Såhär fin blev klänningen som jag hade på mig på bröllopet igår med mina nya stövlar. ( Tack mamsen!)
Kände mig lite som barbamamma men jag fick påminna mig om att jag faktist vär gravid och inte bara tjock. :)
Boleron hade jag knappt på mig alls, bara i kyrkan ,sen blev det alldeles för varmt. Klänningen gör sig bättre utan bolero.

Fyra timmar innan bröllopet åkte jag och en annan väninna till U och dukade iordning bröllopsbrodet. U litade endast på oss, herregud så vi stressade men det blev riktigt lyckat och brud och brudgum var mer än nöjda och det var huvudsaken. De har haft väldig oflyt innan bröllopet, kvällen innan ringer två av kockarna som ska tillaga bröllopsmaten och sjukanmäler sig. Där står de stackarna utan kockar...men eftersom de båda är inom den branchen själva så löste det sig tillslut. Maten blev fantastiskt god.

Jag fick många fina komplimanger om min gravidmage. Alla verkade vilja smeka och kommentera vår graviditet. En massa lyckönskningar och älskvärda ord. Sånt värmer och då kände jag mig riktigt fin. Istället för att känna mig som en uppblåst barbamamma hela kvällen så sträckte jag stolt på mig.
Jag är ju en havande kvinna ju..for god sake! Finns det nåt finare. :)

Bröllopet var jättevackert och ja, det föll några tårar där inne i kyrkan. Antar att det är alla dessa hormoner som spelar mig ett spratt. Eller nja, när jag tittade runt så grät nog de flesta damerna men jag såg inte en enda man.Vad är det med oss kvinnor igentligen. Eller jag kanske ska fråga vad är det med er män igentligen - när berörs ni? Eller visar ni det bara inte? Islutet när brudparet ska till att stega ut ur kyrkan så snubblar prästen till där bakom dem vid altaret. Han vände sig sedan snabbt och bad till gud. Åh, vad jag tyckte synd om honom. Hoppas att inte alla såg det. :)
Brudparet var vackrare än någonsin, de var de verkligen. Det fullkomligt lös om dem och det kändes så fint att få vara med och dela deras stora dag. Jag vet ju vad de fått genomlida och nu är de starkare än någonsin tillsammans och det är kärlek det. Så mitt tal kommer direkt från mitt hjärta till dem.




Under kvällen vid averten var det då dags för mig att läsa upp mitt bröllopstal som jag skrivit till dem. Usch, det var nervöst men gick bra. Jag fick tom  några damer att börja snyfta. :)

Så här löd mitt bröllopstal:


”Det finns dem som inte tror på Kärleken
Och
Det finns dem som inte tror att Sann Kärlek ens existerar.

Men så finns det dem, likt U & M,
som trots allt vågar öppna upp sina hjärtan,
som vågar vara sårbara i kärleken.

För Kärleken kan vara otroligt smärtsam, mörk och destruktiv
och krossa vilket hjärta som helst.
Men den Sanna Kärleken är vacker, stark, kravlös
och lagar vilket brustet hjärta som helst.

Den sanna kärleken överglänser allt annat.
Den får dig att tro på det goda i Livet,
tro på det vackra inuti alla människor.

I den sanna kärlekens värld finns inga tvivel.
Där segrar kärleken över motgångarna
och för oss istället närmare varandra,
istället för att slita oss itu och isär.

Genom alla motgångar i Livet,
blir den Sanna Kärlekens band allt starkare.
Att falla handlöst är att våga lita på att någon finns där,
som tar emot dig.

Din andra hälft.

Att Älska någon kravlöst
och att låta sig älskas kravlöst är en konst, få bemästrar.
Om man lär sig bemästra denna svåra konst,
leder det till ett lyckligt liv.

Idag bevittnar vi en sådan kravlös Kärlek.
Nämligen Kärleken mellan U och M
som idag ingått äktenskap.

De visar upp för hela världen att Sann Kärlek visst existerar.
Att Kärleken segrar över motgångarna som livet ibland utsätter oss för.
Dem visar också att man ska värna om varandra
och hjälpa varandra genom livet.
Att kärleken handlar om att ge och att ta.
Delad Kärlek är ju dubbel kärlek sägs det
och idag delar vi, deras kärlek.

Jag är väldigt glad för eran skull och önskar er all lycka i framtiden som man och hustru.
Jag vill skåla för den Sanna kärleken – för U och M.

 Skål!”