Jag är sååå trött. Har inte kunnat sova ut på flera dagar. Främst på grund av takläggarnas eviga bankande sen på grund av min värk, både i ryggslutet, (foglossningen) och sen i magen. Har svårt att finna en sovställning där jag ligger riktigt bekvämt. Känner mig utsliten, jag måste verkligen vila ut. Sambon har fattat galoppen nu och han hjälper till mer än någonsin. Jag tillåter mig att strunta i oväsentligheterna runt omkring, det behöver inte vara tipp topp hemma. Och jag har märkt att efter vårat samtal för några dagar sedan så har det skett en positiv förändring hemma och det känns så skönt. Jag är inte ensam längre. Vi är två som hjälps åt. Kanske inte att det går lika snabbt som om jag skulle göra allt själv med det blir av och jag kan koncentrera mig på barnet i magen. Antagligen är det all gammal stress som nu visar sig i min trötthet ..så här dåligt har jag alltså mått hela tiden men inte tillåtit mig själv att känna efter. Sjukt igentligen hur korkad jag varit. Har varit väldigt nere den sista tiden, hoppas att jag kan lämna det gamla bakom mig och se mer positivt på livet. Jag/vi har ju lyckats tillslut med det som vi så hett önskat - En bebis i magen. :)
Nu ska jag vårda det lilla livet på bästa sätt jag kan. Allt för att h*n ska må så väl som möjligt. Magen växer så det knakar , det gör riktigt ont. Men samtidigt är det en fantastisk känsla att se magen bli större och större.

Mina fötter värker som bara den, jag tog ett fotbad i morses och sen filade jag iordning dem, nu sitter jag med fotinpackning. Kanske hjälper det lite mot värken - hoppas det ialla fall.

Mitt i allt så håller jag på och tvättar - igen. Som tur är så är det inte mycket tvätt. Jag hade velat tvätta alla kläder, lakan m.m som bebisen ska ha men det får vänta tills vi inhandlat en byrå att lägga dem i.
Nu ska jag lägga mig ner och vila en timme innan jag åter ska ner till tvättis för att sedan hinna laga lite käk innan jag ska till jobbet.

Nu börjar h*n sparka för fulla muggar där inne. Alltid när jag ska vila då kommer dem - sparkarna alltså. Vilken liten buse.

Så in med öronpropparna - nu vilar vi!!
Tjingeling.