misshopeful

Gott Nytt År på er allihopa. Livet har verkligen varit full rulle den sista tiden. I loppet av en månad runt jul och nyår hann vi med följande: 2st besök på barnakuten, (Alva vrålförkyld med hosta och feber, dubbelsidig öroninflammation, magsjuka), jag på undersökning av knöl, 2 veckor senare operation av knöl, besök på Sahlgrenska för min scolios, Ett besök på vuxenakuten med Alva då hon slagit i munnen, ett besök hos tandläkaren med alva för munskadan, ett besök på vårdcentralen för min del - hostmedicin, bvc-besökjag har säkert missat några besök...... Alva har varit sjuk i tre månaders tid.

När jag har ron i kroppen ska jag skriva mer om vad som hänt sen sist. Det är mycket som hänt....både bra och mindre roliga saker. Men detta återkommer jag till. Så länge får ni nöja er med lite foton på Alva sen jul.

Till farsdag virkade jag denna något smala halsdul till älsklingen från Alva. Nu vet jag att han inte läser min blogg så jag hoppas att det blir en överraskning ;).

 "PUSS PAPPA" står det. Jag broderade in det lite slarvigt som om ett barn skulle ha skrivit det. Virkade med virknål st5.

Alvas virkade hängselklänning. min sötis.

Baksidan Ursööta knappar.

Virkad med virknål st5. Jag hade inget mönster mer än den ideén jag hade i huvudet. Så här blev resultatet. Det är bara att köra och våga göra fel. Tillslut så lyckas man.

Jag virkade ihop denna mössan som jag från början tyckte skulle bli jättemysig men som senare visade sig mer se ut som en grytlapp. ha,ha jag har döpt den till "fulemössan". Jag virkade den med restgarnet som blev över från luffarvantarna och med virknål st 5.

Hade inget mönster till dessa luffarvantar. Jag rekommenderar er till att införskaffa er ett sådant för bästa resultat. Själv körde jag bara på. Det blev ok, inte nöjd med dem med de får duga, tills dess att jag har gjort ett par till.

Jag har aldrig i hela mitt liv virkat sockar förut. Måste erkänna att det var liiite krångligt innan jag kom på hur jag skulle virka dem. Men till sist så löste det sig. Jag drog sammetsband zicksack på baksidan och framme vid tån så knöt jag en liten sidenrosett och fäste en söt liten knapp över knuten.

Virknål st 5

Alvas hattmössa



Virkade alltihop med virknål st 5.
Helt utan mönster, inget krångligt alls. Sen var det roligt att sätta dit lite extra detaljer. Ett jättekul projekt.

Jag köpte klubbgarn och virkade på....runt runt till dess att jag tyckte mössorna var lagom. Till Alvas lilla mössa gjorde jag även öronlappar med flätat garn på sidorna och på toppen en tofs.

Hade inget mönster att gå efter men det var inte alls svårt. Blev det fel var det bara att repa upp den biten och börja om. Jag hade virknål st 5.

Usch, igår var en mardrömsdag. Den började så bra. Jag och lillan badade och hade babymassage för at senare delta i en sångstund på bibblan. Efter sången så lekte vi mammor med våra barn. Barnen var superlyckliga över att kunna klättra och dra sig framåt med hjälp av stora fyrkantiga mjukkuddar. Alva fick en skrattattack åt en flicka där som busade med henne.

Men sen så PANG sa det.
Alva halkar till och faller i golvet med pannan före.
Som tur var bara från hennes egen knähöjd och ner på parkettgolvet men ändå.
Ett stort rött märke i pannan och bulan var på väg.
Jag skyndade in på toaletten och sköljde en handduk kallt och höll mot för att lindra svullnaden.
Det verkar ha hjälpt för idag har hon ingen bula, bara ett litet blåmärke.
Alva tappade inte andan utan grät direkt efter fallet och efter en stund så verkade allt som vanligt. Men jag bestämde mig för att ringa upp till barn för säkerhetsskull.

När jag spännt fast henne i bilstolen så somnar hon.
Det var ju inte bra tänkte jag. Inte sova direkt efter att man slagit i huvudet.
Jag försökte få väckt henne, men det gick inte.
Paniken kom och tusen miljarder av farhågor rusade igenom mitt huvud.
Jag klappade henne på kinden, ville inte ruska om huvudet som ni säkert förstår, jag skakade på hennes armar och ben, ropade Alva,Alva, stoppade in mitt finger i hennes mun men hon vaknade inte. Hon andades men var helt väck. Jag ringde till barn och de sa att jag skulle åka upp till akuten. De skulle ringa i förväg och säga att vi var på väg. Jag hann ringa till älsklingen och säga att han skulle komma dit.
Jag körde "lite" fort genom stan samtidigt som jag försökte få väckt lillan. Höll på att köra på en mopedist mitt i rondellen precis utanför akuten. En mopedist som kör i 20km/h jag menar hur vanligt är det. Nu var jag ju 1,5 meter bakom men hade han inte flyttat på sig så hade jag nog kört om kull honom.
När jag kom fram till akuten fanns det givetvis ingen parkering så jag fick ställa mig längre ifrån. Jag frågade några damer om snabbaste vägen till akuten och de pekade. Jag sprang med lillan i famnen som inte vaknade trots tumultet.
Damerna kom åkandes i bilen och sa -hoppa in vi kör dig.
Även om det bara var några meter så kändes det otroligt skönt. Jag sprang in med Alva genom akuten, en sköterska mötte mig, jag sa- hon ramlade .slog i huvudet och nu vaknar hon inte.
Sköterskan tog Alva i sin famn men Alva hon bara sov vidare. Till slut när hon läggs ner på britsen, då vaknar hon och kollar på oss som om inget skulle ha hänt. Jag kände hur hela jag bara skakade och de sa åt mig att sätta mig ner. Älsklingen kom, han hade kört formel ett genom stan. Så han kom dit nästan samtidigt som vi.

En läkare kollade på hennes ögon och kollade hennes reflexer och allt var precis som det skulle. Ingen påverkan alls. Kanske att hon fått en liten hjärnskakning men de trodde att hon bara sovit väldigt tungt, men jag vet att hon sov inte bara. Hon är super lättväckt i vanliga fall. De lugnade oss och sa att fallet inte var så stort och vi behövde inte oroa oss. Vi skulle ha henne under uppsikt och se så hon åt ordentligt och inte kräktes. Sen om vi kände oro så kunde vi ha henne mellan oss under natten. Vilket vi också hade.

Idag är hon precis som vanligt, syns knappt ett märke. Men herregud så rädd jag blev. Vet inte vad jag skulle ta mig till om något händer henne.
Samtidigt så måste man ju låta dem röra sig, testa sina gränser för att lära sig gå. Jag kan ju inte vaddera in henne, då skulle jag bara hämma henne. Även om nu detta fallet inte var så stort så kändes det hemskt och visst kommer det sitta i och jag kommer vara som en hök på henne nu i några dagar men sen så måste jag ju låta henne få ramla, resa sig upp och försöka igen. Det är ju så dem lär sig, livet fungerar ju så.
Men vilken dag!!
Fya!! :/

Alva har blivit stor nu, redan 8,5 månad och helt underbar vår lilla vackra roliga dotter. Hon väcker oss tidigt tidigt med prat, sång, arga läten. Hon ställer sig upp i spjälsängen och vinkar till oss kl 05.30 ungefär. ibland ännu tidigare. ha,ha Vad ska man göra ,kan ju inte bli arg på henne. Men en hel natts sömn, åååååh vad skönt det vore. Vilken lyx. Min syster och ena bror har erbjudit sig att ta henne så vi kan få några timmars sömn. Ska nog ta och göra det nu någon dag. Vi behöver ladda batterierna litegrann om så bara för några timmar.

Fast att jag har fullt upp med busfröet hela dagarna och kvällarna så har jag sytt, stickat och virkat som en tok. Antar att det är rastlösheten som tagit överhand. På mindre än en månad blev det: En vinteråkpåse,
fem st små virkade djur/dockor, en röd virkad mössa, en virkad Elfsborgsmössa, en virkad rosa mössa, en virkad beige hatt med knappar och spännen till Alva och ett par virkade svarta långa sockar med sidenband och knappar. En virkad hängselklänning till lillan.  En virkad Elfsborgsmössa åt älsklingen samt en blåvit virkad mössa åt honom, en virkad halsduk till honom och nu stickar jag en halsduk till mig själv. Inte illa om jag får säga det själv.


 Det här har jag då gjort på ca 1månad.

Har upptäckt en knöl i underlivet. Inuti. Stor som en ärta, hård och den har vuxit. Den gör inte ont men verkar sitta fast. Upptäckte den för kanske 3 månader sedan men har inte vågat söka för det. Jag nämnde det för min barnmorska och hon sa att jag måste söka för det och då drog jag öronen till mig och förträngde knölen..ett tag. Men idag upptäckte jag att den vuxit. Usch, fy blir helnojig att det ska vara nåt fel. För ca 8år sedan opererade jag bort en bit (en sk konisering) av livmodertappen för att jag fått een cellförändring. Läkarna sa att det var cancer. Men de fick bort allt och jag har ju gått på regelbundna kontroller sedan dess med undantag sedan jag fick barn då. Tänker på min mamma som fick livmodercancer och fick operera bort hela tjofräset där nere. Usch, först knölen i min mage som de inte riktigt vet vad det är för nåt. Men de antog att det är en fettkula som tillkommit. Sen nu det här. Vad händer i min kropp. Jag undrar om alla hormonbehandlingar (ivf) spelar in.
Hm ialla fall..ska ta mod till mig och ringa till kvinnokliniken imorgon. Lika bra att kolla upp det. Är säkert inget farligt. Men sedan jag fick min älskade dotter har livet blivit mig så kärt och jag vill inte förlora en sekund av det.

Håll tummarna.

---

Ringde till kvinnokliniken och fick tala med en sköterska där. Jag förklarade precis och hon gav mig en tid för undersökning om en månad!! Inget akut sa hon bara. Jag frågade om cancer utmärker sig så här. Nej, svarade hon. Men hur kan man utesluta det bara genom ett samtal och utan undersökning när vi har det i familjen.? hm, ja,ja jag hoppas hon har rätt. Antagligen är det hormonrelaterat, då kan det växa fram sådana här knölar sa hon, ibland försvinner de av sig själv och ibland måsta man skära bort dem. Då är det mina hormonbehandlingar när vi gjorde ivfen som orsakat dessa knölar. Inte så konstigt igentligen med tanke på hur mycket kroppen påfrestas under dessa behandlingar. Men det är värt varenda knöl. Jag fick mitt sagobarn.
Hon frågade om jag haft feber och det är lite svårt att svara på eftersom jag nästan regelbundet äter febernedsättande tabl så som alvedon, ipren för min whiplash. Men jag har kännt mig febrig, frysit, hetta bakom ögonen och lite så i några veckors tid. Så feber har jag nogg titt som tätt. Men det är säkert ingen fara.
Kanske att jag ändå ringer för att få en tidigare tid för undersökning, för mig känns detta faktist akut. Oavsett sköterskans egen teori.

Har letat och letat efter den perfekta vinteråkpåsen. Jag ville ha en ullig varm och gosig och ordentlig påse. Men fann inget av intresse vare sig i affärerna eller på nätet. Dessutom tar de hutlösa priser för en ordentligt fodrad vinteråkpåse och då tänkte jag att...hm, om det inte finns en åkpåse som faller mig i smaken så får jag la sy en. Hur svårt kan det vara? Så igårkväll vid 17tiden blev det en åktur till tygaffärn. Jag inhandlade ett ulligt tyg (1m för 149kr/m), ett ullyttertyg med rutmönster (1m för 69kr/m), en 70cm dragkedja för 40kr, 2st dragstoppar för 5kr st, en svart trådrulle för bara 10kr (fynd) och så ett tjockare resårband 2m för 8kr.
Allt som allt 276kr.
Sen kunde jag ju själv bestämma hur den skulle se ut. Det var lite pilligt och 2st symaskinsnålar, lite svordomar och lite finess så blev den klar på 4timmar.
Jag hade inget mönster att gå efter så jag tog loss sittöverdraget från min vagn (Emmaljunga edge duro) och mätte efter den sen gjorde jag knapphålsvarianten på fempunktsbältes ställena.  Jag gjorde en lång påse så att hon kan använda den även nästa vinter eventuellt. Man kan ju ha den i pulkor också. Blev jättebra. Givetvis kommer jag ju på nya roliga detaljer jag skulle velat ha med men som nu är försent att göra. Så kanske att jag gör en till åkpåse. Jag menar för det ynka priset som man betalar om man syr den själv, ja då har man råd med flera. :) Dessutom är det roligt att ha en som ingen annan har. Nu ska jag bara brodera in en snöflinga sen är den klar.


Slutresultatet blev så här. Alva verkar nöjd.




Alva myser på det gosiga tyget..

Jag tänkte jag skulle testa att virka en mössa till min dotter. Så när vi var i affären så fick hon välja färg och Illrosa fick det bli. Inget mönster, jag bara körde på. Lyckas det så lyckas det tänkte jag och så här blev slutresultatet.