Alla är värda kärlek. Detta tycker jag innerst inne, men ibland så är det lätt att tappa sina värderingar och bara låta hatet gro. Men nu ska jag inte låta sådana känslor få plats i mitt liv längre. Något stort är på väg att hända, något som kommer förändra våra liv för all framtid. Jag ska låta det vackra i livet få vara det som styr. Det goda hos människan är det jag ska välja att se. Visst, vissa människor kommer jag aldrig mer tilltala och har strukit ur mitt liv för all framtid. Deras resa fortsätter ändå och jag orkar inte lägga mer energi på att må dåligt och behöva ta ansvar för sånt som inte har med mig att göra. Nu lever jag mitt liv och i det livet får bara positiv energi ta plats. Det är slut på självömkan. Det är dags att leva och ta åt sig av allt det goda som livet har att erbjuda.

Nej, nu ska jag nog ta och göra iordning en picnickkorg och lura med mig min sambo ut i skogen eller nåt annat vackert ställe. Ikväll ska jag sätta mig och måla tavlan till min lilla vän Vivi. Måste ju bli klart i tid. :)

Tjingeling.