"Din uppgift i det här Jordelivet är att lära dig att älska dig själv....Och hjälpa andra att älska dem själva.. "

Min uppgift känns tung för samtidigt som jag vet vad som krävs av mig är det ibland svåra val jag tvingas att ta. Oftast har jag ignorerat det som  är den klokaste och kanske även den rätta vägen..
Men jag är en människa....Med allt vad det innebär.
Mina sorger ligger i min ryggsäck tillsammans med fina minnen och erfarenheter.
Jag vet vad som är gott och vad som är ont.. Detta har livet lärt mig längs vägen.

Många är de gånger då jag med lätta vikt undan för de goda och varit nära att kasta mig i famnen på ondskan..
Men min själ har blivit stärkt av alla de underbara stunder livet hittills givit mig.
Visst är jag trasig men jag vill läka.. Livets klister! Finns det ett sådant?
Vissa skulle nog påstå att kärlek läker alla ärr. Men de har fel..Inte mina. De är för djupa.
Jag kan aldrig bli fri från smärtande minnen men jag måste lära mig att hantera dem på ett bra sätt.
Ibland är känslan av att kanske bli fri från demonerna skrämmande.
För mitt i allt har de med tiden blivit en del av mig själv. Jag har lärt mig leva med dem där.
Om de försvinner blir det ett tomrum där de förut kramlat sig fast.
Ett tomrum jag måste fylla med nåt nytt...
Vem är jag utan sorg och demoner? Det krävs styrka och mod för att våga gå vidare och bryta dåliga vanor.
Det är svårt men jag vet att jag kan och jag vill försöka..Nej..Jag SKA!!

Om ett nytt liv ska växa inom mig inom en snar framtid vill jag vara hel.
Den dagen man skaffar sig ett barn måste man vara klar med sig själv..trygg i sig själv.
Sätta barnet först..Det kommer jag göra..
den Dagen då du lilla barn väl har beslutat dig för att komma in i mitt liv.
Jag längtar efter att få hålla dig i mina armar...nära mitt hjärta.
Jag längtar så!