Varför fortsätter man att gå på fester fastän man bara har roligt någon gång emellanåt?
Det mesta av det vi gör är ett inlärt beteende. Bara ett fåtal är medfödda (beteenden som styrs av insikter). Fortplantningsinstinkten är en anledning till varför man söker kontakt med det motsatta könet. Kanske är det sistnämnda en anledning om man är singel i min ålder ständigt känner sig manad att gå på dessa fester. Fast att man vet att bara ett fåtal av dem är roliga. Jag tänker på Pavlovs experiment där han fick en hund att utsöndra saliv, när han ringde i en ringklocka och drar en paralell mellan hunden och i det här fallet en "brunstig" singelkille på fest. Bara någon enstaka gång lyckas han med att få med sig någon av tjejerna hem efter festen. Han lyckas dock inte med att hålla intresset uppe för samma tjej utan drar vidare i jakten efter den perfekte tjejen. Han vill ju hitta någon att fortplanta sig med. Varje fest flörtar han vilt men det är sällan han lyckas få till det. Vad jag menar är att det blir som en klassisk betingning, hans förhoppning att finna någon får han att ständigt återkomma till dessa fester. Presic som Pavlovs hund som hoppades få en köttbit när klockan ringde, lite väl långsökt kanske. Men ändå, det ligger något i det. Eftersom klassisk inlärning bara kommer till av en slump och vi inte heller kan påverka dess tillkomst eller styra den genom den egna viljan, vill jag påpeka att singelkillens beteende är ett medfött behov. Tänk på Masloiws behovstrappa. Anledningen till varför man ständigt återkommer till festerna tror jag kan bero på att det i det är de primära och de sekundära behoven som behöver fyllas på. Ett primärt behov i det här fallet kan ju vara fortplantningen. Den drivande kraften är att hitta någon av det motsatta könet att fortplanta sig med. Sedan har vi alla de sekundära behoven som spelar en stor roll. Behov av att känna trygghet, gemenskap, omväxling blir en drivkraft att ständigt söka efter detta hos andra människor, (t ex på fester).
Om man som barn inte fått tillräckligt med uppmärksamhet har behovet inte tillfredställts, vilket i sin tur kan leda till en fixering i vuxen ålder. Även behovet av uppmärksamhet är en anledning till att så många återkommer till festerna.
Behovet av att känna tillhörighet, trygghet, få kroppskontakt är ju också de
medfödda behov som kan bidra till detta faktum.

Visst ligger det något i min tes?