Tiden närmar sig utställningen och jag har fortfarande inte börjat att måla. Just nu har jag alldeles för mycket runt omkring mig för att få någon ro till att sätta mig ner. Ateljen är inte i ordning och arbetet kräver mycket av mitt engagemang och energi. Har för många bollar i luften just nu. Igår påpekade en vän till mig att jag såg trött och sliten ut och hon har så rätt. Det känns som att jag inte sovit ordentligt på flera veckor. Åter till konsten!!
Jag har det inom mig, det känner jag. Många ideer kommer fram och bilder visas i mitt huvud. Om jag ska göra allt det som jag kommit på krävs en mycket större utställningsyta än den jag ska ha. Ha,ha..
Den här utställningen kommer jag inte lägga ner så mycket kringarrangemang på som på förra. Ingen röd matta och vara med på radion och tidningen och sådär. Eller tidningen hamnar jag i varesig jag vill eller inte. Men jag kommer inte själv att annonsera så mycket inför vernissagen. Den här gången känns det verkligen som att den kommer att bli personlig. Speglingar av vad jag går igenom och kommer att gå igenom kommer att genomsyra nästan varenda tavla. Sen orkar jag helt enkelt inte lägga ner så mycket tid, eller rättare sagt jag hinner inte. Det är synd men jag får absolut inte stressa under den här tiden. Skulle aldrig förlåta mig själv om det skulle hända något på grund av att jag inte lugnat ner mig.
Jag vänder mig om och stirrar trött och förväntansfullt på stafliet. Det är en sådan härlig känsla när man väl är igång i skapandet. Men just nu....tar jag en paus!

Tjingeling!